Böcker Archives - Page 2 of 4 - En Emilia

Posts in "Böcker" category / Page 2

5 reflektioner: Ett bättre liv av Kay Pollak

December 3, 2022 Emilia Böcker Leave a Comment

För några år sen, ja rätt många, så tittade jag och min bästa vän Sven på en dvd-inspelning med Kay Pollak. Titeln var Att välja glädje. Budskapet var perfekt just då, för jag hade nyss återhämtat mig från en långvarig depression. Glädje blev ett tema som har följt mig sedan dess. Därför blev jag nyfiken när den nya boken Ett bättre liv – Att förändra en tanke i taget (Volante 2022) kom ut alldeles nyligen. Författaren? Kay Pollak! Jag har nu läst boken två gånger och här kommer mina tankar om den.

Ett bättre liv av Kay Pollak – 5 reflektioner

#1 Ett bättre liv av Kay Pollak är en bok som tagit fasta på “less is more” – med det menar jag: boken består av korta kapitel rakt igenom. Det finns till och med plats (tyckte jag!) att själv anteckna i boken, vilket jag har gjort. Jag gillar upplägget att det är sju böcker i en, och korta delkapitel i varje. Det gör att den är lättläst, även om ämnena är djuplodande. Ett bättre liv handlar om hur vi kan förändra våra tankar genom träning.

#2 När jag läser boken kommer jag fram till detta: den första tanken som slår mig behöver inte vara den mest sanna. Jag tolkar Kay Pollak så här: att vi ofta går omkring och är rätt reaktiva, med många automatiska tankar. Vi är drillade i något som han kallar för Offrens land. Vi gör oss själva till offer. När vi läser Ett bättre liv av Kay Pollak så uppmanas vi till träning i att välja klokare ur tanke-menyn. Hur då? Öva, påminn dig själv om vem du vill vara, hitta inspiration från dig själv och andra. Jag minns när jag läste en bok av Mia Törnblom för dryga 15 år sen där hon talade om “hyresgäster i huvudet som inte betalat hyran” – så sant, varför ska vi ha oinbjudna gäster om de (tankar) inte ens betalar hyra?

#3 Kay Pollak har vid flera intervjutillfällen (i poddar och på tv) skakat på huvudet och sagt: “kan jag verkligen skriva detta? Kommer inte folk bli provocerade?”. Svaret på den frågan är: ja! Boken kan stundtals vara provocerande men det är också på ett sätt spännande. Vi befinner oss på olika platser i livet. För en del av oss kan det kännas jobbigt när Pollak uppmuntrar oss till ansvar och att vi kan behöva ändra och träna våra tankar. Själv har jag tidigt i livet gjort just det: tagit ansvar för mycket. Därför kan det bli en krock när jag ska ta “hundra procent ansvar för mina känslor”. Samtidigt: om inte jag, så vem? Det jag personligen gör, för att matcha mig själv, är att ändra begreppet “ansvar” och talar hellre om att ta hand om mig själv, mina tankar och mina känslor. Samma, fast olika!

#4 Våra trossatsers makt. Ja herre. När jag kom till kapitlet om trossatser (som jag verkligen gillar!) slår det mig med klarhet: fy farao vad vi kan bära på våra axlar. Pollak listar negativa och positiva trossatser på var sin sida i boken. Och hej vad det går på den negativa sidan. Det blir så tydligt när det står i skrift: Trossatser som skapar olycka. Japp, där står det, svart på vitt ju: Allt hänger på mig. Det är klart att det blir svårt med återhämtning om vi går omkring och känner ett ok av att allt hänger på en. Det är där jag känner ansvarsbiten ibland – att om inte jag, vem då? Att kunna släppa på den typen av ansvar kan vara en lättnad. Hur kan jag ta hand om mig och mina relationer?

Men vi måste ju kika på den positiva sidan – Trossatser som skapar lycka. Jag citerar några favoriter från boken:

“Jag är okej och bra som jag är”
“Jag har mycket att ge den här världen”
“Världen är full av hjälpsamma och kärleksfulla människor”

#5 I boken finns det korta meningar att sänka sig ned i. Och: repetition för att cementera. Det är så jag har läst boken, en mening i taget. Återkommande meningar gör att du som läser förstår hur Pollak sammanflätar ett tema med ett annat. Och låt dig provoceras, det är okej. Och ett viktigt budskap från Kay Pollak är: ta det lugnt och ta hand om dig. Jag tycker det finns en stark poäng med det. Allt går inte att förändra över en natt. Det är inte meningen att du ska stressa upp dig för att du har en resa du vill göra.

