Posts by / Page 54

Jag kunde ha jobbat. Om längtan efter äkta närvaro.

närvaro i naturen hallon i hand

Närvaro och stress. På fredagseftermiddagen ökade pulsen något och jag kände det välbekanta trycket. Jag hade varit igång några timmar, mail avlöstes av telefonsamtal som senare blev en stunds innehållskapande. Mycket sociala medier. Jag började bli riktigt trött.

“Jag ska nog jobba iväg lite i helgen” hann jag tänka.

“Fan heller” hann jag också tänka.

Missförstå mig rätt. Just nu är jag i en fas då jag kommit igång med nya kunder och jag njuter flera gånger om dagen. Bara tanken på att jag styr mitt eget arbete, mina arbetstider och vad jag gör på jobbet gör mig stolt och glad. Lite “nyp-mig-i-armen” känsla. Men jag vet också att gaspedalen lockar med fel argument.

Det kommer alltid finnas saker att göra – så att “jobba iväg” är egentligen en sanning med modifikation. För du kommer förmodligen inte närmare ditt slutmål i alla fall.

närvaro i naturen

Det jag gjorde istället? Satsade på närvaro.

Jag zoomade ut. Gjorde mig själv ordentligt oviktig (älskar det uttrycket just nu). Köpte en månad på Yogobe och gjorde två pass med mjuka rörelser och med fokus att få bort smärtan i kroppen. Jo, det gör ont att ha roligt på jobbet. Det känns framför allt i bröstrygg, axlar och nacke. Jag skurade köksgolvet. Jag la ifrån mig mobilerna. Jag var ute i två timmar med lilleman på förmiddagen och lekte med bollar. Jag var så närvarande som jag kunde. Den egenskapen alltså. Närvaro. Det vill jag bli ännu bättre på.

Så nej, jag jobbade inte iväg. Jag använde “fan heller” och tog mig själv på lite allvar. Helgerna behöver få vara min laddningsstation. Gärna lite sådant under veckorna också. Jag vill hålla nu. Jag vill inte dundra in i något som jag sen måste hämta mig upp ifrån.

emilia arvidsson närvaro

Läs gärna “Och det är det jag drivs av” som handlar om livet som helhet och vad jag går igång på. Ja, vila nämns ett antal gånger.

Jobbar du på helgen? Hur resonerar du kring pausandet, även om du har kul på jobbet?

“Och det är det jag drivs av”.

emilia arvidsson

Sätta mål i livet. Jag läste det här inlägget hos Resfredag och jag tycker så mycket om att läsa om andras resor kring eget företagande. Även Jennifer Sandström har kastat sig ut och hennes blogg tar med oss på äventyret. Så jag tänker också dela med mig. Jag blev inspirerad av Annika Myhres/Resfredags rubriker, så jag kopierar rakt av.

Bilderna i det här inlägget är från min vandring häromdagen. Jag gick, bokstavligt talat, vilse. Och jag bara älskade det. Det var vatten, det var skog, det var bäckar, det var tyst. Vad har det att göra med mitt företagande? Väldigt mycket, skulle jag säga. Som jag skriver lite längre ned här, så väljer jag att se arbetet som en integrerad del av livet. Inte “livet och jobbet” utan bara “livet”.

lingon om att sätta mål i livet

Sätta mål i livet – integrerat.

Mitt huvudsakliga mål har alltid varit att jag vill kunna försörja mig på att driva eget. För i det målet ligger nämligen det som driver mig: möjligheten att ta vara på vila och återhämtning på mina egna villkor. Jag jobbar inte heltid, sett till hur normen ser ut. Principiellt gillar jag inte att prata i termer av tid, för det definierar mig inte. Det som berättar historien om mig är hur jag arbetar, vilka verktyg som gör att jag både kan lyckas med försörjning och samtidigt ta hand om mig (och min familj). För dig som undrar varför vila driver mig, läs gärna om min utmattning.

Ett annat submål är: det ska vara kul på jobbet. Det målet är också kopplat till en annan drivkraft: jag vill känna glädje och harmoni. Att få bidra med kunskap är också kul, och bygger upp både mig (och mina kunder).

