Vi har kommit till näst sista delen av Stresskolan, 5:2, där vi träffar Eva Svärd, också känd som mrs_excalibur på Instagram. Jag ramlade in på Evas blogg efter att hon kommenterat hos mig för rätt länge sedan. Eftersom bloggen tangerar de områden som jag själv har stort hjärta för, blev det naturligt att följa. Jag talar med Eva om en 25 årig stress, svårigheten att hantera stress, livet efter “kraschen”, guldklimparna och var hon befinner sig just nu.
Eva Svärd skrattar lite på frågan när jag ber henne beskriva en stressande situation. – Jag har stressat i 25 år, men det var för 3,5 år sedan som jag kraschade. Hon beskriver stressen som att det brann i huvudet. När hon sedan fick sin sjukskrivning så studsade tankarna planlöst runt. Kopplat till detta finns där också en panikångest.
Att stressa i 25 år, är det möjligt? – Jag hade inte förstått det här med återhämtning, jag hade inte lärt mig det, förklarar Eva. Utåt sett var det ingen som visste, men hon upplevde sig själv som väldigt arg och på det otrevlig. – Mina barn sa det: “du är alltid arg på mig”.
Så kom den där fredagen, då bägaren rann fullständigt över. Eva jobbade på med en kollega, trots den ständigt pågående inre stressen. – Det enda jag tänkte var “snälla säg att du ser att jag håller på att dö!”. På måndagen kom hon inte tillbaka.
Det är 3,5 år sedan nu, och den ordination som Eva fick var “vila”. – Jag bad om strategier, men de sa det: du behöver vila! En till synes enkel uppmaning, men en svår uppgift, vilket jag bland annat har skrivit om i första delen av Stresskolan. Men hon gjorde det, också tack vare sin envishet. Samma envishet som drev henne till utmattningen, kommenterar hon. Men en utmaning, det var det. – Att bara vila när hjärnan och kroppen har en orkan av stress inom sig är enormt svårt och det tog tid innan jag landade i lugnet.
Jag frågar om hon idag nått en vändpunkt, men får då ett annat perspektiv på vad hennes stressresa har inneburit. – Livet vänder inte – utan jag har kommit igenom det.
Det som är viktigt för Eva just nu är att planera kring sin vardag och följa en del rutiner. Och hon har med sig nära vänner och familj på det tåget. – Jag lever isolerat på det viset, jag behöver kunna gå hem i tid när det är något socialt. Och från nära håll frågas det: “Blir det bra för Eva om vi börjar kl 17.00?”. – Det är guldklimparna kvar, när det gäller vännerna, konstaterar hon.
Eva har tidigare arbetat heltid, haft eget företag, haft ett stort nätverk, rest mycket och handlett i olika situationer, där analys och självrannsakan varit viktiga komponenter. – Under den tiden var jag alltid hård mot mig själv. Förändringen då mot nu är tydlig. Det handlar främst om synen på sig själv. – Jag är snällare mot mig själv.
Eva är fortfarande heltidssjukskriven, men har en form av arbetsträning där hon testar att föreläsa och att skriva en bok (spännande!). Under tiden som hon “kommit igenom det” har hennes man funnits med. – Vi lär oss hela tiden, avslutar hon.
Vila – några inspirationsinlägg.
Ni kanske minns viloserien som jag skrev om för ett tag sen?
Bota sömnproblem? Viloserien #1
Vad är vila och avslappning? Viloserien #2
5 fördelar med återhämtning- Viloserien #3
Det händer när du vilar (Tomas Sjödin) Viloserien #4
Trött hela tiden? 7 saker att vila ifrån Viloserien #5
I veckan kommer sista inlägget i serien Stresskolan. Och jag kan hinta om vem jag ska intervjua tills dess: All things green kommer svara på frågor kring stress. På onsdag efter lunch kan ni läsa om Marias erfarenheter. Hoppas att vi ses! Tills dess får du gärna kika på de tidigare stresskolorna.
Stresskolan del 1. Det är enklare att stressa än att vila (eller att säga nej).
Stresskolan del 2. “Vi blir dumma av stress”.
Stresskolan del 3. Om att hantera.
Stresskolan del 4. Bo i en trädgård – om naturens inverkan på stress.
Stresskolan del 5:1. Ann-Sofie Forsmark. “Jag hade sån ångest varje måndag “.