Posts in "Hälsa" category / Page 4

Återhämtning som prestation?

återhämtning tips blogg

Så jag la mig för att meditera. Hittat en variant av yoga nidra som har precis rätt längd (det vill säga: ganska kort) och som passar mig. Efter 20 minuter ska jag alltså vara färdigvilad och återgå till mina arbetsuppgifter. Det går inte. Kroppen är blytung och jag orkar knappt vända på mig. Så jag ger upp, eller ger in. In i mer vila. Dvalar mig vidare under en timme sammanlagt och tänker tanken: för vem ska jag sluta vila?

Det här året har jag nämligen bestämt mig: minsta möjliga ansträngning, efter ett år av frilansuppdrag som avlöst varandra i rasande takt. Vi kan kalla det för fu-ck-off år, för det finns anledning att kaxa upp sig mot rådande normer. Jag är inte min prestation. Fast det är förstås en sanning med modifikation, eftersom en del av tiden av mitt liv handlar om att göra. Utöver att dra ner på takten (vilket har gått sådär, i och med all uppmärksamhet som shoppingfritt har fått) så vill jag satsa på egna projekt, men jag märker att de hamnar längst ner i priolistan (vad är det, liksom? de projekten gör mig mer levande än någonsin).

Men det jag vill prata om är vilans status.

Återhämtningens essens. Och varför det är så lätt att säga “nej” till dessa saker, till förmån för aktivitet och göranden. En analys om man så vill. Jag har nyligen läst boken Driven till max av Christopher Toll som bland annat handlar om röda personers svårighet att vila och återhämta sig – och vilka behov som ofta körs över till förmån för aktivitet.

Bokens huvudspår är återhämtningens kraft, och hur den kan se ut. Och det jag funderar väldigt mycket över är hur onaturlig vila och återhämtning är i mångas liv. Jag tänker att vi har byggt oss en vardag, men att den blir långt ifrån komplett om vi bara tutar och kör (jag skriver “vi” därför jag är med i den skaran, from time to time). Och det här gäller förstås inte bara “röda” personer.

Det saknas reflektion och återhämtning. Däremot är vardagarna fulla av annat – eller hur? Och aktiviteter ger resultat: om jag gör detta, så får jag ut följande: det finns tydliga konsekvenser av att vi gör saker. Det finns kvitton, produktivitetskalkyler och inte minst: en känsla av att get shit done.

återhämtning tips blogg 3
Hitta nya stigar. På riktigt. Jag har hittat en ny skogsstig i närheten av vårt hem – så spännande!
Men vila och återhämtning kan också vara get shit done.

De är förutsättningar för allt det där andra i livet, i alla fall på lång/längre sikt. Och vad behöver vi? Jo, lära oss att kapitulera. Att leva obegränsat fungerar inte när människan är begränsad (vår egen dödlighet och hälsa begränsar oss). Att nalla på sömnen för att göra annat kan fungera på kort sikt, men kan leda till ohälsa på längre sikt. Att addera hälsa till sitt liv kanske inte handlar om köpa träningskort på närmsta anläggning, utan se över sina sov- och återhämtningsrutiner? Step 1.

På min facebook-sida (rätt nylanserad) har jag fått olika syn på hur vi ska paketera återhämtning, så att det blir attraktivt. Ett förslag, som Christopher Toll kom med, var att gamifiera den. Och jag förstår tanken, och att det på sätt kan attrahera personer som är drivna till tusen. Att man skapar en prestation kring återhämtning. Det kanske är det som krävs?

I min utopiska syn på vila hade jag önskat att vi skalar av det råa sätt att se på våra liv utifrån debet och kredit, och istället blev mjukare inför det faktum att vi landat på denna planet. Jag hör om familjer som vänder ut och in på sig själva, för att annars blir “tjänstepensionen sämre”. Men vad händer med livet här och nu? Att leva som att livet aldrig kommer ta slut kan bli en dyrköpt historia i termer av utmattningar, relationshaverier och en känsla av att “livet räckte inte till”.

Saker jag gör just nu, när livet räcker till.

♣ Skrålar i bilen när jag kör bilen till återvinningen. Har jag sagt att jag älskar återvinningscentraler?

