Posts by

Vara beredd på det bästa

Jag famlar. Hittar lampknappen. Ibland är glödlampan trasig, ibland blixtrar den till. De säger att den kommer att lysa. Jag behöver vara beredd på det bästa. Det är precis så det är. Men det finns en envishet i mig som viskar: du kommer få jobba för det. Min första tanke: det känns inte rättvist. Sen finns det en andra tanke: Envisheten möter en annan trogen kämpe: tålamodet. Kärleken. Min familj. Mina vänner. Och jag får ju frågan: hur är det? Hur mår du? Hur går det? Och här är mitt mantra och svar på frågorna: “Jag hoppas att det går åt rätt håll”. För det går ju åt ett håll och jag vill tro på det hållet*. Så jag är beredd på det bästa och jag längtar som en tok. Ett sätt att angripa uppgiften är att göra så här.

Jag gjorde en andningsövning idag, på Mindfully-appen, denna gång var det med video och Magnus Fridh ledde en öppnande övning. Den var riktigt skön. Jag tror på andning och jag tror att min diafragma behöver stöd. Det fick den med dagens övning. Jag har tidigare recenserat Mindfully när jag var med och testade appen. Tänkte fortsätta att andas efter att den här bloggen är färdigskriven! (hehe, bara som ett klargörande: jag andas även när jag bloggar).

Undvikande. Jag vill skriva något om det. För jag får nästan hålla andan på dagarna (apropå andning). När jag är trött och sover sämre så isolerar jag mig. För min känsla är att orken inte finns där. Att öppna munnen och prata, ja till och med det, är svårt. Tänka? Min största tillgång och min fröjd. De är inte på plats. För en person som skapar, skriver och läser blir det en intensiv smärta att inte kunna agera på samma sätt som förr. Jag har valt att fortsätta blogga för här är kraven annorlunda, enemilia.se är min plats och här kan jag vara fri. Och jag tar i, för skrivandet har alltid funnits i mig och det är Tålamodet som styr. Det får ta tid att skriva. Jag formulerar mig och blir påhejad av kärleken. Det går. På ett annat sätt, men det går. Jag kommer aldrig undvika att skriva eller isolera mig från tangenterna. Så du envisa motståndare, här har du ingen chans.

Så varför skriver jag om det här? Det är lätt att svara på. Precis i början, när jag liksom dundrade in i utmattningen så ville jag inte berätta för någon. Det kändes som en stark skam. Att bli dålig igen trots att varningssignalerna fanns där. Sen: jag driver eget företag och jag ville inte skylta med mitt mående. Men med tiden har det där förändrats. För det första: det är inte mitt fel. För det andra: vi är många som drabbas, det kan finnas ett värde för andra att jag delar med mig. Och det tredje: jag hittar vägar i företagandet som fungerar (jag jobbar betydligt mindre just nu, men har några saker på lut som gör att jag kan försörja mig). Och den här platsen, enemilia.se, ska inte behöva skämmas för något. Jag är i en speciell period nu och det kan vara fint att ha kvar texter som påminner mig om hur det är.

* Jag kan med all säkerhet säga att jag bockar av mina hälsosatsningar varje dag. Det är promenader, andning, äta regelbundet, äta grönt, yoga. Listan kan göras hur lång som helst. Det är med viss frustration men jag inser att frustrationen inte hjälper alls. Den är snarare kompis med Envisheten. Så jag omvandlar frustrationen till att vara beredd på det bästa. För jag gör mitt bästa!

Tack för att du läser och hänger med mig på enemilia.se 💙

Så gick januari 2023 köpstopp – flipp eller flopp?

Tänk att en månad gått på året? I det här inlägget får du läsa om januari 2023 köpstopp. 2023 är året då jag är mer medveten om vad pengarna går till varje månad. Det är spännande att följa utvecklingen. En viss summa pengar går till gemensamma utgifter som jag har tillsammans med min man. Men sen har jag mitt eget att ha koll på och det är de posterna jag kommer skriva om nedan. Och även om man har köpstopp så är det inom vissa ramar. Du kan läsa mer om mina regler 2023 här. Idag är det den sista januari och min totala utgift för månaden blev 2529 kronor. Då räknas alltså inte de gemensamma kostnaderna för maten hemma samt utlägg för boendet.

