Posts by / Page 18

Hyperkonsumtion – många ungas sanning. Och tips på gratis föreläsning!

Jag fastnade för begreppet hyperkonsumtion som DI använder sig av i en artikel om unga och konsumtion. Katarina Graffman är med i artikeln (låst men du kan läsa ingressen) och hon benämner unga som hyperkonsumenter. Och att generation Greta egentligen är en mindre grupp i förhållande till den förstnämnda. Det fick mig att haja till. Mina sociala kanaler visar mycket miljöinnehåll, eftersom det är det som intresserar mig. På så vis får jag förmodligen känslan av att fler bryr sig om till exempel klimatfrågan. Men jag behöver nog omvärdera det. Både när det gäller unga och vuxna.

Bild på vita blommor - text om hyperkonsumtion

Men vadå hyperkonsumtion?

Så var kommer hyperkonsumtion ifrån? Tja, det pratas om generation Bianca Ingrosso i samma artikel i DI. Jag tänker att det goda livet för unga porträtteras på ett enkelspårigt sätt. Det finns inga nyanser. Du ska som ung tråna efter status, prylar, pengar. Det är vad som räknas. Men det är också dessa livsstilar som exponeras med stor frekvens. Ohämmat och 24/7. Om jag som vuxen har svårt att lägga ifrån mig mobilen eller datorn, hur är det då för de yngre? Hyperkonsumtion handlar också om mediaanvändningen, porten rakt in i plånboken eller skuldfällan. Ni vet förspelet, innan köpet? Det pågår ständigt. Jag pratade med en av mina bekanta på Instagram och vi var överens om att vi inte ens vet hur svenska pengar ser ut idag, eftersom allt går med kort. Det är på ett sätt skrämmande. När vi var små så fanns det mynt och sedlar på ett helt annat sätt. Om du vill läsa mer om vad hyperkonsumtion är, kika in hos Sophia Schyman. Eller här på Wikipedia.

Ni vet att jag skriver ofta om köpstopp och andra artiklar med resonemang kring konsumtion. Jag hittade bland annat den här, på temat “Vad händer om vi slutar shoppa?

Jag hittade en intressant intervju med Hervé Corvellec från 2020, där han talar om hur turism spär på hyperkonsumtionen. Men också en annan viktig aspekt – att tjänster kanske inte är så hållbara som man skulle vilja tro – där lärde jag mig nånting nytt! Jag citerar från intervjun: “Tjänster förbrukar oerhörda mängder energi och naturresurser. Att tro något annat är ett allvarligt feltänk! Utan energi och naturresurser finns det ingen mobilitet, ingen handel och ingen turism.

Sen vill jag tipsa om en gratis ekonomiföreläsning som Medborgarskolan gör i samverkan med Lyxfällans Magdalena Kowalczyk, den 5e september via zoom. Läs mer här! Efter att ha läst delar av denna artikel hos Forte om unga och skuldsättning så tänker jag att det är viktigt att unga får stöd och utbildning i något så enkelt som hushållsekonomi. Citat: “Till de skulder som unga vuxna har hos Kronofogden hör bland annat skatteskulder, parkeringsböter och vårdavgifter. Men de flesta fordringarna handlar om konsumtionslån och e-handel på avbetalning.”

Om du behöver få lite extra pepp redan nu (jag har målat en ganska dyster bild), så hittade jag denna artikel (på engelska).

Tack för att ni kikar in här på bloggen, den har varit välbesökt den senaste tiden <3

Enkel sommar: bland blåbär, larver och sjöar

Den här sommaren behöver få vara lugn. Inte bara behöver, utan den måste få vara det. En enkel sommar helt enkelt. Det gör att andra tankar föds: är det tillräckligt att vara i sitt närområde, är det roligt? Vad kan vi hitta på för att stimulera barnet till rörelse? I mitt senaste inlägg skrev jag om jämförelser. Hur jämförelser egentligen är ett sätt att försöka navigera i sitt eget brokiga sinne – var ska vi lägga ribban för x, y och z? Tillräcklighet som koncept är något som följt mig länge, inte minst när det gäller min köpfrihet. Men också i termer av mängd. Hur mycket av något behöver jag? Behöver vi som familj? Och så ramlar jag över det här inlägget hos Paulina Gunnardo och tänker att närvaro är den valutan som jag kan gå in med och som också jag kan öva upp. Varför jag skriver öva upp? För att min uppmärksamhetsmuskel är otränad, jag flyger iväg i tankar och känslor om vartannat.

