Emilia, Author at En Emilia - hållbart och klimatsmart

Posts by / Page 41

Ta hand om maten – men att vara 100% hållbar?

September 11, 2018 Emilia Hållbar livsstil Leave a Comment

ta hand om maten - Emilia Arvidsson lever hållbart

Att göra hållbarhet roligt är inte alltid lätt.* Trust me. Jag är nu inne i fjärdje veckan av #matsvinn0 och det har gått från förälskelse till vansinne. Missförstå mig rätt – jag vill det här så fruktansvärt gärna, men det finns gränser även för mig. Här berättar jag lite kort om min resa mot ett mer hållbart käkande. Och vi har bara börjat – kom ihåg det.

Det här har hänt sedan sist…

§ Jag har rensat kylen till 80%. Det betyder INTE att jag har slängt mat som jag TROTT varit dålig. Nej. Jag har gått igenom varje burk, varje salladsblad – titta, lukta, smaka. Jag har gjort min egen vinägerdryck på en rätt så gammal pressad citron och sedan druckit upp. Jag har hittat en pesto och tänkt: nämen en pasta till den här?

En kampanj från 2017. Fler företag vill ta upp kampen om ett minskat matsvinn – även på konsumentnivå! Jag har kontakt med bland annat foodloopz, mer om dem kan du läsa här.

§ Jag har pratat om matsvinn. Med mig själv. Med andra. Och kommit på att vi lurar oss själva på olika sätt. Jag som trodde jag hade koll på den här typen av grej har alltså fått tänka om och tänka nytt. Matsvinnsfrågan för konsument handlar om: attityd, kreativitet och kvantitet – jag återkommer till det.

§ Jag har räddat mat. Gömt mat som känns trist i grytor. Ätit upp rester från frysen som jag normalt sätt hade klassat som “lite tråkig, vi struntar i den”. Men också: skapat middagar av rester istället för att göra nytt. Det kanske inte har räckt så att alla kan äta samma mat, men vi får alla mat på tallriken, även om det skiljt sig åt mellan tallrikarna. Och det har varit positivt och sparat oss både tid och pengar (vem orkar hitta på middagar 7 dagar i veckan).

§ Jag har blivit fruktansvärt trött. För att det tar på krafterna att engagera sig på det här sättet. Och kylskåpet har ett ständigt in – och utflöde. Man handlar, man äter upp. Och hålla koll är inte alltid lätt. Vår lösning tror jag är att skapa rymd – så att man ser vad man har. Ett annat sätt är att göra en snabbkoll – “vad är det vi har här”- attityd. Bli polare med ditt kylskåp. Men som sagt. Jag blev rätt trött.

ta hand om maten - men stressa inte upp dig — När jag inte tar hand om maten är jag väldigt gärna i skogen. Det tar på krafterna att matsvinnskämpa!

§ Jag har slängt mat för att jag inte har hunnit äta upp den. Vissa saker blir dåliga så snabbt. Som avokado (lite beroende på sort). Bröd som möglar ska man vara försiktig med. Sen: en stackars vattenmelon som inte gick att rädda och jag tänker: vad blev kilopriset för den här varan egentligen? När jag slänger ett kilo vattenmelon gick priset för det jag åt upp av den, upp, upp, upp. Och man undrar varför man dividerar i affären kring köp av halv eller hel…

*Så jag ville säga något. För mig har det hela tiden funnits en tanke om att testa nya saker, i hållbar tappning. Det jag däremot ställer mig emot, är någon slags målsättning att vara perfekt i hållbarhet. Varför jag är negativ? För jag tror inte hållbarhet kan bli ett val om vi inte ser till hur vi själva fungerar. Jag testar mig fram inom hållbarhet, ibland går det bra, ibland får jag tänka om. Många bäckar små osv. Och det viktigaste: have fun. #sustainablefun

Att våga förändra – what´s the deal?

September 3, 2018 Emilia Hälsa 2 Comments

Att våga förändra. Jag är extra glad att Sara Rönne, som driver kanalen Träningsglädje, bjöd in mig för att vi tillsammans skulle prata på temat förändring. Anledningen var att jag kommenterat på Facebook att “all förändring behöver utgå från glädje”. Och det är också så den här bloggen skrivs, på temat hållbarhet. Så – lyssna gärna på det senaste avsnittet med Träningsglädje Talks, som kommer ut den 4 september. Där fick jag utrymme att tala hållbarhet, förändring och hur jag tror konsumenten är funtad.

Att våga förändra handlar om att våga försöka.

Jag har förändrat rätt mycket i mina år. Roliga förändringar och en del måste-förändringar.

