Ljuset är tillbaka, kylan hänger kvar. Isigt som tusan, men gillar ute mer än inne. Idag blev det en sväng till ny simskola, där lilleman fick plaska med pappan. Själv tog jag en sväng i området och handlade lite på Willys. När vi väl kom hem sen var vi supertrötta, i alla fall efter lunchen. Så vi har vilat i omgångar, jag försöker enträget att meditera och jag tror jag gjorde nån form av faktisk förflyttning mentalt. Det kändes bra. Det är en tålamodets dans att hantera en utmattning.
Igår var min vän Sven här. Vi har en promenadrutin på helgen, med te i termos och kanske en smörgås eller något att fika. Här var gårdagens vy över Lycksjön.
I veckan har jag tagit det lugnt men också tryckt på några knappar. Haft möte som involverar min bok Leva nära – om personlig hållbarhet. Håll utkik!
För några månader sen (vad hände?) dundrade jag in i en utmattning eller åtminstone något som liknar det. Sömnen har varit bråkig med mig och det är rätt och slätt svårt att tänka klart. Frustrerande? Ja. Accepterar jag? Både och.
Det som är intressant är det här: jag skrev i min sommardagbok nästan varje dag, särskilt dagarna innan kraschen. Att skriva dagbok gör att jag kan fånga tankarna på ett sätt som inte är möjligt genom att bara använda huvudet. Och nu läser jag i den. Och blir faktiskt lite klokare. Det är det här med att mentalisera: tänka och känna vad man tänker och känner. Jag har en lång väg att gå, men genom att skriva hör jag min röst lite klarare. Och det ger mig hopp på riktigt. Jag har tyckt det varit jättejobbigt att vara i sociala medier, vad ska jag posta om? När livet känns svårt och det enda man vill är att sova ordentligt, då känns både Facebook och Instagram lite sådär. Men samtidigt håller jag kontakten med er och ni läser. Det gör mig gott. Så livet är lite “både och” något som psykologen Anna Kåver skriver om i sin bok Dansa mjukt med tillvaron. Du kan både vara ledsen och glad, samtidigt, du känna två diametralt olika känslor på samma gång. Människa ändå liksom.
Helgen har varit spännande (apropå både och!): Aftonbladet intervjuade mig i måndags och sen kom artikeln plus video ut under helgen. “Schvung” sa det på bloggen, ni var 4600 drygt som tittade in. I Facebook-gruppen adderades många nya medlemmar: nu är vi över 5000 medlemmar. Jag funderar lite på att be om hjälp där eventuellt, med lite moderering och liknande. Vi får se. Jag vill att gruppen ska växa, men med det kommer ansvar.
Så, om du mår lite som jag mår, så kan det finnas en poäng med att skriva dagbok. För att det är guld värt sen när du börjar arbeta med dina tankar och känslor.
Utmattning och återhämtning. Jag har upptäckt några saker med mig själv. En av dem är envisheten. Men låt mig börja med att presentera historien först. Historien om hur min envishet ledde mig till vägs ände, där jag nu måste praktisera tålamod, lidande, meditationer, sömnbrist och ganska ofta (typ hela tiden): energibrist. Vad var det som hände egentligen?
Tittar jag bakåt så ser jag månader av sömnbrist, en sakta melodi av utmattning som slingrade sig runt mitt sinne och min kropp. Bit för bit blev tillvaron mörkare och orken försvann. Där stod jag sen naken och alldeles ensam. För även om jag har familj och vänner som stöttar, så är min tillvaro min, mina tankar är mina, min ensamhet är min.
I samma andetag som jag vill berätta hur jag har det, så vill jag också vidare. Jag kan absolut försöka hitta den exakta anledningen till att det blev så här och jag kan fortsätta gräma mig över hur dåligt jag sover. Och så är det ibland, att jag sitter där och funderar. Men! Det förändrar inget.
Tillbaka till envisheten igen. Den som jag upptäckt. Lika envis som den här utmattningen är, lika envist tänker jag fortsätta leta efter skillnader. Framför allt skillnader uppe i huvudkontoret. Det är i skillnaden som förändringen kan avslöja sig. Förändringen kräver samtidigt av mig att släppa huvudet och att gå till kroppen. Det är också i kroppen jag kan känna skillnader och det kan översättas till bättre mående. I kroppen finns de svar som huvudet söker.