Att inte planera är också en plan, enkel sommar i hjärtat

Det här med kontroll har varit viktigt för mig. Jag vill veta vad som händer härnäst: idag, imorgon och gärna nästa vecka. Men jag tänker att det också gör att jag alltid är redo. Nästa steg och så vidare. Frågan jag ställer mig är rätt simpel: går det att tänka annorlunda? Ja, såklart. Att inte ha koll och planera i detalj gör dig på ett sätt mer flexibel (älskar för övrigt begreppet “psykologisk flexibilitet”). Så det testade jag idag. Ni kanske minns en del av den stress jag delade häromsistens? Nu släppte jag garden och tänkte att jag och lilleman lite planlöst går ut, så får vi se var vi hamnar. Lite energibollar i ryggsäck, vatten och baddräkt (för jag badar nästan alltid, oavsett plan eller inte).

Det blev en toppenutflykt. Vi blandade lite strövande med snabba rusher. Vi pratade om att jag borde skriva en barnbok och lilleman beskrev i detalj en historia som han ville att jag skulle sätta ihop. Pappan får illustrera har vi tänkt. Det var inspirerat från naturen. Jag kastade in så mycket närvaro jag kunde och sen kom vi in i skogen. Där fann vi blåbär, så det blev en stunds plockande. Och mumsande. Lilleman hade från början sagt att han absolut inte ville gå till sjön, men jag lockade med honom. Vid Lycksjön såg vi vackra trollsländor och vädret var precis lagom. Nästan ingen där och jag fick till mig ett bad. Vi fikade lite och sen hittade vi en kompis, en medelstor larv som kröp omkring på bordet vid sjön. Allt det här säger sig självt: det går inte att planera allt, men att inte ha en plan är också en plan. Lilleman undersökte larven noggrant och sen lät vi den vara.

Enkel sommar, betrakta en larv

På hemvägen fortsatte blåbärsjakten och vi hann få lite regn över oss den sista biten hem. Vid ett parti i skogen hittade barnet en perfekt plats att hoppa på, så han sprang där några varv och hoppade. När vi kom hem kändes det som vi fyllt en hel dag, trots att vi bara varit borta i två timmar. Det kändes skönt att inte pressa fram något, utan att utflykten fylldes av nuet.

Nu dags att läsa vidare på en bok jag blivit rekommenderad – återkommer när jag läst klart (det går lite långsammare än vanligt men vem har bråttom?). Tack för att ni läser 💚🌱 Hur skapar du en enkel sommar?

Utan press av Sofia Viotti

utan press

Jag läser boken Utan press av Sofia Viotti. Den fokuserar på medkänsla, prestation och stress och är en guide i hur vi kan arbeta mot ett större välmående. Det är sammantaget en bra bok, om än ganska mastig vilket innebär att det inte bara handlar om att läsa, utan om att göra. Förändring, mindre stress, mindre ångest, mer förståelse, mer medkänsla kan innebära att vi behöver lägga både tid och energi på det. Men det är det ju också värt, eller hur? Att lägga tid på sig själv, om det är möjligt, är något positivt.

Jag känner inte igen mig i prestationsdelen i boken, i alla fall inte helt och fullt. Jag har sedan länge proklamerat att vila, återhämtning och lagomness är det vi behöver mer än att vara karriärslukare och framåtlutade tävlingsmänniskor. Däremot vet jag att förra sommaren hade jag för höga ambitioner när det gällde vår sommarledighet. Jag ville så mycket. Tog ut mig både fysiskt och mentalt. Ignorerade mitt rätt så stora behov av återhämtning (har en känslighet sedan tidigare). Så Viottis resonemang om prestation går att applicera även på de saker vi gör under ledig tid. Belastning, oavsett karaktär, är belastning.

