Posts in "Företagande" category / Page 2

Att öppna för något nytt.

personlig utveckling övningar 1

Jag har länge arbetat med hälsa, då i termer av skrivet material och artiklar. Jag jobbar sedan några år tillbaka med Allt för hälsan, där jag skapar program och modererar scenen Pratbubblan. Men, så fick jag chansen att göra något helt nytt. Och det har varit viktigt för mig. Jag berättar varför.

Jag blev kontaktad för ett arbete med Fotomässan och Explore, som går samma helg (9-11 mars) vilket har varit så spännande. Arbetet är enkelt att utföra och jag får prata med människor som jag vanligtvis inte har kontakt med.

Det bästa: jag lär mig hela tiden något nytt.

Det kan vara i termer av “mässpråk” (där jag har hyfsad koll eftersom jag har Allt för hälsan i min högerhand) men också: fototugget och exploretugget. Det pratas vandring, expeditioner, äventyr, galor, erfarenheter, utmaningar, upplevelser, livet osv. Det är nya kameror som är på ingång (fatta den världen är ju så häftig, vilket jag visste lite om innan då följer Golden Hour på Youtube med bland annat Elin Kero).

personlig utveckling övningar 1

Det händer något i oss när vi får testa något nytt. Det är som att delar av hjärnan får ny input, där både inspiration och utmaning ger oss lite extra glöd och energi, under förutsättning att vi tycker det är roligt.

Att göra något nytt – det här har jag noterat.

⇒ Jag får ett intresse för nya områden: framför allt att lära mig mer om foto. Och också: besöka naturnära platser i Sverige.

⇒ Jag får se praktiska exempel på vad foto kan innebära – och även vad äventyr kan betyda. Ett nytt språk växer fram.

⇒ Människor. Det är så speciellt att få höra om människors passion och hur de gör för att leva sin dröm. Jag blev särskilt inspirerad av Elisabeth Toll och hur hon fann fotograferingen som sin främsta livsenergi (länk till Fotomässan, där jag skrivit en intervju med henne). Elisabeth vann nyligen Årets Fotograf hos Elle.

⇒ Att göra något nytt, något annat, gör också att modet växer inom oss – vad är jag kapabel till? Vilka intressen har jag, utöver de som redan finns där? Hur går jag vidare?

personlig utveckling övningar 1

Har du gjort något som du inte brukar? Berätta gärna!

Många av mina favoritinlägg hos andra handlar just om utveckling – läs till exempel vad Katta på Bucketlife ska göra under 2018!

Ps. Du missade väl inte mitt inlägg om Näringsrik Tid – där jag skriver om hur jag hittar närvaro?

Digitalt fokus: att interagera istället för att konsumera.

digitalt fokus 3

Digitalt fokus. I förra avsnittet, Utrymme för digitalitet? Eller ska jag sluta med sociala medier?, kom jag rätt snabbt fram till följande: jag gillar interaktion och kontakt, jag ogillar scrollande och meningslös jakt på dopaminkickar. Och dagens inlägg, som är en del av den digitala disciplin jag vill anamma (både nu och det stundande nya året), kommer landa i det viktiga här i livet: våra relationer, även digitalt. Det är en resonerande text, inga enkla svar, men den uppmanar dig som också är hjärntrött, att ta ställning i hur du surfar.

Så får du digitalt fokus. Interaktion istället för konsumtion.

Facebook.

Om jag ska in, så ska där finnas ett syfte. Syftet kan vara följande: säga något till någon, dela något läsvärt (på riktigt) och också uppmuntra andra i det de gör, som jag gillar (jag gillar till exempel gruppen Köpfritt 2018).

Jag ska gå från anonym skrollare, till exekutiv kommenterare. Och. För att det ska finnas en disciplin bakom det här, så ska jag samtidigt sätta på min timer på fitbiten. Det blir mycket påbud här, jag inser det, men jag vill inte vara inne mer än 1 timme per dag (big change, men jag vill testa och se om det går.). Det kan också vara så att den där timmen delas upp litegrann, men det ska vara kvalitetstid på sociala medier. Jag återkommer om det här med tider och regler i nästa avsnitt som heter Hitta mitt sätt att byta ut slentriansurfet mot något vettigt.