♣ Jag sover lite extra.

♣ Skiter i shopping.

♣ Mentaliserar som en galning när ångesten knackar på.

♣ Umgås med non-ordinary people.

♣ Åker på 4 dagars retreat till Järvsö. Imorgon lämnar jag Stockholm!

♣ Fotar regndroppar. Och gläds över att jag ska ta en kurs på Fotografiska som jag fick i present av min make!

Tack för att du läser – vill du följa mig på bloglovin? Klicka här.

Jag utmanar stressen. För är det verkligen den det handlar om?

Resiliens hållbar bloggare enemilia

Resiliens. Återhämtning. Kanske är det så att snacket om stress tillhör det förflutna, medan hållbar livsstil får sig ett lyft under 2018. För det är inte stressen i sig det handlar om – det är hur vi formulerar våra liv utanför stressens korridorer. Jag tänker att vi kan bygga oss en resilient vardag – där vi också kommer ihåg vad som faktiskt stressar, och vad som tillhör fantasins och orons värld.

Resiliens – för mig handlar det om att skapa psykologisk flexibilitet. Förhålla sig blir viktigt, och också att kunna distansera sig – man får kanske stångas med sina inre demoner. Mina utmaningar just nu ligger i att planera bättre – för att prestera bättre. Ta bort sådant som inte tillför värde och ge utrymme för det som gör att jag mår bra.

Att jag skriver om det här nu är rätt logiskt.

I förra veckan var jag så bestämd över att begränsa mina sociala medier i termer av spenderad tid, men insåg ganska snabbt att det inte var helt enkelt. Det började med att jag installerade en app som ska berätta för mig om hur många gånger jag är inne på mobilen, och hur lång tid jag varit inne under en hel dag. Den appen gick bonanza (My addictometer) och redan under förmiddagen började den att skicka varningsmeddelanden.

Jag kände mig missmodig och mobilberoende – alltså långt borta från resiliens, om vi ska hålla oss till temat. För jag hade ju skrivit om detta. Det blir en revidering i hur jag ska hantera sociala medier, men jag behöver också vara snäll med mig själv – jag jobbar med 3-4 företagskonton på Facebook och det känns onekligen som att en stor del av mitt liv faktiskt händer där.

Men!

Jag har också saker i det verkliga livet som jag vill åstadkomma – så det behöver finnas utrymme för prioritering. Så enkelt, och så svårt är det. I samma veva som jag är väldigt digital, så sitter vardagsmotionen som en smäck – jag ser till att röra på mig, ta pauser, och också vara uppmärksam på den där rastlösa känslan som infinner sig vid slösurf.

Kontentan.

Resiliens – att veta varför man gör de val man gör – för att hålla längre, för att kunna vara precis på topp när det behövs (och inte dygnet runt). Det här är ett sätt att beskriva det på.

resiliens hållbar bloggare enemilia 2
Att samtala och inte enbart fokusera på business gör att jag blir leveranssäker när det gäller. Här med Kristin på fotosession i veckan. Foto: Christofer Lind

Så – försök inte att undvika stress – förhåll dig till livet, så att du vet hur du ska bemöta stressen. För ja, den kommer att komma.

Hur är du resilient, skulle du säga?

Fördel adhd – av Anders Hansen. Inte bara en bok om adhd.

fördel adhd anders hansen bättre

Adhd – en diagnos som de flesta känner till. Men kanske inte helt och hållet, ändå? Från att ha varit ett tillstånd som bara kopplats samman med “problembarn” i skolan, vidgas nu perspektivet på den psykiatriska diagnosen – och det sträcker sig längre än så: boken Fördel adhd – var på skalan ligger du? uppmanar oss till att förstå hur varje människa är den andra olik. Boken är skriven av Anders Hansen, överläkare i psykiatri och även författare till boken Hjärnstark.och Hälsa på recept (tillsammans med Carl-Johan Sundberg). Förlaget är Bonnier Fakta.

Fördel adhd – reflektioner.

