Posts in "stress" tag / Page 4

Lätt meditation och en oväntat stärkt kropp

Jag har börjat meditera intensivt den senaste tiden. En timme om dagen, ibland mer. Det är bra. Men: det handlar mindre om mängden och mer om sinnet. Att det stillas för en stund. Att det finns skiften. Jag använder mig av appen Mindfully.

Och så var det badandet, jag kan helt enkelt inte sluta, det är beroendeframkallande på alla vis. Jag fick ett meddelande på Facebook där en person frågade varför jag vill chocka kroppen, är det verkligen bra att kallbada? Mitt svar på den frågan är: det passar inte alla, och så måste livet få vara. Olika. Jag hittade också ett program hos Kropp och Själ, P1, där man talar om det här med att bada kallt. Min egen reflektion är att just mitt liv blir bättre med svalare bad. Jag gillar att känna motstånd som sedan övervinns.

Sen har jag hittat tillbaka till yogan. Jag var på ett yogaretreat för flera år sen och fick då kontakt med Petra Parvati Kalla, som du kan läsa mer om här. När jag sen hittade self-care-yoga i Stockholm, på fredagarna klockan 12.00-13.00, med Petra, var det liksom menat. Jag har hitintills gått två gånger och idag upptäckte jag något. Jag märkte att min kropp kändes stark och närvarande. Att rörelser som skulle kunna ses som utmanande (och vad utmanande är beror förstås alldeles på, precis som med kalla bad), ändå gick att genomföra och att jag stärktes ytterligare genom att göra dem. Fin känsla.

Tydlighet och förväntningar

Som jag tänkt mycket på sistone. Ett av mina stående teman är: stress. Vad stressar oss och varför? Och kanske det viktigaste: går något att förändra? Jag har landat i något som jag egentligen vetat sedan länge. Och det är att jag mår bra av tydlighet (det vill säga: jag kan inte läsa dina tankar så det bästa är att vi pratar med varandra) och att jag behöver veta vad som förväntas av mig (det kan jag antingen själv formulera och kommunicera eller att vi gemensamt kommer fram till något bra). Ibland tassar mina tankar iväg och jag gissar mig fram: är det tänkt att jag ska…. borde jag…..? Det är ingen bra strategi. Så i vanlig ordning: öppna upp dig! Det kan kännas ovant. Kanske särskilt ifall vi behöver sätta en gräns eller två. Så tydlighet, förväntningar och gränser, det passerar med stort intresse mitt inre. Skriv gärna dina tankar i kommentarerna!

Klimatpärla #7

Har du upptäckt Klimatkollen där du kan ha pejl på den kommun du bor i?

Utmattning och återhämtning: “Det är skillnader jag letar efter”.

Utmattning och återhämtning. Jag har upptäckt några saker med mig själv. En av dem är envisheten. Men låt mig börja med att presentera historien först. Historien om hur min envishet ledde mig till vägs ände, där jag nu måste praktisera tålamod, lidande, meditationer, sömnbrist och ganska ofta (typ hela tiden): energibrist. Vad var det som hände egentligen?

Tittar jag bakåt så ser jag månader av sömnbrist, en sakta melodi av utmattning som slingrade sig runt mitt sinne och min kropp. Bit för bit blev tillvaron mörkare och orken försvann. Där stod jag sen naken och alldeles ensam. För även om jag har familj och vänner som stöttar, så är min tillvaro min, mina tankar är mina, min ensamhet är min.

I samma andetag som jag vill berätta hur jag har det, så vill jag också vidare. Jag kan absolut försöka hitta den exakta anledningen till att det blev så här och jag kan fortsätta gräma mig över hur dåligt jag sover. Och så är det ibland, att jag sitter där och funderar. Men! Det förändrar inget.

Tillbaka till envisheten igen. Den som jag upptäckt. Lika envis som den här utmattningen är, lika envist tänker jag fortsätta leta efter skillnader. Framför allt skillnader uppe i huvudkontoret. Det är i skillnaden som förändringen kan avslöja sig. Förändringen kräver samtidigt av mig att släppa huvudet och att gå till kroppen. Det är också i kroppen jag kan känna skillnader och det kan översättas till bättre mående. I kroppen finns de svar som huvudet söker.