Instagram.

K-o-m-m-e-n-t-e-r-a. Eller gå inte in alls. Sen får jag posta mitt eget, och svara på de kommentarerna. Det låter kanske som en militärövning, men jag vill helt enkelt vara lite mer effektiv och sluta “bara för att”. För mig existerar inte slösurf – för jag mår inte bra av det. Så jag vill både må bra och kunna vara på Instagram.

digitalt fokus 1

LinkedIn.

Den här delen är inte klar än. Jag vill nämligen fundera ut hur jag ska kunna bidra, för att lyfta mitt eget varumärke. Om ni har något bra tips eller feedback på hur jag kan bidra, släng in något i kommentarerna please! Jag har ganska bra koll på hur jag ska presentera mig, mycket tack vare den här boken.

Bloggar. Bloggen.

Same same – sluta konsumera (endast) – och gå mot interaktion istället.

Jag har inte skrivit särskilt mycket om twitter, trots att jag faktiskt har ett konto där. Men där är det på något vis enklare att interagera, det är ett socialt medie som uppmanar till det på ett annat sätt.

Avslutningsvis: att avsätta rätt mängd tid, till något som tidigare tagit mycket tid, är en pusselbit till att nå effektivitet – och lugn uppe i pallet. Så jag ser fram emot att skriva nästa avsnitt!

Vad skulle kunna vara digitalt fokus för dig? Fundera!

Foto: Katarina Jansson, bucketlife.

Utrymme för digitalitet? Eller ska jag sluta med sociala medier?

sluta med sociala medier 2

Sociala medier. I var mans ficka. I var mans huvud. I mitt flöde. I mitt liv. Av min tid. Jag är inte evig. Är du? Mot bakgrund att jag upplevt stress, känt mig ofokuserad, trött hjärna och en längtan till lärande med djup i, skriver jag denna serie om digital disciplin. Ett av mina mer långsiktiga mål är också närvaro. Vilket jag upplever svårt – när det hela tiden finns nytt att upptäcka. Men måste man sluta med sociala medier? Nej, men man behöver förfina sitt sätt i hur man använder dem.

Det här är första delen i min serie om digital disciplin.

När är jag digital? Om utrymme för digitalitet.

Facebook.

Jag är på Facebook. Ofta. Det är kul, men det finns också en baksida. Ni kanske minns när jag skrev Hjärntrötthet den nya Facebook-sjukdomen?

Uppsidan är: upprätthålla relationer som är intressanta och viktiga. Det här med “dark social” har fått min uppmärksamhet. Det vill säga, att vi gärna vill “vara ifred” med varandra på sociala medier, och skapar chattar och grupper där vi kan dela med utvalda. Elin “Teknifik” Häggberg har nyligen skrivit ett siande inlägg om sociala medier 2018, och det var bland annat därifrån jag började fundera på flödet – och på vad jag lägger min sociala medier-tid på. Dark social känns mer värdefullt, än offentliga tummen upps.

Nersidan är: tyvärr, min skrollning på måfå ger mig sällan någonting. Visst, det finns material som jag vill läsa, men oftast är jag inte sugen när jag bara skrollar (“jag läser det sen”). Det är som att skrollandet i sig försöker leva upp till min hjärnas dopaminsug. Men resultatet? Ännu mer rastlös och ibland irriterad. Och dessutom: en insats av tid som inte ger mycket tillbaka i termer av output.

Gör om, gör rätt: att prata med människor, att interagera – fortsätta med det. Att skrolla och slänga tummen upps åt höger och vänster: not so much. Undersöka vilka grupper jag vill synas i.

Målet: hålla kontakt, knyta kontakt, tala om sådant som ligger mig varmt om hjärtat (temat är förstås hållbar livsstil och lifedesign). Men också söka upp den information som jag vill lära mig mer om – istället för att matas med diverse.

