Dessa tider. Låt oss gå bortom “allt det”* för en stund, för att marinera det här med tid. För visst har tiden förändrats en del? Vi behöver inte längre åka till jobbet om vi jobbar på ett sätt som involverar dator och uppkoppling mot internet, för nu har vi kontoret hemma. Helt plötsligt kanske du sparar 14 timmar i veckan på att inte transportera dig. Vad gör du med den tiden istället? Är tid pengar eller är tid: ledig tid? Fri att fylla den med vad du vill? Om vi kopplar samman det med hälsa för en stund, så kanske du går hemifrån ändå, tar en timmes promenad och transporterar dig hem igen, så att du får en stunds rörelse?
*Jag orkar inte ens skriva ut ordet kris.
Bibliotek och transport
För några dagar sen skulle jag en sväng och lämna böcker på biblioteket. Böckerna var grannens och jag ville gärna göra det, en tjänst och samtidigt komma bort en stund från “allt det”.**
**Jag orkar inte ens skriva att jag får krupp av att bara vara hemma.
Så jag satt här hemma och pusslade med tiden. Jag ville inte åka kollektivt (och du vet ju precis varför) och jag ville inte ta bilen (det är en helt annan historia: att vi fortfarande äger bil men inte använder den). Tittade på klockan. Hon var redan efter lunch och jag kände att eftermiddagen och vardagen efter arbetstid närmade sig med stormsteg. Kanske skulle jag ta bilen ändå, så kunde jag handla på vägen hem? Ett klassiskt försök att rättfärdiga sina koldioxidutsläpp, om du frågar mig. “Om jag bara har tillräckligt många ärenden med bilen, så är det okej”. Så klart går det att diskutera det här i oändlighet. Och det blir förstås en skam när jag berättar att jag inte gillar bilen. Det finns givetvis situationer där bil är ett redskap för att livet ska fungera. Men låt oss åtminstone fundera på det. Och: i Coronatider*** så tänker jag att bil kan behövas. Eller som när lilleman fick en plastbit i ögat och vi behövde ta oss till akuten. Livet händer.
***Så bra lyckas jag med att hålla mig undan från att nämna krisens namn.
Låt mig ta ett exempel, innan vi får en lösning på biblioteksmysteriet. Jag ska strax ta emot ett besök av min bästa vän. Vi ska ta en promenad utomhus på behörigt avstånd. Kaffetermos. För att det ska vara möjligt behöver han ta bilen. Det jag, eller vi, väger emot utsläppen är möjligheten till samvaro. Sen visade det sig att jag hittade ett par beggade fotbollsskor i Huddinge, som han kan hämta upp på vägen. Visst, jag försöker kompensera för utsläppen, för på detta vis behöver vi inte köpa nyproducerat eller att jag åker till Huddinge med vår bil. Det blir en präktighet över det hela (jag kan tänka mig att det är irriterande, jag har fått meddelanden från folk som tycker att detta är symbolpolitik), men att effektivisera våra privata resor är en del av den medvetenhet som behövs, när det gäller klimatfrågan. Varje kilometer med bil är som bekant ca 200 gram koldioxid. Räkna på dina resor!
Men så tillbaka till det här med tiden. Jag skulle alltså till biblioteket, och räknade på det lite till och tänkte att det faktiskt är möjligt för mig att ta cykeln ändå, om jag pusslar lite med maken, så att han hämtar och är med barnet och jag kommer någon timme senare än beräknat (kontra bilåkandet). Det blåste som tusan och jag fick mjölksyra, men jag fick också göra något vettigt med tiden. Jag fick, tur och retur, cirka 90 minuters pulsträning. Tid blir hälsa. Tid blir också “utsläppsminskning“. Det blir också handling i den lokala butiken istället. Det blir mindre tid med familjen, men kanske kan vi ta igen det under helgen? I och med att vi jobbar hemifrån kan vi hämta tidigare. Så ja, det går att tänka flera varv på temat: vad är tid?
Nu kommer lite reklam.
Så här skriver jag om bilresor i min bok Klimatglädje:
“Jag tänker att vi ska kunna använda bilen ibland, men mest när det
verkligen inte finns alternativ eller tid. Tiden är ett krux, många av oss
vill eller behöver effektivisera. Men om vi verkligen förstår vinsterna
med att inte ta bilen och också lär om oss hur vi tar oss fram på annat
sätt, då tror jag det blir lättare. Att ha en fyraåring hemma och vilja gå
på aktiviteter är högst normalt, och min tanke är att det bilfria livet
kan hindra oss från att göra saker, men jag påminner också mig själv
om att vi bor i en kommun i den stora staden – för oss ska det inte
vara ett problem att inte ha bil, egentligen. Att välja aktiviteter nära
eller där det är enkelt att ta sig kollektivt är det som gäller ifall man
vill vara klimatsmart. Det handlar ju också om vad du har för utbud i
din närmiljö. Har du nära till dina aktiviteter eller till grönområden, så
blir du automatiskt en klimathjälte när du inte behöver ta bilen för att
kunna värna om dina intressen.
Vad sparar jag i utsläpp genom att inte ta bilen? Jag hittade en kalkylator på nätet, där jag kunde slå in antalet kilometrar och storlek på bil.
Där fick jag fram att min bil ger upphov till ungefär 200 gram koldioxid
per kilometer – det är ingen exakt siffra, utan det blir mer för att få en
ungefärlig bild. Har du någonsin tänkt på hur mycket bilen genererar i
utsläpp? För mig var den kunskapen ny och med den till hjälp kan jag
få en tydligare bild av hur mycket utsläpp jag ger upphov till med de
bilresor jag tidigare berättade om:
1 resa tur och retur till Friskis Haninge: 11 kilometer à 200 g: 2,2 kg koldioxid
1 resa tur och retur Friskis Tyresö: 16 kilometer à 200 g: 3,2 kg koldioxid
1 resa tur och retur Ica Maxi: 8 kilometer à 200 g: 1,6 kg koldioxid
Per vecka: 7 kg koldioxid
Per år: 364 kg koldioxid
När jag skrev ovan, så hade vi inte ett virus som härjade. I förra helgen tog jag bilen och lilleman och åkte till Tyresta. Jag kikade på bussen som kom in till busshållplatsen, och den såg dessvärre ganska full ut – det gör att jag just nu väljer bilen. Men! Jag dregglar också över en elcykel med låda, jag vill kunna åka till olika platser, max en mil bort, på utflykter, utan att vara beroende av varken buss eller bil.
Det var mina tankar om tid. Jag har skrivit en del förut, kika på de här inläggen:
Därför väljer vi inte klimatsmart
Och förresten – jag har pratat pod och radio för inte så länge sedan.
Här har vi medverkan i Lära från lärda, med Fredrik Hillerborg. Och sen fick jag gästa P4 Östergötland där Cia ville veta mer om köpstopp.
Innan jag “lägger på” vill jag skriva en sak. Du behöver inte alls känna att du håller med mig. Hur vi transporterar oss har olika dynamik hos olika människor, hur vår vardag ser ut, kan också skilja sig markant. Det är lätt för mig att snacka om bilfrihet, för att det passar oss bra. Men, jag vill lyfta frågan ändå, så att vi kan ha ett samtal. Det är svårt att skriva, utan att döma. Utsläppsminskningar är inte svarta eller vita. Tack för att du läser <3
Leave a Reply