Tänk att en månad gått på året? I det här inlägget får du läsa om januari 2023 köpstopp. 2023 är året då jag är mer medveten om vad pengarna går till varje månad. Det är spännande att följa utvecklingen. En viss summa pengar går till gemensamma utgifter som jag har tillsammans med min man. Men sen har jag mitt eget att ha koll på och det är de posterna jag kommer skriva om nedan. Och även om man har köpstopp så är det inom vissa ramar. Du kan läsa mer om mina regler 2023 här. Idag är det den sista januari och min totala utgift för månaden blev 2529 kronor. Då räknas alltså inte de gemensamma kostnaderna för maten hemma samt utlägg för boendet.
Uppdelat i kategorier – januari 2023
Apoteket: 585 kronor, däribland kosttillskott och mediciner.
Lokaltrafik: 385 kronor – jag hade en del reskassa kvar sedan tidigare, därför blev denna post inte så stor.
Stadsmissionen: 200 kronor. Välgörenhet som jag känner starkt för.
Kostnad för bankkort: 50 kronor. Går det att få några gratismånader månne?
Fika: 377 kronor. Helt okej – jag tänker att jag vill hålla det på den nivån.
Mobilabonnemang: 169 kronor. Sänkte rejält sedan mitt förra avtal som låg på cirka 300 kronor per månad.
Present: 747 kronor. Här kunde jag varit ute i mer god tid och hittat på second hand. Jag hade kunnat betalat ca 300 kronor för dessa presenter istället. Brasklapp!
Olycksfallsförsäkring: 76 kronor. Jag måste ringa Folksam och fråga vad denna försäkring går ut på.
Att ta med egen fika är en liten guldgruva. Inte minst för plånboken 🙂
Jag vet inte om du sett artikeln i norska kk? Där skriver tidningen om mina sju år som köpstoppare.Det som också skett sedan sist är att vi har satt en matbudget här hemma. Den ÄR svår att hålla (1500 kronor för tre personer och vecka). Dels för att jag tycker mat ska få kosta (mer om det har jag skrivit här: matpriserna stiger) och dels för att maten är dyrare. Och det är lätt att dras med har jag märkt – man handlar för att det råkar vara bättre priser. Men nu följer jag vår matinköpslista slaviskt 🙂
Tack för att ni läser och kommenterar, inte minst på Facebook och Köpfritt-gruppen 💜Nu har ni i alla fall fått en liten redovisning för januari 2023 köpstopp!
Gästblogg från Göran Hådén om varför vi ska göra Black Friday till En köpfri dag.
En köpfri dag (Buy Nothing Day) startade i Kanada 1992 och är en årlig internationell kampanjdag mot överkonsumtion. En köpfri dag är motpolen till Black Friday och därför alltid samma dag, det vill säga fredagen som infaller 23–29 november (dagen efter Thanksgiving i USA). I år 2022 blir det alltså fredag 25 november som vi avstår all konsumtion under 24 timmar.
Reklamen är som vanligt massiv inför Black Friday. Spara pengar här och spara pengar där. Sådana reor får man inte missa om man vill vara ekonomisk. Eller?
Den sanning som ingen får betalt för att påminna om är ju att man inte tjänar ett dugg när man överkonsumerar, oavsett om det är 10 eller 50 procents rabatt. Man blir av med pengar. Väldigt ofta på inköp där man istället kunde valt förnöjsamhet.
Nej, reor som Black Friday är ingen välgörenhet för oss konsumenter, utan ytterligare ett sätt att totalt sett få oss att överkonsumera så mycket som möjligt. Visst går det att enbart köpa något man ändå skulle köpt till lägre pris, men i de flesta fall luras vi att köpa mer än planerat när vi ändå shoppar.
Vad är då problemen med detta?
1. Miljön Överkonsumtion är det grundläggande största miljöproblemet. Om alla konsumerade som vi i Sverige skulle det behövas cirka fyra jordklot för att få jordens resurser att räcka till. Så även om alla världens varor vore miljömärkta skulle det inte räcka, för jordens yta och resurser är begränsade. Därför måste vi snarast minska konsumtion och produktion till en globalt hållbar nivå.