Instagram.

Kanske det mest skrollbara som finns. Jag är där ofta, men också utan riktning.

Uppsidan: någon form av omvärldsbevakning (vilket också gäller Facebook) är möjlig, och också kollen på vad ens nätverk gör. Jag postar på mitt eget konto, vilket gör att människor får upp ögonen för min blogg (jag fick världens finaste kommentar på Instagram igår, så ni förstår ju själva). Det pratas mycket om engagemang just nu – och jag kan hålla med om att när det engageras – då är det mycket roligare.

Nersidan: när jag bara skrollar. Vad letar jag efter egentligen? Det är samma nersida som med Facebook, det blir varken hackat eller malet. Och tiden som käkas upp – den skulle jag kunna använda på annat vis.

Gör om, gör rätt: Min inre röst säger: “söker du engagemang? Se till att engagera själv – både i termer av vad du postar, men också hur du talar med andra.”

Målet: Ha ett syfte med min Instagram. Vad är det jag vill uppnå? Jag vill gärna nå ut med mitt budskap om hållbar livsstil, men jag vill också ge uppmuntran till dem som gör bra saker. Engagemang föder engagemang!

LinkedIn

Ni kanske inte tror mig – men det här är mitt favoritställe, när jag väl är på plats.

Uppsidan: LinkedIns innehåll är ofta av karaktären att man ska lära sig något, och också bra för omvärldsbevakning. Jag uppskattar att det finns en professionell ton, och att det finns de som bloggar direkt i verktyget.

Nersidan: med risk för att upprepa mig: skrollandets konst imponerar inte på mig. Det här syftesfria sättet att spendera tid på behöver uppgraderas. Sen har jag svårt att veta hur jag själv ska bidra, eftersom jag är rätt spretig i mitt företagande – jag gör många olika saker. Men jag tror jag kan formulera för mig själv, där min närvaro blir bättre.

Gör om, gör rätt: bort från skrollande – fram med interaktion, bidragande och läsa sådant som gör att min riktning blir framåt!

Målet: knyta kontakter som jag kan hjälpa, eller som jag kan bli hjälpt av. Det finns också ett visst mått av varumärkesbyggande på LinkedIn – och jag har satsat på min profil, både bilder och beskrivning. Bidra blir ett mål som jag kan uppfylla längre fram.

Bloggen. Bloggar.

Jag både bloggar (obviously) och läser bloggar. Om man tittar på ovan resonemang så är detta mina konklusioner:

Uppsidan: Att få kika in i någons liv – bli inspirerad, förvånad, klokare, intresserad.

Nersidan: Att jag sällan lämnar spår efter mig.

Gör om, gör rätt: Jag vill ha en plan för mitt läsande, och det ska gå bort från det slentriana.

Målet: engagemang föder engagemang – jag vill gärna visa uppskattning för de bloggar som jag läser, eftersom jag själv uppskattar när människor lämnar avtryck.

Jag läste hos Jennifer Sandström, om hur hon tänker kring sitt bloggande, kring känslor och mycket mer. Just det här med att vara superdigital – vad har de för konsekvenser? Hon länkade också till en artikel som jag läste, och den var intressant utifrån ett kritiskt perspektiv på sociala medier.

Sluta med sociala medier?

Nej, jag tror inte det behövs, faktiskt. Jag vill inte det – för som jag själv märker så finns där gott också. Så balans is everything. I nästa inlägg i denna väldigt digitala serie, skriver jag om Fokus: att interagera istället för att konsumera. Här kan du läsa mer om hur jag tänker kring serien om digital disciplin.

Hur ser ditt digitala liv ut? Mer eller mindre av något – vad ligger på din digitala beteende-önskelista?

Att återhämta sig efter jobbet. Om hur jag satt i en skrubb och andades.

