Stress – status idag liksom. Det är lite fint att vara stressad. Har du varit utbränd är du nästan inne. Med alla andra. Är du stressad – så verkar det som att allt är som det ska. Vi sopar den under mattan och fortsätter, eller hur?
Stress är något jag har erfarenhet av – i både små och stora doser. Absolut, min egen predisposition för stress är avgörande: hur och vad som händer med en person under stress är individuellt. Men det som gör mig fundersam är följande: varför ska stress vara ett normaltillstånd? Varför ska vi per automatik välja att köra på, för att det är normen? Vad är det som säger att vi inte kan välja något annat istället? Berätta gärna, och det menar jag, för jag vill veta. Hur funkar det på din arbetsplats?
Jag tror inte att ”stresstålighet” som egenskap är något att eftersträva, jag är allergisk mot den typen av formuleringar. Jag tror snarare att man ska arbeta smart. Har det gått så långt att man måste använda sin stresstålighet, ja, då kan man fundera på vilken plats man befinner sig på.
Jag måste förstås skriva det här, så att jag inte råkar inte för repressalier. Stress är normalt. Vi måste kunna bli stressade. Det ligger i människans natur. Det finurliga är att hjärnan skiljer inte på vad som är sant eller inte. Är det fara så är det. Även den som befinner sig i just ditt huvud. Men är du långvarigt stressad kan det få rätt saftiga konsekvenser. Och ännu värre: vi vet om det. Ändå verkar det inte stoppa oss. Förrän vi blir stoppade av utmattning.
Den där positiva varianten då? Jag känner flera som faktiskt är rätt stresståliga, som älskar utmaningen, som får en kick och energi tillbaka. Som verkligen vill. Jag tror skillnaden där är just förmågan att hålla stressnivåerna på en schysst nivå, och att man tankar energi mellan varven.
Hur ska man tänka? Vad är en rimlig nivå? Trial and error – men de flesta av oss vet ju när det är för mycket. Och det är det jag vill peka på. Som jag så ofta skrivit: människan är till sin natur begränsad och har en massa behov. Det är inte lätt. Men lyssna, så ska du få svar. Det betyder inte att man är sämre än någon annan.
6 Comments
Ja… Du ville veta. Stress på min arbetsplats hanterar dom genom att dra in på raster och inte ta in vikarier då folk är sjuka. Smart va? Skulle någon mäta stressnivån på våra kroppar under en arbetsdag skulle vi bli sjukskrivna allihopa. Det är sanningen! Och jag vill att den sanningen ska komma ut…
Min kbt-kvinna nämner ofta att man sk ha ett hållbart sätt att leva och arbeta på. Min arbetsplats (skola) är stressdrabbat på högnivå. Men min chef är noga med att vi ska må bra och nu när jag är tillbaka efter min sjukskrivning tycker jag att mina kollegor är förstående. Jag är också noga med att sätta mina gränser och säga vad som funkar för mig och vad som inte funkar. Så är det bara och jag vill inte gå tillbaka till ett springa från uppgift till uppgift även om jag skulle klara av det. Jag tycker inte det är en merit att varit sjukskriven för stress men jag vägrar skämmas för det. Tyvärr är vi inte så många som pratar om att vi varit sjuka (vilket jag har förståelse och respekt för) men jag tror vi behöver göra det för ingen som inte varit med om att ha varit sjukskriven för utmattningssyndrom eller hjärnstress/yrsel (som jag) fattar hur det är och hur lång vägen tillbaka faktiskt är. Sedan ser man ju inte på någon att de är sjuka även om de börjat arbeta.
Jag har lärt mig om detta av dig faktiskt. Det har blivit viktigt för mig att inte vara stressad och jag går på hur det känns i kroppen. Om jag känner i magen i andningen att jag är stresspåverkad så gör jag något åt situationen så att stressen ska minskas. Allt ifrån att gå från kontoret i tid om jag har ett möte, till att göra inställningar på telefonen så jag inte behöver ta emot meddelanden och telefonsamtal på kvällstid. Mitt mål är att aldrig behöva känna stress, förutom när det är typ livsnödvändigt 🙂 Att det ska vara status att vara stressad är bara tragiskt.
Mycket intressant ämne – eftersom jag i går kände att det var dags att göra något åt veckan som startade i för mycket stress. Håller med Johanna här över – målet är att aldrig känna mig stressad. Mer energisk! Stor skillnad.
Och ja, svar på din fråga också: Boken är en självbiografisk roman så delar är hämtade från mitt liv. Pirrigt! 🙂
Mycket bra ämne. Det är konstigt att det har blivit fult att ha tid. Över, alltså. Att inte ha fullt upp. Jaa… På min arbetsplats väntar vi på Den stora krisen. Däremellan skapar vi vårt eget jobb och då är det vi vanligtvis kallar stress låg. Däremot är prestationsstressen ibland hög, eftersom det gäller att göra lön för sitt arbete också utan kris. Att liksom ha massa roliga bra idéer och förverkliga dem, trots att ingen har beställt dem. Och trots att ingen riktigt vet vad det ska bli av dem. Eller om en hinner klart med dem innan nästa akuta händelse dyker in. Det låter lyxigt, men kan vara klurigt. I kris kommer den positiva stressen. Den när vi gör det vi är så hårt tränade i. När vi får arbeta med känslan av att vara i allmänhetens och samhällets tjänst. Precis som vi allra helst vill.
Pingback: Sista utlottningen #bravalnyavanor och länkkärlek | Ekostil