Några ungdomar sitter och grillar vid sjön, doften når mina näsborrar och jag minns första gången jag blev kär, säkert yngre än de som sitter där. Doften från en brasa har den effekten på mitt sinne. Det finns något vackert att associera med hjälp av doftminnen. Vattnet är stilla, solen är fortfarande uppe. Idag har jag badat i en månad. Med mig har jag handduk och en termos te. Jag lägger kläderna i ordning, det är lite av en ritual. Fötterna står stadigt på marken. Så stadig som jag är nu var länge sen. Baddräkten är redan på, och den vita handduken får hänga över ryggstödet på bänken. Nere vid sjön skulle det behöva rensas från gammal vass som ligger och skräpar vid strandkanten. En fot i, sen den andra. Kroppen registrerar och jag känner. Det är kallt, men det är varmare än från gårdagens dopp. Jag går i så att jag har vatten en bra bit över midjan. Och så ser jag ut över sjön som blir min för en stund. Det är stilla och levande på samma gång och jag känner inte bara kyla utan jag tror mig registrera tacksamhet. Det gick över. Så där står jag i kanske sju eller åtta minuter. Sen sänker jag ner händerna som jag hållit ovan ytan. Det brukar vara extra kallt om just händerna men ikväll är det överkomligt. Jag sjunker ner. Bara huvudet kvar i luften. Stilla endast med andningen som styr. Ungdomarna lämnar platsen och då är det jag och fåglarna kvar. Tack.

När jag kom hem sen var jag ensam hemma några timmar. Det var skönt. Jag tog ett varmt bad. Nu dags att stänga ner skärm och läsa lite. Imorgon väntar ledigt och besök från en vän. Vi hann med planeringen av mat idag och handling. Kittade för veckan. Jag hoppas att du har en fin valborg!