Att göra hållbarhet roligt är inte alltid lätt.* Trust me. Jag är nu inne i fjärdje veckan av #matsvinn0 och det har gått från förälskelse till vansinne. Missförstå mig rätt – jag vill det här så fruktansvärt gärna, men det finns gränser även för mig. Här berättar jag lite kort om min resa mot ett mer hållbart käkande. Och vi har bara börjat – kom ihåg det.

Det här har hänt sedan sist…

§ Jag har rensat kylen till 80%. Det betyder INTE att jag har slängt mat som jag TROTT varit dålig. Nej. Jag har gått igenom varje burk, varje salladsblad – titta, lukta, smaka. Jag har gjort min egen vinägerdryck på en rätt så gammal pressad citron och sedan druckit upp. Jag har hittat en pesto och tänkt: nämen en pasta till den här?

§ Jag har pratat om matsvinn. Med mig själv. Med andra. Och kommit på att vi lurar oss själva på olika sätt. Jag som trodde jag hade koll på den här typen av grej har alltså fått tänka om och tänka nytt. Matsvinnsfrågan för konsument handlar om: attityd, kreativitet och kvantitet – jag återkommer till det.

§ Jag har räddat mat. Gömt mat som känns trist i grytor. Ätit upp rester från frysen som jag normalt sätt hade klassat som “lite tråkig, vi struntar i den”. Men också: skapat middagar av rester istället för att göra nytt. Det kanske inte har räckt så att alla kan äta samma mat, men vi får alla mat på tallriken, även om det skiljt sig åt mellan tallrikarna. Och det har varit positivt och sparat oss både tid och pengar (vem orkar hitta på middagar 7 dagar i veckan).

§ Jag har blivit fruktansvärt trött. För att det tar på krafterna att engagera sig på det här sättet. Och kylskåpet har ett ständigt in – och utflöde. Man handlar, man äter upp. Och hålla koll är inte alltid lätt. Vår lösning tror jag är att skapa rymd – så att man ser vad man har. Ett annat sätt är att göra en snabbkoll – “vad är det vi har här”- attityd. Bli polare med ditt kylskåp. Men som sagt. Jag blev rätt trött.

§ Jag har slängt mat för att jag inte har hunnit äta upp den. Vissa saker blir dåliga så snabbt. Som avokado (lite beroende på sort). Bröd som möglar ska man vara försiktig med. Sen: en stackars vattenmelon som inte gick att rädda och jag tänker: vad blev kilopriset för den här varan egentligen? När jag slänger ett kilo vattenmelon gick priset för det jag åt upp av den, upp, upp, upp. Och man undrar varför man dividerar i affären kring köp av halv eller hel…

*Så jag ville säga något. För mig har det hela tiden funnits en tanke om att testa nya saker, i hållbar tappning. Det jag däremot ställer mig emot, är någon slags målsättning att vara perfekt i hållbarhet. Varför jag är negativ? För jag tror inte hållbarhet kan bli ett val om vi inte ser till hur vi själva fungerar. Jag testar mig fram inom hållbarhet, ibland går det bra, ibland får jag tänka om. Många bäckar små osv. Och det viktigaste: have fun. #sustainablefun