Utmattning och återhämtning

En aktivitet som markant gör skillnad för mig är att doppa mig i sjön. I dessa dopp är det svala vattnet min bästa vän. En termos med kamomillte och en stunds reflektion efter badet är ofta en bra idé. Att lugna sina förväntningar är något jag jobbar med. För jag vill ju att ALLT ska vara bra NU. Men just nu är det som det är, och acceptans behöver väckas till liv flera gånger om dagen. Utmattning och återhämtning är tätt sammanknutna men det kan också finnas ett rejält avstånd mellan dem, där tålamod blir den största utmaningen.

Jag har skrivit ett inlägg om att förändra sig. Min attityd där och då var verkligen att allt är möjligt, märks att jag hade en annan energi då (tänk vad ord kan göra skillnad ändå. Tanken på att finjustera sitt liv gillar jag: minsta möjliga ansträngning, små förändringar kan leda till något större.

Tips – jag följer denna Youtuber just nu, hon släpper en video varje vecka. Så harmonisk röst och fina betraktelser.

Följer du mig på Instagram? Här är mitt senaste inlägg.

Sjunka ned i varat – att stanna upp för en stund.

bild på stenar

Jag tror det är supervanligt, ja mer regel än undantag, att tappa förmågan att stanna upp. Jag testade en app i slutet på förra månaden, och jag fastnade vid detta: är vi närvarande, är vi lyckliga. Tänk om det faktiskt är så: att det inte handlar om det senaste köpet, den nyaste jackan eller ens den där hudkrämen (jag skriver så, eftersom jag just nu suktar). Utan närvaron i sig kan ge oss lycka och välbefinnande. No gadgets needed. Varför ingen pratar om den? Jag tänker att närvaron är gratis, och då är marknaden inte intresserad.

Så jag närvarar så ofta jag kommer ihåg det. Det kan vara när jag läser sagan för lilleman på kvällen, att jag fångar in närvaron och bjuder in den till att delta. Det blir bra, riktigt bra. Det känns mer meningsfullt. Än om jag surrar med annat uppe på hjärnkontoret.

Det är passande att jag skriver om det just denna kväll, då vi har World Mental Health Day. Psykisk ohälsa är också närvarande på den här planeten, och det gör mig fysiskt ont att det är så vanligt. Givetvis finns det grader på skalan, men ändå: att må dåligt trots att vi skulle kunna må bra, det är inte värdigt.

>> Här kan du läsa ett inlägg om utmattning >>

Jag tänker att närvaron blir uppvaktad av…. ja, men precis allting. Det är liksom en ständigt flöde av attiraljer som på något sätt ska sorteras av hjärnan. Man kan bli trött för mindre. Jag tror i och för sig att genom frånvaro av närvaro, så blir vi på riktigt trötta. Min bästa närvaro just nu är att läsa böcker. Och att lägga mig hyfsat i tid. Och skriva. Jag mediterar (kommer berätta mer om den app som jag testat, i ett separat inlägg) och det funkar också bra, som något slags ankare. Ja, det var några ytterligare tankar från mig.

Fåglar och liljekonvaljer

En liten hälsning från mig

Jag simmar lite långsammare. I ett hav av dofter, och med en näsa full av nysningar, trivs jag rätt bra ändå. Min almanacka är tom, så när som på tre uppdrag jag gör just nu. Jag arbetar på en onlineutbildning till ett företag, jag bygger program till Allt för hälsan och jag skriver min bok. Vet ni, att vi borde oftare ställa oss frågan: hur lite kan jag tjäna, just nu? Inte för att pengar är dåligt, utan för att pengar förpliktigar. Jag köper just nu loss en massa tid, eftersom jag är väldigt köpfri. För samtidigt som liljekonvaljerna blommar och fåglarna sjunger så är jag trött. Och det är okej.