En aktivitet som markant gör skillnad för mig är att doppa mig i sjön. I dessa dopp är det svala vattnet min bästa vän. En termos med kamomillte och en stunds reflektion efter badet är ofta en bra idé. Att lugna sina förväntningar är något jag jobbar med. För jag vill ju att ALLT ska vara bra NU. Men just nu är det som det är, och acceptans behöver väckas till liv flera gånger om dagen. Utmattning och återhämtning är tätt sammanknutna men det kan också finnas ett rejält avstånd mellan dem, där tålamod blir den största utmaningen.
Jag har skrivit ett inlägg om att förändra sig. Min attityd där och då var verkligen att allt är möjligt, märks att jag hade en annan energi då (tänk vad ord kan göra skillnad ändå. Tanken på att finjustera sitt liv gillar jag: minsta möjliga ansträngning, små förändringar kan leda till något större.
Tips – jag följer denna Youtuber just nu, hon släpper en video varje vecka. Så harmonisk röst och fina betraktelser.
Det har varit en så bra start för mig, denna höst. Jag har bromsat så pass rejält att jag faktiskt känner en skillnad mot förra hösten. Jag ska berätta hur jag menar. Jag är rätt bra på att känna mina egna gränser, men ibland, trots det, går jag igång på de bollar som kastas mot mig. Och: sen låtsas jag som ingenting, fast jag vet att det finns andra saker i livet som jag vill få plats med. När jag skriver “bollar” så menar jag projekt i mitt företag. Jag är en generalist, det innebär att jag kan många olika saker och har flera områden som jag kan, helt enkelt. Jag är både klimatfreak och miljöintresserad, samtidigt som jag kan mycket om marknadsföring och ekonomi (dessa två behöver inte stå i motsats till varandra), vilket gör att jag lätt kan hoppa in i flera saker samtidigt. Hur som helst, det här inlägget handlar om ALLT förutom just det och därför vill jag berätta för dig om min nyskapade vana. Jag är sjukt inspirerad av Vara med naturen och hennes idoga arbete att förmedla naturens kraft. För ja, den har det. Hon påminner med sitt konto på Instagram, hur viktigt det är att faktiskt vara i naturen, och med den.
#naturdejt
Ja, vad innebär en naturdejt? Jo, en tid i naturen, med dig själv. Med syfte att landa och med syfte att ta del av naturens lugn. Och hur gör man då? Jag har valt att skriva in mina naturdejter i kalendern, för att annars är risken att jag inte tar mig tiden. Så. Denna vecka har det blivit två naturdejter och det har varit fantastiskt. Båda med bad!
En plats jag gärna återvänder till, vid Lycksjön
Just nu är jag i Åre. Höstglöd var ett event jag verkligen ville besöka och som jag bokade i våras. Jag har satt som fokus att känna “lugn” och just känslan är något som helgen fokuserar på, bland annat med Erika Kits Göleviks koncept: träningsrevolution. Hennes föreläsning, som hon höll igår, pekade på en massa saker som vi (kvinnor) har “köpt”, utan att reflektera. Jättehärligt engagemang och viktiga frågor. Men nu: LUGN!
Berätta gärna för mig vad du tycker om att göra, gärna kopplat till naturen!
Emilia
Ps. Minns ni när jag skrev om den här boken, Naturens hemlighet?
Det ska vara kul med köpstopp: du och jag, vi lär känna oss själva när vi tar bort onödig shopping. Det ska inte vara en uppoffring, det ska vara en resa där vi utforskar vad livet mer kan vara. För det kan vara väldigt mycket! En av de sakerna är att kunna växla ner.
Min nyfikenhet har inga gränser, särskilt när det gäller klimat- och miljöfrågor, och förstås: hållbar livsstil.
Det finns flera sidor av ett köpstopp. Det handlar inte alltid om att spara pengar.
Alla de här sakerna är sanna. Och jag fortsätter med mitt köpstopp för att jag verkligen, verkligen tror att man kan leva ett bra liv med hållbar konsumtion (jag säger ju till exempel ja till att äta på restaurang eller fika på café, eller att resa inom Sverige).
