Posts by / Page 52

Att återhämta sig efter jobbet. Om hur jag satt i en skrubb och andades.

Om ni visste hur mycket jag vill berätta:
  1. Om hur jag rott i hamn Allt för hälsans scen Pratbubblan.
  2. Om hur jag tacklade ett misstag, och där jag lyckades vända mitt misstag till fokus.
  3. Om hur vi i teamet skrattade så att tårarna sprutade, efter lördagens stängning av mässan.
  4. Om hur jag upptäckt att jag har en drivkraft.
  5. Om att jag fått så mycket positiv feedback, att jag är nära till storhetsvansinne.
  6. Om hur många bra programpunkter och innehåll som Allt för hälsan hade 2017.
  7. Om allt det goda med prestation.

Men det blir:

Om allt det goda med återhämtning.

Foto: Gustav Kaiser

För jag har fått förvånansvärt många frågor. Och jag förstår att människor frågar. Från fredag till söndag har jag haft ett otroligt fokus, där ett trettiotal gäster och talare varit på plats. Men jag ska berätta något för dig: min prestation kommer inte gratis. Jag är människa precis som du. Jag är fortfarande stresskänslig, som jag alltid varit. Mina minnen från sjukhuset, och min totala ångest och hopplöshet är idag mina ledstjärnor. Är du med?

Det är fredagskväll, mässan har stängt kl 18:00. Och jag sätter mig på golvet i skrubben, bakom scenen, och ringer jag min man. Det snurrar av intryck: jag är så glad! – Du, jag måste sitta här en stund, för jag vågar inte riktigt köra bilen just nu, säger jag till honom. Och det är precis det jag gör. Jag sitter där, tills det slutar snurra. Jag har två dagar till framför mig. Jag behöver landa.

Foto: Gustav Kaiser

Sätter på mig understället, tar mig ett mellanmål – och kliver ur skrubben. Min projektledare springer förbi – hon skrattar när hon ser min outfit, och säger några värmande ord om hur bra jag är, precis som jag är. Jag skrattar lite åt mig själv – hur jag kan gå från supercool på scen, till att vara en helt vanlig mamma i underställstrikåer.

Det var inte många minutrar därinne i skrubben – men med den insatsen höll jag både lördag och söndag.

På måndagen kom den verkliga utmaningen: att stilla huvudet. Jag är en person som tänker väldigt mycket, och har nära till överhettning. Det gick inte så bra alls, till en början. Jag åkte till Tyresta, gick en slinga på fem kilometer. Det snurrade på, trots ovilja, tills jag satte mig vid sjön, och den bleka solen bländade mig. Jag satt helt still, drack en kopp te och landade.

Sen förstod jag att jag inte skulle orka lyssna något mer på pladdret uppe i huvudet. Jag ville mest säga: håll käften, men det kändes inte heller helt ok. Så jag satte på den här dokumentären. Och den var så sorglig och intressant, att där, medan tårarna föll, så landade jag lite till. Kanske hade jag behövt att gråta lite av den anledning att jag gått i mål med Allt för hälsan, men för mig är det mycket lättare att gråta när jag blir berörd av utomstående saker.

Så. Det är så jag gör. När jag återhämtar mig. Och jag sover – mycket. Och dagarna innan och efter en ansträngning gör jag inte mycket alls. På måndagen vilade jag i omgångar, med yoga, meditation och promenad. Om och om igen – tills kroppen fattade. Och huvudet.

Mässan? Vi gjorde det riktigt bra – snygg mässa, med många bra programpunkter och innehåll. Genomarbetat, och det ligger mycket arbete bakom. Så stolt över teamet, och framför allt Kristin som varit vår operativa projektledare: hon har varit så bra att jobba med (humor, glädje, skratt och stringens: bästa mixen, hon har styrfart framåt, med värme – älskar’t) och så har vi Linda Gerstenmeyer, som tog över Aktivitetslabbet efter Magdalena Bibik – jag är så glad över att få lärt känna Linda: tillsammans med henne kan man verkligen skratta och hon har en unik förmåga att se människor. Därför ser jag fram emot nästa års mässa redan nu – för vi har ett så bra samarbete! Vi har fått önskemål från några håll – bland annat har Erika Kits Gölevik har bloggat om sina reflektioner. Och även Maya Nesterov. Det är både ris och ros – men det är förhoppningsvis ett öppet samtal vi för!

Var du på mässan?