Efter 4 års sömnlöshet (no kidding, all serious stuff) blev liksom det den enda vägen framåt: förändring. Jag fick radikalt förändra från grunden. Ibland är jag osäker på om den gamla Emilia finns där, men jag vet att det finns en kärna som är väldigt mycket jag, den försvinner aldrig. När jag var på botten så handlade det mesta om överlevnad, och all typ av förändring kändes omöjlig.

Men. Att våga förändra är att våga försöka. Med babysteps så lyckades jag ändå. Små, små, nästa omärkbara steg. Det kan vara så enkelt som ett djupare andetag, som en suck av påhittad lättnad. Jag var tvungen att fånga något. Vad som helst. Det första handlade om att fixa sömnen. Det andra handlade om att klara av någon form av arbete. Det tredje om att starta eget företag. Det fjärde om att gå länge i terapi. Grejen med förändring är två saker, sett till min erfarenhetsbas:

1. Våga.

2. Agera.

Och sen kan vi prata om misslyckanden. Vi kan prata om att man, som Sara också uttrycker det, får ändra sig. Tidigare har jag alltid varit perfekt i mitt sätt att resonera om saker. Kunde allt. Visste allt. Men det var ju egentligen en rädsla för att ha fel, för att misslyckas. Så gör jag inte idag. Därför jag upptäckte att det tar en väldig massa energi att vara perfekt på det sättet.

Anekdot om misslyckanden.

Jag läste en bok om lean och fick för mig att vi skulle effektivisera med 6 veckors meny med tillhörande inköpslistor. Jag gjorde grovjobbet och skrev ihop allt i ett ex celblad. Om vi använder listan idag? Nej. Det gör vi inte. För att vi arbetar oss bort från allt som är matsvinn, vilket gör att man ibland får laga mat på volley. Du kan läsa mer om mitt matsvinnsprojekt här.

Är det bra att våga förändra?

Det beror på sammanhanget. Vi behöver inte förändra oss alls, om det inte fyller en faktisk funktion som är viktig för oss. Jag kan tycka det är något vackert i det beständiga. Och ett värde i det också. Men jag kan också uppskatta förändring rent upplevelsemässigt. Jag tror vi alla är olika, och vi ska definitivt inte kika på grannen hur hen gör. Våga är bra. Förändra kan vara bra. Det finns en psykologiprofessor som resonerar kring att inte förändra sig (länk till SvD).

Jag har skrivit på temat förr:

Vad kan man göra på 12 minuter? Om att förändra sig själv

1:a januari. Förändring börjar med “varför”

Förändra sitt liv? Finjustera!

Förändrar du något? Berätta!

7 saker jag vill vara bäst på

September 1, 2018 Emilia Hållbar livsstil 2 Comments

Förra veckan var allt bananas. Jobbtopp med tre samtidiga leveranser. Två förkylda killar. Och så det vanliga: äta, sova, leva! Allt sammantaget har stundtals varit stressigt. Ett påslag som jag motat. Därför blir det här inlägget viktigt för mig.

När det är mycket så behöver jag påminna mig själv. Om och om igen. Vad som är viktigast för mig. Så jag tänker att jag skriver en lista. Om vad jag vill vara bra på. Bäst på. Ni vet, sådär.

1. På att vara oviktig. Jag upplever att vid stress så är min egen person plötsligt så himla VIKTIG. Det jag gör är ingen raketforskning. Jag räddar inte liv.

2. På att skapa rymd inuti. På riktigt. Och jag vet ju vad som krävs.

3. Att moderera paneler på temat hållbarhet. I olika format. Hållbarhet är för mig ett stort intresse och jag är som en svamp just nu. Hållbarhetssvamp. Ni minns väl Gastro Nord? Mässan där jag fick moderera huvudscenen Chefs’ Talk. Sen har jag ju Allt för hälsan som är årets grej för mig. Det är så fruktansvärt givande – både före, under och efter.

4. Att inte slänga mat. Jag blev alldeles matt av min egen drivkraft kring detta men förstår att jag vill göra verklighet av #matsvinn0. Nu senast skrev jag om just det.

5. Att vardagspussla. Här handlar det också om rymd. Rymd som motar bort känslor av otillräcklighet. Av stress. Jag tycker om allt som tangerar lagom. Det ska vara lätt att leva. Jag testade att göra en förändring kring våran matlogistik. Om det kommer jag skriva om i nästa blogginlägg som kommer på tisdag kväll! Temat? Förändring.

