Det är lite grådassigt utanför fönstret. Är uppe i sovrummet och har tänt ett ljus. Väckarklockan tickar, men inte på ett störande sätt. Till vänster om mig har jag nattduksbordet med en kopp te på. Jag konsumerar mycket te i dessa dagar. Tycker om att ha något varmt i kroppen.
Igår fyllde barnet åtta år och hade bjudit in sju kompisar på kalas. Det blev lyckat, även om vi blev naturligt trötta efteråt. Det blev fika, skattjakt och film. Filmen vi hyrde på Youtube (Lasse Majas detektivbyrå) var dubbad till norska, danska och finska. Och där står vi och undrar: eh??? Så vi hyrde den från SF istället och det fungerade smärtfritt (lite stressigt när vi insåg att den första inte var på svenska och åtta förväntansfulla barn undrar vad som pågår).
Hålla nere matkostnaderna
Idag var det simning på schemat och medan grabbarna var på simhallen tog jag en promenad. Jag har en kropp som bär på lite stress och oro så rörelse är toppen. Passade sen på att handla lite på Willys, jag hade kikat i appen dagen innan och gjort en liten lista. Imorgon blir det elcykeln till Lidl. Jag vill gärna att vi äter bra mat men vi behöver också hålla den budget vi satt. 1500 kronor i veckan för oss tre. Mycket frukt och grönt, och det kostar därefter. Men! Jag håller koll på erbjudanden. Veckan som nu gick blev dyrare då vi köpte tårta till kalaset. Nästa år bakar vi vår egen.
Lite egen fika hade min man bakat
Jag läser ofta om människor som lyckas med att hålla nere matkostnaderna. Jag blir väldigt inspirerad. Min hållning generellt, som ni vet kanske, är att mat behöver få kosta. Det är bland det viktigaste vi har. Samtidigt kan man ta kloka beslut och skapa matrutiner som gör att man inte slänger den mat man har handlat. Att se efter vad som är i säsong. Se om varor går att bytas ut (guacamole på gröna ärtor till exempel).
Man kan äta lussebullar i mars
Jag brukar planera veckovis och efter de erbjudanden som finns. Vi har favoriträtter som återkommer och ibland hittar vi på något nytt. Vi är duktiga på att rota i kylen och håller koll på matrester. Frysen behöver vi bli bättre på, men det kommer! Sen bunkrar vi ibland när vi ser bra priser, till exempel krossade tomater, bönor och pasta. Sådant som håller länge. Idag blev jag glad över ekobananer för 19.90 kr/kg. Men de går inte att bunkra 🙂
Älskar termos
Gör du något för att hålla nere matkostnaderna? Tips: följ @miljonmalet på Instgram 🌱
Ute är det snöyra och igår ikväll var jag och lilleman ute med några grannar och åkte kälke, en timme blev det och röda kinder är bland det bästa jag vet. Nu snart dags att stänga ner skärm men jag tänkte dela med mig av hur min februarimånad sett ut rent ekonomiskt. Det är något nytt för i år, att vara transparent månad för månad. Ja, till och med vecka för vecka som jag gör i Köpfritt-gruppen på Facebook. Ni kanske minns när jag summerade januari? Utöver mina gemensamma fasta kostnader och mat spenderade jag lite drygt 2500 kronor under januari. Men innan jag visar upp februari, kategori för kategori, ska jag svara på en fråga.
Varför är det viktigt för dig att visa vad du spenderar?
Jag har tidigare tyckt att det varit svårt att prata ekonomi. Det har känts lite konstlat och obekvämt. Och: jag gillar inte den jämförelsehets som det lätt kan bli. Pengar är siffror och det blir enkelt att ställa en summa mot en annan. Jag vet att jag har det bra och det främst av tre anledningar: jag har tak över huvudet och mat på bordet. Min närmsta familj finns där ifall något oförutsett skulle hända (ekonomiskt eller med hälsan). Jag vill vara helt öppen med att jag länge levt med lite av ett kontrollbehov när det kommer till pengar. Det är djupt rotat i mig att vara ekonomisk, framför allt sedan jag flyttade hemifrån. Jag har som liten ofta känt ekonomisk oro och tänkt att jag inte kommer klara mig. Så ska ett barn inte behöva ha det, men det är tyvärr ingen ovanlighet. Därför skriver jag öppet om vad pengarna går till. Jag vill visa att även om man har köpstopp så uppkommer kostnader. Nu dags för februaris kvitton, häng på! Jag kommer visa alla utgifter förutom för mat och fasta kostnader för boende.
