Jag la upp en statusuppdatering kring att jag då och då känner mig utmattad. Den där balansen som jag så snällt försöker leva efter, infinner sig inte alltid. Så är det. Jag kan vara medveten till tusen, men livet är ju mer än så. Det är kanske därför man faller dit. Under samma vecka publicerades det ett antal inlägg kring temat, och det kändes som att det var nationella veckan för alla oss som bränt oss. Det väcker mycket känslor, det är det ingen tvekan om.
Bloggtips på temat utmattning och stress
Kolla in Annies blogg, där hon skriver två läsvärda inlägg
(1) Om det verkar vara för mycket, så är det ofta det
“Grejen är den. Att det här “ska” och “måste”. Det har vi skapat själva. Inte enskilt du och jag. Inte en reklambyrå. Inte ett megalomaniskt företag. Inte “marknaden”. Inte en enskild instans. Det har vuxit fram och det har satt sig i mångas vardagsDNA. Kryper obemärkt runt i allt vi gör. I våra CV’n, i våra sätt att umgås, i vad vi lyfter i sociala medier.”
Det är en svårighet i flera bemärkelser. Och vi behöver vara smidigare med både koppling, gas och broms, för att göra en liknelse.
(2) Hälsa – att leva som man lär – #livspussletdeluxe Den här typen av inlägg tycker jag är viktiga – för att det visar på hur det faktiskt kan se ut. När man bromsar i tid, trots att man vill mer. Det är att vara hållbar, verkligen! Gilla på den och jag gör nog lite copy paste till min hjärna. Sen tycker jag definitivt att Annie ska skriva om hur man bemöter någon som har fastnat i ekorrhjulet. Om hon vill förstås!
PT-Fia kände sig frustrerad över att det slängs med utmattning och utbrändhet i tid och otid. Här kan du läsa hennes tankar i inlägget Det finns inget som heter “Jag var lite utbränd” (MetroMode).
Det finns medicinska kriterier som avgör om man befinner sig på den sjuka delen av skalan. Vad är en utmattningsdepression, eller utmattningssyndrom? Utbrändhet, är det samma sak? Oavsett så är det en realitet, att vi blir sjuka av för mycket aktivitet, där plats för återhämtning är obefintlig. Det kan finnas en tyst kravbild som gör att vi inte kan värja oss. Sen är det en sak till. Jag tänker att när saker går ganska snabbt, vi har mycket att göra, då ser man inte de där nyanserna. Nyanserna som sedan blir till sjukdom. Jag tänker att vi som har drabbats vill tas på allvar, och därför förstår jag PT-fias frustration när det slängs med begreppen som om det vore en förkylning.
Jag sprang också över det här inlägget Livet efter utmattning, där vi återigen kan se det viktiga i att välja med omsorg, för annars slits bromsarna ut.
Det positiva med en utmattning…?
Det finns en nytta i att ha varit utmattad, och det är en djupare reflektion över vad man faktiskt klarar och vad man behöver. Det kan handla om att ta sitt liv på allvar, skala ner och prioritera och kanske också välja bort saker som inte leder till något vettigt. Jag har lärt mig mycket på vägen, samtidigt inser jag att min egen bromsberedskap gör mig frustrerad. Jag vill kunna gasa mer. Och jag kommer nog att kunna det så småningom.
Jag kan också tycka att det känns positivt att vi 2016 pratar om utmattning på ett sätt som går bort ifrån stigmatisering och hysch hysch. Det gäller väl egentligen all psykisk ohälsa. På ett personligt plan är det för mig också enklare att tala om det.
Boktips!
Jag läser en bra bok just nu, Hjärnstark (Anders Hansen, Fitnessförlaget 2016) och tänker på det som händer i hjärnan vid stresstillstånd. Boken tar fasta på hur fysisk aktivitet påverkar vår hjärna, men det finns också fakta kring vad som bryter ner hjärnan, där stress är en faktor. Det händer alltså fysiska, biologiska saker med vår hjärna när vi är utmattade. Det är liksom inte bara en “känsla” utan stressen påverkar verkligen våra hjärnceller. Sånt är så spännande att läsa om. Återkommer när jag är klar!