Om ni visste hur mycket jag vill berätta:
  1. Om hur jag rott i hamn Allt för hälsans scen Pratbubblan.
  2. Om hur jag tacklade ett misstag, och där jag lyckades vända mitt misstag till fokus.
  3. Om hur vi i teamet skrattade så att tårarna sprutade, efter lördagens stängning av mässan.
  4. Om hur jag upptäckt att jag har en drivkraft.
  5. Om att jag fått så mycket positiv feedback, att jag är nära till storhetsvansinne.
  6. Om hur många bra programpunkter och innehåll som Allt för hälsan hade 2017.
  7. Om allt det goda med prestation.

Men det blir:

Om allt det goda med återhämtning.

Foto: Gustav Kaiser

För jag har fått förvånansvärt många frågor. Och jag förstår att människor frågar. Från fredag till söndag har jag haft ett otroligt fokus, där ett trettiotal gäster och talare varit på plats. Men jag ska berätta något för dig: min prestation kommer inte gratis. Jag är människa precis som du. Jag är fortfarande stresskänslig, som jag alltid varit. Mina minnen från sjukhuset, och min totala ångest och hopplöshet är idag mina ledstjärnor. Är du med?

Det är fredagskväll, mässan har stängt kl 18:00. Och jag sätter mig på golvet i skrubben, bakom scenen, och ringer jag min man. Det snurrar av intryck: jag är så glad! – Du, jag måste sitta här en stund, för jag vågar inte riktigt köra bilen just nu, säger jag till honom. Och det är precis det jag gör. Jag sitter där, tills det slutar snurra. Jag har två dagar till framför mig. Jag behöver landa.

Foto: Gustav Kaiser

Sätter på mig understället, tar mig ett mellanmål – och kliver ur skrubben. Min projektledare springer förbi – hon skrattar när hon ser min outfit, och säger några värmande ord om hur bra jag är, precis som jag är. Jag skrattar lite åt mig själv – hur jag kan gå från supercool på scen, till att vara en helt vanlig mamma i underställstrikåer.

Det var inte många minutrar därinne i skrubben – men med den insatsen höll jag både lördag och söndag.

På måndagen kom den verkliga utmaningen: att stilla huvudet. Jag är en person som tänker väldigt mycket, och har nära till överhettning. Det gick inte så bra alls, till en början. Jag åkte till Tyresta, gick en slinga på fem kilometer. Det snurrade på, trots ovilja, tills jag satte mig vid sjön, och den bleka solen bländade mig. Jag satt helt still, drack en kopp te och landade.

Sen förstod jag att jag inte skulle orka lyssna något mer på pladdret uppe i huvudet. Jag ville mest säga: håll käften, men det kändes inte heller helt ok. Så jag satte på den här dokumentären. Och den var så sorglig och intressant, att där, medan tårarna föll, så landade jag lite till. Kanske hade jag behövt att gråta lite av den anledning att jag gått i mål med Allt för hälsan, men för mig är det mycket lättare att gråta när jag blir berörd av utomstående saker.

Så. Det är så jag gör. När jag återhämtar mig. Och jag sover – mycket. Och dagarna innan och efter en ansträngning gör jag inte mycket alls. På måndagen vilade jag i omgångar, med yoga, meditation och promenad. Om och om igen – tills kroppen fattade. Och huvudet.

Mässan? Vi gjorde det riktigt bra – snygg mässa, med många bra programpunkter och innehåll. Genomarbetat, och det ligger mycket arbete bakom. Så stolt över teamet, och framför allt Kristin som varit vår operativa projektledare: hon har varit så bra att jobba med (humor, glädje, skratt och stringens: bästa mixen, hon har styrfart framåt, med värme – älskar’t) och så har vi Linda Gerstenmeyer, som tog över Aktivitetslabbet efter Magdalena Bibik – jag är så glad över att få lärt känna Linda: tillsammans med henne kan man verkligen skratta och hon har en unik förmåga att se människor. Därför ser jag fram emot nästa års mässa redan nu – för vi har ett så bra samarbete! Vi har fått önskemål från några håll – bland annat har Erika Kits Gölevik har bloggat om sina reflektioner. Och även Maya Nesterov. Det är både ris och ros – men det är förhoppningsvis ett öppet samtal vi för!