Boken är praktisk i sitt upplägg (länk till Adlibris), vilket betyder att det finns många övningar i den. Eftersom jag har arbetat som hälsojournalist i några år har jag läst många böcker som berör psykisk hälsa. Det gör att jag testat många olika övningar under åren och fått en hyfsad kunskap i hur man kan hjälpa sig själv. Men! Jag hittar en hel del nytt i Utan press, till exempel att det finns olika “själv”: ångestsjälvet, det ledsna självet, skamsjälvet är några exempel som Viotti nämner. Och hon går igenom de tre olika systemen i hjärnan och hur vi rör oss mellan dem och hur vi kan förstå dem: de är hot-, driv- och trygghetssystemet.

Att nå trygghet inombords är något jag jobbar med dagligen. Min kropp signalerar alarm och känslan vandrar runt därinne (jag tycker benämningen alarm är rätt bra, i jämförelse med det diffusa ordet ångest). Inte jättebekvämt, det erkänner jag. Det som är lite klurigt är att det är ingen förutom jag själv som märker av den där otryggheten. Jag maskerar den väl. Inte så konstigt kanske, det finns kanske en allmän förväntan att man ska vara på ett visst sätt. Den förväntan kan komma både från mig själv men också från en yttre kontext.

<< Mitt inlägg om mjuka delar av livet >>

Tillbaka till boken – den är skriven för dig som kanske har höga krav, som presterar mycket och är van vid att hålla det där höga tempot, kanske har du svårt att ta det lugnt. Boken innehåller mycket kunskap kring hur vi fungerar, vad medkänsla är och inte är. På baksidan av boken kan vi också läsa att det handlar inte om att sluta prestera men att vi ska öva på att få in mer lust i ekvationen. Att livet ska vara lite härligt.

Bild på häst. Inlägg om boken Utan press av Sofia Viotti
Jag känner mig som tryggast utomhus i naturen. Min mamma noterade att jag har mycket färg på kroppen nu, i och med att jag för det mesta spenderar tid ute. Bruna händer och sandalbränna på fötterna. Något som slår mig när jag läser boken Utan press av Sofia Viotti är det här med jämförelser. Det går nästan inte att komma ifrån det. Vi är alltid något i relation till någon annan eller något annat. Och även om vi säger att vi inte ska jämföra oss med varandra så gör vi nog det ändå. Och mycket av det handlar om vad man gör om dagarna, hur man bor, vad man tjänar, vilka man umgås med och hela baletten. Men tänk så mycket enklare det vore om vi faktiskt försökte fokuserade på att göra det bästa för oss själva utan att snegla på grannen? Utan titta på våra egna liv och tänka: vad vill jag addera? Vad vill jag ta bort? Vad drömmer jag om? Vad är möjligt? Vad är också inte möjligt kan vara värt att titta på. Finns det aspekter som vi radikalt behöver acceptera? Jag har min utmattning och depression att ta hand om, det betyder att jag har apmycket (sorry!) att förhålla mig till. Men jag kan också försöka hitta tillfällen som är mina, där jag styr, där jag är mig själv utan att jämföra mig med någon annan.

Om att kalibrera sedan snart ett år

Jag tittade på den här videon med Simon Sinek och kom på att jag ständigt befinner mig ett steg före. Ett steg före mig själv. Det är inte bra. Jag förstår min inre stress – att vara på väg framåt tar på krafterna. Att missa nuet gör ont. Samtidigt har jag förståelse för att mitt “nu” är smärtsamt och att jag springer trots att andningen, huvudet och kroppen behöver en paus. Det är svårt att sätta ord på det men ja, jag behöver stora portioner av radikal acceptans. Varje dag. Och återhämtning inte minst. Den som jag ofta ger tid till,  men där effekten uteblir för att kropp och knopp är i allostas (jag har skrivit om allostas här).