Om du vill höra min stämma sjunga köpstoppets lov, då gör du det bäst här. Jag gästar nämligen Bortom ekorrhjulet, och det var förra veckans absolut bästa beslut.

2:49 minuter är också tid

Jag gillar inte alls det jag ska skriva nu. Det rimmar sjukt dåligt med resten av min livsfilosofi. Men ok. Som småbarnsförälder är det legitimt att hojta: 2 minuter och 49 sekunder är också tid!

Det här skrev jag för en månad sen
Om 25 dagar, förmodligen på tolvslaget  (ok klockan 21:30, ni vet att jag aldrig kompromissar med min sömn) så ska mitt råmanus vara klart. Och det är så viktigt för mig att hålla den.  Det kommer visa att den här rastlösa själen kan skapa en produkt som innebär fokus och engagemang. Jag har varit hoppetossan som hoppat från projekt till projekt och alltid varit på nästa sida. Nu måste jag istället vara MITT PÅ SIDAN. 
Det innebär att jag kan inte vänta på någon inspiration för att saker ska hända. Så jag kör intensiva 20 minuters pass (funkar bäst för min post-utmattade hjärna). En av dagarna var jag tvungen att pausa skrivpasset. Det var 2:49 kvar.  Jag gjorde det jag skulle, kom tillbaka till skrivandet och insåg att jag faktiskt hinner göra något på tiden som var kvar.  Carpe minuten är min bästa gren!

Det har varit mycket sånt här. Jag är beroende av naturen och utevistelse.

Det som sen hände var
Att jag igår, den 30 april, satt på hotellrummet under hela dagen och försökte få ihop det sista. Jag fastnade lite grann på ett kapitel, men sen tyckte jag att det flöt på. Under middagen bad jag om att få maten ganska pronto, eftersom det var 4 timmar till tolvslaget. Strax efter att klockan slagit deadline klickade jag på skicka till min förläggare. Jag somnade nästan direkt och jag sov djupt. Det är första gången som jag tummar på sov-principen sedan hundra år! (jag står fullt ut för att värna om sin sömn)

Dagen efter har det känns som en rejäl baksmälla. Många frågor har snurrat på förmiddagen: var det tillräckligt? Saknas det något? Hur blev förordet? Jag insåg att en del av förordet försvunnit i den version som jag skickade in, så jag slog på datorn och jobbade metodiskt fram en bättre version och skickade om den. Då kändes det bra. Men oj vad jag har kämpat den senaste tiden, men att skriva, intervjua och rannsaka mig själv.

En vän gick bort i mars månad. Det känns på många sätt tomt. Vi träffades några gemensamma vänner för att minnas, för några helger sen. Begravningen äger rum nu på fredag. Hon var nära så många och jag förstår min egen och andras saknad. Du har varit en sådan person som man vill komma nära. Vila i frid.

Idag har jag varit ledig. Jag har skrotat här hemma med familjen och vi har rensat garaget eftersom det ska byggas om. Jag har nya projekt som startar nu, och boken är ju inte helt klar än, utan jag förväntar mig en hel del arbete efter första vändan hos förlaget. Men en insikt slår mig nästan varje gång jag är helt slut, att jag vill jobba för att kunna ta rejäla pauser. Det var liksom hela poängen med att jag startade företag. Och jag tror att det är möjligt. Det som är spännande just nu är att jag vill ändra om mitt fokus i företaget. Jag lovar att berätta mer, när den tiden är mogen.

Jag är smärtsamt medveten att bloggen legat i träda, men vill du följa mig närmare så föreslår jag Instagram, för den uppdaterar jag dagligen

Tips i all enkelhet

Marias fina videos på Youtube och hennes fingertoppskänsla. Hon har också ett nyhetsbrev som man kan signa upp på. Följ!

Johanna Nilsson är en person jag ser upp till, eftersom hon också har ett stort intresse i klimatfrågan. Hon var också den som peppade mig till att skriva till DN Åsikt, där jag också blev publicerad. Här skriver hon om något som är urviktigt: att vara ledig mellan varven.