Dessa två mål har jag haft med mig – och även på Workation Nordomsjön (se punkt 3 i inlägget) fick jag tillfället att dela med mig. Det har gjort att jag sakta lämnar printproduktion och rör mig mot utbildningsbranschen (online) istället. Jag sitter i skrivande stund och jobbar med onlineutbildning där jag går in med min förvärvade kompetens, i ett nyare sammanhang. Jag fortsätter att skriva, men på ett annat sätt.

höstlöv inlägg om att sätta mål i livet

Jag har skrivit om mål förut, bland annat hur jag lägger upp mina finansiella mål med budget och historien bakom hur siffror kan skapa lugn och ro.

Jag har valt att sätta mål i livet som gör att företagets mål är tätt förknippade med mitt liv i övrigt. Jag är mitt företag, och därför är det naturligt att bygga det utifrån mig. Jag läste någonstans om en person som har valt att se jobbet och privatlivet som en integrerad del, och jag gillar det synsättet. Det gör att målen som jag sätter blir ärligare och roligare.

Läs gärna om de jobb som jag gör under hösten.

Drömmar. Om nuet och tacksamhet.

Ok. Jag måste väl ha drömmar?

*skruvar på mig lite*.

Jag kan berätta en hemlighet. Efter återhämtningen från min svåra kris har jag blivit otroligt tacksam för det jag har. Krisen kändes omöjlig att komma ur och nu när jag fixat det: då är det drömmen. Att ha en hyfsad hälsa, där jag är min egen måttstock, gör att jag inte söker grandiosa drömmar.

Men det är klart. Drömmar finns, och de spinns av det skrivna ordet. Exakt hur de ska spinna färdigt är i dagsläget osäkert. Jag suger mest på drömkaramellen. Att ha en expertroll inom vila och återhämtning vore fantastiskt roligt – och det får jag delvis vara genom den här bloggen. Jag ser upp till några personer, som inspirerat mig mycket i mina egna viloinsatser. Några av dem är: Tomas Sjödin, Åsa Nilsonne, Anna Kåver och några till. Och sen vill jag gärna prata mer i radio, det var så roligt sist!

Här har du ett boktips! Det händer när du vilar – med Tomas Sjödin

hallon inlägg om att sätta mål i livet

Planer. Om att se nu:et, och blicka endast lite framåt.

Sett till det egna företagande så jobbar jag alltid mot budget. Det ger mig en trygghet och jag kan då också förhålla mig till vad som är viktigast just nu (sälj? produktion?). Planen är också att styra mig mot drömmarna, förstås. Men jag vill också vara nöjd med nu:et. Jag vill inte vara rastlös och girig (om bara….). Mitt liv behöver kunna njuta av nu:et. Dessutom har vi haft en tung period i familjen där en nära anhörig gått bort, och då blir det inte helt motiverat att planera. Sa jag att jag dessutom är småbarnsförälder? Hur som helst. Planerna för hösten är att sjösätta några nya samarbeten, följa budget och spinna mitt nät för att fånga drömmarna. Och lära mig mer om Google Analytics (det är faktiskt något jag verkligen vill bli bra på – jag går igång på siffror, som ni kanske märker med mitt budgetsnack).

Och i planerna finns något fint. Det är längtan efter att få känna harmoni och lugn, trots allt det där man vill åstadkomma. Att landa, det planerar jag in.

Jag blir förstås nyfiken på dig – har du några mål, drömmar eller planer som du vill dela med dig av?

Att vila när det går bra.

När det går bra, när du har flow, är vila förmodligen inte det första du tänker på. Inte jag heller, skulle jag säga. Men jag vill tänka på vilan, oavsett hur kul jag har det på jobbet. Jag vill sänka ner axlarna, för att de åker upp. Jag vill ta ett djupt andetag och backa lite grann. Få helikopterperspektiv på allt som händer. Zooma ut för en stund, och också förstå hur litet mitt sammanhang är, i universum. Göra mig själv oviktig för en stund.

