Det larmas på alla håll – kring den sjuka stressen, kring människor, främst kvinnor, som drabbas av utmattning. Två som också erfarit detta är Clara Lidström, som driver kanalen Underbara Clara, samt hennes kollega Erica Dahlgren som är journalist och bland annat producenten av poden som jag nämner nedan. Två framgångsrika kvinnor, vars liv i många fall ses som förebilder, hamnar där vi absolut inte vill hamna. Nu har erfarenheterna blivit bok och jag deltog på en livepodd under torsdagskvällen, där En underbar pod med Clara och Erica satte stämningen för kvällen.
Hjälp jag är utmattad – en kväll med igenkänning.
På Downtown Camper fick publiken möta och fysiskt delta i en liveinspelning av En underbar pod. Det bjöds på allvar, skratt, insikt och glädje, i en härlig mix. Clara Lidström och Erica Dahlgren release av boken Hjälp jag är utmattad fick ett fint mottagande. Och jag slås återigen av det faktum att när vi faktiskt pratar om utmattning, som minskar skammen något oerhört. Och det kanske är det viktigaste.
Boken fick jag med mig hem, och jag tänker att jag skriver en recension i detta inlägg, när jag är klar!
Vad kan vi tänka om utmattning, egentligen?
Här är mina personliga reflektioner kring utmattning. Utmattning är en yttersta konsekvens av ett hypat tempo, både i arbetsliv och på hemmafront. Vi ska komma ihåg att stressen i sig, i lagom dos, egentligen inte är farlig, något som också upprepades flera gånger under kvällens liveinspelning. Det är bristen på återhämtning som är det. Och brist är kanske det som är signifikant för utmattning. Det kan vara brister på en arbetsplats’ kultur. Det kan vara brister i den inramning som vi slängs in i. Verkligheten. Även om det finns en lång rad symtom som kan karakterisera vår utmattning, och som där visar på hur vi är sammanflätade med varandra i hur vi fysiskt och psykiskt inte har några resurser att ta av, så är det nog faktiskt så att varje utmattning är unik.
Varför då?
Jag tror vi har en uppsättning av psykologiska processer som pågår i resan mot utmattningens rand. En del har svårt med gränssättning. Andra känner inte sina egna varningssignaler. En tredje befinner sig i en inre konflikt med chefens värderingar. Det som är en belastning för den ena, kanske inte alls påverkar den andra.
Men också: hur vi definierar meningen med våra liv.
Meningen med samhället. Hur vi pratar om arbetstider, vad som är värt att satsas på. Vad som är ok och vad som inte är ok. Väldigt mycket kanske faktiskt inte är ok. Den här blöta filten, så som jag upplever den, som läggs på samhället där vi alltid ska göra rätt för oss (vad det nu är? Är en utmattning en konsekvens av en j-vla massa rätt?), där vi ska “bygga ett samhälle”. Det ska stretas, det ska optimeras och det ska köpas tjänster så att vi blir avlastade. Vara:t i sig vete 17 om det ligger något värde i, eller vad säger du?
Förväntningar.
Samhällets förväntningar. Arbetsplatsens förväntningar. Andras förväntningar. Men också: dina egna förväntningar. Vi strävar mot att göra mer. Men vad är vinsten av det? Närvaron? Vi kanske istället behöver en kurs i att lata oss lite grann.
Beslut.
Allt räknas – hur vi bygger våra liv. Vad vi väljer att tacka ja till. Beslut som gynnar en utmattning?
Ett gemensamt ansvar för utmattning.
Ja. Kanske? Men hur? Clara Lidström och Erica Dahlgren har startat hastagen #hjälpjagärutmattad – för att lyfta, belysa och skapa ett community kring hur vi går vidare.
Det var några av mina tankar. Jag har skrivit flera inlägg på temat förr.
När jag dör vill jag ha känt något. Det är min mening med livet. Det finns en stor mening med jobb för mig, men det driver mig inte. Det jag drivs av är att vara hållbar, och det länge. Inte släcka bränder. Jag har två större utmattningar bakom mig och jag kan känna att jag har gjort min beskärda del. Jag känner inte att jag vill producera extremt mycket innan jag dör. Producera meningsfullt och möta människor. Jag vill kunna följa med en kompis till läkaren, lika viktigt som att ta ett jobbmöte. Inte konstigt att shoppingfritt känns meningsfullt för mig. Jag vill inte behöva “behöva massa pengar”. Jag vill behöva må bra och det är en helt annan sak.
