Så. Resande fot. Men inte för att föreläsa. Inte för att arbeta. Inte för att ligga sömnlös. Utan för att träffa dig lille vän. Det är något när man får träffa en släkting. Ni vet. Det är liksom som att hjärtat inte bara smälter på en gång. Nej. Det exploderar av kärlek. En sådan dag hade jag igår.
Så nu är jag tillbaka i Stockholm. Och längtar till Västerås. Och Eskilstuna. Men också hem. Vad längtar du efter? Ge mig ett svar i kommentarerna!
Är du en sådan som inte kan sova? Som tänker bättre på natten? I natt är jag en exakt en sådan person.
Men. Det får vara så. Just nu. Här kommer en liten tacksamhetslista, och du får gärna bidra med din egen. Om du vill.
Tacksamhetslistans innehåll: senaste dygnets bravader. Då kör vi!
1. Jag kan läsa, ibland kort, ibland längre. Just nu Philip Bäckmos pocket: Konsten att ha en god relation till sig själv (2021).
2. Min familj och vänner. 100%.
3. Godis. Typ engelsk konfekt. Och allt med choklad. Och te. Och kaffe.
4. Kylan. Älskar höst. Och låtar av Melissa Horn. På repeat.
5. Skrivglädje.
Berätta du? Har du något där i hjärtat?
Kram
Emilia
Det har väl inte undgått NÅGON att det här året varit omvälvande, 2024. Eller? Här kommer min trendspaning inför kommande år, med start redan i oktober. Ett 100 % icke-kommersiellt inlägg som jag hoppas att du orkar läsa <3. Däremot länkar jag nedan till några artiklar som jag skrivit för tidningen Hälsa, vilket varit arvoderade uppdrag. Se mer längre ned i inlägget.
Först en inledning:
Krig, klimatångest, inflation, oro och inte minst åren innan dess: pandemi, restriktioner. Sorg, rädsla. Jag slutade gråta i somras för en stund. Inga tårar kvar. Det gör ont, det gör ont som någon sjöng en gång. Trots tårar som hoppas jag på bättre tider. Och jag ser en horisont. Följ med mig. Men kanske viktigast av allt: jag vill veta mer från dig: vad tänker du om framtiden?
Vi börjar med hoppet.
Jag vill att 2025 ska bli bättre än 2024. Berätta gärna om vad du drömmer om?
Kram
Emilia
#lite reklam för egen verksamhet#
Går världen som tåget? Inga uppoffringar?
Nej (irriterad). Här ska minsann inte förändras någonting. Vi pratar som om ingenting, och blir det klimatprat, då vänder vi bort blicken, tittar upp mot skyn och frågar om vädret. Det är vanligt att göra precis så. Inte bara i klimatfrågan.
Igår kväll föreläste jag på Ekonomiska Muséet i Stockholm och fick en massa bra frågor att fundera på. Men det blev extra svårt. Jag är ingen politiker. Jag är ekonom och författare. Men med åsikter såklart.
Jag skriver ”fundera på” eftersom vi i dagsläget, 2024, fortfarande är sjukt oense. Om lösningen. För klimatkrisen. SJUKT. OENSE. (och i andra frågor med, minst sagt…)
Jag känner flera saker medan jag funderar:
Maktlöshet, hopp som sinar eller när jag tänker på orättvisor och dem finns det gott om. Eller när jag hör mumbo jumbo på radion där det hänvisas, klimatfrågan alltså, till att den tillhör någon annan. ”någon annans problem” eller ”not in my backyard” (Tack Erik Bengtson, Maria Wolrath Söderberg, Nina Wormbs m fl på Södertörns Högskola).
Och ett boktips till dig som vill förstå varför det finns hinder för omställning. ”Ursäkta mig” (länk till prisjakt)– älskar när forskare paketerar det på ett enkelt vis. Det gör att den här ibland lite trötta hjärnan kan andas mellan varven! Rekommenderar! Jag vågar också påstå att det kan vara värt att läsa min bok Klimatglädje, men den är från 2019 (finns på flera bibliotek).