Sammanfattningsvis: jag tycker om boken – den är lätt att läsa och man kan verkligen ta en mening i taget. Klokskap och lite humor paketerat på ett aptitligt sätt – perfekt! Jag och Sven passade också på att gå på Lilla cirkus i oktober och lyssna till Kay live, det var en toppenkväll! Kika här om du vill veta mer om vad som händer 2023.

Några mysiga tips i den gråa novembervardagen. The cottage fairy har kommit med ny video på Youtube. Sen lyssnade jag idag på denna historia i P1: Carl var sin mors hemlighet. Jag har också bloggat om två andra dokumentärer jag lyssnat på, här och här.

Tack för att du läser ❤

Klimat & kultur – en hög visa?

September 6, 2022 Emilia Böcker Leave a Comment

De senaste två baden nere vid min sjö har varit… precis som jag vill ha dem. Lite frostigare, lite bitigare. Det blir ett litet skifte. Och det är bra så.

I fredags fick jag delta i en panel på Berwaldhallen i Stockholm. Samtalet hette Hoppet lever, vägar till en hållbar framtid. Så roligt att få samtala med stora tänkare: Pella Thiel, ekolog, Kent Wisti, präst och konstnär, och Karim Jebari, filosof. Samtalet leddes av Anna Hedelius. Min bästa vän Sven var med i publiken och efteråt lyssnade vi på körsång. Kika gärna på Berwaldhallen Play. Och vad tar jag med mig? I och med att panelen utgick från Höga visan så tänker jag mig att vi i framtiden, ja redan nu, behöver använda kultur och konst för att nå ut med viktiga frågor. Detta har redan börjat nosats på, jag såg bland annat en Dramaten-produktion med Johan Rockström för inte så länge sedan och många musiker och andra kända profiler lägger in miljöbudskap, inte minst när det gäller klimatet. Det är kanske inte alls dumt att vi inspiratörer (mitt köpstoppsengagemang) får hamna på andra scener än bibliotekens eller företagens. Kan klimat och kultur skapa en egen hög visa?

Jag vill också passa på att ge tre boktips: det är böcker som skrivits av de som deltagit i panelen. Den första boken läste jag Karims del i denna antologi, om ett scenario som satte lite skräckkänslor i fokus, det handlade om hur snett det kan gå om vi använder teknik för att lindra att atmosfären är i brand. De andra två böckerna har jag inte läst, men är väldigt nyfiken på Naturlagen, eftersom lagstiftning på naturområdet är oerhört hett (i dubbel bemärkelse). Den mittersta boken, Kyss, läser jag på bokbeskrivningar att det är en meditation över Höga visan. Passade ju topp i fredags!

I övrigt då? Kan inte riktigt släppa en tanke, och den är: vad händer när en större del av vår plånbok hamnar på något så fundamentalt som en elräkning? Vi talar ju om konsumtionens påverkan på planeten, och kan vi inte konsumera övriga saker i lika hög utsträckning (på grund av en energikris) vad händer då med de övriga konsumtionsutsläppen (och produktionen)?

Konsumtion kan vara väldigt många olika saker, men jag försöker differentiera mellan elanvändning och annan konsumtion. Och en sak till: jag vill inte få det att framstå som att jag tycker energikrisen är bra, men däremot är en följdeffekt att vi får ett medvetande kring vilka resurser vi använder. El/energi är ganska trist, du betalar för något som du inte kan ta på, på riktigt. Samtidigt viktigt att det fungerar.

Relaterat till detta kan vi också resonera kring matpriser. Jag skrev om maten här senast. Också här.

Och ja hörrni. Det är val på söndag. En rysare om du frågar mig. Jag hittade detta idag, väl värt för dig som är intresserad av klimat och miljö.

6 saker på önskelistan just nu och lästips på böcker

July 24, 2022 Emilia Böcker 3 Comments

Barnet leker med kompis och jag har skickat iväg ett nyhetsbrev, jag har snart 1000 prenumeranter – det känns häftigt och roligt. Jag har ett formulär ute där man kan få mina mailutskick och samtidigt få en Köpfritt-fyll-i-bok (pdf) kostnadsfritt.

Jag tänkte jag skulle sammanfatta lite av de 6 önskemål jag har just nu i livet. Både högt och lågt. Du får gärna kommentera vad du har på din. Det blir lite av en övning i positivt tänkande. Jag skrev lite om det här med att kämpa sig igenom dagarna här, där får du en inblick i hur jag har det.

#1 Att ge mig själv tiden att läsa boken I befintligt skick. Jag har den som e-bok på mobilen just nu, men läser väldigt sporadiskt. En kvart om dagen? Jag har gjort en av författarnas övningar och tyckte den kändes hjälpsam. En annan bok jag nyligen läst är Utan press.