6. Att njuta. Ni vet den där inlägget som jag skrev om hedonism? Jag säger ju ofta att jag älskar det enkla. Men “känner” jag njutning av det enkla? Det är ju en sak att tänka, en annan att känna…

7. Att gästa. Poddar. Radio. Tidningar. Jag vill fortsätta att prata om köpstopp, om #matsvinn0 och hållbarhet. Varför? För jag tycker det är så roligt. Jag vill kunna bidra med min egen entusiasm över att jaga hållbarhet.

Tack. Tack för att ni läser. Och att ni ger mig så fina ord. Det gör allt så mycket roligare <3

Rensa kylen – en ny hållbar utmaning. Nu kör vi mot #matsvinn0

August 18, 2018 Emilia Hållbar livsstil 4 Comments

Vill du rensa kylen? Då ska du läsa det här. En vanlig familj slänger mat för 3000-6000 kronor per år. Varför då, kan man undra? Jag tror att det är fullt ätbar mat, många gånger, varför kommer jag strax att berätta om. Men! Det är klart att det går att förändra, på ett enkelt sätt, och bli en matsvinns-motståndare. Häng med så ska jag berätta om min relation till mitt kylskåp.

Det finns en hel del skrivet om hur svensken äter och konsumerar mat. Men tänk er att 45 kilo mat och dryck, som är fullt ätbar/drickbar, slängs. Vi borde inte “shama” mer om det, bara konstatera att här behöver vi göra något. Men det ska vara lustfyllt och det ska finnas en mening med det, eller hur?

Rensa kylen. Så här gör jag med mitt kylskåp i skrivande stund

Tänk att jag är mitt i det. Att faktiskt få en överblick kring vad jag har i kylskåpet. Här är min guide till ett mer hållbart kylskåp.

1. Börja med att ta reda på vad du har i kylen. Jag kör enligt devisen: hylla för hylla. Jag har i detta nu blivit klar med 3 av 4 hyllor.

2. Töm hyllan som du arbetar med. Nu kommer the tricky part. När jag ser något som varit länge i kylen, så är jag instinktivt “säker på” att det är gammalt. Men! Det behöver inte alls vara så. Som igår: Jag hade en pestoburk som jag VET har stått där superlänge, dessutom: öppnad. Men du behöver då: titta (mögel?), lukta (det brukar säga det mesta) och smaka (läskigt jag vet – men do it, vi behöver sluta vara rädda). Så jag tittade: ingen fara, inget mögel. Lukta: men det luktar ju faktiskt okej? och smaka: det gjorde jag inte, för jag bedömde att jag ska göra en pastarätt med pesto och med soltorkade tomater (HUR är det möjligt att jag har TRE påbörjade soltorkade tomater?)

3. Medan du håller på att rensa kylen: se till att skapa en meny på det som behöver ätas upp. Som att jag bestämde mig för att göra en pastarätt med pesto pretty soon eftersom jag vill “få bort burken”. Målet är att ha ett rätt minimalistiskt kylskåp med överblick. Bli kompis med din kyl!

4. Torka av hyllan. När du har kollat igenom ditt innehåll genom att titta, lukta, smaka, lägg tillbaka det som är okej – men där det är osäkra kort (till exempel om något känns ok men ändå är långt passerat när det gäller bäst-före-datum): markera med lite maskeringstejp där du sätter ett frågetecken. Detta för att puscha för att ni snart ska äta upp maten.

5. Du är klar med hyllan – ge dig själv en high-five! Se nu till att minska innehållet på din hylla successivt så att du inte har så mycket i kylen. Förresten, här kan du läsa mer om hur du kan göra för att minska ditt matsvinn, en intervju med Anki Sundin som är näringsfysiolog och dessutom är intresserad av hållbarhetsfrågor. Jag arbetar med Anki till vardags och den här artikeln gör några fler konkreta tips!

“Kanske har du någon klok idé? Berätta den för din matbutik!” – Anki Sundin, om matsvinn och hur den kan lösas med gemensamma krafter.

Det här gör jag för 6000 kronor. Vad gör du?

Den bästa belöningen kanske är några fler tusenlappar i plånboken? Tänk dig sex sköna tusenlappar – vad gör du med dem? Här är några saker jag kan tänka mig:

Åka på snordyr weekend, gärna med SPA-behandling. Till exempel till Yasuragi, eller till Grand Hotel Saltsjöbaden.

Ta ledigt. Det man måste komma ihåg är att 6000 kronor är ju redan skattade pengar, så för att ha 6000 kronor i fickan så måste jag som driver eget dra ihop ungefär det dubbla. Hur som helst: några dagar ledigt istället för att jobba känns som en bra grej!

Kylskåp med app.

