Hållbar livsstil Archives - Page 30 of 30 - En Emilia

Posts in "Hållbar livsstil" category / Page 30

Ägodela. Om att slippa äga, hantera och röja.

August 15, 2018 Emilia Hållbar livsstil 6 Comments

Ägodela – köp mindre få tillgång till mer är Årets bok 2016 av Naturskyddsföreningen. En bok om delningsekonomi, där sex områden tas upp. Här kommer några kommentarer från mig och jag hoppas att du tänker läsa boken, för den är faktiskt spännande och ögonöppnande! Jag lånade den på mitt närmaste bibliotek, så redan där gjorde jag enligt ägodelandets ädla konst.

Jag läste Ägodela under nästan en inandning och en utandning. Så intressant tycker jag den är, eftersom området tangerar hållbarhet på konsumentens nivå. Den utmanar normer, och den utmanar dig till att faktiskt få ut mer av livet, och samtidigt spara på vår vackra planet (och din plånbok). För det är egentligen rätt simpelt – med digitalisering och smarta appar blir det lika enkelt att hyra/dela en bil som att äga den. Områdena som tas upp är:

1. Mobilitet

2. Boende

3. Prylar och kläder

4. Mat

5. Samarbete

6. Staden

Jag tänker att jag ska kommentera varje del för sig, men först några ord om vad vi har byggt upp. Vi har byggt utifrån tanken att människan ska få det bättre. Inte behöva dö för tidigt, ha någonstans att bo och att kunna arbeta. Vi har jobbat fram en bekväm modell för den bekväma människan där allt är väldigt tillgängligt och köpbart. So far, but not so good. Vi behöver helt enkelt tänka om – och fortfarande kan det vara bekvämt, och vi kan fortfarande ha tillgång. Men vi behöver inte alltid äga.

Vad gör jag själv då? Vi kikar på de teman som jag läst om i boken.

Mobilitet

Vi har egen bil. Men vi använder den hyfsat sällan, och inte till och från jobb. Vi storhandlar med bil. Utmaningen skulle kunna vara: kan vi samåka med någon annan i området? Kan vi vara med i en bilpool istället? Nu vet jag också hur bilbarnstolen fungerar, det är enkelt att sätta in i vilken bil som helst, som är tillräckligt stor. Viss bekvämlighet försvinner kanske, men man vänjer sig?

Boende

Förmodligen min akilleshäl. Jag trivs väldigt bra ensam, och i vissa lägen skulle jag vilja ha ett helt eget boende/landställe i närheten eftersom jag jobbar mycket hemma (ibland svårt när familjen är hemma). Jag kan inte tänka mig att bo kollektivt.

Prylar och kläder

Här är jag bra på det sätt att jag inte köper några prylar eller kläder (undantaget är underkläder samt kläder till sonen, men då second hand för hans del). Men i boken kan man läsa om kläd-bibliotek och andra smarta lösningar. Och jag kan dela med mig av prylar, såsom verktyg och annat. Det där med att alla i vårt område har egna bodar fyllda med verktyg känns som ett riktigt resursslöseri. Ställ upp EN bod, addera en app, se till att det funkar.

<< Läs om mig och min shoppingfrihet >>

Mat

Det som tas upp i boken handlar om mat som blir över. Nu försöker jag skapa ett minimalistiskt kylskåp, eftersom jag upplever att mycket mat blir dålig, eftersom vi inte “hinner” äta upp den. Men det finns också smarta lösningar som till exempel Karmas app, där du kan få schyst fika för halva priset. Teknik möter behov på ett ypperligt sätt!

I boken Ägodela tittar man bland annat på Wikipedia, man skriver om crowdsourcing – hur man gemensamt kan bygga kunskap och andra initiativ på kollaborativ ekonomi. Jag tänker förstås på att volontära insatser också blir mer möjliga om vi inte konsumerar upp hela vår inkomst. Själv skulle jag tycka det var väldigt roligt att kunna bidra till läxläsning eller något annat initiativ där jag kan hjälpa till. För det ändamålet behövs tid och den kan jag “köpa loss” genom att inte konsumera.

