Om någon skulle fråga mig: “vad har du gjort senaste veckan?” så skulle jag försöka minnas och inse att dagarna har flutit ihop. Det är därför det är så bra med mobilkameran. Den använder jag flitigt sedan jag uppdaterade min S8 med ett minneskort (bara det borde bli ett eget inlägg – hur du förlänger livet på din mobil). Hur som helst. Det har varit höstlov medelst sjukstuga och vi har kämpat med feber, ont i olika ben och haft svårt att bli av med ett virus som känns ganska så elakt. Men idag var grabbarna på närakuten och proverna visade inte på någon infektion (vi var på Vårdcentralen för några dagar sen) så ont i benet får behandlas med Alvedon. Just nu sover han i vardagsrummet efter en stökig natt med mycket smärta.

Jag på mitt håll har känt mig lite mer orolig än vanligt, fast på kroppsnivå. Huvudet har jag kunnat vara sams med, men samtidigt få kämpa för att kroppen ska känna frid. Det finns egentligen bara en konkret handling som fungerar:

Men förstås, en av veckans höjdpunkter var att få träffa min kompis M och gå till skogs. I regn och allt. Jag cyklade till Tyresta och jag blev ordentligt varm på vägen dit, blev tvungen att byta om för att promenaden skulle bli förstklassig. Vi hade ett mål, att ta oss till ett vindskydd. Vi kom till en plats jag tidigare aldrig varit på. Det var redan några som startat brasan, och sen kom det en kvinna till som satte fjutt på det hela med kompetens och självförtroende. Med oss hade vi soppa och goda frallor, kaffe och muffins. Att bara stirra rakt ut på brasan, med vattnet i bakgrunden: verkligen återhämtande!

Jag har insett att jag fixar vilket väder som helst (eller säger jag för mycket nu?), jag har liksom inget emot att det regnar, förutsatt att jag klätt på mig ordentligt. Jag har inte någon favoritårstid utan gillar allt som erbjuds året om.

Jag läser mycket numera. Nu senast Carina Bergfeldts bok En bra dag att dö – Vad 276 avrättningar lärt en fängelsepastor om livet. Jag tänkte att hur kan man läsa om så många olika avrättningar och händelser, men den var spännande och tankeväckande genomgående. Det fanns många brutala händelser som skett genom åren som pastor Jim fått lyssna till eller fått kännedom om. Och Carina fångar detaljer, sinnesstämningar och ställer frågor som är svåra. Ibland väver hon in sig själv, om än rätt försiktigt. Läs den!

Hoppas att ni har det bra! Denna månad är det dags för shoppinghysteri men jag kommer förstås att uppmuntra till något helt annat 🙂 💚

Sen håller jag på med ett skrivprojekt och det är glädje, trots min lite trötta tillvaro. Jag skriver, redigerar och funderar. Det går framåt och ändå känner jag mig lite stressad då deadlinen närmar sig. Men jag tänker så här: mer brasa, bad och böcker kommer göra att jag går i mål!