Ni kanske minns mitt upprop för att leva lite mer hedonistiskt? Att få till njutning i vardagen är bara lätt, om vi gör det lätt. Så här kommer en lista på saker som jag gärna gör, för att påminna mig själv (och kanske er?) om att faktiskt ge mig själv förutsättningar att njuta lite mer!
» Jag yogar gärna. Och att det finns en kontinuitet. Jag tycker mig ha lyckats med det rätt bra. Just nu yogar jag gärna pass som gör min rygg smidigare, mitt humör bättre eller att jag varvar ner och återfår fokus. Jag prenumererar på Yogobe och använder tjänsten varje dag. Och så är det onsdagsyogan inne på Söder i Stockholm. Irl vs online: 1-1.
» Jag läser gärna. Just nu håller jag på att avsluta en deckare, men innan dess läste jag “Kalla mig galen” av Christian Dahlström, som också driver podden Sinnessjukt. Boken var dels baserad på hans egna livserfarenheter, men också intervjuer med kända svenskar som drabbats av psykisk ohälsa. Boken var intressant, kanske mest för att jag delar många av hans erfarenheter, framför allt när det gäller depression och ångest, men också tankarna kring hur vården fungerar (eller inte fungerar) och saker som man ställs inför när man är på botten (ekonomi, boende, relationer, läkare etc). Bra bok – det är något med att läsa om andras erfarenheter. Sen gillar jag skarpt Christians sätt att se på psykisk ohälsa – han är helt på det klara att det är inget att skämmas över. Strong!
» Jag stänger gärna av mobilen. Det är något som jag börjat göra mer aktivt på sistone. För jag märker att jag blir lite lätt illamående (på riktigt) av att skrolla. Nu försöker jag vara lite mer sparsam och leva livet offline. Det är något positivt!
» Jag är gärna utomhus. Kanske särskilt nu. Den här med våren blev något alldeles särskilt detta år. Jag hör fåglarna, jag njuter av ljuset och jag vill inte gå in.
» Jag lär mig gärna. Och det på olika sätt. Men jag föll lite grann för den här texten av Fredrik Bengtsson, psykolog. Sammanfattningsvis: vi stressar och vi bränner ut oss, men trots att vi ges yttre förutsättningar att ta det lugnt har vi svårt att göra det. Det saknas ett inre “hur”. Så vi kan gå sjukskrivna utan att bli bättre, för att den inre stressen och sättet som vi ser på oss själva och världen är inte kompatibelt med att vara utbränd eller sönderstressad.
Några dagar. En vecka kanske? Jag sprang in i mörkret – det sög in mig likt ett svart hål. Men jag gav det en match. Jag är inte starkare än min senaste natts sömn. Skillnaden? Jag är inte rädd lika länge. Erfarenheten är min styrka!
14 dagar sedan: Jag är baske mig beslutsam. Den gångna veckan smakade surt i själen. Och jag blev uppriktigt rädd. Det är som att stå helt naken, utan filter och höra sig själv viska: “inte igen”. Och jag överraskas av svaret: “nej, inte igen”. Jag talar om den där ångesten, som jag delvis tål väldigt bra. Som jag gått i terapi för. Som jag förstått är lika mycket drivkraft som smärta.
7 dagar sen: jag fixar det. Jag fixade det. I fix me. Jag la till 45 minuter promenad i rask takt per dag + yoga och det funkar. Det betyder att jag fortsätter. Jag minns känslan av rullgardin, tung kropp, tungt sinne. En millimeter hopplöshet. 100 meter beslutsamhet.
Idag: Jag har tyckt det varit svårt att skriva när jag är i en fas av återhämtning. Lagen är: minsta möjliga ansträngning och ett stort fokus på just de två sakerna som förmodligen är hälsa med stort H för mig. Att röra på mig och att yoga. Enkelt, men så svårt? Nja. Enkelt. Det är ett val bland många andra, och jag säger ja till det. Om val förresten – lyssna på Träningsglädje TALKS nya säsong, där Sara Rönne bland annat talar om vikten att välja.
Till och med om jag hann bli hundra år. Så tycker jag livet är kort. En stund på jorden. Några andetag. Ibland tillsammans, ibland ensamma. Och varför då lägga tiden på shopping?