Staden

Vi tänker nog inte på det – men varje plätt på vår jord vill någon äga och kapitalisera på. Det är det som gör mig lite ledsen när jag tänker på att människan går miste om natur till förmån för konsumism. Vi bygger köpcentrum, kolosser, för att möta kravet på skatteintäkter och att företag ska kunna leva vidare på sina produkter och tjänster. Pengar är överordnat. Men det finns ju saker som talar för naturen också. I kapitlet Staden får vi en massa exempel på hur medborgarna i olika städer “bygger” staden tillsammans, där man också drar nytta av platser på ett hållbart sätt. Som exempel tas Seoul upp, Sydkoreas huvudstad, där man satsat på delningsföretag. Man har också öppnat upp offentliga utrymmen för användning, istället för att bygga nya lokaler. Jättespännande att läsa om!

vad kan du tänka dig att dela? här kan du läsa mer om några av de begrepp som tas upp i boken Ägodela.

Frivillig enkelhet – jag är i startgropen (på något större)

August 8, 2018 Emilia Hållbar livsstil Leave a Comment

Frivillig enkelhet. Vi körde hela vägen till Ekerö. För att hämta två begagnade böcker. För att resan skulle vara värd sina utsläpp stannade vi några timmar på Drottningholm. En plats jag varit på många gånger, men som jag glömt bort. Lilleman sprang under ekarna, och vår medhavda matsäck smakade gott. Och jag tänkte: tänk att jag gör precis så här. Hur då, tänker du kanske? Jo. Att jag försöker göra det så enkelt jag kan.

Jag har blivit förälskad i tanken på att lämna något bra efter mig. Något som inte handlar om uppoffringar, utan mer om att välja annorlunda. Välja bort, och välja till. I dagarna har jag läst mycket om klimatångest, och mitt bidrag blir helt enkelt: ha inte ångest, se till att matcha din livsstil på ett sätt som både fungerar för dig och för vår miljö. Vi är kreativa många av oss och jag har stor tilltro till att vi faktiskt kan klara det här. Vi måste nämligen det.

Mitt bidrag blir att fortsätta det shoppingfria spåret och att addera frivillig enkelhet som någon form av hållbar livsstil. Anledningen till att jag fastnar för den lösningen är:

Det innebär att jag kan fortsätta jobba hur lite eller hur mycket jag själv vill (det finns förstås en rimlighet i detta, jag kan inte sluta jobba helt).
Det innebär att skala av, också mentalt, vilket tilltalar mig.
Jag tar hand om resurser, mina egna och miljöns.
Det finns en utmaning i att anamma frivillig enkelhet men också en möjlighet att göra det till min egen grej.
Jag kan fortsätta att blogga, men inte enbart på temat köpstopp utan andra hållbara utmaningar.

<< Läs gärna om Om att handla begagnat (som slutade med något helt annat). >>

Vad är då frivillig enkelhet?

Jag vill fylla begreppet med egna värden – men jag har hittat flera bloggar på samma tema. Läs till exempel Sandra Junhammars blogg där jag länkar till kategorin frivillig enkelhet. Hon skriver så bra, att minimalism kan vara första steget, för att sedan leva “frivilligt enkelt”.

“När vi skalar bort en massa överflödiga saker, blir det nämligen lättare och mer naturligt att vända blicken inåt. Och en logisk följd av detta, är att vi funderar mer över våra prioriteringar och över vad som är viktigt för just oss.”

Det är viktigt att det är frivilligt – eller hur?

Jag läste för första gången om termen frivillig enkelhet i boken Köp inte den här boken! av Ann-Christin Gramming och började fundera på varför det heter “frivillig”. Jag kan ju snabbt konstatera att det finns en mängd människor som på olika sätt lever högst enkelt, men rätt så ofrivilligt. Jag sätter inte likhetstecken kring att vilja vara enkel mot dem som har det betydligt svårare. Jag har läst några artiklar där det ses som ett hån mot dem som har det svårt, när man till exempel väljer minimalism, köpfrihet eller något annat alternativt. Jag tycker det känns lite konstigt att polarisera på det sättet. Det är klart att det är enklare för mig att vara enkel, med tanke på att jag har någonstans att bo, jag har en inkomst, och allt det andra. Ja. Men det betyder inte att jag hånar andra.