Bokens fokus är, precis som titeln avslöjar, det goda som kan finnas med diagnosen. Författaren beskriver de personlighetsdrag som är sammankopplade med diagnosen: uppmärksamhetsproblem, impulsivitet och hyperaktivitet. Vi får svar på varför personlighetsdragen finns – en förklaring av evolutionär karaktär, där också genetiken får utrymme i förklaringsmodellen. Men varför finns diagnosen? Att få diagnosen har vissa krav: vi har alla drag av adhd, men för att få diagnosen behöver den ha gett dig problem i livet. Så rent teoretiskt kan vi vara många som kvalar in på personlighetsdragen, men om inga problem uppstått, så hamnar vi utanför diagnostiken. Får du diagnosen, för att den skapar problem, kan du få den hjälp du behöver.

Jag intervjuade Anders Hansen innan sommaren, och också en sväng i höstas, då vi talade om varför han ville skriva boken. Resultatet blev artiklar i Live Life, Tara och Driva Eget.

“Jag har träffat många patienter med adhd och också träffat dem som det har gått bra för. De tycks ha en insikt kring hur de fungerar och känt till både sina svagheter och styrkor. Sen finns det underlag med forskning som visar att personer med adhd i genomsnitt har en högre kreativitet. Att visa båda sidorna av myntet är viktigt och därför har jag skrivit boken, för att visa på vilka fördelar som kan finnas. Idag är det ett sådant fokus på problemen, men det behöver inte vara så.

Det som är intressant, tänker jag, är var på skalan man befinner sig. Att vara i ytterlägena, där vi är extremt impulsiva eller har svåra koncentrationsstörningar borde betyda större risk för “problem”. Så samtidigt som det finns riktigt skarpa entreprenörer som vittnar om sin adhd, behöver vi komma ihåg att för en del är adhd:s drag svåra att leva med. Och det är också något som Anders Hansen på flera ställen skriver om i boken. Så här sa han innan sommaren:

Anders Hansen Fördel adhd
Foto: Stefan Tell

“Många entreprenörer har behov av egenskaper som har med äventyrlighet, kreativitet och energi att göra. Det blir en drivkraft, att vilja skapa någonting. Vid studier av genetik bakom entreprenörskap har det visat sig att det finns gener som är kopplade till detta. Samma gener som är kopplade till adhd. Utmaningen är att dra nytta av sina styrkor, istället för att alla ska utredas och medicineras. Det betyder inte att vi ska bagatellisera adhd, det är otvetydigt att det här leder till ofattbara problem för en del, särskilt för dem som har svår adhd. Koncentrationssvårigheter är ju negativt hur man än vrider och vänder på det.”

Boken passar alla de som har diagnosen, förstås, men även för anhöriga och personer som arbetar med barn. I en tid då diagnosen i visst mått delats ut i fall som kanske på sikt är tveksamma, tror jag boken fyller en viktig funktion – det går ju att leva med sina drag, om man lär känna sig själv. Men jag tänker också att den bjuder in till att diskutera Fördel Människa. För vi har flera diagnoser på “marknaden”. Och i slutändan handlar mänskligt psykiskt lidande, för många, att lära känna sin egen person. Vad funkar för mig och vad funkar för dig? Sen är lidande också en del av livet, det vill säga: vi kan inte sätt diagnoser på allt som händer oss längs vägen.

Det jag tar med mig är: att adhd kan betyda mycket, och att allt inte ska medicineras bort. Jag tar med mig att för vissa är medicin hela skillnaden. Det viktigaste är, då jag tidigare i livet levt nära en person med adhd, att jag förstår hur det hänger ihop. Att luta sig på det vi vet om adhd, gör att förståelsen blir enklare att få till stånd. Och precis som med boken Hjärnstark, finns det ännu mer belägg på den fantastiska fysiska aktiviteten. Jag vill att min son ska gå i en skola där rörelse ses som en naturlig del av inlärningsprocessen. Adhd, eller inte: vi behöver röra på oss!

Om vi alla har drag av adhd, vilket drag skulle passa in på dig? Jag ser mig själv som rätt driven och kreativ och har stundtals mycket energi. Dela gärna med dig!

A True Happy List. Om att ändra sina tankar.