5 saker att känna lycka för.

enemilia tyresta 2

Jag lämnar en period av hög aktivitet bakom mig. Känslan av baksmälla är påtaglig. Men också: stoltheten: jag fixade det! Dagarna fylla av långsammare tankeverksamhet, kontemplation, ett varmt bad. Jag jobbar fortfarande, men inte med samma intensitet. Det är som att få ett extra djupt andetag adderat till livet.

Bilderna i det här inlägget kommer från den senaste tidens utevistelser. Jag fotograferar med ny kamera som vi köpte för någon vecka sedan. Glädjen att kunna ta bilder är befriande och jag känner både kreativitet och inspiration på samma gång. En del bilder är tagna av min man, Christofer Lind.

känna lycka för hösten och naturen

5 lyckliga saker.

♥ 1. Bestämma själv. Absolut det som håller mig frisk och glad. Jag behöver inte rapportera till någon. Jag arbetar enligt mina egna villkor. När jag vill, var jag vill. Frihet är den valuta som jag går igång på.

♥ 2. Yoga. Min rygg har sagt ifrån, och jag yogar mest hela tiden för att få den att må bra. Den här veckans mål är yogan på onsdag. Jag har skrivit om det nyligen, det här med att hitta sitt fokus.

enemilia tyresta

♥ 3. Naturen. Dofterna just nu, de är fantastiska. Jag vill vara ute, i ur och skur. Svassar runt här hemma i underställ och föreställer mig en stuga långt bort, ombonad i tystnad. Lyssnar på pianomusik och tänker: det är klart att jag är på rätt plats. Jag är ute så mycket jag kan, Tyresta alltsomoftast.

♥ 4. Roliga saker på jobbet. Jag har omvandlat mitt företag till en liten byrå, som gör alltifrån onlinekurser, till marknadsföringsmaterial (rörligt). Jag säljer in jobb själv, och blir även kontaktad för offerter. Det känns som att jag kommer ha att göra en hel del även nästa år. Just nu ska jag i veckan lansera en onlinekurs som jag gjort åt kund. Så roligt att se resultatet av jobbet!

höst 2017

♥ 5. Rörelseglädje. Jag vill röra på mig – inte så mycket i termer av träning, utan mer att kroppen ska få vad den efterfrågar. Jag behöver komma i fas med ryggen, och den svarar fint på rörelse och uppmjukning!

Vilka är dina fem just nu som får dig att känna lycka?

Därför har jag ögonen öppna när jag yogar.

Det är något särskilt som inträtt den här hösten. Det är som att mitt fokus helt har hamnat på återhämtning. Allt annat blir sekundärt. Det betyder inte att “allt annat” är oviktigt, men jag behöver inte fokusera mer än vad jag gör på jobbet, det finns en maxgräns för det. Däremot, och här tror jag att vi är många, så läggs det inte så mycket planering i almanackan för återhämtning. Det där lite tråkiga, onödigt präktiga. Men också det där som är livsnödvändigt – för att vi ska kunna fortsätta prestera. Det första jag säger till min man när han kommer hem från jobbet är “nu ska du upp och vila”. För ja, jag är mån om att hela familjen ska återhämta sig.

Bilderna från det här inlägget är tagna på vägen till min onsdagsyoga, som är på Söder i Stockholm. Jag brukar gå från Gullmarsplan, en stilla promenad i en ganska stökig tillvaro. Jag fastnade för lyktstolparnas ljus, och ville fånga det på bild. Hösten är här nu. Yogan är på Heart and Hand.

yoga på söder

 

Så hur gör jag då? Jag har skrivit många och långa texter på området (tips nedan), men det som är aktuellt just nu är yoga. Framför allt kundaliniyoga med olika andningstekniker. Jag har betalat för en månad med Yogobe, som jag verkligen nyttjar. Ofta vill jag genomföra passet “From negativity to space of love” med Emma Öberg, men ibland kör jag korta fem minuter. För att skärpa sinnena, men också för att må bra. En gång i veckan är det min onsdagsyoga. Och det där med att blunda när jag yogar, det funkar inte alltid.

yoga på söder

 

När jag blundar, så ser jag helt plötsligt alla de där tankarna som inte är färdigtänkta. Som snurrar, söker lösningar. Det är rätt ofta full rulle. Så för mig är det lättare att hitta fokus, och hitta mig själv genom att rikta blicken utåt först. När jag varvat ner och landat, då kan jag blunda. Men jag vill gärna vara närvarande i det fysiska rum där jag befinner mig. Jag är så mycket inne i mig själv som det är.

yoga på söder

Att fokuset “hamnat” på återhämtning kanske behöver ett förtydligande. Jag känner mig så illa tvungen. Det funkar inte att vara utan återhämtning, inte på lång sikt i alla fall. Jag kan tycka att det är något fint att samla sig, hitta plats att ta de där djupa andetagen. Att ta ett steg tillbaka. Det jag också har märkt är att korta återhämtningar har stor effekt. Lite tid in: mycket output. Det här vill jag förstås skriva mer om!