Uppdatering 2023:Just nu är jag väldigt taggad på att ha koll på min köpfrihet 2023. En gång i veckan berättar jag i Köpfritt-gruppen hur mycket pengar som gått åt under den gångna veckan, och det fina är att ni berättar tillbaka. Den medvetenheten är spännande eftersom vi tänker till “innan”. I ett program som jag lyssnade på under min promenad idag så var “väntan” något som gör oss mer hållbara, om vi får tro Katarina Graffman. Hur då? Jo, att vi visst kan lockas av alla möjliga produkter och tjänster, men om vi adderar väntan så behöver vi inte alltid dra kortet. Så fortsätt vänta och fortsätt ifrågasätta överkonsumtionen som fortfarande är ett stort problem. Och det som Katarina även pratade om var “begärsekonomi” kontra behovsekonomi – och också vikten av att inte fokusera så mycket på lycka utan snarare på meningsfullhet. För det kan finnas en mening i att konsumera, särskilt om det hänger samman med självuppfyllelse – det vill säga: om du tycker om att skriva, så kan en dator vara på sin plats (du kan förresten läsa om hur jag gör med min dators livslängd). Lyssna gärna på programmet. Här nedan får du läsa om mitt år 3 och hur jag resonerar kring mitt köpstopp 2018.
Året 2018 – hur jag hungrade efter annat än antishopping.
Sedan jag var med på Nyhetsmorgon har TT hört av sig och även andra medier. Och den klassiska frågan är: saknar du inte shoppingen?
Nej.
Jag vill ha tid och jag vill ha rymd. Jag vill skriva och jag vill uppleva. Läsa och läsas. Resa och umgås. Det fyller mig.
Shopping gör inte dessa saker för mig. Javisst, det finns fina kläder och saker, man kan känna en dragning, en lust, en iver. Men fyller de, på sikt, något inre behov? Det går lätt att undersöka. Ta det du senast köpte: hur viktigt är det för dig? Är det samma lyster som den dag det införskaffades?
Det går över. Lusten. Nu när jag är inne på mitt tredje år känns det bara konstigt för mig. För där hänger fina saker, men det är jag som ska betala för dem. Det är mina intjänade pengar som går åt, förstås. Och jag omvandlar hellre de pengarna till tid.
Och så en sak till. Varför göra en så stor grej av det? Hur stor del av mitt liv var shopping tidigare? Inte stor alls. Så för min del är förändringen rätt naturlig. Och jag har vunnit så mycket på det.
Livet är för mig alldeles för kort för att spendera det på shopping. Däremot älskar jag tid, min familj, min egentid, mitt skrivande, sävlighet, naturen, vännerna och syret.
Driva företag – tjäna pengar, självförverkliga sig själv? Kanske det som vi företagare oftast förknippas med. Den där drivkraften att göra mer, skapa nytt, utforska, agera, och inte minst: jaga debiterbar tid. Men så insåg jag precis. Att frihet är min bästa lön, och min största drivkraft. Och det är precis det som mitt inlägg kommer att handla om.
Varför startade jag företag, egentligen? Jag trodde nog aldrig att jag skulle göra det för alltid, men har nu insett att det passar mig så himla bra. För mig skulle det snarare vara läskigt att ta en anställning. Jag är nämligen oerhört bortskämd med att själv välja precis vad jag vill göra, och när jag ska göra det. Jag är mig själv trognast, helt enkelt. Och dessutom passar det mig på flera sätt, exempelvis har jag inga problem med att sälja in mina tjänster, en av de saker som många förknippar med knepighet.
Jag kan förstå, att om man aldrig drivit företag, så kan det vara skrämmande. Du ska sköta allt själv, inte minst införsäljningen av jobb. Och jag ska inte sticka under stol med att jag hade några hundår först. Jag jagade som aldrig förr, och fick nästan ingenting sålt. Men jag lärde mig oerhört mycket. Som jag idag kanske tar för givet. Hur man tar kontakt, hur man presenterar sina tjänster, hur man tar betalt, hur man upprätthåller en kontakt. Det som också varit viktigt är att bygga det där som så fint heter “personligt varumärke”. Idag tar jag ofta uppdrag där jag ska agera som avlastning för företag när det gäller innehåll och sociala medier. Det gör att jag vill uppfattas som en trygg och trovärdig person, som är leveranssäker.
Men nog om det. För det som verkligen driver mig är friheten. Att arbeta närsomhelst, varsomhelst. Eller inte alls, om det är det livet vill mig. Igår hann jag med ett kort, spännande samtal med en av mina uppdragsgivare, för att nästa stund ligga med magen neråt på en massagebänk. Och för mig spelar det ingen roll när jag arbetar, det kan vara på dagen, kvällen, helgen. Så länge det passar mitt liv, så är jag väldigt nöjd. Och det innebär också att jag kan ta mig loss, både när det gäller vardag med lämningar och hämtningar, men också som igår och idag: då jag tagit friheten till Nynäs Havsbad för att njuta av livet.