Uppdelat i kategorier – januari 2023

Apoteket: 585 kronor, däribland kosttillskott och mediciner.

Lokaltrafik: 385 kronor – jag hade en del reskassa kvar sedan tidigare, därför blev denna post inte så stor.

Stadsmissionen: 200 kronor. Välgörenhet som jag känner starkt för.

Kostnad för bankkort: 50 kronor. Går det att få några gratismånader månne?

Fika: 377 kronor. Helt okej – jag tänker att jag vill hålla det på den nivån.

Mobilabonnemang: 169 kronor. Sänkte rejält sedan mitt förra avtal som låg på cirka 300 kronor per månad.

Present: 747 kronor. Här kunde jag varit ute i mer god tid och hittat på second hand. Jag hade kunnat betalat ca 300 kronor för dessa presenter istället. Brasklapp!

Olycksfallsförsäkring: 76 kronor. Jag måste ringa Folksam och fråga vad denna försäkring går ut på.

ta med egen fika: te och praliner. Om januari 2023 köpstopp
Att ta med egen fika är en liten guldgruva. Inte minst för plånboken 🙂

Jag vet inte om du sett artikeln i norska kk? Där skriver tidningen om mina sju år som köpstoppare. Det som också skett sedan sist är att vi har satt en matbudget här hemma. Den ÄR svår att hålla (1500 kronor för tre personer och vecka). Dels för att jag tycker mat ska få kosta (mer om det har jag skrivit här: matpriserna stiger) och dels för att maten är dyrare. Och det är lätt att dras med har jag märkt – man handlar för att det råkar vara bättre priser. Men nu följer jag vår matinköpslista slaviskt 🙂

Tack för att ni läser och kommenterar, inte minst på Facebook och Köpfritt-gruppen 💜Nu har ni i alla fall fått en liten redovisning för januari 2023 köpstopp!

Köpfria tips: händelser helt utan pengar

Häromdagen skulle jag ta ut cykeln från garaget och när jag öppnade porten kände jag hur det small till i ryggen. Först kändes det lite oskyldigt men sen blev jag lite lätt illamående. Ryggskott. Sist var för ett och ett halvt år sen och då sprang (nja kanske inte riktigt) jag till naprapaten och fick behandling med både akupunktur och andra insatser. Men den här gången tänkte jag annorlunda – vad skulle jag aktivt kunna göra för att må bättre i ryggen? En köpfri aktivitet fick det bli. Nummer ett blev att röra på mig, vilket jag också gjorde den dagen, cirka 13 000 steg. Och jag har fortsatt att röra mig, det är något som jag gör även utan ryggskott.

Att fortsätta ta hand om ett ryggskott

Sen fick jag ett meddelande från en kompis på Facebook. Även hon hade fått ryggskott och gav tips på en övning från Youtube. Jag klickade in på det, ett 12 år gammalt klipp med en naprapat som visade på tre övningar, och hur mycket man skulle göra i varje övning. Så jag började med dem. Det kanske inte vara jättestor skillnad rent smärtmässigt, men nu har jag gjort hela sekvensen i tre dagar (den tar cirka 15 minuter att genomföra) och skillnaden är stor. MEN! Jag har även gjort en magisk stretch som en annan naprapat lärt mig för några år sedan. Jag förklarar i ord. Du behöver ett gummiband att fästa i ena foten. Ställ dig bredvid sängen med höger sida av kroppen. Böj det högra knät och lägg det i sängen. Lägg hela kroppen raklång, på mage, mot ena fotändan förutom vänster ben och fot. Placera vänster fot långt fram på golvet, ungefär som ett utfall. Hela vänster fot ska vara i golvet. Ta tag i gummibandet med höger hand och dra mot huvudet och skapa en stretch i höger lår, där knäet böjs. Observera att jag är lekman och inte vårdutbildad. Har du ont på något vis så kan det i vissa lägen vara bra att ta kontakt med vården.

När äppelträd faller

Ni kanske minns det där snöfallet som gjorde att träd började falla till marken? Så var det i Stockholmsområdet i alla fall. Och vårt vackra äppelträd gav också med sig. Så jag har börjat såga ner delar av det. Sen såg jag en efterlysning i en lokal grupp på Facebook där en person sökte äppelkvistar till sina kaniner. Och jag sa att det bara var att komma. Än så länge är det två personer som kommit, men det är flera som visat på intresse. Det är köpfritt för båda parter och samtidigt behöver vi inte lasta hela trädet (i småbitar) och åka iväg med det. Känns bra, även om jag saknar trädet!