Jag kan tycka det viktigaste i kampen mot matsvinn är att våga äta mat som faktiskt är ätbar. Och att inte ha för mycket i kylen. Jag sökte på “smart kylskåp” och fann detta: ett kylskåp med kameror. Vad tror ni?

Rensa kylen är en sak: men se för sjutton till att inte slänga mat som är ok! Var modig och ta rätt beslut! Det ska vara lite kittlande att vara hållbar.

Tack för att ni läser.

Emilia

Ägodela. Om att slippa äga, hantera och röja.

August 15, 2018 Emilia Hållbar livsstil 6 Comments

Ägodela – köp mindre få tillgång till mer är Årets bok 2016 av Naturskyddsföreningen. En bok om delningsekonomi, där sex områden tas upp. Här kommer några kommentarer från mig och jag hoppas att du tänker läsa boken, för den är faktiskt spännande och ögonöppnande! Jag lånade den på mitt närmaste bibliotek, så redan där gjorde jag enligt ägodelandets ädla konst.

Jag läste Ägodela under nästan en inandning och en utandning. Så intressant tycker jag den är, eftersom området tangerar hållbarhet på konsumentens nivå. Den utmanar normer, och den utmanar dig till att faktiskt få ut mer av livet, och samtidigt spara på vår vackra planet (och din plånbok). För det är egentligen rätt simpelt – med digitalisering och smarta appar blir det lika enkelt att hyra/dela en bil som att äga den. Områdena som tas upp är:

1. Mobilitet

2. Boende

3. Prylar och kläder

4. Mat

5. Samarbete

6. Staden

Jag tänker att jag ska kommentera varje del för sig, men först några ord om vad vi har byggt upp. Vi har byggt utifrån tanken att människan ska få det bättre. Inte behöva dö för tidigt, ha någonstans att bo och att kunna arbeta. Vi har jobbat fram en bekväm modell för den bekväma människan där allt är väldigt tillgängligt och köpbart. So far, but not so good. Vi behöver helt enkelt tänka om – och fortfarande kan det vara bekvämt, och vi kan fortfarande ha tillgång. Men vi behöver inte alltid äga.

Vad gör jag själv då? Vi kikar på de teman som jag läst om i boken.

Mobilitet

Vi har egen bil. Men vi använder den hyfsat sällan, och inte till och från jobb. Vi storhandlar med bil. Utmaningen skulle kunna vara: kan vi samåka med någon annan i området? Kan vi vara med i en bilpool istället? Nu vet jag också hur bilbarnstolen fungerar, det är enkelt att sätta in i vilken bil som helst, som är tillräckligt stor. Viss bekvämlighet försvinner kanske, men man vänjer sig?

Boende

Förmodligen min akilleshäl. Jag trivs väldigt bra ensam, och i vissa lägen skulle jag vilja ha ett helt eget boende/landställe i närheten eftersom jag jobbar mycket hemma (ibland svårt när familjen är hemma). Jag kan inte tänka mig att bo kollektivt.

Prylar och kläder

Här är jag bra på det sätt att jag inte köper några prylar eller kläder (undantaget är underkläder samt kläder till sonen, men då second hand för hans del). Men i boken kan man läsa om kläd-bibliotek och andra smarta lösningar. Och jag kan dela med mig av prylar, såsom verktyg och annat. Det där med att alla i vårt område har egna bodar fyllda med verktyg känns som ett riktigt resursslöseri. Ställ upp EN bod, addera en app, se till att det funkar.

<< Läs om mig och min shoppingfrihet >>

Mat

Det som tas upp i boken handlar om mat som blir över. Nu försöker jag skapa ett minimalistiskt kylskåp, eftersom jag upplever att mycket mat blir dålig, eftersom vi inte “hinner” äta upp den. Men det finns också smarta lösningar som till exempel Karmas app, där du kan få schyst fika för halva priset. Teknik möter behov på ett ypperligt sätt!

I boken Ägodela tittar man bland annat på Wikipedia, man skriver om crowdsourcing – hur man gemensamt kan bygga kunskap och andra initiativ på kollaborativ ekonomi. Jag tänker förstås på att volontära insatser också blir mer möjliga om vi inte konsumerar upp hela vår inkomst. Själv skulle jag tycka det var väldigt roligt att kunna bidra till läxläsning eller något annat initiativ där jag kan hjälpa till. För det ändamålet behövs tid och den kan jag “köpa loss” genom att inte konsumera.