2. Hur vi mår Forskning visar att människor med materialistiska värderingar är mindre lyckliga än andra. Sverige är ett av världens reklamtätaste länder och reklamen får oss att känna nöjdskam, dvs missnöje över det vi har. Reklamfinansierat är inte gratis – det är ett sämre sätt att betala, som flyttar fokus från viktigare värden i livet.
3. Ting tar tid Det tar tid att tjäna ihop till saker, det tar tid att välja ut saker och det tar tid att sköta om saker. Ju mer du vill äga allt, desto mer äger allting dig. Köp mindre och få mer tid att leva istället. Om vi inte köper lika mycket behöver vi inte heller jobba lika mycket. Tillgängligheten till saker kan ändå bli minst lika bra om vi istället samäger, lånar, skänker och hyr mer.
4. Skuldbergets baksmälla Mer och nytt är inte samma sak som bättre. Många skuldsätter sig för att ens ha råd med köphetsen, särskilt inför jul. Fattigare barn i Sverige hamnar utanför när status till stor del avgörs av prylar. Om vi köpte mindre skulle vi också lättare ha råd att betala skäligt pris för det vi köper och slippa utnyttja barnarbetare.
ÅTGÄRDER Allt det här kan vi ändra på. Låt oss börja med att göra Black Friday till En köpfri dag, som startskottet för en ny hållbar livsstil som varken sliter ut människor eller miljö.
Det finns mer än tillräckligt för allas behov om vi bara slutar slösa, fördelar bättre och slutar skambelägga de nöjda människor som inte jagar de senaste prylarna.
Men minskar man sin konsumtion får man se upp för rekyleffekten. För om vi skippar onödiga prylar kommer vi få mer pengar över, och då kan vi känna oss så pass duktiga att vi tycker oss ha rätt att använda de pengarna till annan överflödskonsumtion istället och då är ju inget vunnet.
I början kan vårt överskott gå till att betala skulder och bygga en ekonomisk buffert, men för att sedan komma runt rekyleffekten kan vi välja mindre lönearbete och mer fritid istället. Kanske köpa lagom dos av rätt sorts upplevelser. Eller helt enkelt skänka överskottet till välgörenhet. Fler tankar om det här.
Rikedom är inte att äga mycket, utan att sakna lite.
Göran Hådén Talesperson En köpfri dag
Fler vanliga frågor och svar om En köpfri dag finns här. Vill du ta del av fler tankar och tips från En köpfri dag så kan du följa Facebook-sidan här och/eller prenumerera på bloggen längst ner i högerspalten här.
Förändra sig för klimatet. Två länkar fick jag skickade till mig av en kompis. Jag läser två olika debatter, som är ställda mot varandra. Den ena talar om vikten att ta klimatkrisen på allvar, den andra varnar för fattigdom om konsumtionen avstannar. Tänk vad olika det ser ut, vad vi tycker och hur vi ska nå en bättre värld. Det verkar dessutom vara oerhört provocerande att gå och peta på människors sätt att leva. Det blir i hög grad personligt om någon berättar för någon annan att “du gör fel, det här är mer rätt”. Frihet är något att värna om, men hur ska vi agera när vi har strukturer och vanor som går stick i stäv med andra viktiga målsättningar? Jag tycker det är knepigt.
Jag tror samtidigt att det är i det personliga som vi kan hitta nycklar till förändring. Kommer klimatfrågan dig tillräckligt nära, då blir frågan din att äga. Så var det för mig. Jag hade en ytterst mager aning om klimatet innan jag satte mig in i frågan 2018. Att jag redan börjat med köpstoppslivet var mer en slump än att jag skulle vara miljömedveten, sanningen var att köpstoppet till en början handlade om en utmaning, inget annat.
