Det här året har fått mig att inse vad jag kan, och inte kan. Vad jag vill, och inte vill. Jag analyserar gärna ofta och länge och insikter gör mig till en bättre mänska. När jag insåg att utflykten i januari 2020 var precis då, så insåg jag hur konstig tiden har tett sig 2020. Det finns ett före, och ett efter (och här hoppas jag verkligen att ni förstår vad jag menar). Och något som var nära, var helt plötsligt är långt bort.
Livsprinciper, de måste vara viktiga
Jag ler lite när jag tänker på januari. För så här är det: jag minns inte riktigt vad jag gjorde då. Det är faktiskt helt sant. Men det går ju att läsa lite grann. Som när jag skriver om mått på livskvalitet. Det som slår mig är att jag står fast vid rätt många livsprinciper. Förmodligen håller de mig borta från psykisk ohälsa och att jag tycker livet är rätt skönt. Hade man inte koll på min historia så kan du checka in på det här inlägget.
Jag ville ta det lugnt, och jag vill vilja mer av just det
Innan mars (vi kommer dit snart, I promise) så var jag och hälsade på en kompis och på vägen hem skrev jag ett Instagram-inlägg. Jag insåg där och då att jag ville räkna på det, och leva livet ännu lugnare. Det behöver inte per automatik betyda inget arbete alls, men det kan betyda att man väljer bort en del till förmån för annat. För mig är lugnet en belöning för att man tagit kloka beslut. Jag ville verkligen ta det lugnt och jag vill vilja det igen.
2020 Frilanslivet fick en törn, jag tog en timanställning
“– Vi kommer behöva ställa in“. Det skedde över en natt och jag stod i princip utan uppdrag. Egentligen ett gyllene tillfälle att sakta ned (apropå instagraminlägget), men jag smittades av den frilansstress som fanns precis överallt. Jag funderade på var jag kunde göra mest nytta och tanken blev till ett mail, som sen blev en intervju och till min glädje fick jag en timanställning som skulle gälla till slutet på sommaren. Ett jobb som delvis kunde ses som samhällstjänst och delvis en möjlighet för mig att lära mig nytt. Jag fick kolleger, ett visst ansvar och en lön. Det var nog faktiskt precis vad jag behövde, i orons tider. Sommaren blev intensiv, när jag hade tid över försökte jag laga mat i stora lass, för att kunna helt koncentrera mig på helgjobbet (arbetade lite längre pass som motsvarade en halvtid om man summerade hela månadens arbete). Hela familjen var hemma så det var utmaning att försöka hitta lugn och fokus inför arbetsuppgifterna. Men vi grejade det och jag kan så här i efterhand känna en stolthet. Och hörni: vår sommar var fantastisk på alla sätt: vi badade, packade matsäck och så gjorde jag ett STORT avsteg från mitt köpstopp och köpte en eldriven lastcykel. Men jag ser också, när jag tittar i arkivet, att jag faktiskt också knockades psykiskt av pandemin. Idag är det den 27 december och jag förstår att jag har svårt att minnas vissa delar av året. En låggradig oro över vår värld kan få vem som helst att tappa balansen. Det var inte så att mitt tillstånd var akut, utan snarare som en mänsklig reaktion på det faktiska skeendet. Och jag vill då också säga en sak till: klimatångesten som många unga känner behöver också tas på allvar. För den oron är exakt så: en mänsklig reaktion på ett faktiskt skeende.
Jag får mina första digitala föreläsningsförfrågningar 2020
Jag och min man Christofer har gjort en hel del research för att få till riktigt snygga livesändningar. Som ni vet har jag sänt live i Facebook-gruppen Köpfritt i flera år, men jag ville också ha möjlighet till riktigt bra ljud och bra bild. Nu, efter en tids experimenterande är vi framme med lösningar och det känns oerhört kul! Jag vill arbeta ÄNNU mera digitalt och nu vet jag också HUR. Och på vägen har jag fått flera möjligheter att föreläsa med min bok Klimatglädje och även gjort bokcirklar med Medborgarskolan. Det som också har rönt stor publik är mina föreläsningar om köpstopp, vid ett tillfälle var det 200 i publiken som anmält sig, och 100 av dem dök verkligen upp!
Ps. Om du skulle vilja att jag föreläste på din arbetsplats eller organisation – hör gärna av dig till mig! Jag finns på info(@)emiliaarvidsson.se
Ett år är lång tid på ett sätt. Eller så är det inte det, det beror på vem du frågar. Men här får du i alla fall ett destillat av mitt år. Berätta gärna hur du har haft det 2020 🙂
Tack, återigen, för att ni läser / Emilia