Hur vill jag vara då?

Där är jag inte helt klar. För det finns rätt många områden som tangerar det hela. Men jag börjar så smått. Som att försöka minimera familjens matsvinn. Starten blir helt enkelt vårt kylskåp. Får återkomma med rapport därifrån. Jag kan redan nu säga att jag åt upp en broccoli som sjöng på sista versen (det var inte gott men jag fick inga men). Att jag dessutom “gömmer” rester i olika grytor, för att slippa ha en massa snuttar av saker. Men alltså tanken på att avskalat kylskåp gör mig helt galet glad.

Inom vilka områden kan du tänka dig att vara “enkel”?

Vad kan man göra på 12 minuter? Om att förändra sig själv

July 26, 2018 Emilia Hållbar livsstil Leave a Comment

Ditt livs största experiment är förmodligen slutsatserna av hur du fungerar. Har ni tänkt på att livet kan verka både kort och långt samtidigt? Det där med att förändra sig – kanske inte alltid viktigt?

Igår kväll kom det upp ett minne från när jag handlade på vår lilla Konsum där jag växte upp. Och reaktionen? “Är det verkligen jag som har upplevt just det jag minns?”. Det kändes så främmande. Och jag förstod samtidigt att jag har gjort så många olika inre resor att det inte alls är konstigt att mina egna minnen känns…. främmande.

>>Ni kanske minns Fånga Mig Själv.

Nästa år fyller jag 39 år, men ålder har aldrig varit en issue. Jag bryter ändå alla normer, så why bother? Men det som på sistone cirkulerat uppe i hjärnkontoret är temat förändring. Att när man förändras mycket under kort tid, så är det som att vissa delar inte hänger med. Man laggar helt enkelt. Svårt att förklara, men det är nästan som att reagera på dubbla sätt, där inget är rätt eller fel. Det jag tror ska lösa den känslan är att landa lite mer. Lite djupare. Skapa utrymme för reflektion, men utan att förändras mer än så här, just nu.

Känslan inför att förändra sig själv? Berätta gärna i kommentarerna.

Titeln: vad kan man göra på 12 minuter hänvisar till det faktum att jag ständigt effektiviserar. När Lilleman tittar på en av sina favoriter Bing på SVT Play så vet jag att jag har 12 minuter tillgodo. Hänga tvätten? Läsa något? Svänga ihop? Vet ni, det är verkligen ett tecken på vår tid. Sitt ner mänska. Bara sitt.

>>För rätt länge sen skrev jag Förändring? Mina fem områden just nu. Lista dina!

Det märks att förändring länge varit viktigt för mig. Men just nu, nej. Jag behöver kunna navigera i allt det nya. Jag tror att det bland annat är därför som maj månad var svår för mig. I april avslutade jag min terapi som pågått länge, och sen var det dags att liksom vara själv med mina tankar. Dessutom hade våren varit extrem, på olika sätt. Så jag damp ner i hålet. Vissa dagar visste jag inte ens hur jag skulle fixa lämning till förskolan. På den nivån. Men jag är med i matchen på ett annat sätt nu. Vaka. Vänta ut. Skratta ändå. Le ändå. Vara ändå. Ni vet.

Fånga Mig Själv.

July 14, 2018 Emilia Hållbar livsstil Leave a Comment

Sommaren kan vara en utmärkt tid att hitta sig själv, eller åtminstone komma närmare det där som är “jag”. Gör du någon form av nystart? Själv kom jag på mig själv att jaga. Jag vill nämligen fånga mig själv.

Det nya året kom med besked. Mitt företag rullar och det tar till viss del tid och också engagemang eftersom jag gillar det jag gör. Men februari bjöd på oro en masse, vi fick båda ohälsobesked vilket gjorde att marken gungade till i några veckor. Framför allt oro, men också trötthet och overklighetskänslor. Vi som begravt en nära anhörig i höstas, vi som stressar lagom. Ingen går säker, kändes det som.