För dig som vill läsa mer om återhämtning – kika in min Viloserie och Stresskolan.

Digital detox del 3 – Vad säger experten?

Nu kommer den tredje och sista delen av digital detox-serien. Jag gjorde, som ni kanske har läst, en detox för ett tag sedan. Och det kom upp en massa tankar. Nu har det blivit dags att få reda på vad experten säger, och jag har valt att intervjua Katarina Gospic, hjärnforskare och entreprenör. Hon vet vad som händer när vi lägger för mycket tid och energi på våra skärmar. Häng med! 

Skärma av sig från skärmen! 

I en nyligen lanserad rapport, Svenskarna och Internet 2016, framgår det att vi i genomsnitt använder internet 24 timmar i veckan. Drygt 9 av dessa är via mobilen. Yngre personer, mellan 16-25 år, använder internet 40 timmar i veckan. Katarina Gospic, hjärnforskare, ger oss svaren på varför mobilen har blivit den nya vuxennappen. Och användandet kan få allvarliga konsekvenser.

expert_Katarina Gospic foto Jenny Hammar artikel om skärmfritt
Foto: Jenny Hammar
Varför tittar vi i mobilen så ofta som vi gör?

Vår hjärna är konstruerad så att vi letar efter belöningar, gärna snabba sådana. Och att få likes eller uppmuntran på Facebook triggar oss att vilja ha mer, hjärnan tycker om den typen av uppmärksamhet. Det känns helt enkelt bra.

Vilka nackdelar finns det med att använda mobil och andra skärmar?

Man har kunnat se i studier att vi tittar på mobilen i genomsnitt 150 gånger per dag, den som använde mobilen mest var inne 900 gånger per dag, så det finns ju en variation. Det finns flera problem med den här typen av beteende. För varje avbrott som du gör, behöver hjärnan ca 25 minuter på sig att återfå fokus. Jobbet eller skolan kan bli lidande av det, du tappar fokus helt enkelt. En annan konsekvens är att vi blir stressade av att vara uppkopplade. Det finns också en tillvänjningseffekt, mycket vill ha mer. Samtidigt hinner vi inte med annat som vi vill göra eftersom en stor del av vår tid läggs på skärmar. Man kan också likna det vid en drog och ett beroendebeteende.

När behöver vi vara uppmärksamma tycker du? Ska man satsa på skärmfritt?

Dels finns det en skaderisk med att sitta för mycket framför skärmar. Du kan få problem med ögonen, ont i nacken eller armbågen. Det viktigaste är nog ändå hur det påverkar våra liv och relationer. Du mister tiden med din kärleksrelation eller med familjen. Skola och fritid kan påverkas negativt, till exempel att dina barn presterar sämre på prov, eller att du själv presterar sämre på jobbet.

Hur ska vi göra om vi vill begränsa oss?

Om du vill ha mindre av ett beteende, så behöver du ramar och göra det svårt att agera på beteendet. Ett enkelt exempel är att om du vill sluta äta kanelbullar, så ska du ju inte ha dem på ett fat framför näsan. Samma sak gäller med mobilen, gör den inte så tillgänglig. Om du hade den på vinden skulle du inte vara lika benägen att titta i den. Att ha regler kring sitt användande är ett bra sätt. Har du middag med några vänner, berätta att det är mobilfritt. Och vi har mycket att vinna – hälsa, prestation och välmående påverkas av de här sakerna.

Katarina Gospic har tillsammans med företaget Telenor tagit fram ett utbildningsprogram som kallas för Workfulness, som handlar om att ha en sund och effektiv arbetsmiljö, där en del handlar om hur vi använder våra digitala hjälpmedel.

Mer om Katarina Gospic.

Aktuell med: I huvudet på en banbrytare, mars 2017, Brombergs förlag. Har skrivit flera andra böcker med hjärnan i fokus.