Så om jag sammanfattar: därför driver jag företag.
⇒ Friheten. Den gör att jag blir mer kreativ, mindre stressad och glad!
⇒ Det är roligt. Hela processen egentligen. Att komma på en idé, där man ser att det finns ett behov, paketera det och ta kontakt. Jag gillar också att skriva offerter och inte minst kundvård, där jag jobbar mycket med ett bra bemötande som är personligt och minnesvärt (jag hade en period då jag skickade analoga hälsningar på fina kort när det var högtider, vilket uppskattades mycket!). Däremot har jag lejt ut bokföring, deklaration och sådant som egentligen tar tid men är rätt tråkigt.
⇒ Omväxlingen. Jag gör ganska många olika saker i mitt företag. Det började med artikelskrivande, men den branschen har helt ändrat sig med sämre villkor för frilansare. Så jag har istället gått mer åt sociala medier (skapa innehåll + hands on arbete) och en del kommersiella texter (advertorials). Sedan förra året skapar jag också onlinekurser åt företag, där jag bland annat fick ett större uppdrag för HSB. Det som tillkommit mer och mer är att jag profilerar mig som moderator – så oerhört roligt att få träffa människor live och ge dem min fulla närvaro och bjuda på bra intervjuer. Nu i april kommer jag att köra fyra dagar på mässan Gastro Nord, och sedan är det uppstart med Allt för hälsan, där jag både bygger program samt modererar scenen Pratbubblan. Men tillbaka till det här med omväxling: det gör att jag sällan har tråkigt på jobbet.
⇒ Mötena. I alla sammanhang – att få träffa människor som på något vis har en del i mitt arbete – det kan vara kunder, personer som jag ska intervjua. Men det kan också vara frilanskolleger, såsom Vandringsbloggen, och många fler.
⇒ Möjligheten till att satsa på andra saker också. Med fast anställning ska du oftast vara på plats. Som frilans kommer frihet under ansvar, men också möjligheten att kultivera saker såsom återhämtning, motion, skrivprojekt och mycket mer. Jag har yogat sedan den 5 februari 2018 varje dag förutom tre spridda dagar. Jag är ute mycket. Jag lagar middagsmaten kl 11.00 på förmiddagen för att familjen ska få en lugn kväll. Mixen. Mixen!
Ibland får friheten stå tillbaka när det hopar sig. Jag har intensiva perioder bitvis, men det är ok. Vetskapen om en horisont gör att det alltid är värt det.
Du kanske blev nyfiken på det här med sälj – läs gärna det här inlägget::
Snuddar vid en hel massa “vill” just nu. På tankens nivå. Men så pratade jag med en kompis. Om det där med att njuta mer. Och min egen reflektion är att jag ofta är trogen vardagen och allt som ryms däri. Och jag tycker om min vardag, där sova, äta och fysisk aktivitet ligger på agendan. Men nu vill jag addera lite hedonism.
Jag börjar idag. Tar bilen en timme bort, tar in på hotell, äter gott, SPA och inte minst: tystnad. Det ska vara gott att leva. Några bilder från dagen pryder det här inlägget och jag befinner mig på Nynäs Havsbad.
Tänk om vi medvetet kunde njuta en gång i veckan under ett år? Att vi lägger till något som ger oss det där som får själen att sjunga lite grann. Det behöver inte betyda att vi åker på SPA varje vecka, men att vi planerar in njut-stunder. Det finns personer i min närhet som kan denna ädla konst, och jag inspireras verkligen. Det är något med människor som vet hur man gör.
Några “njuta av livet” tillfällen som jag vill förverkliga.
√ Gå med maken på Fotografiska och addera ett restaurangbesök.
√ Ta den där fotokursen på Fotografiska som jag fick i present.
√ Köra en Copperhill. Eller något liknande (det är kul med nya ställen).
√ Några fler behandlingar – det är inte alls dumt. Det här är kopplat helt och hållet till hur jag lagt om min konsumtion.
Vad skulle du fylla ett hedonistiskt år med?
Ett tips. Jag kan vara lite uppvarvad – även när jag är på lugna ställen. Därför var det grymt att ta en massagebehandling på Nynäs Havsbad, precis när jag kom fram. Det satte tonen för resten av dagen. Jag har varit här en gång tidigare, det inlägget kan du läsa här.