#2 Lära mig mer om maillistor. Jag gick en kortare kurs för drygt ett år sen med denna pingla. Jag byggde min maillista med hjälp av den kursen och jag fick upp ögonen för hur jag får mer kontroll (i jämförelse med Facebook och Instagram till exempel). Samtidigt som jag lär mig vill jag också få lite regelbundenhet i det hela. Jag tycker ju om att skriva, men behöver fundera på hur innehållet ska se ut. Får rätt ofta tips och trix i min inkorg, från mailerlite, den tjänst som jag använder mig av. Så att lägga tid på epost-marknadsföring ligger högt upp på önskelistan.

#3 Springa. Eller öka pulsen på något vis. Jag promenerar mycket men vill addera dunka dunk i bröstet!

#4 Hitta ett uppdrag på deltid där jag kan får använda det skrivna ordet och att uppdraget löper över tid. Om du har något tips: let me know! Här kan du läsa mer om mig.

#5 Städa hemma. Detta ständiga projekt som sällan blir av eftersom vi prioriterar samvaro, matlagning och uteaktiviteter. Men idag städade jag en fönsterbänk och det kändes väldigt bra efteråt. Ytan kändes mer behaglig och fri. Det jag tycker är extra svårt är hur man ska sortera olika saker – en del går att sortera som återvinning, men sen finns det osäkra kort – ska jag till ÅVC? Eller ska man sälja det? Ibland känns saker mest som skräp, men kan man lägga det i restavfallet då? Såna tankar bromsar upp hela städförloppet tycker jag.

#6 Sälja saker vi inte använder. Också en surdeg, men när jag väl börjar brukar det gå ganska bra. Har sålt en del barnskor, kläder, lite leksaker. Stegen är ju inte så många: fota, lägga upp, beskriva och publicera, jag kör mest via Market Place på Facebook. Den här punkten håller ihop med önskemålet #5 Städa hemma.

Hoppas du har det bra dessa sista dagar i juli. Jag planerar att hålla en livesändning på Facebook snart, i gruppen Köpfritt.

Utan press av Sofia Viotti

July 14, 2022 Emilia Böcker Leave a Comment

Jag läser boken Utan press av Sofia Viotti. Den fokuserar på medkänsla, prestation och stress och är en guide i hur vi kan arbeta mot ett större välmående. Det är sammantaget en bra bok, om än ganska mastig vilket innebär att det inte bara handlar om att läsa, utan om att göra. Förändring, mindre stress, mindre ångest, mer förståelse, mer medkänsla kan innebära att vi behöver lägga både tid och energi på det. Men det är det ju också värt, eller hur? Att lägga tid på sig själv, om det är möjligt, är något positivt.

Jag känner inte igen mig i prestationsdelen i boken, i alla fall inte helt och fullt. Jag har sedan länge proklamerat att vila, återhämtning och lagomness är det vi behöver mer än att vara karriärslukare och framåtlutade tävlingsmänniskor. Däremot vet jag att förra sommaren hade jag för höga ambitioner när det gällde vår sommarledighet. Jag ville så mycket. Tog ut mig både fysiskt och mentalt. Ignorerade mitt rätt så stora behov av återhämtning (har en känslighet sedan tidigare). Så Viottis resonemang om prestation går att applicera även på de saker vi gör under ledig tid. Belastning, oavsett karaktär, är belastning.

Boken är praktisk i sitt upplägg (länk till Adlibris), vilket betyder att det finns många övningar i den. Eftersom jag har arbetat som hälsojournalist i några år har jag läst många böcker som berör psykisk hälsa. Det gör att jag testat många olika övningar under åren och fått en hyfsad kunskap i hur man kan hjälpa sig själv. Men! Jag hittar en hel del nytt i Utan press, till exempel att det finns olika “själv”: ångestsjälvet, det ledsna självet, skamsjälvet är några exempel som Viotti nämner. Och hon går igenom de tre olika systemen i hjärnan och hur vi rör oss mellan dem och hur vi kan förstå dem: de är hot-, driv- och trygghetssystemet.

Att nå trygghet inombords är något jag jobbar med dagligen. Min kropp signalerar alarm och känslan vandrar runt därinne (jag tycker benämningen alarm är rätt bra, i jämförelse med det diffusa ordet ångest). Inte jättebekvämt, det erkänner jag. Det som är lite klurigt är att det är ingen förutom jag själv som märker av den där otryggheten. Jag maskerar den väl. Inte så konstigt kanske, det finns kanske en allmän förväntan att man ska vara på ett visst sätt. Den förväntan kan komma både från mig själv men också från en yttre kontext.

