Det sötaste vi har (boktips)

Efter att ha läst boken Smakäventyret blev jag nyfiken på Ann Fernholms tidigare bok Det sötaste vi har (2014). En bok med undertiteln om socker och växande kroppar. Att jag läser den beror dels på att jag nyss blivit mamma, men också för att jag har funderat mycket kring socker. Jag har märkt att jag reagerar på det, helt enkelt. Äter jag något som är sött, blir jag oftast mer hungrig. Och för mig handlar det om att skapa balans med maten – där mättnad är en viktig faktor. Jag blir helt enkelt mer nöjd om jag äter mindre socker, kanske förvånande för en del.

Det sötaste vi har (länk Bokus) är en spännande bok på många sätt. Ann lyckas skriva om ämnet socker på ett sätt som fångar läsaren. Hon tar upp forskning, hypoteser och case i en bra blandning, jag ville fortsätta läsa helt enkelt. Hon är hård mot sockret – men underbygger sin ställning på ett övertygande sätt. Även om enskilda case inte kan svara för hela befolkningen, så tycker jag de delarna är mest spännande att läsa . Om Emil och hur hans huvudvärk försvann – en ung kille som började äta annorlunda, mindre socker, mer grönsaker. Vars sjukfrånvaro minskade i skolan. Men som samtidigt serverades skolmat som inte passade honom. Det ville han ändra på, få specialkost, men mötte ett direkt motstånd. De som har allergier får hjälp, resonerar Emil. Det han lider av är en form av sockerallergi, där han med ändringar i kosten gick ner 30 kilo (vägde 106 kilo från början) och migränen blev ett minne blott. Personligen anser jag att mat i förskola och skola är superviktigt, där läggs grunden för både hälsa och matvanor.

Ann Fernholm problematiserar kring Livsmedelsverkets roll, både i Emils fall, men också i ett större perspektiv. Mer om det kan man läsa i kapitlet med det talande namnet Livsmedelsverket: one size fits all. Avsnittet behandlar det faktum att fett länge ansetts vara farligare än socker, och att rekommendationerna blivit därefter.

Andra kapitel som för mig var extra intressanta: Kalasbra tips och Förskolan som sockerfri zon. 

Sammanfattningvis: mat, kost eller vad vi nu än kallar det, är en viktig del av vår folkhälsa. Det är min personliga övertygelse, som delas av många. Jag tror att det finns massor att göra på området – där specialsydd kost verkligen kan förändra en människas hälsa och välmående. Samtidigt behöver maten vara något som inte hela tiden analyseras, utan som också är en social aspekt. Men frågan är om det behöver vara en motsättning i det? Idag, 2016, finns det alternativ för allt. Att vi behöver vara försiktiga med socker är ingen nyhet, men nya vanor kräver en insats. Och den möjligheten finns, om vi vill, orkar, och försöker. Att välja bort sämre alternativ behöver inte vara förknippat med präktighet och radikalism. Den viktiga pusselbiten blir dels kunskap, dels förändring. Det tycker jag boken Det sötaste vi har tar fasta på och kommunicerar.