JA. Det är en ”no-brainer”.
Det har vi bevis för. Japp! Faktiska bevis.
Med det sagt, så betyder det inte att vi löser klimatfrågan på en akademisk kvart. Men det finns bevis som borde göra det möjligt att skapa vilja. Viljan till förändring.
Sammanställd sedan LÄNGE. Fråga Johan Rockström. Men fråga också dina barn, om du har några. Vad känner de? Inför klimatet, kriget eller det som sker i världen just nu. Min känsla säger mig att vi är MÅNGA som oroar oss just nu.
Do it! Gör det bara – ropa på hjälp när du behöver, för jag orkar inte skrika själv. Faktum är att i somras slutade jag gråta över klimatet. Kriget. Det tog bara totalt stopp.
Hur känner du?
Tack för att du läser,
Emilia
Läs gärna fler inlägg på temat, till exempel
Inlägget innehåller reklam för egen verksamhet. Se mer info längst ned!
Vi är inne i oktober. Vad hände med tiden egentligen, sommaren försvann liksom? Det får jag återkomma till. Men det blir ett senare inlägg…
Jag fick tips om en alldeles färsk podd, som heter Klädindustrins retorik. Och helt plötsligt vaknade min nyfikenhet till liv igen. Decorum. Ett första poddavsnitt som handlar om det jag är mest intresserad av just nu: retorik: konsten att… föra sig? Utöver det ligger filosofi på önskelistan om jag skulle våga mig på att plugga igen.
Ni som följt mig ett tag vet ju om att mitt intresse för klimatfrågan är stort. Det är ingen hemlighet. Den vaknade till liv tack vare Greta Thunberg och även andra viktiga personer: Esmeralda, Andreas och många fler, som gör allt i sin makt för att vända situationen. Vi är i ett akut läge nu. NU, inte sen.
Klädindustrin är inte min starkaste gren. Den har varit, när jag var yngre och ville passa in. Det pratas det också om på ett väldigt intressant via poddavsnittet, som du hittar här.
Podden tar upp ämnet identitet. Att höra till. Mode. Socialt tryck. Normer. I många år ville jag vara ”snygg”. Inget konstigt alls. Men för mig innebar det en stress. Jag var minst sagt utanför. Har du också känt något liknande?
Problemet, där jag också tror många kan känna igen sig, är att alla har inte råd att vara snygga. Det är en fråga om ekonomi, kapitalism, politik, prissättning etc. Det var därför jag började med köpstopp som sedan ledde till köpfrihet. Den friheten har betytt otroligt mycket för mig.
Decorum? Jag googlade på och fick upp följande: decorum är lika med ”anständighet”. Och kopplade det samman med grön marknadsföring (jag har pluggat marknadsföring en gång i tiden). Begreppen greenwashing och green hushing problematiserades och jag drar slutsatsen, tillsammans med många andra (hoppas jag!), att de företag som har möjlighet ska bete sig anständigt. Det är inte lätt. Men det går. Det måste gå.
Lyssna på podden!
Reklam, så här i senaste laget: Den 9 oktober håller jag föreläsning på Ekonomiska Muséet i Stockholm. Kanske vill du komma? Kika här!
Tack för att just du läser.
/ Emilia
Ibland skriver jag önskeinlägg. Temat denna gång? Är det bättre att köpa begagnat. Svaret är ja. Men varför?
Så här skriver Kristin i Köpfritt-gruppen på Facebook:
“Vet inte om du skrivit om det tidigare men jag tycker att frågan om barn och köpfritt är jättesvår! Dels hur man lär barnen att hantera sina egna pengar men inte köpa massa ”strunt”, och dels hur man själv kan gå emot normen kring kläder exempelvis? Min yngsta vill t ex bara ha tunna leggings (vägrar jeans eller andra hårda byxor) men leggings går sönder efter en dags lek! Hen bryr sig inte men jag kämpar med tankar om att barnen ska vara hela och rena“.