<< Mitt inlägg om mjuka delar av livet >>

Tillbaka till boken – den är skriven för dig som kanske har höga krav, som presterar mycket och är van vid att hålla det där höga tempot, kanske har du svårt att ta det lugnt. Boken innehåller mycket kunskap kring hur vi fungerar, vad medkänsla är och inte är. På baksidan av boken kan vi också läsa att det handlar inte om att sluta prestera men att vi ska öva på att få in mer lust i ekvationen. Att livet ska vara lite härligt.

Bild på häst. Inlägg om boken Utan press av Sofia Viotti — Jag känner mig som tryggast utomhus i naturen. Min mamma noterade att jag har mycket färg på kroppen nu, i och med att jag för det mesta spenderar tid ute. Bruna händer och sandalbränna på fötterna. Något som slår mig när jag läser boken Utan press av Sofia Viotti är det här med jämförelser. Det går nästan inte att komma ifrån det. Vi är alltid något i relation till någon annan eller något annat. Och även om vi säger att vi inte ska jämföra oss med varandra så gör vi nog det ändå. Och mycket av det handlar om vad man gör om dagarna, hur man bor, vad man tjänar, vilka man umgås med och hela baletten. Men tänk så mycket enklare det vore om vi faktiskt försökte fokuserade på att göra det bästa för oss själva utan att snegla på grannen? Utan titta på våra egna liv och tänka: vad vill jag addera? Vad vill jag ta bort? Vad drömmer jag om? Vad är möjligt? Vad är också inte möjligt kan vara värt att titta på. Finns det aspekter som vi radikalt behöver acceptera? Jag har min utmattning och depression att ta hand om, det betyder att jag har apmycket (sorry!) att förhålla mig till. Men jag kan också försöka hitta tillfällen som är mina, där jag styr, där jag är mig själv utan att jämföra mig med någon annan.

Midsommartankar: 5 saker som betyder något och att skapa mening

June 24, 2021 Emilia Böcker Leave a Comment

Jag känner mig lite klumpig ibland. Lite fyrkantig. Lite trött. Ledsen. Och trött igen. Men jag vet ju också att det går att manövrera sig ut, bort från klumpigheten och skapa mening. Mot det där som jag tycker om: psykologisk flexibilitet. Ja, det är ett begrepp som jag tänker på ofta. Särskilt nu när jag känner mig rigid, svår att flytta på. Det skrivs om psykologisk flexibilitet i boken jag läser just nu: Dansa mjukt med tillvaron av Anna Kåver. Det är inte en bok du sträckläser. Det är en bok där man kanske läser en sida eller två. Och sen avvaktar. Kanske skriver ner en rad i en egen anteckningsbok. Jag tycker mycket om Anna Kåvers bok, även om det just nu känns svårt att ta till sig det kloka. Jag förstår det jag läser men jag är inte riktigt säker på hur jag ska ta mig vidare* (läs mer om vad som hänt längst ner i inlägget). En tröstande rad i boken handlar om att vi inte kan intellektualisera oss ur svåra stunder, utan vi behöver i handling röra oss.

>> En annan bok jag har läst är Oro, också av Anna Kåver >>

Så jag tänker att jag skriver ett inlägg som jag själv skulle behöva läsa. Och jag tänker att du kanske också vill ha något som inte bara skrapar på ytan. Jag utgår från mig själv, men jag hoppas att du kan hitta en ingång till det som är viktigt i ditt liv.

5 saker som betyder något och att skapa mening

#1 Skriva. Gärna för hand. Men varför? Jag upplever ibland att det går trögt uppe på huvudkontoret. Då blir min anteckningsbok och penna ett sätt att kommunicera med mig själv. Förstår du vad jag menar? Läsa något klokt betyder också mycket.

#2 Djupare andetag. Det där med andning är väldigt individuellt. För mig regleras trycket i kroppen (min kropp signalerar en massa saker just nu) och när jag gör olika andningsövningar mår jag bra eller åtminstone bättre.
Det där med andning funkar absolut inte för alla, men jag tänker att vi säkert kan hitta något som motsvarar det djupare andetaget.

#3 Viktigast. I min e-bok Leva nära intervjuar jag Kerstin Jeding, psykolog, och hon säger med ett visst allvar att vi ska bränna ut oss för saker som betyder något. Vad hon menar? Att vi ska fokusera på sådant som är av vikt i våra liv och lägga vår energi där. För mig har det handlat om enkla målsättningar för dagen: att orka natta barnet kan vara en sådan. Och det innebär att jag vilar en stund innan nattning, för jag vill orka, den stunden är viktig för mig. En sådan målsättning om dagen, kring det som är viktigast, det tror jag på!