Kommentar: artikeln skrevs ursprungligen för tidningen Tara, där jag själv fick agera case och köra en digital detox. Det var jättespännande att höra Katarina tala om de här sakerna, och jag bestämde mig rätt tidigt för att “surfa smart”. Det betyder att jag gärna vill ha ett syfte med mitt surfande. Det fungerar oftast, men ibland slösurfar jag, förstås. 

The Power of “Jag behöver mer tid”.

enemilia stress

Det var egentligen inget konstigt alls. Den där dagen, då jag insåg, att jag behöver mer tid. Dagarna innan kämpade jag med något som var allt annat än balans. Det var länge sedan jag kände mig så stressad. Nytt uppdrag, ny kund. Så väldigt roligt, men jag hade varit för ivrig med att sätta en snäv deadline. Det var alltså från mig den kom.

Jag hade svårt att tänka, svårt att prestera, svårt att stundtals andas. Jag försökte tänka bort stressen, men det blev bara värre. Jag var högst medveten om vad som pågick.

Det viktiga i den här berättelsen är att jag har upplevt en väldigt liknande situation.

Det var nog det som var så skrämmande. Det kändes som att historien upprepade sig. Och trots att faran inte alls fanns där, så blev jag livrädd och jag målade upp skräckscenarier, en efter en.

Du blir klokare med åren. Om du vet vad du håller på med. Om du kan se mönstret. Om du tar kommandot.

Det var bara ett mail bort. Jag sa som det var, att jag behöver mer tid.

Svaret: “absolut”. Och sen en skön mening efteråt som visade på förståelse.

Förlåt mig: men fan vad jag är glad för mina erfarenheter. Det har varit en lång resa, med en massa vändningar: men just nu litar jag helt på mig själv, och det jag säger mig behöva.

Hoppas att ni har en fin helg! Ta hand om er ♥

Foto: Katta från Bucketlife.se fångade mig när jag var i Särna. Längtar tillbaka! Hennes senaste inlägg: in och läs!

Ni missade inte min stresskola som jag skrev i somras? I den första delen hittar du även länkar till de andra avsnitten. Det första handlar om hur vi hellre väljer att köra på, än att säga nej. Det rimmar lite med hur jag kände i veckan: att jag ville göra allt för att hinna i tid. När det kan vara så enkelt som att be om mer tid. Här kommer Stresskolan del 1. Det är enklare att stressa än att vila (eller att säga nej).

Digital detox del 2: Logga ut – svårare än vad man kan tro (eller?).

logga ut 1 i badet

Det är dags för del två i min serie om digital detox. I veckan skrev jag om Analysen, varför jag vill göra en digital detox och landade då i de beteenden som inte alltid är önskvärda. Här nedan kommer dagboksanteckningar från den där helgen för en höst sedan. Jag har fått den publicerad i Tara, i våras, men delar gärna med mig av min text även till er som följer mig. Häng med!

Fredag ”Första dagen. Logga ut!”

Jag sover ut och vaknar rätt utvilad, Christofer som är föräldraledig på fredagarna (vilket han inte längre är, min notering) tar hand om lilleman medan jag ligger i sängen och reflekterar över tidigare vanor. Jag erkänner, rätt ofta har mobilen varit den första som får min uppmärksamhet när dagen börjar. Men inte denna morgon. Efter frukost tar jag mig ut med lilleman och vi promenerar i det vackra soliga vädret. Det går långsamt för min lilla 1,5-åring, men vi har ju inte bråttom någonstans. Min grundregel har alltid varit att när jag är ute med Alexander så ska jag inte ska kolla mobilen, men jag vet också så här i efterhand att jag sneglat då och då på mailen, utav av ren rastlöshet.

Denna förmiddag blir annorlunda. Jag väljer att ha ett större fokus på nuet, att dels vara med Alexander, men också lyfta blicken och se vad som finns omkring mig. Tiden stannar på något sätt, och det är skönt. Saker får ta tid, som att bygga sandkakor.

