Ljuset är här och att känna lust spira även inifrån är något jag värdesätter mycket. Det är härligt när det bubblar lite! Jag läste nyligen en bok av sociologen Hartmut Rosa, som talar om social acceleration, där tiden är i fokus. Den accelererar, tiden. Ett exempel är livstempot. Och det är nu jag vill trycka på “stopp”. Det snabba attraherar inte, utan jag sträcker mig efter känslan av en lugnare kropp. För det är där känslorna bor, i kroppen. Men det bor något mer där.

Den inre kritikern. Som säger flera saker till oss. Det kan vara att det vi gör inte duger. Eller att vi visst ska påverkas av tiden. Det krävs motstånd för att inte nedslås. Att jobba med den inre kritikern är att jobba med nu:et. Vill vi ha ett drägligt nu, så behöver vi se när kritikern härjar. För vet du, ibland går hen under radar. Listig och ond gömmer den sig, och där står jag och funderar: vad hände? Varför trycker det över bröstet?

Motståndet? Jag har flera strategier. Penna och papper är en sådan. Det kan vara att skriva meddelanden till mig själv, som gärna börjar med att peka på att kritikern är igång. Den blir naken och avslöjad. När det sker är det lättare att tala sig själv och stärka det som är du. Det som också kan vara hjälpsamt är nervsystemsreglering. Kritikerns attacker sätter spår i kroppen, det kan kännas som tryck, smärta eller valfri benämning. Jag har en övning som går ut på att sträcka ut armarna åt sidan, hålla dem ute, andas in på fyra och ut på fyra tills du kommit upp i tre minuter. Känn anspänningen under tiden i armarna. Släpp sedan ner dem. Vad sägs?

Tiden, ja. Och klockan. Jag är inte alltid sams med sekunder, minutrar eller timmar. Vissa klockslag är värre än andra, jag vet hur tokigt det låter. Det har blivit en sanning, det där med att tiden är en knapp resurs. Det hjälper inte att den är rättvist fördelad, där vi alla har samma tid att förhålla oss till. Det finns nog en koppling till den inre kritikern, att den använder tidens hastighet som ett vapen, som ett tillhygge, kommunicerat som en inre stress. Men jag avslöjar dess krigföring och tänker att det går att lära om. Lära nytt.

Med det sagt, en andra (eller tredje?) kopp kaffe och start av denna dag!

Min nyaste insikt är att jag vill läsa fler böcker, jag har undvikit dem med hänvisning till att jag inte riktigt dras in i böckernas värld. För det stämmer, jag har påbörjat flera böcker, men lika snabbt stängt dem igen. Det finns en rastlöshet. Men jag älskar egentligen att läsa. Trägen vinner! Jag tror det går att öva upp läslusten, till exempel istället för att skrolla sig fram. Vi är vana vid korta texter med bilder, eller film. Tack för att du hänger här på bloggen och även i gruppen på Facebook! Några boktips: Passionskoden, Explosiva mikrovanor och Ett bättre liv.