ändra sina tankar true happy list

Jag vaknade med en ursinnigt trög kropp och knopp. Allt tycktes gå i slow motion. Ett styng av ångest i bröstet. Och en rastlöshet som rev precis på de ställen som jag ville hålla lugna. Att ta lilleman till förskolan blev ett projekt av rang, men vi lyckades. Jag fattade ju, att så här kan jag ju inte ha det.

Den där rastlösheten har växt till sig – för att jag har så mycket jag vill göra. Och när allt tycks krocka, så står jag där, handlingsförlamad. De senaste veckorna, efter mässan, har jag valt att bromsa ganska rejält (ehm, kanske en viss modifikation på sin plats – jag bromsar och gasar, men lite snällare än vanligt).

Ändra sina tankar – ett exempel.

Så. Att ta favoritblocket och den gröna pennan blev min vändpunkt. Ett första steg. Jag skrev en lista för dagen – för att kunna fokusera, och ändra handlingsförlamningen till exekutiv power. Jag skrev en True Happy List. Och jag valde ordet “true”, för att jag vet att många av mina listor inte riktigt är så “happy” som min kropp och knopp behöver.

ändra sina tankar true happy list 2

Längst upp: Run 30 minutes.

Suck – springa? Verkligen? Jag tar den tunga kroppen, ur soffan, snörar på mig mina 10 år gamla löparskor med tillhörande halkskydd/dubbar som man trär på. Och går ut. Och springer i 30 minuter.

Jag. Blev. Ny. (Om du är snabb kan du följa min Insta Story).

Jag tror att man kan ändra sina tankar och känslor. Det betyder inte att det är enkelt. Men att ändra sig, att vara psykologiskt flexibel, är en förmåga man kan öva upp. För när jag satt där i soffan, så förstod jag åtminstone, att min psykiska ekvivalens (jag känner så här, därför är verkligheten så här, och det jag känner är sant) går att utmana. Att det sen var skitsvårt att ta sig ut, det hanterade jag med lite envishet. Envishet är bra.

Vill du följa mig vidare? Jag finns som sagt på Instagram, och även på Bloglovin.

Ps. Jag tror att den här dagen föranleddes av på tok för mycket sociala medier. En lite mer digitalfri tillvaro ska jag lägga till min december bucketlist. För jag behöver en sådan. Något att se fram emot, varje dag, i december. Stort som smått! Och jag hittade en artikel skriven av överläkare Anders Hansen, där han bland annat nämner begreppet: “digital disciplin”, och artikelns rubrik är: Gör mobilen oss deprimerade?

Läs mer om mina digitala detox, som jag gjorde förra året.

Digital detox del 1: Analysen: varför ska jag göra en?

Digital detox del 2: Logga ut – svårare än vad man kan tro (eller?).

Digital detox del 3 – Vad säger experten?

Vad sätter du högst upp på din true Happy list?

Den viktigaste punkten. Om att hitta sitt fokus.

Hitta sitt fokus trots en pressad situation? På Allt för hälsan, som gick i helgen, fick jag möjlighet att träffa flera inspiratörer på temat meditation, yoga och stress. Och jag blev blown away, trots att jag vet hur andning, fokus och yoga fungerar. Men att få samtala med Magnus Fridh (som jag aldrig träffat tidigare) med anledning av hans bok Viloläge (ni förstår ju peppen på en vilobok i den här bloggen?) och sedan sätta sig utanför scen för att tillsammans med publiken gå igenom en kort guidad meditation tillsammans – otroligt! Det syns ju inte på mig att jag är uppvarvad ibland (yes, I am an actress), men jag ville bara skriva: att det var precis vad jag behövde. Och det visar på två saker:

  1. För mig fungerar guidad meditation bra – jag är inte en person som “själv” klarar av att meditera. Med det sagt, så vill jag samtidigt säga: vi behöver alla hitta vår egen väg till ett bättre fokus, och ett stilla sinne. Jag har skrivit om det här tidigare, i inlägget Stresskolan del 3. Om att hantera. Där jag bland annat fått det förklarat, att guidad meditation funkar inte för alla.
  2. Att det inte behöver ta jättemycket tid i anspråk. Som jag skrev igår, så satt jag några minuter, kanske en kvart och varvade ner i min skrubb.

viloläge hitta sitt fokus magnus fridh

Hitta sitt fokus, när det är tufft.