Men jag ger mig inte. En person sa nyligen att jag inte ska kämpa så mycket. Men jag vet ärligt talat inte några andra sätt. Och jag tycker att jag gör bra saker: badar, yogar, mediterar, rör på mig och äter regelbundet. Det som ändå är värt att reflektera över är ordet “kamp”. Det är på sätt och vis ett negativt laddat ord. Vad kan jag använda istället? Ge mig gärna förslag! Process, resa, vandring?

Förra sommaren tog jag i för mycket. Jag hade aldrig kunnat ana konsekvenserna av det. Trots att jag varit med om det förut. Det där med att bli klokare med åren…

Jag kalibrerar på alla möjliga sätt. Tar pauser ofta, rör på mig. Äter. Försöker sova så gott det går. Bryter isolering trots att jag helst skulle vilja dra mig undan. Lyssnat på om polyvagal theory (länk till Youtube). Om jag snabbt skulle beskriva teorin så handlar den om tre stadier som vi kan befinna oss i, där ett stadie kallas för “dorsal” (längst ner på stegen). I “dorsal” känner vi oss otrygga och kanske rädda. Det stadie som vi vill kunna nå till kallas för “ventral” och där känner vi trygghet och engagemang. Deb Dana (psykoterapeut) beskriver i slutet på videon (länk ovan) hur hon når sin “ventral” genom att ha skapat en playlist på musik, så det räcker för henne att trycka på knappen och lyssna. Det finns massor av övningar på Youtube där man kan stimulera vagus nerven så att vi kan nå ventral. Min sammanfattning här är väldigt kort, men jag ville ändå dela med mig av vad jag har funnit på sistone och vad jag testar på.

Så, ja. Det här året som gått har varit tufft. Men jag lär mig också saker på vägen. Jag försöker peppa mig själv så gott jag kan. Det finns roliga saker längs vägen: Jag har hållit bokcirklar, föreläst både live och digitalt och arbetat med mina sociala kanaler. Planer för hösten har jag också (jag jobbar inte heltid) och övar mig på att lägga ribban lagom högt.

häst i naturen - ett sätt att ta hand om sig är att vara ute. Polyvagal theory

Utomhus. Det är min “ventral” 🙂

Tack som vanligt för att ni läser och kommenterar, det värmer <3 Har du koll på polyvagal theory?

Det riktigt stora med det lilla

Det kan bli en brottningsmatch om du vill. Eller en dans. Stundtals svårt då det finns flera saker att ta hänsyn till. Du kan känna dig trött, rastlös. Men det är då du ska plocka fram en liten gnutta energi. Och göra något stort av det lilla.

Det jag försöker beskriva är ledig tid, antingen ensam eller tillsammans med andra. Och de där dagarna där det inte finns någon plan. Men där det går att känna mening genom att addera något smått. Vi kan gå från grandiosa planer, till att landa i enkelhet. Jag har backat så många gånger den här sommaren. Det finns en enkel förklaring till det: jag behöver hushålla med min energi. Ganska mycket.

Så idag gick nästan hela dagen innan jag fick igång mig själv (frustrerande) och jag packade en lätt matsäck, vatten och regnkläder. Körde ut cykeln. Stoppade ner barnet, på med bältet och så cyklade vi iväg.

Vi cyklade till Tyresta by. Väl framme började det att regna och vi tog skydd inne på Naturum. Efter ett tag avtog regnet så vi gick ut för att ta en liten vandring. Vi hann med lite harsyra, en liten fläckig och kamouflerad groda och några enstaka blåbär.

Blöta skor, men ro i själ ändå

Men så kom regnet igen och åskan mullrade. Vi tog oss till raststugan och fikade. Jag hade gjort energibollar av mango, nötter, jordnötssmör, kokosolja, tranbär och hallonpulver och rullat dem i kokos – mums och massa mer ork till mig och Lilleman. Båda var vi lite fuktiga trots regnjackor.