När jag suktar efter ansiktsvatten

Jag råkar veta att min man köpt ansiktsvatten till mig i födelsedagspresent. Och mitt är redan slut. Och som jag längtar. Jag brukar spraya det lite lätt i ansiktet och sen klappa in en ansiktskräm eller jojabaolja. Men nu är det som sagt slut och jag fyller år på måndag. Men jag kan ju göra eget! Jag har en sprayflaska som jag kan använda, hälla i lite vatten och minimalt med eterisk olja. Spray, spray!

När ditt community vet hur du ska göra för att få ett stort vitt lakan

Häromdagen höll jag en live i ett event på Facebook – på temat Årets fattigaste dag och köpstopp. Så himla mysigt och vi var uppemot 30 personer stundtals. Tänk att ni ville hänga med mig! Och det fina är att ni delar med er av era bästa råd. Jag berättade att jag saknar stora vita lakan till vår säng hemma. Och att jag förmodligen har det hemma. Men att jag inte vet var (alltså ordning och reda – när ska de ske?). Vad som händer? En person tipsar om att jag kan sy ihop två vanliga lakan. Alltså JA! Det ligger på min önskelista just nu – att fixa flera par större lakan genom att sy ihop de jag har. Köpfritt så det skriker om det eftersom vi ärvt en massa lakan i normal storlek.

Jag har haft stunder där trycket över bröstet släpper. Och där sitter jag och undrar: rör det på sig? Ja snälla låt det göra det. Min skrivlust har kommit tillbaka och även om sömnen lämnar mycket att önska så är jag här och nu. Jag finns. Det är klart det kommer bli bättre. Jag ringde min syster idag, hon har fått en son. En liten plutt som behöver värme, kärlek, sällskap (och mat förstås!). Vi pratade om att ses snart igen. Det kändes så fint att ringa. Jag skickar med tre låtar för lite känsla och kärlek till dig som läser. Här en med Ane Brun och Moa Lignell. Och så Newkid med Du måste finnas. Och en annan favorit med bröderna Norén.

En blogg om utmattning – dansa tålmodigt

Det jag tänker skriva nu är dubbelt för mig. Det blir en kortare blogg om utmattning. Å ena sidan vill jag visa på det som är “jag” på riktigt. En väns partner sa: “det är svårt att tänka sig Emilia annat än glad och positiv”. För det stämmer så väl när jag är mig själv: jag ser positivt på tillvaron, jag har en förmåga att mentalisera kring mig själv och andra. Å andra sidan har jag en utmaning som jag lever med varje dag just nu. Som gör mig otroligt trött stundtals. Där en ständigt vakande hjärna snurrar utan att kunna vila. Det känns utanför min kontroll vilket är skrämmande. Samtidigt är jag bäst på att veta vad jag behöver (japp, bäst!). I flera år har jag följt fakta om hälsa och skrivit om det, inte minst när det gäller sömn, depression, kost, träning och allt däremellan. Jag har byggt hälsoprogram till en stor mässcen, intervjuat experter. Och ändå är jag nu här. I en tidlös utmattning som jag kallar det. Tidlös för att den inte tar hänsyn till att jag snällt väntat på att den ska vända och där läkning får ta mer plats. Jag vet att jag varit otroligt rastlös och velat att saker ska hända NU. Min personlighet har helt enkelt lite svårt att vara utmattad. Jag hörde en bra mening på en självhypnos som jag testade för ett tag sen: Acceptera att du inte kan acceptera. Alltså ja! Ett första steg till acceptans ändå! Så. jag ville bara skriva några rader om det, så att du som läser vet var jag befinner mig. Jag tar gärna emot tips på meditationer, musik, träningsprogram, gärna på Youtube eller Spotify.

Jag har skrivit mer om utmattning här:

Utmattning handlar sällan om att få ett tack

Status utmattning

Naturbild på frökapsel och en blogg om utmattning

Så, det blev en blogg om utmattning. Ikväll håller jag däremot en live på 30 minuter i detta event på Facebook – jag hoppas att vi “ses”? Den kommer handla om Årets fattigaste dag med lite inspiration om köpstopp!