För jag tror att det kan vara så för många, mig själv inkluderad, att vi känner att vårt arbete är viktigt. Och det är det, förstås (och det är dessutom toppen att känna så, meningsfullhet är A och O i mångt och mycket), men frågan är: hur viktigt är det att du arbetar på kvällen, när du egentligen borde stanna av för en stund? Så känner jag ikväll. Jag har startat ett nytt projektuppdrag och jag vill inget hellre än att bara köra. Men, den där timmen som jag kan arbeta på kvällen, passar så mycket bättre efter en natts sömn. Och en god natts sömn blir av ifall jag faktiskt stänger ner för en stund, innan.

Det är därför jag vill vila när det går bra. För vilan gör mig vassare. För varje gång.

 

Bilderna är från mitt möte idag tillsammans med Angeliqa från Vandringsbloggen, hon har tagit den fina bilden överst/på sidan. Gå in och kolla in hennes blogg och kolla vilken utmärkelse hon precis har vunnit!

Så liten för en stund (Hällmarksslingan the Story).

bylsjön 1

Det var ett facebookinlägg med den här tjejen som avsändare som fick mig att bestämma en tid och en plats. På studs. Det var något om en kaffekopp i naturen och jag gick igång direkt på den bilden. Jag behövde komma ut. Många timmar framför datorn kräver någon form av rörelse och utevistelse.

Jag har varit i Tyresta otaliga gånger, särskilt den senaste tiden, då Lilleman gillar att springa på Barnvagnsslingan. Så fick jag tipset för ett tag sedan, av Naturums personal, att jag borde testa Hällmarksslingan. Den är ca 5 kilometer, så det kändes lämpligt för en kortare tur.

hällmarksslingan 1

 

Hällmarksslingan. Tyst och mäktigt med många blåbärsris.

Hällmarksslingan är barnvagnsvänlig de första två kilometrarna (om du går in direkt på den via parkeringen, till vänster, alltså inte via Barnvagnsslingan), sedan blir det mer kuperad terräng med både rötter och över stenhällar. Jag blev förvånad över att det bara var jag där, så tyst och skönt. Kan det vara så att det räknas till de tystaste platserna i Storstockholm? Jag tror det. På slingan hittade jag massor av blåbär, och små stenformationer som byggts av någon (är det så att dessa visar vägen månne?).

Mot slutet, utan att jag först märkte dem, fanns massiva stenblock, stora, med växande ormbunkar på. Det var mäktigt, det blev lite mörkare och plötsligt kändes skogen väldigt stor. Och jag väldigt liten och ändå skyddad. Att titta uppåt, att vidga perspektivet, är guld värt om man stirrat i en skärm.

När jag kom mot Barnvagnsslingan, vid Bylslätts eldplats, (en del av Hällmarksslingan går där), vek jag av mot Bylsjön för en matsäcksstund i tystnad med sjövy. Det här var precis vad jag behövde och jag längtar till nästa gång.

Ps. Kan man bli frisk av naturen? Jag har skrivit om det i inlägget Stresskolan del 4. Bo i en trädgård – om naturens inverkan på stress.

hällmarksslingan blåbär tyresta
Enkelt att ta sig ut – det är en premiss för att det ska bli av. Älskar att vi bor så nära.
mellanmål hällmarksslingan
Chaite med mjölk och en granola bar (vars recept jag gjort tre gånger)

 

hällmarksslingan lingon
Några lingon skymtades här och var. Men de behöver vara riktigt mogna innan jag plockar dem.
Eftertanke & tysta platser i STockholm.

När jag har gått ut vid sådana här tillfällen lägger jag märke till att det tar en stund att varva ned. Och det här helt oslagbart när man tar det där andetaget som är precis innan välmåendet kickar in. Naturen for the win!

Jag kommer nu att försöka bocka av tysta platser i Stockholm, som jag fick nys om i våras. Förstår ni: 65 tysta platser (fördelade på 11 olika naturområden) – varav jag kanske har besökt EN? Men när jag läser på listan är inte Hällmarksslingan med (kanske att det ligger “utanför” staden Stockholm), den närmsta platsen är Flatens naturreservat. Det blir en uppgift att planera in Flaten!