Jag har barn i åldern 9. Han föddes 2015 och 2016 började jag med mitt köpstopp. Det innebär att för honom är det normalt att ha en mamma som pratar om vikten att vara varsam med pengar, att ta hand om det man har, att inte köpa nytt. Första åren var jag en rookie, så där köpte jag ibland nytt, för jag tänkte att “det är så man gör när man inte hittar det man behöver begagnat”. Ingen skuld i det, det är så vi är kodade att tänka – alltifrån marknadsföring till hur våra kompisar gör – och budskapet är: KÖP. NYTT. PASSA PÅ. REA NU – MISSA INTE!
Låt oss titta på frågorna:
Jättebra formulering! I mitt fall har jag inget exempel, då han fått med sig tankar kring köp från början. Han har fått saker. Till exempel köpte hans pappa en hel del saker innan han föddes, och som sedan fyllt barnarummet. Pappan, som jag älskar djupt, hade även en hel del leksaker från det att han var liten. Det betyder att barnarummet är FULLT till brädden. Men det är för att vi inte har orkat rensa. Tänk dig 9 jular, 9 födelsedagar med kalas, spontana presenter från släktingar. Eller om det känns mer tydligt: 3285 dagar. Vad hinner barnen få, eller själva köpa, under 3285 dagar?
Hantera pengar – där skulle jag också vilja lära honom mer. Jag tror han nu är redo rent intellektuellt att prata om pengar och jobb. Ha en egen plånbok. Veckopeng. Jag har en vän som började med veckopeng tidigt – vilket jag ser som ett bra exempel på hur man kan börja prata pengar. Om man sedan får till pengapratet med sina barn, då skulle jag dels prata om exempel. Om jag jobbar 4 timmar med en timlön, vad tjänar jag då? Om jag vill köpa en leksak, vad kostar den? Hur mycket måste mamma eller pappa jobba för att vi ska kunna ge dem pengarna? Om man vill prata mer på djupet kan vi så småningom prata om vad vi värderar tillsammans – är det chips på fredagskvällen? Är det att ibland köpa en leksak, men i så fall hur ofta? Är det att “bara vara” på sommarlovet? Vad skulle barnet vilja ha mer av i livet om hen fick välja? Vad vill mamma och pappa ha mer av?
Köpa strunt eller inte? Här behöver vi se mekanismerna bakom – ofta är strunt billigt (men dyrt för miljö och klimat ur ett resursperspektiv och produktionsperspektiv). Det kan också locka för att kompisarna ha samma “strunt”. Här behöver ni till en början inte skambelägga struntet och gå in i diskussion, för min erfarenhet av att gå till attack säger att det tyvärr inte funkar. Uppmuntra till att diskutera det som barnet vill ha: vad är det för något? Vad ska man använda det till? Har kompisarna en sådan? Hur använder kompisarna prylen? Är det något som används varje dag? Kan prylen bli tråkig eller är den rolig hela tiden? Om barnet är större och nyfiket: vem har skapat prylen? Kan ni söka information tillsammans? Var kommer saken ifrån, är det Sverige eller något annat land? En tid senare kan du ställa just frågan: Varför är det bättre att köpa begagnat, vad har vi kommit fram till?
Tips: lyxa till det med saker från livsmedelsaffären. Jag är en ninja på att matplanera utefter reklamblad och vad vi har hemma. Vår veckohandling – med frukost, lunch och middag, plus mellanmål och frukt, kostade oss 807 kronor sist. Vi är två vuxna och ett barn. Vi kommer behöva kompletteringshandla. Men låt oss säga 1000 kronor sammanlagt. Men jag frångår mina principer när jag är och handlar med min son (jag handlar oftast ensam, men det är ett annat inlägg). I alla fall numera. Sist vi var inne på Lidl Haninge så hittade han svenska smågurkor i en fin pappförpackning. Ganska dyrt: 34.95 kronor. Men jag lät mig övertalas. När jag sedan tänkte efter insåg jag att det här är ett “strunt” som jag kan stå bakom. Då blev 34.95 kronor helt okej, jämför med priser för annat strunt.