Foto: Christofer Lind
Så spenderade jag utanför mitt köpstopp februari 2023
Apotek: 871 kr
Kollektivtrafik och bensinpeng: 734 kr
Stadsmissionen: 200 kr
Bankkort: 50 kr
Lunch ute: 89 kr
Mobil: 269 kr (har nu förhandlat ner till 199 kr från och med nästa månad)
Olycksfallsförsäkring: 76 kr
Vård: 750 kr
Avgift för längdskidåkning spår: 80 kr
Totalt blev det: 3119 kr
Tips på intressant dokumentär Aldrig mer kebab
Via sociala medier fick jag koll på denna dokumentär: Aldrig mer kebab. Under fem års tid följer SVT Gurgin Bakircioglu som har fått ett klimatuppvaknande som han agerar på. Han läser på om klimatfrågan, men det som framför allt sticker ut är livsstilsförändringen som han gör – han säljer av, ändrar kosten, byter lägenhet mot husbil. Han medverkade också nyss i TV4 Nyhetsmorgon. Eftersom jag själv också har testat (och fortfarande är aktiv!) åtta olika utmaningar för klimatets skull så hade jag stor behållning av denna dokumentär.
Foto: Hogir Hirori, pressbild från SVT
Det som gör mig ledsen är många av de kommentarer som Gurgin får för sina livsstilsval. Det verkar som att en del blir väldigt provocerade av hur han agerat och jag förstår inte riktigt varför. Kan det vara så att ens egna klimatsamvete vaknar upp och att det börjar kännas jobbigt? Jag har tidigare skrivit om klimatsorg – att vi behöver få sörja det vi behöver lämna därhän. Vi behöver förstå att mycket av den klimatintensiva livsstilen kan uppfattas som något roligt, något gott. Att släppa ut 9-11 ton koldioxid per person och år är inte bara förknippat med olycka. Många gillar sina liv, liksom, det kan vara förknippat med livskvalitet. Och det kanske är en del av svaret varför provokation uppstår när man gör saker annorlunda.
Det jag fann extra intressant är hur Gurgins familj reagerar på hans olika val. Och hur många samtal som uppkommer där man inte alltid är överens. Där det verkar finnas en oro för hur det ska gå för Gurgin, när han väljer bort barn och funderar på sterilisering. Att han bor i en husbil. Säger upp sig och arbetar betydligt mindre eller inte alls. Jag tänker att den oron (från familj och andra) speglar den samtid vi lever: det finns oskrivna regler för hur ett liv ska byggas. Det tror jag är ett stort hinder för storskalig klimatomställning. Vi vet inget annat än det som är: konsumtion, fossilintensiva aktiviteter och en inställning att “det beror inte på individen”. Se Aldrig mer kebab, och berätta gärna vad du tycker!
Foto: Christofer Lind
Jag blir peppad av personer som gör konkreta saker för klimatet eller miljön. Jag själv är intresserad av minimalism, ekonomi, köpstopp, livsval. Men jag tänker hur rotat det är – att alla går i samma riktning och hjulspår. Och gör man annorlunda kan det vara så att man behöver försvara sig. Varför då egentligen? Jag minns när jag började med köpstopp – hur få andra det fanns med samma ambition, men hur det IDAG ser ut på ett annat sätt. Vi är 7300 medlemmar i köpfritt-gruppen, fler och fler får upp ögonen för sparsamhet. Jag tycker det känns hoppfullt.
Söndagseftermiddag, barnet är hos en kompis, maken spelar spel och jag skriver. I det här blogginlägget kommer jag skriva lite om ekonomi och om att leva snålt. I dessa tuffa tider gäller det att ha koll på pengarna. Vi har satt en budget på 1500 kronor per vecka för mat, men den spräcktes lite i veckan. Jag tänker att man får slå ut det på en månad, det vill säga 6000 kronor per månad för mat. Är det snålt? Jag tycker inte det, men det beror förstås på vad man har för vanor. Jag slutade med kött och fågel för ett par månader sen, så min mat torde bli något billigare. Vi handlar en hel del frukt och grönt och nu hade de goda äpplen för 17.90 kronor per kilo på Lidl. Utöver det handlar vi paprika där prislappen är rätt hög. Sen har jag hittat tvåkilos påsar med fast potatis där kilopriset blir billigare om man slår ut det per kilo. Men som jag ofta nämner tycker jag maten är viktig, den behöver få kosta. Vi har lärt oss att mat ska vara billig (så billig att vi slänger cirka 17 kilo per svensk och år, tidigare var det 19 kilo).