Texten nedan, skrev jag för en tid sen, i ett skede där “livet händer”.

Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. I ärlighetens namn: det viktiga blir ju att känna, något, överhuvudtaget. Det har varit en svår höst, och en fantastisk höst. Jag har fått så ofantligt fin kritik på två av mina större jobb, och jag blir stolt, så stolt. Och ödmjuk inför det faktum, att livet kunde ha sett helt annorlunda ut. Det är liksom ingen självklarhet att jag befinner mig på min plats. Precis som med mycket annat, så är det jobb bakom, och ett sökande efter positiva erfarenheter av livet. Den här veckan som varit har varit extra utmanande. Men då behöver jag hitta mitt fokus. Min kärna – den viktigaste punkten, kallar jag det för. Sen har det hänt saker, som gjort att jag behövt lägga tid på resa och samtal. Egentligen inget problem för mig, men det har tagit en massa energi. Relationer är bland de svåraste, och jag har fått mig en käftsmäll. Nu orkar jag inte mer, så jag har dragit i både handbroms och den vanliga bromsen. En gränssättning, och en möjlighet att ta vara på mina egna resurser.

Och vad hände egentligen? Jag kan sammanfatta med att jag under en veckas tid, kanske två, hade ett stort fokus på att bara hålla ihop. Och den viktigaste punkten, det var att hitta det fokuset.

Vad gör du för att hitta fokus? Det finns ju många sätt?

Därför har jag ögonen öppna när jag yogar.

Det är något särskilt som inträtt den här hösten. Det är som att mitt fokus helt har hamnat på återhämtning. Allt annat blir sekundärt. Det betyder inte att “allt annat” är oviktigt, men jag behöver inte fokusera mer än vad jag gör på jobbet, det finns en maxgräns för det. Däremot, och här tror jag att vi är många, så läggs det inte så mycket planering i almanackan för återhämtning. Det där lite tråkiga, onödigt präktiga. Men också det där som är livsnödvändigt – för att vi ska kunna fortsätta prestera. Det första jag säger till min man när han kommer hem från jobbet är “nu ska du upp och vila”. För ja, jag är mån om att hela familjen ska återhämta sig.

Bilderna från det här inlägget är tagna på vägen till min onsdagsyoga, som är på Söder i Stockholm. Jag brukar gå från Gullmarsplan, en stilla promenad i en ganska stökig tillvaro. Jag fastnade för lyktstolparnas ljus, och ville fånga det på bild. Hösten är här nu. Yogan är på Heart and Hand.

yoga på söder

 

Så hur gör jag då? Jag har skrivit många och långa texter på området (tips nedan), men det som är aktuellt just nu är yoga. Framför allt kundaliniyoga med olika andningstekniker. Jag har betalat för en månad med Yogobe, som jag verkligen nyttjar. Ofta vill jag genomföra passet “From negativity to space of love” med Emma Öberg, men ibland kör jag korta fem minuter. För att skärpa sinnena, men också för att må bra. En gång i veckan är det min onsdagsyoga. Och det där med att blunda när jag yogar, det funkar inte alltid.

yoga på söder

 

När jag blundar, så ser jag helt plötsligt alla de där tankarna som inte är färdigtänkta. Som snurrar, söker lösningar. Det är rätt ofta full rulle. Så för mig är det lättare att hitta fokus, och hitta mig själv genom att rikta blicken utåt först. När jag varvat ner och landat, då kan jag blunda. Men jag vill gärna vara närvarande i det fysiska rum där jag befinner mig. Jag är så mycket inne i mig själv som det är.

yoga på söder

Att fokuset “hamnat” på återhämtning kanske behöver ett förtydligande. Jag känner mig så illa tvungen. Det funkar inte att vara utan återhämtning, inte på lång sikt i alla fall. Jag kan tycka att det är något fint att samla sig, hitta plats att ta de där djupa andetagen. Att ta ett steg tillbaka. Det jag också har märkt är att korta återhämtningar har stor effekt. Lite tid in: mycket output. Det här vill jag förstås skriva mer om!

För dig som vill läsa mer om återhämtning – kika in min Viloserie och Stresskolan.
« Newer Posts Older Posts »