Vet du. Att mitt köpstopp handlar också om att jag inte vet hur mycket jag kommer orka i nästa vecka. Eller i nästa månad. Jag har i flera år försökt att komma tillbaka efter sjukdom och inser att så bra som det är nu är min högstanivå. Det innebär att jag inte arbetar normal heltid utan har anpassat till en halvtid. Och det är okej. Det finns något friskt i det. Men att ha köpstopp innebär ju också att jag kan växla ner:
Jag kan använda sparade pengar för att ta ledigt och ta hand om mig.
Jag inte behöver prestera onödigt mycket.
Jag inte behöver oroa mig ifall företaget inte drar in uppdrag.
Varför jag skriver om köpstopp på det här viset? Jo, jag var ju med på Efter fem häromveckan. Och det visar ju en sida av köpstopp. Men jag vill bredda lite grann. Jag tror vi låser in oss i konsumtionsmönster som kan göra oss sjuka. Nu var det ju inte så jag blev sjuk, men tänk dig själv: om vi konsumerar en massa, länge, mycket och ofta. Vad gör det med oss? Vet vi ens vilka vi är, när vi inte tar fram plånboken?
Jag har aktivt valt att prioritera utevistelse, även fast det tagit emot. Men nu gör jag det som faktiskt är riktigt bra för mig.
Sen är det också så, att den senaste tiden har jag varit passiv*. Men med tankarna att “jag borde”. Jag kan säga att det är helt värdelöst. Jag tycker att lathet är en dygd, jo, så är det. Om man tittar på mängden människor som drivits och driver sig till ohälsa, så behöver andra värden få ta plats, ifall hållbarhet ska kunna skymtas vid horisonten. Jag är ledsen att säga det, men vi är begränsade. Det är också det som kan bli vår styrka.
Så. Min andra sida av det glamorösa med köpstopp är att jag inte kan göra annat. För jag vill vara trygg. Jag vill veta att livet passar mig.
Har du köpstopp? Vad tänker du om att växla ner för att främja hälsa?
Bokstips: Just nu läser jag boken Växla ner, av Karin Lilja. Tips!
*passiv: jag har ett lägre tempo än förra året. Jag hoppas kunna återkomma till det. Jag säljer inte in nya uppdrag just nu, utan fokuserar på andra saker. Tänk vad bra.
Planera bättre? Arbeta mer? Hämta tidigare? Mer mat från grunden? Stryka kläderna? Och så bedömningen: var det tillräckligt, det jag gjorde? Eller visst kunde jag gjort mer. Jag kunde ha skitit i att ta det där samtalet. Jag kunde ha varit lite snabbare, smartare, mer tidsbesparande. Och trevligare. Förstås.
Att ofta känna att man inte räcker till
Det är nog så att vi programmeras till att prestation är prio ett, mest är bäst och vi kan klara allt bara viljan finns där. En slags bas att stadigt stå på. Det är kul och bra på många sätt att kunna sätta statistik över sina dagar, idag har jag arbetat x timmar, tvättat y maskiner osv. Men det är som att vi inte mättas av våra egna dagar. Lite jagade till mans. Läser man Clara Lidströms krönika kan man verkligen undra vem som jagar.
Är räcka till en känsla? Ett krav? Från någon annan? Från dig själv?
Och jag har det så förbaskat bra. En man som faktiskt aldrig sagt att jag borde det ena eller det andra. Som med omsorg tycker jag ska resa till Yasuragi. Som förbereder diskmaskinen och frukost varje dag. Hämtar, handlar, dammsuger. Fyller dagen med det han månar om mest: familjen. Vi drar våra strån till stacken. Och inte har jag någon chef, heller, eftersom jag driver eget företag. Kanske därför jag har eget?
Men jag känner ofta att jag inte räcker till. Det mynnar mer från mig än från någon annan. Och absolut, jag fattar att människor känner sig jagade med förväntningar som kommer från höger och vänster. Men inte jag, nej. Jag är en isolerad ö här. Där jag verkligen behöver känna att jag räcker jävligt mycket, ett nytt mantra. Det kan också vara en psykologisk företeelse, det där med att inte räcka till. Ett hjärnspöke. Säkerligen handlar det om en inre gränssättning, en nyktrare bild av vad livet går ut på. Visst låter det klokt? Så var det bara en sak kvar. Action på det hela.
Om du vill ha mer av den här “jag-duger-i-alla-lägen” så kommer här några tips.