#4 Byta fokus. Det går att ändra tankar. Och som Björn Natthiko Lindeblad också sagt: tro inte på allt du tänker. För att byta fokus kan vi använda olika metoder. Min sjö bidrar till det, en springtur likaså. Att vara vaksamma på vart vi är på väg kan också ge utrymme att ändra riktning. Jag säger inte att det är lätt, men jag säger att det går. Samtidigt gillar jag tanken om att inte förändra för mycket. Att allt är bra, just nu. När jag mediterar börjar jag nästan alltid med meningen: jag har inga förväntningar. För det är lätt att skjuta över målet annars.

#5 Våga vara värdefull, precis som du är. Jag vet inte hur det är med dig, men är det ibland svårt att se sitt värde? Det finns en poäng i att påminna sig själv, ja var lite tjatig om det så behövs. Och skala av sådant som föga har med värdet att göra. Det går inte att prestera sig fram ett värde, utan det är i det mänskliga som du hittar det.

*För ungefär två veckor sen tog det tvärstopp för mig. Sådär att jag verkligen föll. Sömnen har varit svår att få till, även om jag vet att jag faktiskt sover, men jag har fastnat i en spiral av oro och grubblerier. Jag har en hel låda med strategier, jag kan ställa mig utanför för att få perspektiv, men helt lätt är det inte. Därför är det skönt att kunna skriva här, min webbventil. Tack för att du läser <3 En låt jag skickar med dig (Youtube). Hoppas du kan skapa mening i sommar!

Naturens hemlighet. Och att vara hållbar i stunden.

October 14, 2018 Emilia Böcker 2 Comments

Efter en höst som går i ett vill jag landa. Jag är inte klar än, uppdragsmässigt. Men jag vill ha det där mjuka fokuset. Vars grund handlar om att vara hållbar i stunden. Jag har lätt att dras med. Inte sällan är jag entusiastisk. Men som jag skrev hos en vän: det är stillheten jag jagar. Inget annat. Jag drömmer just nu, förutom alla hållbara grejer jag vill göra, om att gå upp i ottan och möta morgonen, ute i naturen. Därför börjar jag med ett boktips på en vacker bok.

Naturens hemlighet – av Eva Sanner

Jag blev tidigt i våras intervjuad av Eva Sanner om mitt köpstopp. Min historia skulle få vara med i hennes bok, som släpptes för bara några veckor sedan. Jag fick ta del av boken och jag måste säga att den betyder mycket för mig.

Naturens hemlighet tittar på samspelet mellan naturen och människan – ur vinklar som inte ens jag visste fanns. Eva skriver om det på ett sätt som tilltalar mig väldigt. Det är dels de referenser som vi har i den forskning som bedrivs på naturområdet, vilket ger en trygghet för mig som läsare: det här vet vi, och så här kan vi använda forskningen.

Men det finns också en djupare berättelse, insprängd. Där Eva själv tar del av naturen, på ett poetiskt sätt. Hon närmar sig, funderar och reflekterar. Och det här tycker jag om så mycket. Inte sällan har jag känt mig tafatt inför naturen – men Eva inbjuder oss till att skapa relation till den. Om du på något sätt vill känna och kunna njuta av naturen, veta mer om den och få förslag på hur du kan göra: läs boken. Verkligen. Det är en sån skön mix av ren kunskap, filosofiska inslag, case och mycket mer. Och fantastiskt vackra bilder av Lena Granefelt.

Bloggtips: Vara med naturen, här skriver Josefin Wilkins.

Naturen, Jag.

Jag har skrivit många gånger om min sjukdomshistoria. Där jag landade i ett inferno av svåra känslor, vakna nätter, omisskännlig ångest och framför allt: den bedövande hopplösheten. Att nu vara där jag är, känns som en dröm. Jag nyper mig i armen. Jag vet ibland inte om det faktiskt är sant. Att jag kom ut. På andra sidan. I en ny värld.

I fredags följde jag med en annan mamma till ett stall, med hennes son och med min egen. Och när jag kände den där äkta glädjen över naturen fick jag tårar i ögonen. Jag kan alltså känna igen. Det är en vinst utan dess like. Där är som att få ett nytt liv att förvalta. Jag vill alltid vara i naturen. Jag vill aldrig jaga något annat än stillheten i mitt inre.

Har du en relation till naturen? Kan du beskriva den? Vad skulle du säga är Naturens hemlighet?

Foto: Christofer Lind

« Newer Posts Older Posts »