Jag förstår. När det gäller normen så är jag lite osäker på hur den ser ut, men jag gissar att det kanske ska se ut på ett visst sätt, att en del varumärken är bättre än andra, att man gillar sköna, vackra kläder (nästan som ett konstverk kan de säkert vara, och ett sådant hantverk kostar alldeles säkert. Kanske har man en favoritdesigner). Att jag är osäker beror på att jag själv inte har det suget som kanske många andra har. Jag inspireras av påverkare som snackar second hand, loppisar, cirkuläritet, delning, utlåning, ja till och med uthyrning. Några exempel på påverkare som snuddat mitt flöde delar jag strax med mig. Jag skriver snuddat för mitt intresseområde för att “unna mig” är inte kläder (däremot hudvård! Men i ett annat inlägg, då i kombination med det köpfria livet). Däremot förstår jag känslan att vilja vara fin – det är mänskligt, roligt, viktigt. Men exakt hur vi når denna känsla ser olika ut. Som tur är!
Johanna Leymann – Just nu arbetar Johanna i Östersund där hon tillsammans med kolleger skapar detta.
Fairfashionistafilippa – Så mycket färg som hon har i sitt flöde, så mycket känner jag för min hjärtefråga köpstopp.
Erikshjälpen Second Hand – de håller i olika viktiga sociala projekt – för att öka på second hand och göra gott samtidigt. De har även ett pris: Årets Second Hand Profil – 2024 är det Sara Wimmercrantz som vunnit utmärkelsen. Jag följer Sara för hon är precis om jag entreprenör och möjliggör – och inte minst investerare – kolla Draknästet!
Jag ärvde kläder från min svärmor när hon gick bra. Fina kläder i bra kvalitet. Min kompis Asia Pietrzyk har hjälpt mig vid 3 tillfällen sedan 2016 att köpa second hand-kläder och några nyköp – då för att jag har ett jobb som ibland kräver kommunikation i termer av kroppspråk, kläder, smink. Och det är roligt!
I sommar passerade vi en loppis i närheten. Jag köpte:
Jag tänker att det kanske finns leggings av bättre kvalitet? Eller möjlighet att laga? Jag hittade detta: Laglappen. Johanna Leymann har tillsammans med Jennie Dahlén har skrivit boken: Klä barnen (2022) länk till mitt bibliotek. Jag har inte läst den än, men den ligger på läslistan. Att klä sig annorlunda tror jag är svårt, med tanke på barns vilja! 😀
Så. Tack för att du har läst. Dela gärna. Kommentera! När det gäller miljö- och klimatpåverkan från kläder tror jag ni kanske redan vet en hel del. Annars tipsar jag om det här inlägget hos Maria Soxbo (Det stora inlägget om fast fashion), påverkare och supersmart! Hon är del av Repeat Stockholm, tillsammans med Emma Sundh. Jag tänker besöka platsen i sommar, HUS 33 Slakthusområdet nära Globen, eftersom det är nära där jag bor (nåväl, 25 minuter med buss, men ändå!). Det är ett initiativ där bland annat Containerparken är involverade. Du kan läsa mer om dem: HUS 33 och Containerparken.
Vilket mastodontinlägg, det var kul och tiden sprang iväg. Jag har skrivit en hel del kring hur jag resonerar om varför jag köper begagnat och billigt i fråga om att leva enklare. Om du har tid: kika in här: Köpstopp för hela slanten (flera inlägg).
Vad säger du? Varför är det bättre att köpa begagnat om du beskrev det från ditt perspektiv?