Jag har inte pratat om det särskilt mycket (jag bloggade senast i april), för jag hade inte en blekaste om att en kris fortplantade sig i mig, där i mars månad. Vet du varför? För jag ville inte känna mig vid den. Men nu kan jag säga det högt: jag blev knockad av corona-krisen (jag tror det kanske märks lite i det här inlägget). Mest för att alla andra drabbades också.

Här är några av de saker som blev min vardag.

* Jag sökte jobb som en galning (nåväl, jag fick också ett uppdrag inom kommunikation som ger mig fjärilar i magen, för det känns så meningsfullt).

* Jag sov(er) dåligt. Alldeles för dåligt.

* Så var det var ångesten. Jag hade någonstans hoppats att jag aldrig mer skulle ha den varianten som sätter sig i bröstet, som paralyserar och trycker, som skrämmer. Som gör att jag undrar, varför? Ingen särskild anledning enligt mig, utan en stark kroppslig förnimmelse som gör att annan närvaro blir svår att få till. Så vad gör jag? Jag badar kallt, jag försöker sova ordentligt, jag reflekterar. Om det hjälper? Det måste det göra. Envis som tusan. Samtidigt vet jag att för mycket målinriktning kan sluta galet det med. Man kan bli lite för ambitiös när man vill stävja sin ångest.

Men det vänder nu. För jag märkte senast idag att jag saknar mitt eget driv. Både det som gäller mitt entreprenörskap, men också drivet mot ett enklare liv. Tänk att jag får ha dessa båda sidor i mitt liv. Knasigt och alldeles, alldeles underbart.

Länkar som jag delar med dig denna gång

Fler känner oro över konsekvenser av covid-19
Gunilla von Platens sommarprat
Knutby – uppdrag granskning


Tack för att du läser, jag hoppas vara tillbaka snart igen <3