Bilderna i detta inlägg: överst, från Tyresta där jag har hittat en alldeles egen plats vid sjön. Nedan: en tur ner till Gårdens bad med familjen med enkel picknick-middag. Badade gjorde hela skaran, även badkruke-mannen!

hitta sig själv — Här: allt annat än stress. Sagostund nere vid Gårdens Bad.

Våren tuffade på och jag rannsakar om och om igen. Roliga saker händer också! Jag får prata mycket shoppingfritt, på ett sätt som passar mig utmärkt. Jag startade under juli månad en köpstoppsgrupp – vilket är bland det roligaste jag gjort!

Gå gärna med i gruppen här!

Men. Jag då? Jag är just nu hooked on närvaro. Och jag har förstått att jag måste fånga mig själv. Jag är rustad med en håv som lovar fångst. Jag är uppmärksam till tusen. Och det här säger håven (läs: sinnet) mig.

Hitta sig själv – en enkel lista.

☆ slentrianscroll är ett big no no.

☆ böcker är näring för en bra fångst.

☆ använda sinnen för att vara Här. Aggressiv mindfulness. Eller bara mindfulness för den som vill.

☆ spring ofta.

☆ solvarma klippor vid tyst sjö är strike!

☆ att ha en plan är A och O för en orolig själ.

Gårdens bad Vendelsö — Här hoppades det friskt ner i vattnet, upp och ner, upp och ner!

Mitt och Ditt. Om ansvarsfrågan i vem som gör oss hållbara.

July 4, 2018 Emilia Hållbar livsstil Leave a Comment

Det är extra härligt att vara en hållbar förespråkare just nu. Det är på var mans läppar: vi ska shoppa mindre, sluta flyga, bli veganer och ta hand om skapelsen. Nej, det kanske inte är så enkelt. Men vi kan konstatera att hållbarhetsfrågan även kommit in i de vanliga hemmen och inte bara på politikernivå eller hos företagen.

Vems är ansvaret? Hållbar konsument verkar vara svaret

Het potatis – är det du som ska vara hållbar eller ska vi ges förutsättningar att vara hållbara? Minns ni när bananerna fortfarande producerades konventionellt? Nej precis: det har varit ekologiskt länge nog. Det började säkerligen med en efterfråga, men också att det gavs förutsättningar att köpa eko-bananer för ett humant pris. Nu finns inte ens något alternativ vilket visar på att det kan vara enkelt att vara hållbar – med rätt förutsättningar.

För att vi – du och jag – ska vara hållbara (och hur mycket kan vi inte lägga i det begreppet) så behöver det vara nära våra hjärtan. Det kallas även för “konsumentnära lösningar”. Vi är i mångt och mycket närmast oss själva. Krasst: vi bryr oss inte om miljön, om det inte ger oss något i gengäld (bra pris på eko-bananer? It´s a go!). Sen finns det miljöhjältar också, men det är mer ovanligt. Det är därför vi flyger, det är därför vi äter kött, det är därför vi shoppar mycket.

Jag hittade denna artikel hos Supermiljöbloggen (länk nedan). Kontentan: att det är du och jag som främst ansvarar. Det som talar för det, tänker jag, är att alla vardagsbeslut som vi tar har en direkt påverkan på vår omvärld och miljö. Förutsättningarna för att kunna vara hållbar ges från politiker samt företag.

Lösningen då´rå? Ja, det är inte raketforskning: för att vi ska vara hållbara i olika bemärkelser, behöver det dels vara enkelt att vara hållbar (att utbudet matchar vår hållbarhetstörstan) och sen: att lösningarna ska vara nära konsumentens hjärta: vi gör det som är bäst för oss själva.

De bär ansvaret för en hållbar konsumtion

Du läser bloggen enemilia.se – hållbart och enkelt. Skriver gör jag, Emilia Arvidsson, som valt att leva shoppingfritt sedan 1 januari 2016. Mer om mig kan du läsa här! Jag kan konstatera att jag är hållbar för att det är roligt. Och är det roligt är det enkelt och nära mitt hjärta. Win win.

Här ett exempel på hur någon är hållbar. Jag tror att upplevelsen av att ha “funnit lugnet” är större än det faktum att man gör miljön en tjänst. Kanske?

« Newer Posts