Tack för att du läser och tittar in, jag uppskattar det <3

Emilia

Därför väljer vi inte klimatsmart

bli klimatsmart - bild på Emilia vid sjön

Jag tittar på klockan. Vi har inte packat ner matsäcken än. ”Äh, vi tar bilen, det blir enklast så”.

Kommer hem från jobbet helt slut, och ingen av oss vet vad som ska ätas till middag. Jag tar något enkelt, som jag ofta lagat. Boken med växtbaserade recept ligger orörd på diskbänken, den bara stressar mig. Blir man verkligen mätt på grönsaker, tänker jag medan jag tar fram köttet som vi köpte på extrapris.

Efter mötet med gruppen känns hjärnan mosig. Vi har suttit ner länge, käkat bullar och kaffe i omgångar. Jag behöver något som väcker mig. Jag ska nog unna mig den där tröjan i butiken, som jag såg i fönstret på butiken bredvid jobbet.

Att bli klimatsmart hänger på lite olika saker. Ofta vet vi vad som är mer rätt, sett med klimatglasögonen på. I de exempel som jag listat finns det flera faktorer som sätter käppar i hjulen.

Att ta bilen istället för bussen är en bekvämlighets- och effektivitetsfråga. Bekvämt för att bilen står några meter från lägenheten eller huset. Effektivt för att man inte behöver anpassa sig till busstider och man hinner med det man ska. Det som krävs för att förändra beteendet tror jag är: planering (göra matsäcken och kolla busstider dagen innan) samt att ta bussen några gånger för att vänja sig vid det klimatsmarta alternativet. Vinster: klimatet mår bättre, du får vardagsmotion (till och från bussen), plånbokssmart (billigare än att äga bil, och bensinpengen sparar du in på). Dessutom: har du barn så lär du ut hur man ska göra för att det ska vara hållbart. Vi behöver drilla nästa generation, lika mycket som oss själva. I mitt eget fall tycker sonen att bussresa är bland det roligaste som finns. Så hur många win finns det, tänker jag? Många!

bli klimatsmart bild på vegetarisk mat
Bild från min matsvinnskamp. Vegetarisk måltid gjorde på rester. Sparar? Tid, pengar och matsvinn. Mer om matsvinnskampen kan du läsa här.

Att ändra matbeteendet är en knivig en. Vi är vanemänniskor och förändring är i mångt och mycket svår grej för många. Kanske finns det dem som tycker att man ska få äta vad man vill. Det perspektivet är rätt snävt, för det du äter påverkar inte bara planeten, utan också din egen hälsa. Men om man har mycket på agendan är det lätt att följa vana och rutin, för att avlasta sig själv och sin hjärna. Men för att få till stånd nya matvanor tänker jag: smyg in mer växtbaserat och gör det på ett gott sätt. Kunskapen finns därute, fånga in den! Googla när du känner att du har ork.

Och så var det konsumtionen och shoppingen. Jag träffade nyligen en forskare som berättade om hur vi löser våra känslor med shopping. Är man glad så shoppar man, är man ledsen gör man det också. Och egentligen: konsumtion kan vara bra (vi har behov av att det offentliga ska fungera, till exempel), men jag tror det är kvaliteten på konsumtionen som avgör. Jag tror vi behöver unna oss helt andra saker än nyproducerade kläder. Exempel på gåvor vi kan ge oss själva: reflektionstid, familje/vänner-tid, läsa böcker tid, dagsljus och andra saker som inte nödvändigtvis blandar in våra plånböcker. Konsumtionskulturen är stark, glöm inte det.

bli klimatsmart träd och is/snöformationer på trädets kvistar

>> Vill du köra ett shoppingfritt år nästa år? Gå med i gruppen Köpfritt 2018 (fd 2017) på Facebook <<

Berätta för mig: vad gör du för klimatet? Vad skulle du vilja göra, men ännu inte gör? Dina bästa råd för att bli klimatsmart?

« Newer Posts Older Posts »