Ett mindre lyckat projekt, men som ändå åts upp. Sjukt många väldigt mogna bananer gick åt till detta muffinsprojekt.
Det ska bli intressant och se hur den disponibla inkomsten kommer att förändras vad gäller fördelningen för 2022/2023. För pengar spenderas, det kan vi bland annat läsa om i Konsumtionsrapporten, där ser jag att “hushållens totala konsumtion 2021 uppgick till 2 330 miljarder kronor, en ökning med 6 procent sedan 2020“. Det är summor som är svåra att föreställa sig. Men om vi spenderar mer pengar på mat, kan det vara bra rent miljömässigt (alla behöver mat)? Det beror förstås på om vi handlar någorlunda hållbar mat. Kan vi dra det så långt och säga att det vore bra om viss konsumtion försvann? Som att köpa en ny lur varje år, eller dator för den delen. Viss produktion kan behövas, men mycket finns att handla återproducerat. Du kan bland annat läsa om när jag besökte Inrego som sysslar med just det. Min mobil är en Samsung S8 som fortfarande går som tåget (som jag i min tur köpte begagnad från Inrego).
Jag funderar på det här med snålhet. Eller ett annat ord: ekonomiskt medveten. När jag lyssnade på Katarina Graffman i det här programmet så nämnde hon bland annat status, som en markör för konsumtion. Men jag undrar om det också kan bli status att inte konsumera så mycket. Det är en fin balansgång, såklart. Det kan både vara status och lite präktigt att välja det köpfria livet. Nu när det är dyrare priser, med inflation och räntehöjningar, så blir snålhet ett naturligare val.
Det jag ser på Facebook, i den grupp som jag modererar, är en glädje över att få tillbaka kontrollen över sina utgifter, där man också från vecka till vecka ser vad pengarna går till. Ett ekonomiskt lugn om man så vill. Samma sak: det behöver få vara en balans. Det kan mycket väl vara värt att vara snål och ekonomiskt medveten, men det behöver finnas utrymme för flexibilitet så att man inte skrämmer upp sig själv med alltför strikta regler, förstår du vad jag menar?
Ja, det var några tankar från mig. Tack för att du läser! 💛
Tänk att en månad gått på året? I det här inlägget får du läsa om januari 2023 köpstopp. 2023 är året då jag är mer medveten om vad pengarna går till varje månad. Det är spännande att följa utvecklingen. En viss summa pengar går till gemensamma utgifter som jag har tillsammans med min man. Men sen har jag mitt eget att ha koll på och det är de posterna jag kommer skriva om nedan. Och även om man har köpstopp så är det inom vissa ramar. Du kan läsa mer om mina regler 2023 här. Idag är det den sista januari och min totala utgift för månaden blev 2529 kronor. Då räknas alltså inte de gemensamma kostnaderna för maten hemma samt utlägg för boendet.
Uppdelat i kategorier – januari 2023
Apoteket: 585 kronor, däribland kosttillskott och mediciner.
Lokaltrafik: 385 kronor – jag hade en del reskassa kvar sedan tidigare, därför blev denna post inte så stor.
Stadsmissionen: 200 kronor. Välgörenhet som jag känner starkt för.
Kostnad för bankkort: 50 kronor. Går det att få några gratismånader månne?
Fika: 377 kronor. Helt okej – jag tänker att jag vill hålla det på den nivån.
Mobilabonnemang: 169 kronor. Sänkte rejält sedan mitt förra avtal som låg på cirka 300 kronor per månad.
Present: 747 kronor. Här kunde jag varit ute i mer god tid och hittat på second hand. Jag hade kunnat betalat ca 300 kronor för dessa presenter istället. Brasklapp!
Olycksfallsförsäkring: 76 kronor. Jag måste ringa Folksam och fråga vad denna försäkring går ut på.
Att ta med egen fika är en liten guldgruva. Inte minst för plånboken 🙂
Jag vet inte om du sett artikeln i norska kk? Där skriver tidningen om mina sju år som köpstoppare.Det som också skett sedan sist är att vi har satt en matbudget här hemma. Den ÄR svår att hålla (1500 kronor för tre personer och vecka). Dels för att jag tycker mat ska få kosta (mer om det har jag skrivit här: matpriserna stiger) och dels för att maten är dyrare. Och det är lätt att dras med har jag märkt – man handlar för att det råkar vara bättre priser. Men nu följer jag vår matinköpslista slaviskt 🙂
Tack för att ni läser och kommenterar, inte minst på Facebook och Köpfritt-gruppen 💜Nu har ni i alla fall fått en liten redovisning för januari 2023 köpstopp!