Därför struntar vi att vila.

enemilia i soffan gå in i väggen 1_vila

Jag blev brutalt medveten om min egen oförmåga att vila i veckan. Det slutade med att min kropp fysiskt började varna mig. Andningen gick inte ens ner i bröstkorgen, kändes det som. Det var inte panik, men när andetaget inte kommer längre än till halsen, och är ansträngd, då kan det vara dags att reflektera. Händerna kändes darriga och det där trycket över bröstet, min eviga följeslagare, fick ett oförtjänt stort utrymme. Sen är det huvudet. Koncentrationen var på lägsta möjliga nivå och jag fick inget vettigt ut av mina handlingar. Är det att vara stressad? Jag tror det. Det som är positivt är min högst medvetna medvetenhet. Jag noterar allt det som händer, och tänker: vad ska jag göra? Där fanns alltså plats för lite förnuft ändå.

Men, det var just det: hur ska jag ändra tillståndet? Vad exakt är det som fungerar?

Som jag skrev i inlägget häromdagen, så är jag inte helt på det klara kring hur jag vilar. Klassiska “ligga på sofflocket” fungerar inte på mig, även om jag tycker om den sinnebilden. Jag är helt enkelt för rastlös. Min man är grymt duktig på att vila utifrån tanken att man faktiskt inte ska göra så mycket. Han lägger sig på sängen efter jobbet, och somnar ofta. Själv sitter jag där, och undrar. Vad är tanken med min vila då?

enemilia gå in i väggen 2_vila

Och jag har hittat en nyckel. Att yoga, borta, funkar. Det blir så tydligt när jag går in i den lilla yogasalen på Söder. Det är liksom bara att lägga sig på mattan. Men den riktiga vilan blir i rörelsen, och i andningen. Det märkte jag tydligt i onsdags, för det var då terminen startade. Min tanke är att onsdagarna ska vara dedikerade till att yogapasset på kvällen är dagens viktigaste händelse. Ni vet hur det kan vara, man är igång hela dagen, för att sedan komma på: “ja just ja, jag ska ju iväg och yoga ikväll…”. För mig kan det bli en extra stress, att komma på det, att man ska ut och flänga igen. Så därför vill jag sätta yogan i fokus.

Det som jag också har tänkt på är bakgrunden till varför vi struntar i att vila. Och att det är förhållandevis enkelt att gå in i väggen. Det är svårt att mäta vila i termer av prestation, och då blir vilan ointressant i en tid då verben “göra” och “prestera” ligger högt i kurs. Det är inte tillräckligt lukrativt att vila är den allmänna uppfattningen (fast det är lukrativt! läs om vilans briljans!). Det är nummer ett. Nummer två är, och ni får gärna rätta mig, att vi inte vet hur vi gör. Vi kan inte vila. Vi har tappat förmågan. Vi har fostrat oss själva till rastlöshet och girighet när det gäller intryck. Det jag tror är, att vi längtar efter vila. Men vi måste öva upp oss.

Jag har skrivit mycket om vila, om du vill läsa mer så vill jag tipsa om Viloserien, som skrevs i fem delar. Både inspiration och kunskap lovas!

Bota sömnproblem? Viloserien #1
Vad är vila och avslappning? Viloserien #2
5 fördelar med återhämtning- Viloserien #3
Det händer när du vilar (Tomas Sjödin) Viloserien #4
Trött hela tiden? 7 saker att vila ifrån Viloserien #5

Bilderna är tagna av Katarina “Bucketlife” Jansson, när jag var i Särna och Nordomsjön på Workation.

“Du räcker till, så var den du är” – om de sex sakerna jag är dålig på.

Nu pepprar jag på här. I en tid med stressad kropp (ja, fråga mig inte varför) vill jag bena ut de där sakerna som jag är dålig på (får man ens göra så? vi får ta det med glimten i ögat). Jag har haft en period av effektivitet och nya idéer, som sedan följs av den sedvanliga baksmällan. Och så adderar vi återhämtning på det, eller hur? Då kör vi!

