#innehåller reklam för egen verksamhet#

Försov mig imorse. Eller så här: jag behöver sova mycket nu. Det är nu den verkliga återhämtningen börjar. När stormen mojnat och jag kommit ut på andra sidan. Jag har en annan närvaro nu. Regnet hörs mer, badet känns och skrivandet har fått ny energi. Känner mig naken inför livet, jag behöver acceptera det som varit, med stora mått. Det är ibland svårt då tidigare svek ärrat min tillit. Men det finns en vetskap om hur jag går vidare. Det är inte bara här på bloggen jag skriver, min anteckningsbok är min bästa vän. Men nu är det dags att formulera dagens tankar i bloggformat – häng med på det som försvunnit!

Var är ni? 5 saker jag letar efter

#1 Två stycken läppglans som försvunnit. Ett av dem köpte jag för länge sedan, och det försvann redan första dagen. Den dagen jag hittar det kommer att kännas bra. Jag har ju köpstopp så det kändes lite snopet. Nu när jag då och då vill att läpparna ska ha lite färg.

#2 Självförtroendet. Det så glasklart för mig att jag inte mår bra av jämförelsens mecka Instagram. Jag är ledsen, men det kan ju inte finnas någon poäng att kolla in andras liv? En del följer jag av rent sociala skäl, det vill säga att vi pratar med varandra via dm:s. Men det är också mycket som säger…ja, att jag borde vilja mer och göra mer? Handen på hjärtat och med djup övertygelse: jag vill mindre detta år. Återhållsamhet och frid. Så! Däremot var det myspys att idag lyssna på @korsdragspoesi på stories. Så ja, jag är inte svartvit eller så.

#3 Låtar som berör. Jag lyssnar mycket på musik, men har tappat glöden. Det är lite musikinflation här. Men regnet då? Ja, naturljud är fantastiskt! Ge mig gärna tips på låtar som berör. Jag fick den här skickad till mig för ett tag sen.

#4 Nya bibliotek att besöka. Den 16e maj kommer jag till Sollentuna och pratar klimatglädje. Sen kommer jag göra lite annat i juni, juli och augusti, men till hösten ska jag göra mitt bästa för att besöka flera platser i Sverige. Om du är sugen på en signerad bok hittar du den här.

#5 Löplusten. Nä men vet ni, nu ska jag vara snäll mot mig själv – jag sprang nämligen en första gång igår och det var kul! En kort sväng, men ändå en sväng. Jag vill ha mer, ge mig lusten nu tack! Varför det då? Det började med att jag skulle åka hem från min syster som bor i Västerås. Jag bokade tågbiljett och tänkte att “det tar väl inte mer än 30 minuter att gå till tågstationen?”. Jag kan berätta för dig att det tar betydligt mer tid än så. När det var 20 minuter kvar så inser jag att om jag ska hinna så kommer jag behöva springa. I vinterjacka en solig dag, med ryggsäcken fylld av mitt liv. 4 minuter innan avgång ser jag stationen på håll. Jag lubbade som en tok. Till min lättnad så gick tåget från den första stationen. Precis när jag inser det kommer den inrullande. Endorfinerna och justeringen i nervsystemet var så påtagliga när jag satte mig ner på tåget. Och. Jag fick mersmak på det. Därför vill jag springa.

Att vara i synk, det funderar jag på en del. Som igår när vädret var på humör och vi kunde njuta av försommarstrålar hela dagen. För nu har jag en ny metod när jag går i vattnet. Nämligen att jag går i långsamt. Jag vänjer mig bit för bit. Magi för knoppen. Kylan, vyn och kroppen var i synk. Tacksamheten behövde inte frammanas utan den bara var där. Jag har skrivit en text om att närvaro är lycka. Och det var helt sant igår.

Tack för att du läser <3

Emilia