Allemansråttans stig

Till sist kom vi ut igen och gick den korta slingan Allemansråttans stig. Lite mer blåbär hittade vi. Lilleman roade sig med att skaka lite på några tunna träd så att vi fick ännu mera vatten över oss.

Och sen cyklade vi hem med kalla och blöta hjälmar på huvudena. Det blev något av dagen ändå!

Hur funkar det för dig – behöver du ha en plan för dagen eller är du mer spontan?

7 saker jag tycker om just nu

Innehåller reklam för egen verksamhet

#1 Att vi har så fina kommentarer inne i gruppen Köpfritt på Facebook. Flitiga köpstoppare som diskuterar, reflekterar och berättar. Ett av de senare inläggen beskriver hur en medlem lagat dragkedjan till en fin jacka. Jag vet själv hur varmt det kan kännas i själen att laga något!

#2 Min meditation nere vid stranden idag. De där sekunderna efteråt var något jag uppskattade. Jag mediterar med lite olika appar: Mindfully (recension), Insight Timer och Yogobe. Jag har länge mediterat men haft svårt att komma till ro, vilket har känts som en förlust. Jag har haft alldeles för höga förväntningar och en längtan efter att få känna frid. Men idag så!

#3 Shaking, har du provat det? Jag har testat två klasser på Yogobe, med Inna Smirnoff Mannert. Det finns säkert versioner på Youtube om man klickar runt lite. Jag har just nu en prenumeration på Yogobe. Jag tycker om att skaka loss oron som sitter i bröstet. Och att röra på mig över huvud taget.

#4 Rapporteringar kring den globala klimatkris vi i denna stund står inför. Den är inte sen, den är nu. Det har jag vetat sedan jag själv skrev min första bok. Klimatkrisen tycker jag inte om, men jag tycker om att det finns dokumentärer som denna (SVT). Jag baxnar när jag ser hur människor i desperation försöker gräva fram brunnar för att nå vatten, men utan att lyckas. Om temperaturer som får våra somrar att framstå som kalla vintrar. Om barn som är inomhus för att det inte går att gå till lekparken. Och i vanlig ordning drabbas inte vi själva än, utan människor i andra länder lever med våra livsstilars konsekvenser. Det får mig också att inse att fortsätta vara tacksam för rent vatten i kranen (lyxens lyx), mat i affären och tak över huvudet. Allt annat känns överflödigt.

Du hittar min webshop med böcker här

#5 Rutiner i sommarvardagen. Jag skrev ju sist om att räkna skratten jag får höra från min son varje dag. Det har varit lättnad att skifta fokus från hälsostress till glädjeyttringar. Det fina med det är att vi fortfarande går ut ofta. Idag blev det tre promenader och lite spring runt kvällskvisten. Vi äter all mat hemma, vilket innebär frukost, lunch och middag och lite mellanmål. Vi planerar och jag handlar oftast (min lådcykel är jag som bekant kär i). Att veta vad vi ska äta, att vi går ut med jämna mellanrum, att gå till sjön – ja allt detta underlättar för min mentala hälsa. Det ska vara förutsägbart, då mår jag bra. Givetvis kan det finnas utrymme för spontanitet också, det beror lite på väder och vind. Jag njuter förvisso av de flesta väder, men det underlättar om himlen är lite blå ändå.

#6 Det här teet – vilken grej, så gott! Jag bad maken smaka också och han höll med. Jag fick en kollektion av teer från min mamma för ett tag sen, det fanns många att välja mellan och jag uppskattade det verkligen.

#7 Sommarpratslust. Jag har lyssnat på mitt första avsnitt och det var med Felicia Nestler, vars pappa mördades när hon var ung. Vi bjuds in till att höra hur det känns att få ett sådant besked och vikten av att just hon berättar sin historia. Det var gripande och stundtals undrade jag: hur gör man med ett sådant trauma? Hon berättar om den hjälp hon fått dels genom att gå i terapi, men också hur hon engagerade sig i sin pappas död. Att det var nödvändigt för att kunna gå vidare.

Har du något på din lista över saker du tycker om just nu? Berätta gärna <3

« Newer Posts Older Posts »