6 saker jag är dålig på

♥1. Att veta vilket som är mitt egentliga sätt att vila på. Hur vilar jag? Jag har tänkt på det där, att jag sitter med en blogg som pratar om vila mest hela tiden (länkar nedan givetvis) men ibland snubblar jag på de enklaste av uppgifter. Att leva som jag lär. Jag vet nämligen hur mycket som helst om vila. Jag läser böcker, scannar nätet, skriver texter, letar febrilt efter min vila. Det får bli en utmaning. Jag kan ju vända på det: jag vet hur jag inte vilar. Det kan vara när jag behöver vila, men istället fastnar i ett ändlöst skrollande (big no no). Det kan vara när jag säger att jag är trött som f-n, men börjar sortera tvätten. Det är när jag tänker “jag vill meditera mer”, och letar istället efter nästa arbetsuppgift. Har du upplevt något liknande? Share please!

Vad är vila och avslappning? Viloserien #2

♥2. Göra för lite. Jag är grymt bra på att göra för mycket (utmattning osv). Tänka extra mycket (oh yes), planera extra mycket, vara supertydlig extra mycket. Jag vill bli bättre på att göra för lite. Jag vill, helt ärligt, ha lite för mycket tid. Jag vill inte känna tidsbrist. Jag vill ha ett megakonto av tid. Ett liv med tidsöverflöd.

♥3. Be om input. Jag Ä L S K A R att ge input själv, så ekvationen går inte riktigt ihop. När vi var på workation häromsistens, så vågade jag ändå presentera mitt case, och det gav otroligt mycket. Jag bara hoppas att min hjärna tar det som en superpositiv upplevelse och att mitt beteende blir att jag öppnar upp lite mer. Det som hände var: 1. Jag formulerade mitt case i tre punkter. 2. Jag fick feedback av episka mått 3. Jag reviderade och prövade konceptet veckan efter. 4. Nu väntar jag på svar!

♥4. Tålamod. Det gäller egentligen det mesta förutom lilleman. Där är jag ett ljus, även om han kör sitt all in race. Men annars: jag vill att saker ska hända snabbt. Jättesnabbt. Jag vill att min man ska ha valt tv-program, innan jag har hunnit äta upp vår efterrätt. Problemet är bara: jag äter efterrätten snabbt, eftersom ja, jag har ju inget tålamod. Så vi krockar där: tom tallrik och inget valt program.

♥5. Lägga mig i tid. Det här är en egenskap jag vill jobba med, så att det blir åt andra hållet! Det har funkat bra i perioder, men nu behöver jag steppa upp. När jag lägger mig sent, har jag svårare att somna. Nedvarvning är liksom A och O. Skäms på mig – jag har bloggat om sömn ur nästan alla möjliga vinklar, men inser att slarvet nått även denna vilobloggerska. Jag har därför gått med i en grupp på Facebook som leds av hälsokonsulten Maria Lavestedt Segeblad.

Bota sömnproblem? Viloserien #1

♥6. Känna tillräcklighet. Det här är nog den svåraste punkten för mig. Verkligen. Och det gör ont att inte känna sig tillräcklig. Det är en stress, och det är en relationsdödare. Mitt gensvar har varit att göra mer, men jag tänker att det inte är rätt väg att gå. Jag lyssnade på den här låten (Spotifylänk), och det var något med raden “Du räcker till, så var den du är”. Jag tror jag behöver en lång, djup suck av lättnad. Vi är många som är j-vligt tillräckliga, skulle jag säga. Egentligen ska vår blotta existens vara nog. Det vi har gjort är addera en massa prestation. Bara det är ett inlägg i sig. Jag blir helt matt när jag tänker på att vi ska sträva mot självförverkligande.

Vad är du dålig på?

Bilden längst upp/till vänster: tagen av Sara Träningsglädje Rönne. Från den där förmiddagen då jag delade med mig.

 

« Newer Posts Older Posts »