Gästblogg från Göran Hådén om varför vi ska göra Black Friday till En köpfri dag.
En köpfri dag (Buy Nothing Day) startade i Kanada 1992 och är en årlig internationell kampanjdag mot överkonsumtion. En köpfri dag är motpolen till Black Friday och därför alltid samma dag, det vill säga fredagen som infaller 23–29 november (dagen efter Thanksgiving i USA). I år 2022 blir det alltså fredag 25 november som vi avstår all konsumtion under 24 timmar.
Reklamen är som vanligt massiv inför Black Friday. Spara pengar här och spara pengar där. Sådana reor får man inte missa om man vill vara ekonomisk. Eller?
Den sanning som ingen får betalt för att påminna om är ju att man inte tjänar ett dugg när man överkonsumerar, oavsett om det är 10 eller 50 procents rabatt. Man blir av med pengar. Väldigt ofta på inköp där man istället kunde valt förnöjsamhet.
Nej, reor som Black Friday är ingen välgörenhet för oss konsumenter, utan ytterligare ett sätt att totalt sett få oss att överkonsumera så mycket som möjligt. Visst går det att enbart köpa något man ändå skulle köpt till lägre pris, men i de flesta fall luras vi att köpa mer än planerat när vi ändå shoppar.
Vad är då problemen med detta?
1. Miljön Överkonsumtion är det grundläggande största miljöproblemet. Om alla konsumerade som vi i Sverige skulle det behövas cirka fyra jordklot för att få jordens resurser att räcka till. Så även om alla världens varor vore miljömärkta skulle det inte räcka, för jordens yta och resurser är begränsade. Därför måste vi snarast minska konsumtion och produktion till en globalt hållbar nivå.
2. Hur vi mår Forskning visar att människor med materialistiska värderingar är mindre lyckliga än andra. Sverige är ett av världens reklamtätaste länder och reklamen får oss att känna nöjdskam, dvs missnöje över det vi har. Reklamfinansierat är inte gratis – det är ett sämre sätt att betala, som flyttar fokus från viktigare värden i livet.
3. Ting tar tid Det tar tid att tjäna ihop till saker, det tar tid att välja ut saker och det tar tid att sköta om saker. Ju mer du vill äga allt, desto mer äger allting dig. Köp mindre och få mer tid att leva istället. Om vi inte köper lika mycket behöver vi inte heller jobba lika mycket. Tillgängligheten till saker kan ändå bli minst lika bra om vi istället samäger, lånar, skänker och hyr mer.
4. Skuldbergets baksmälla Mer och nytt är inte samma sak som bättre. Många skuldsätter sig för att ens ha råd med köphetsen, särskilt inför jul. Fattigare barn i Sverige hamnar utanför när status till stor del avgörs av prylar. Om vi köpte mindre skulle vi också lättare ha råd att betala skäligt pris för det vi köper och slippa utnyttja barnarbetare.
ÅTGÄRDER Allt det här kan vi ändra på. Låt oss börja med att göra Black Friday till En köpfri dag, som startskottet för en ny hållbar livsstil som varken sliter ut människor eller miljö.
Det finns mer än tillräckligt för allas behov om vi bara slutar slösa, fördelar bättre och slutar skambelägga de nöjda människor som inte jagar de senaste prylarna.
Men minskar man sin konsumtion får man se upp för rekyleffekten. För om vi skippar onödiga prylar kommer vi få mer pengar över, och då kan vi känna oss så pass duktiga att vi tycker oss ha rätt att använda de pengarna till annan överflödskonsumtion istället och då är ju inget vunnet.
I början kan vårt överskott gå till att betala skulder och bygga en ekonomisk buffert, men för att sedan komma runt rekyleffekten kan vi välja mindre lönearbete och mer fritid istället. Kanske köpa lagom dos av rätt sorts upplevelser. Eller helt enkelt skänka överskottet till välgörenhet. Fler tankar om det här.
Rikedom är inte att äga mycket, utan att sakna lite.