Var du på mässan?

Jag kunde ha jobbat. Om längtan efter äkta närvaro.

närvaro i naturen hallon i hand

Närvaro och stress. På fredagseftermiddagen ökade pulsen något och jag kände det välbekanta trycket. Jag hade varit igång några timmar, mail avlöstes av telefonsamtal som senare blev en stunds innehållskapande. Mycket sociala medier. Jag började bli riktigt trött.

“Jag ska nog jobba iväg lite i helgen” hann jag tänka.

“Fan heller” hann jag också tänka.

Missförstå mig rätt. Just nu är jag i en fas då jag kommit igång med nya kunder och jag njuter flera gånger om dagen. Bara tanken på att jag styr mitt eget arbete, mina arbetstider och vad jag gör på jobbet gör mig stolt och glad. Lite “nyp-mig-i-armen” känsla. Men jag vet också att gaspedalen lockar med fel argument.

Det kommer alltid finnas saker att göra – så att “jobba iväg” är egentligen en sanning med modifikation. För du kommer förmodligen inte närmare ditt slutmål i alla fall.

närvaro i naturen

Det jag gjorde istället? Satsade på närvaro.

Jag zoomade ut. Gjorde mig själv ordentligt oviktig (älskar det uttrycket just nu). Köpte en månad på Yogobe och gjorde två pass med mjuka rörelser och med fokus att få bort smärtan i kroppen. Jo, det gör ont att ha roligt på jobbet. Det känns framför allt i bröstrygg, axlar och nacke. Jag skurade köksgolvet. Jag la ifrån mig mobilerna. Jag var ute i två timmar med lilleman på förmiddagen och lekte med bollar. Jag var så närvarande som jag kunde. Den egenskapen alltså. Närvaro. Det vill jag bli ännu bättre på.

Så nej, jag jobbade inte iväg. Jag använde “fan heller” och tog mig själv på lite allvar. Helgerna behöver få vara min laddningsstation. Gärna lite sådant under veckorna också. Jag vill hålla nu. Jag vill inte dundra in i något som jag sen måste hämta mig upp ifrån.

emilia arvidsson närvaro

Läs gärna “Och det är det jag drivs av” som handlar om livet som helhet och vad jag går igång på. Ja, vila nämns ett antal gånger.

Jobbar du på helgen? Hur resonerar du kring pausandet, även om du har kul på jobbet?

Att vila när det går bra.

När det går bra, när du har flow, är vila förmodligen inte det första du tänker på. Inte jag heller, skulle jag säga. Men jag vill tänka på vilan, oavsett hur kul jag har det på jobbet. Jag vill sänka ner axlarna, för att de åker upp. Jag vill ta ett djupt andetag och backa lite grann. Få helikopterperspektiv på allt som händer. Zooma ut för en stund, och också förstå hur litet mitt sammanhang är, i universum. Göra mig själv oviktig för en stund.

För jag tror att det kan vara så för många, mig själv inkluderad, att vi känner att vårt arbete är viktigt. Och det är det, förstås (och det är dessutom toppen att känna så, meningsfullhet är A och O i mångt och mycket), men frågan är: hur viktigt är det att du arbetar på kvällen, när du egentligen borde stanna av för en stund? Så känner jag ikväll. Jag har startat ett nytt projektuppdrag och jag vill inget hellre än att bara köra. Men, den där timmen som jag kan arbeta på kvällen, passar så mycket bättre efter en natts sömn. Och en god natts sömn blir av ifall jag faktiskt stänger ner för en stund, innan.

Det är därför jag vill vila när det går bra. För vilan gör mig vassare. För varje gång.

 

Bilderna är från mitt möte idag tillsammans med Angeliqa från Vandringsbloggen, hon har tagit den fina bilden överst/på sidan. Gå in och kolla in hennes blogg och kolla vilken utmärkelse hon precis har vunnit!

« Newer Posts Older Posts »