Det talas om att vi inte ska lasta individen för tuffa klimatfrågor, men om det är någon som ska göra något så är det väl folket? Det är någonstans någon som ska minska på utsläpp. Eller rösta för den delen. Det handlar om olika nivåer, där politiken har en maktposition, men det handlar ändå om människor. Som individer, arbetstagare, arbetsgivare och medborgare. Det är människor, individer, som tar viktiga beslut. Och där behövs förstås stöd i det som så populärt brukar kallas för lätt att göra rätt. Eller dyrt att göra fel. Och då behöver vi också vara överens om vad som är rätt och fel. En kompis till mig, som också tipsade om de två debatterna som jag länkat till ovan, nämnde att det till viss del också handlar om självbilden. Att de som har det bra inte har en direkt motivation att förändra sig, eftersom livet känns bra. Vem är jag eller vi i relation till min/vår omgivning. Vi skulle kunna dra det ännu längre och börja prata livskvalitet. Vilken livskvalitet ger ett fossildrivet samhälle? Får alla ta del av det? Jag har tidigare varit inne på det att vi borde ges utrymme till klimatsorg, det vill säga acceptera att vi behöver förändring, men tillåta oss själva sörja för det vi inte längre kan göra. Och sen undersöka hur vi kan hitta livskvalitet ändå. För det går.
Sen blir jag lite nyfiken på den andra debattartikeln: blir vi verkligen fattiga av att inte konsumera? Vilken slags rikedom är det vi vill skapa och av vad? Det är positivt med pengar som används på ett klokt sätt, men fakta säger oss att varje krona i genomsnitt släpper ut 46 gram koldioxid. Jag har tidigare skrivit om hyperkonsumtion och matpriser som stiger. Och ni som följt med ett tag på bloggen vet att jag vurmar för en alternativ livsstil. Där det köpfria likställs med en större frihet. Mitt just nu starkaste argument för att hålla igen slentriankonsumtion är att allt vi köper är ett uttag av naturresurser. Och den kostnad som det på sikt skapar, vem tar ansvar för den? Det kostar att konsumera, på flera sätt.
Det finns förstås skillnader på typer av konsumtion – och väl värt att veta är vilka som är värstingar (t ex modeindustrin och elektronik). Jag förstår att pengar behöver rotera och vi behöver skatteintäkter för att ha ett fungerande samhälle. Men att hela tiden öka på, det vill säga att vi sjunger tillväxtens lov, är problematiskt när vi behöver få ner utsläppen. Så ja, jag tror på att sanera konsumtion och öka på sådant som också får redan existerande produkter att rotera. Det klassiska: dela, låna, hyra, second hand. Det vi inte ens har gått in på är skuldsättningsgraden i Sverige, men vad skulle hända om den sjönk och människor upplevde en bättre privatekonomi? Det är något jag upplever i gruppen på Facebook (Köpfritt) – hur skönt människor tycker det är att inte tyngas av dålig/sämre ekonomi. Och kanske det viktigaste av allt: det går alldeles utmärkt att leva billigare.
Tack för att du läser! Har du någon fundering kring att förändra sig för klimatet?
Solen är här, kanske för att stanna? Idag var jag ute med lilleman en stund, och jag fick ändå truga lite (promenera längre än vad han tänkt sig) trots det vackra vädret. Sen hörde en kompis av sig, så nu är barnet på lekdejt. Själv har jag druckit en kopp kaffe och väntar på min vän S. Vi ska ut och gå i vanlig ordning, med både en termos te och några rawfood-bollar.
Köpfritt månad tre och hur tänker vi kring ekonomi?
Det är ett köpfritt år för mig 2022. Det är hyfsat enkelt, jag har varit köpstoppare länge. Men visst, ibland scrollar jag bland produkter och kan känna sug (särskilt hudvård), men man kan låta det vara ögongodis och sen släppa det utan att dra fram kortet. Mina regler kan du läsa om här. Två månader har redan gått och det känns bra att nu gå in i köpfritt månad tre, särskilt med den pepp jag känner i gruppen på Facebook – det verkar som att köpfritt resulterar i en massa reflektion och nya sätt att hantera “behov”. Just nu har jag också en period där jag inte drar in lika mycket som vanligt på företaget, så då känns det bra med kontrollerat utflöde. Och då vill jag också addera en tanke kring ekonomi. Jag har känt, så länge jag kan minnas, en viss stress kring pengar, det kommer nog från min livserfarenhet, det var pressat kring denna fråga sedan barnsben. Men det jag funderar på är: när infinner sig tryggheten? Hur mycket eller lite pengar gör en okej med sin situation? Jag tror det är väldigt olika, men däremot tror jag det jämförs rätt mycket. Det vill säga: vi kikar på grannen, hur mycket pengar huserar hen med? Just siffror är ju enkla att jämföra med varandra. Du får gärna ge mig din tanke i kommentarerna!