Staden

Vi tänker nog inte på det – men varje plätt på vår jord vill någon äga och kapitalisera på. Det är det som gör mig lite ledsen när jag tänker på att människan går miste om natur till förmån för konsumism. Vi bygger köpcentrum, kolosser, för att möta kravet på skatteintäkter och att företag ska kunna leva vidare på sina produkter och tjänster. Pengar är överordnat. Men det finns ju saker som talar för naturen också. I kapitlet Staden får vi en massa exempel på hur medborgarna i olika städer “bygger” staden tillsammans, där man också drar nytta av platser på ett hållbart sätt. Som exempel tas Seoul upp, Sydkoreas huvudstad, där man satsat på delningsföretag. Man har också öppnat upp offentliga utrymmen för användning, istället för att bygga nya lokaler. Jättespännande att läsa om!

vad kan du tänka dig att dela? här kan du läsa mer om några av de begrepp som tas upp i boken Ägodela.

Frivillig enkelhet – jag är i startgropen (på något större)

August 8, 2018 Emilia Hållbar livsstil Leave a Comment

Frivillig enkelhet. Vi körde hela vägen till Ekerö. För att hämta två begagnade böcker. För att resan skulle vara värd sina utsläpp stannade vi några timmar på Drottningholm. En plats jag varit på många gånger, men som jag glömt bort. Lilleman sprang under ekarna, och vår medhavda matsäck smakade gott. Och jag tänkte: tänk att jag gör precis så här. Hur då, tänker du kanske? Jo. Att jag försöker göra det så enkelt jag kan.

Jag har blivit förälskad i tanken på att lämna något bra efter mig. Något som inte handlar om uppoffringar, utan mer om att välja annorlunda. Välja bort, och välja till. I dagarna har jag läst mycket om klimatångest, och mitt bidrag blir helt enkelt: ha inte ångest, se till att matcha din livsstil på ett sätt som både fungerar för dig och för vår miljö. Vi är kreativa många av oss och jag har stor tilltro till att vi faktiskt kan klara det här. Vi måste nämligen det.

Mitt bidrag blir att fortsätta det shoppingfria spåret och att addera frivillig enkelhet som någon form av hållbar livsstil. Anledningen till att jag fastnar för den lösningen är:

Det innebär att jag kan fortsätta jobba hur lite eller hur mycket jag själv vill (det finns förstås en rimlighet i detta, jag kan inte sluta jobba helt).
Det innebär att skala av, också mentalt, vilket tilltalar mig.
Jag tar hand om resurser, mina egna och miljöns.
Det finns en utmaning i att anamma frivillig enkelhet men också en möjlighet att göra det till min egen grej.
Jag kan fortsätta att blogga, men inte enbart på temat köpstopp utan andra hållbara utmaningar.

<< Läs gärna om Om att handla begagnat (som slutade med något helt annat). >>

Vad är då frivillig enkelhet?

Jag vill fylla begreppet med egna värden – men jag har hittat flera bloggar på samma tema. Läs till exempel Sandra Junhammars blogg där jag länkar till kategorin frivillig enkelhet. Hon skriver så bra, att minimalism kan vara första steget, för att sedan leva “frivilligt enkelt”.

“När vi skalar bort en massa överflödiga saker, blir det nämligen lättare och mer naturligt att vända blicken inåt. Och en logisk följd av detta, är att vi funderar mer över våra prioriteringar och över vad som är viktigt för just oss.”

Det är viktigt att det är frivilligt – eller hur?

Jag läste för första gången om termen frivillig enkelhet i boken Köp inte den här boken! av Ann-Christin Gramming och började fundera på varför det heter “frivillig”. Jag kan ju snabbt konstatera att det finns en mängd människor som på olika sätt lever högst enkelt, men rätt så ofrivilligt. Jag sätter inte likhetstecken kring att vilja vara enkel mot dem som har det betydligt svårare. Jag har läst några artiklar där det ses som ett hån mot dem som har det svårt, när man till exempel väljer minimalism, köpfrihet eller något annat alternativt. Jag tycker det känns lite konstigt att polarisera på det sättet. Det är klart att det är enklare för mig att vara enkel, med tanke på att jag har någonstans att bo, jag har en inkomst, och allt det andra. Ja. Men det betyder inte att jag hånar andra.

Hur vill jag vara då?

Där är jag inte helt klar. För det finns rätt många områden som tangerar det hela. Men jag börjar så smått. Som att försöka minimera familjens matsvinn. Starten blir helt enkelt vårt kylskåp. Får återkomma med rapport därifrån. Jag kan redan nu säga att jag åt upp en broccoli som sjöng på sista versen (det var inte gott men jag fick inga men). Att jag dessutom “gömmer” rester i olika grytor, för att slippa ha en massa snuttar av saker. Men alltså tanken på att avskalat kylskåp gör mig helt galet glad.

Inom vilka områden kan du tänka dig att vara “enkel”?

« Newer Posts Older Posts »