Göran Hådén Talesperson En köpfri dag
Fler vanliga frågor och svar om En köpfri dag finns här. Vill du ta del av fler tankar och tips från En köpfri dag så kan du följa Facebook-sidan här och/eller prenumerera på bloggen längst ner i högerspalten här.
Förändra sig för klimatet. Två länkar fick jag skickade till mig av en kompis. Jag läser två olika debatter, som är ställda mot varandra. Den ena talar om vikten att ta klimatkrisen på allvar, den andra varnar för fattigdom om konsumtionen avstannar. Tänk vad olika det ser ut, vad vi tycker och hur vi ska nå en bättre värld. Det verkar dessutom vara oerhört provocerande att gå och peta på människors sätt att leva. Det blir i hög grad personligt om någon berättar för någon annan att “du gör fel, det här är mer rätt”. Frihet är något att värna om, men hur ska vi agera när vi har strukturer och vanor som går stick i stäv med andra viktiga målsättningar? Jag tycker det är knepigt.
Jag tror samtidigt att det är i det personliga som vi kan hitta nycklar till förändring. Kommer klimatfrågan dig tillräckligt nära, då blir frågan din att äga. Så var det för mig. Jag hade en ytterst mager aning om klimatet innan jag satte mig in i frågan 2018. Att jag redan börjat med köpstoppslivet var mer en slump än att jag skulle vara miljömedveten, sanningen var att köpstoppet till en början handlade om en utmaning, inget annat.
Det talas om att vi inte ska lasta individen för tuffa klimatfrågor, men om det är någon som ska göra något så är det väl folket? Det är någonstans någon som ska minska på utsläpp. Eller rösta för den delen. Det handlar om olika nivåer, där politiken har en maktposition, men det handlar ändå om människor. Som individer, arbetstagare, arbetsgivare och medborgare. Det är människor, individer, som tar viktiga beslut. Och där behövs förstås stöd i det som så populärt brukar kallas för lätt att göra rätt. Eller dyrt att göra fel. Och då behöver vi också vara överens om vad som är rätt och fel. En kompis till mig, som också tipsade om de två debatterna som jag länkat till ovan, nämnde att det till viss del också handlar om självbilden. Att de som har det bra inte har en direkt motivation att förändra sig, eftersom livet känns bra. Vem är jag eller vi i relation till min/vår omgivning. Vi skulle kunna dra det ännu längre och börja prata livskvalitet. Vilken livskvalitet ger ett fossildrivet samhälle? Får alla ta del av det? Jag har tidigare varit inne på det att vi borde ges utrymme till klimatsorg, det vill säga acceptera att vi behöver förändring, men tillåta oss själva sörja för det vi inte längre kan göra. Och sen undersöka hur vi kan hitta livskvalitet ändå. För det går.
Sen blir jag lite nyfiken på den andra debattartikeln: blir vi verkligen fattiga av att inte konsumera? Vilken slags rikedom är det vi vill skapa och av vad? Det är positivt med pengar som används på ett klokt sätt, men fakta säger oss att varje krona i genomsnitt släpper ut 46 gram koldioxid. Jag har tidigare skrivit om hyperkonsumtion och matpriser som stiger. Och ni som följt med ett tag på bloggen vet att jag vurmar för en alternativ livsstil. Där det köpfria likställs med en större frihet. Mitt just nu starkaste argument för att hålla igen slentriankonsumtion är att allt vi köper är ett uttag av naturresurser. Och den kostnad som det på sikt skapar, vem tar ansvar för den? Det kostar att konsumera, på flera sätt.
Det finns förstås skillnader på typer av konsumtion – och väl värt att veta är vilka som är värstingar (t ex modeindustrin och elektronik). Jag förstår att pengar behöver rotera och vi behöver skatteintäkter för att ha ett fungerande samhälle. Men att hela tiden öka på, det vill säga att vi sjunger tillväxtens lov, är problematiskt när vi behöver få ner utsläppen. Så ja, jag tror på att sanera konsumtion och öka på sådant som också får redan existerande produkter att rotera. Det klassiska: dela, låna, hyra, second hand. Det vi inte ens har gått in på är skuldsättningsgraden i Sverige, men vad skulle hända om den sjönk och människor upplevde en bättre privatekonomi? Det är något jag upplever i gruppen på Facebook (Köpfritt) – hur skönt människor tycker det är att inte tyngas av dålig/sämre ekonomi. Och kanske det viktigaste av allt: det går alldeles utmärkt att leva billigare.
Tack för att du läser! Har du någon fundering kring att förändra sig för klimatet?