Ordet för mars – en gammal goding
I år har jag varit modig nog att lova mig själv 12 stycken ord, ett för varje månad. Det är ett sätt att få lite bränsle i motivationen, mina tidigare ord har varit: landa mjukt och vara nöjd. Och nu har jag funderat lite och kommit fram till att jag ska damma av ordet acceptans. Ordet och känslorna kring acceptans har varit med mig ända sedan jag läste en bok av Anna Kåver, Att leva ett liv inte vinna ett krig – om acceptans. Men det känns som att jag behöver den nu, lite närmare hjärtat. Så välkommen mars och välkommen acceptansen!
Det blev en vit och kall jul. Vi tog oss ut i solljuset med Lilleman, första 15 minuterna var utmanande med ett barn som bara ville vända om. Men vi fortsatte enträget ända fram till en träbänk där några julkakor intogs. Vägen hem gick mycket bättre, det tycks vara kakornas förtjänst. Jag är trots allt väldigt glad över våra 40 minuter i dagsljus eftersom däri kunde vi hitta skillnaden. I humör, hälsa och julglädje.
Just nu är det enda som hörs ett legobygge med barn och pappan, annars är det helt tyst. Gårdagens feber och kräksjuka är nu borta, vilket gör att vi tre firar tillsammans och vi får träffa resten av nära och kära i nästa vecka. Det blir sällan som man tänkt sig, men det blir bra ändå!
Jag tänker mycket på det “senaste” här livet, att jag har en utmaning i att ta mig framåt. Eller ännu mer: hitta mitt här och nu. Och jag lyssnade nyss på en intervju med Elin Kjos i podden Livscoacherna. Och det som fastnade var diskussionen om “språket”. Hur vi pratar om oss själva och våra svårigheter påverkar oss. Jag minns mitt första inlägg efter kraschen i augusti. Hur svårt jag tyckte det var att formulera mig. Hur var min röst nu? Vad skulle jag ens skriva? Jag har valt att vara öppen med min utmattning och jag tänker att det finns en poäng med det. Men efter podavsnittet med Elin så förstår jag vilken påverkan språket har. Jag tar med mig det och förhoppningsvis hittar jag nya sätt att förhålla mig till utmattningen och tröttheten.
Nästa vecka den 30 december klockan 19.00 kör jag en halvtimme live på temat köpstopp, i gruppen på Facebook. Haka på om du vill få inspiration till ett Köpfritt 2022. Den 30 december kommer jag också publicera mina regler för 2022 och en större förändring är på gång för min egen del, där jag fokuserar på när jag faktiskt vill öppna plånboken.
Tack du som läser bloggen och jag önskar dig en God jul och att ditt 2022 blir 👌.
Köpstopp 2022. Det är kallt ute, jag älskar skiftet och att det biter i kinderna. Jag promenerar en hel del och dammade av en aktivitetsklocka som jag fick i födelsedagspresent 2017. Det är dubbelt det där, att mäta antal steg utan att sätta för mycket prestation i det. Jag erkänner villigt att jag räknar på saker.
I år har köpfritt-rörelsen fått mycket uppmärksamhet – inte minst för att Mitt I och Aftonbladet skrev var sin artikel på temat. Det är som alltid roligt att få beskriva vad köpfritt handlar om och också ge perspektiv på vad vi kan fokusera på istället. Det kan tyckas annorlunda med köpstopp men med åren har jag insett att det handlar om vanor och värderingar. Ja, vad tycker vi om köp? När det blir slentrian tror jag risken ökar för att vi inte tycker något alls. Det går av bara farten. Och som många gånger förr landar jag i begreppet volym, det behöver inte vara dåligt att köpa, men det handlar om frekvens och vad vi köper (det är en svår balans att försöka uttrycka sig utan att trampa någon på tårna).