Sedan jag gjorde den där detoxen har utevistelse fått ta ännu mer plats. Vi gör en större utflykt varje helg, hela familjen. Det är en vana jag tycker om. Och det är kanske också därför jag skriver inlägg såsom Jag kunde ha jobbat. Om längtan efter äkta närvaro.

logga ut vara i skogen

 

Lunchen intas i köket och jag hör mig själv säga till Christofer: vad konstigt det känns utan telefonen. För ja, det känns konstigt. Och skönt. Jag brukar vila efter lunchen en liten stund, och så även denna fredag. Det är mitt frilansliv som tillåter detta och vad brukar jag göra i vanliga fall? Jo, plocka upp mobilen och titta på någon dokumentär på SVT Play. Det är i och för sig rätt skönt, men denna fredag blev det istället boken Passionskoden av Eva Sanner som jag läser i. Min man kommer också upp och tittar ut genom fönstret. – Vi brukade ligga här och titta på tallarna där ute, och se vilka former som träden skapat, berättar han. Vi bor i hans familjehem och jag inser att tallanekdoten som han berättar, den är helt ny för mig.

På eftermiddagen hinner jag ta tag i några surdegar, som att sortera lite kläder. Lite senare kommer dagens bonus: jag går ut och springer 35 minuter på kvällen. Utan musik och lurar, bara jag med mig själv. Bara en sån sak att höra skorna slå mot asfalten, det är något som jag tidigare missat.

Lördag ”Det är skönt, men jag känner en oroskänsla”.

Det börjar bra, ännu en sovmorgon. Sedan sitter jag och lilleman och pillar i gamla kartonger och hittar lite minnen. Sen till dagens planerade höjdpunkt som jag verkligen har sett fram emot: jag ska baka tillsammans med maken i köket. Vi tillåter mig att läsa receptet från hans mobil, och vi får kvalitetstid ihop medan lilleman sover. En skön stund där vi hjälps åt att baka och fixa i köket, utan avbrott från varken Facebook eller något annat mobilrelaterat.

Trots en medveten närvaro finns det en liten oroskänsla som gnager under denna dag, och jag inser att det kanske har med mobilen att göra. Förr, när den där rastlösheten kom, var det lätt att använda telefonen som förströelse. Nu måste jag helt enkelt umgås med mig själv. Jag accepterar oron, som släpper vid kvällen när jag och Christofer avslutar dagen med ett vackert program på TV4 där Ted Gärdestad är i fokus. Känslosamt och vi blir både väldigt berörda. Så den typen av skärmtittande tillåter jag mig själv, det viktiga var att jag delade programmet med Christofer, inte att jag hade näsan nedstucken i en mobil. Jag hinner läsa några rader ur Passionskoden också, den passar bra i sammanhanget digitalfri weekend, då författaren bland annat manar till relationer av kvalitet! Och även om oron har funnits under dagen så är fördelarna med digitalfritt övervägande.

logga ut 2 passionskoden

Söndag ”Tänk om alla helger var så här”.

Sista digitalfria dagen. Det är faktiskt superskönt att inte påbörja dagen med att titta i mobilen. Vi går ut hela familjen och skottar fram bilen. Alexander står vid staketet och tittar på bilarna som kör förbi och jag njuter av att få arbeta med kroppen. Jag saknar inte mina skärmar ett dugg. Till lunch lagar vi hemmagjord pizza och lilleman somnar sedan. Vi får tid att prata med varandra, mycket handlar om vardagens sysslor, men det är skönt att inte bli avbruten av en telefon. Det är också något som hjärnforskaren Katarina Gospic talar om, att vi tappar fokus på grund av fingrandet på telefonerna (det kommer ett avsnitt om det också, i del 3), och det kan jag verkligen hålla med om! Jag inser också att småbarnsåren har tagit ut sin rätt. Jag och min man Christofer oftast pratar om praktiska saker. Jag berättar det för honom och han håller med. Vi vill göra något av det, vi får helt enkelt öva. Efter lunchen passar vi på att vila, och idag tar jag vant fram min bok istället.

Lite senare får jag en energikick och den använder jag till att städa badrummet. Dagens bonus är att ta ett långt skönt bad och jag vill ha ett rent och fräscht badrum för ändamålet. Efter den grundliga städningen hinner jag med en 45 minuters promenad. Utomhusvistelse låg på listan av saker som jag vill göra denna digitalfria weekend. Under promenaden lyfter jag blicken och ser mig omkring. Att gå utanför sig själv istället för att befinna sig i hjärnkontoret. Efter den raska promenaden blir det familjetid, där vi bygger torn med kartonger, sorterar mynt och lägger pussel. Kvällen avslutas med ett varmt bad. Tända ljus. Tänk om alla helger kunde vara så här?

Passande nog snubblade jag över det här: Mobilberoendet gör oss deprimerade.

Har du gjort någon förändring i hur du använder skärmtid? loggar du ut ibland?
« Newer Posts Older Posts »