Att göra det du kan – om att inte kunna vila

Några tankar om att inte kunna vila. Tänk, jag har varit så hård mot mig själv den senaste tiden. Jo, så kan det vara ibland. Det är inte svart eller vitt. Eller så är det precis så, att vi väljer “antingen eller”. Ett mantra som följt mig de senaste två åren är: “jag kan inte vila”. Det är att vara väldigt hård mot mig själv. Och med det: ett krav på hur vilan ska utformas och inte minst: kännas. Att säga till sig själv att vilan är omöjlig gör att vilan blir….: omöjlig. Så idag gör jag det lite annorlunda. Jag la till vila ändå. Trots mina svårigheter. Jag har bland annat skrivit om den typen av stress i kroppen i det här inlägget om allostas. Men hur som helst: Jag lägger ändå till vilan, för att ge kroppen signaler om att jag vilar.

Idag har jag då vilat: två gånger. Första omgången blev en självhypnos (!) med en hypnositör som heter Ulf Sandström (via Spotify). Behaglig röst har han, och jag gjorde en slags självhypnos på 16 minuter. Det finns fler än bara den, med olika teman Den andra omgången vila blev alldeles nyss. Vi vilade båda två, jag och min man. Låg och blundade, andades. Det var svårt men jag tror ändå att mina signaler till mig själv är viktiga. Så jag tänker planera två vilostunder per dag. Min förhoppning är att kroppen fattar till slut! Och utöver det: rörelse! Sen hittade jag det här och testade tapping.

Det här med att inte kunna vila, kan du relatera?

Att planera in vila trots att inte kunna vila
Planera in vila, ändå.

Så, det var några helgtankar från mig. Hoppas att du mår bra! Jag har den senaste tiden kollat på en serie om Spotify på Netflix, den var spännande.

Ett hej från mig och vad var det för julklapp jag stökade med förra året?

Hej på er, hur har ni det? Jag vilar i min säng, har värmt vetekudden och tagit en kopp te. Så ser delar av dagarna ut just nu. Vila. Jag tyckte jag sov något bättre inatt, det är tyvärr lite av ett lotteri. Men jag försöker intala mig själv att det jag gör för sömnen är bra saker och att det visst påverkar på ett positivt sätt. Att det är bra att jag går ut och rör på mig (minns ni mitt löfte?), att det finns en poäng i att ta bort mobilen på kvällen (man kan säga att det är work in progress) och att lite meditation tar jag åtminstone inte skada av (men önskar sååå att det var som förr, när meditationen verkligen gav effekter!)

Det har gått tio dagar på det nya året, och det har varit fullt ös i Köpfritt-gruppen på Facebook. Utöver det digitala livet försöker jag ta mig ut och traska (det blir inga 20000 steg just nu, men lite över 10000 skulle jag nog säga att jag får till). Vi har varit hemma tillsammans några dagar och bara att fixa mat och hitta på saker har varit lite av en utmaning. Imorgon börjar vardagen igen. På fredag har jag ett jobbmöte som jag ser fram emot!

Men hörrni! Jag skulle ju berätta om mitt julklappsbestyr! Jag hade en idé om att laga min mans tröja, där löparen var trasig. Jag hittade en tjänst som sålde löpare, men jag hade jättesvårt att träffa rätt i storlek på den, det var svårt att mäta just den dragkedjan som fanns på min mans tröja. Två gånger beställde jag löpare – ena gången för liten, andra gången alldeles för stor. Så jag gick till den lokala skräddaren och han ordnade det hela för 120 kronor. Jag kände mig som en riktig hjälte. Och det är också en av min mans favorittröjor, så nu är den åter i bruk igen!

Från den 6:e januari 2023: Jag och Lilleman besöker en kompis en bussresa bort. Först var vi i Tyresö och lekte lite i snön och nu pausar vi hemma hos kompisen. Det är skymning och vackert ute. Det blir kanske lite pulka senare. Enkel tillvaro. Ibland tänker jag på hur ofta landat i just det: att jag inte är på jakt efter framgång i vanlig bemärkelse. Ändå verkar jag just nu leta efter mening på ett särskilt sätt, där jag känt mig lite vilsen. Lite ensam. Jag hoppas innerligt på trygghet och förändring.

Older Posts »