Men behöver konsumenten bry sig om sådana saker, allt finns ju på marknaden? Ja, vi behöver bry oss, såklart. Det är klart att det finns en härlighet, om än kort, i att konsumera. Men det kostar på och då menar jag inte den plånbok du bär på, utan planeten du står på. Men måste vi vara intresserade av miljö? Nja. Men det är bra att åtminstone ha en ståndpunkt där ansvar finns med i uträkningen – vad lämnar vi efter oss, vad vill vi att det ska stå på kvittot? Det finns förstås en risk att skuldbelägga dig och mig men det är här det blir så fint med att skifta vårt fokus: vad gör jag istället för att konsumera loss? För det finns alternativ, det finns sätt att angripa rastlösheten (för jag tror många gånger handlar om just det). Lär dig något nytt, läs något upplyftande, stötta en vän eller familjemedlem, promenera eller styrketräna i närmsta utegym, låna någons husdjur, skriv en insändare, läxhjälpa loss på biblioteket, lär dig laga mer vego, rensa i röran, slå rekord i att kunna fågelnamn. Sen finns det såklart tillfällen då vi behöver ekonomi för att kunna genomföra en hobby som vi har – till exempel för att kunna fotografera eller måla. Men även där kan vi vara kloka i hur vi väljer att spendera våra kronor. Det går att vara lite smart helt enkelt.
Den fria hundralappen
I början av året 2021 satte jag mina regler. Och en av dem handlade om den fria hundralappen – det handlade om att jag kunde köpa vad jag ville för ca 100 kronor per månad. Ibland la jag ihop flera månader, då kunde det bli att jag spenderade 400 kronor på ett bräde (totalt blev budgeten för den fria hundralappen 1200 kr på ett år). Men hur gick det där nu då? Jag loggar in på banken och kollar.
Skodon
Jag har vid två tillfällen lagt märke till behovet av sommarskor och nu idag: ett par vinterskor. Båda har hittats via Sellpy (begagnade men nyskick) och de kostade en slant: sommarsandaler för 530 kronor och vinterskorna för 900 kronor. Men räknas det här till den fria hundralappen? Nej. Skor behöver man med jämna mellanrum, nästan som en förbrukningsvara. Däremot behöver vi bli duktigare på att behålla det vi har så länge som möjligt. Mina gamla sandalers ena sula var i princip helt trasig, men inte möjlig att sula om. Fast jag är inte hundra säker på det där med sulan. Jag var nämligen hos skomakaren häromdagen och lämnade in min sons ena sko och vilket fullblodsproffs jag fick träffa. Allt blev plötsligt möjligt inom skovärlden! Men som sagt: två par skor har inhandlats.
Yogaterapi och massage
Sen har jag unnat mig yogaterapi och massage under 2021, men även där kan jag tycka att den fria hundralappen inte störs. Att ta hand om min hälsa klingar bra ihop med vad jag värderar och vad jag behöver. Det kostar en del, men å andra sidan har jag sparat in på mycket annat (köpstopp i sin linda). Jag tänker att det är bra att fundera på vad man kan tänka sig lägga sina pengar på, jag tycker till exempel att mat och upplevelser är något positivt.
Akilleshälen ändå
Det finns saker jag tycker om: hudvård. Och vid två tillfällen under 2021 har jag köpt just det, utan att ha ett riktigt behov (det går att klara sig utan!) och jag har landat på ungefär 1200-1500 kronor och däri ryms den fria hundralappen. Jag skriver att det är en akilleshäl, men samtidigt har jag varit noga med att använda upp saker. Jag tror det är lätt att fylla på hudvårdshyllan där man inte använder upp det man köpt innan man köper nytt.
Köpstopp 2022
Är du nyfiken på köpstopp 2022? Då kan du bland annat läsa det här inlägget. Du kan också gå med i min grupp på Facebook, Köpfritt 2021 (fd 2020). För att kunna komma igång med en paus i shopping är det en bra idé att se över sina vanor, vågar du logga in på ditt bankkonto och kolla det senaste året/senaste månaderna. Jag gjorde det själv när jag skulle skriva det här inlägget och hittade en post för 399 kronor som jag inte vet vad det var. Om du ofta känner att du inte vet vad pengarna går till, så kan det vara en bra idé att hoppa på köpstoppsutmaningen.
