Är “omedelbart” ok? Du som läser här vet att jag tycker klimatfrågan är viktig. Inte bara värderingsmässigt, utan som en realitet. Det som fått mig att fundera lite extra på sistone är att vi har tendensen att vara väldigt nu-orienterade när det gäller konsumtion. Vi har ett problem, som vi vill lösa. Nu.

Låt mig ta ett enkelt exempel. Jag behövde ett par sandaler. Men frågan jag ställer mig (efter att praktiserat köpstopp sedan 2016): hur snabbt då? Anledningen är att jag ser hur jäkla smidigt det kan vara att beställa saker och få dem snabbt. Därav rubriken: nowconomy. Det är inte bara det att vi har möjligheten att köpa, utan det handlar också om tillfredsställelse av rang. Nästa fråga blir: är det bra eller dåligt? Är det bra att vi kan lösa våra problem så snabbt?

Så stod jag där själv, med ett par sandaler vars ena sko tappat sulan lite grann. Inte jättebekvämt att gå i, nej. Så jag kan antingen laga dem, eller köpa ett par. Kanske att de hade gått att laga, jag erkänner villigt att jag inte funderade jättelänge på just det alternativet, jag hade ärvt sandalerna från min svärmor och tyckte att de kanske gjort sitt. De hade en ganska tjock sula, och det var delar av den som hade ramlat av.

Jaha, köpa sandaler. Enligt nowconomy-principer ska det då gå snabbt och helst leverans igår. Men efter att ha djupdykt i klimatfrågan (ja, det blev en bok: Klimatglädje) kan jag inte förmå mig att köpa nytt. Det sätter sig helt på tvären för mig. Så jag letar: Facebook Market, Blocket. Och sen, på Sellpy. Och vet ni, jag hittade ett par sandaler som någon inte alls ville ha. Som jag väldigt gärna ville ha. De var oanvända och låg och väntade på att någon skulle förbarma sig och betala för dem. Det blev en bra slant, de var inte billiga. Själva letandet tog en stund men om du frågar mig är den resan endast angenäm. För du vet ju inte på förhand vad du kommer att hitta. Mer spännande än så kan det väl inte bli?

De kom i ett paket (som i min mening var alldeles för stort när det gäller emballage) och jag satte dem på foten. Verklich Askunge-feeling: de satt som en smäck! Lätta sandaler, helt nya. På mina fötter.

Så jag byter ut nowconomy mot slowconomy. Det här med att ha bråttom är förlegat.

Om du vill läsa mina tankar om köpstopp 2021

Här kan du läsa mer om hållbar konsumtion och vilka som kan påverka oss i rätt riktning

Gör du en önskelista på veckan som kommer? Just nu åskar det utanför mitt fönster och jag har packat ner regnkläderna för säkerhets skull, ska skjutsa barnet till gymnastiken på lådcykeln. Men innan dess har jag en stund för mig själv och jag ville titta in här på bloggen och lämna något som vi kan fundera över, så här på helgen och allt.

Så. Låt oss känna efter, vad kan vi skriva upp på önskelistan? Jag vill nog skruva åt det lite. Min övertygelse är nämligen att närvaro i stunden är lite av ett mirakel. Men om man känner att nuet är lite bökigt, så kanske vi flyr för en stund med lite extra scrollande på mobilen, hög aktivitet på hjärnkontoret eller att vi bara undviker oss själva. Vi behöver öva oss på att känna allt som passerar oss. Kunna vara okej med att det är oroligt eller obekvämt. Samtidigt inte fastna, ifall det är det vi har gjort. En avledning kan vara av godo med andra ord, nu leker jag verkligen hobbypsykolog här.

>> Här skriver jag om mina tankar om tankar <<

Min önskelista för nästa vecka är

Den där vandringen från mig till Tyresta längs Lycksjön. Fast från mitt håll. Gjorde den för några veckor sen, från Tyrestaby hem till mig, längs just den sjön. Att pussla ihop sitt närområde är lyx! Känslan? Ett med naturen.

Bad, såklart. Jag har badat i två, tre veckor nu och känslan är oslagbar varje gång. Det börjar bli behaglig temperatur och den vill jag känna mycket av! Det är renande på något vis. Känslan? Klarhet.

Läsa med närvaro. Jag började med en bok av Grebe Träff men har stundtals märkt att tankarna är någon annanstans. Längtar efter läsro helt enkelt. Känslan? Trygghet!

Jag tror på intentioner. Vi kan prata planering och fulla almanackor, absolut. Jag tror på att banta ner så mycket det går, skapa tid och sen addera guldklimparna. Och sätta konkreta dagar/tidpunkter för att förverkliga sin önskelista. För mig blir det vandring och bad på onsdag, läsa blir lite varje kväll.

Vad har du på din önskelista?

Att ha saker på sin önskelista ligger nära våra känslor. Här kommer ett utdrag ur min bok Leva nära, jag har ett helt kapitel om känslor.

“Vad handlar känslor om, tycker du?

Jag tror på några enkla målsättningar. Vi vill må bra. Vi vill kunna hantera och förstå våra egna och andras känslor. Vi vill ha ett gott liv. Att må bra kan handla om frånvaron av psykisk ohälsa, det kan vara att vi sover bra om natten, att vi har en vardag som fungerar. Har vi inte delarna som vi tycker är viktiga på plats, då är det nära till hands att vårt känsloliv börjar knorra. Och vi behöver samtidigt vara redo att acceptera att saker inte alls är som de brukar, om vi till exempel har kraschat eller känner oss orkeslösa. Där det blir en promenad framför danspass. Där det blir yoga istället för löpning.

Vi behöver vara redo att närma oss våra känslor. För en del är det lätt, andra har ett avstånd, jag själv tillhör nog den senare gruppen. I boken Så skapas känslor (2018) beskriver författaren Lisa Feldman Barrett den syn på känslor som kallas för konstruktionism. Den säger att vi skapar våra känslor genom att hjärnan gör tolkningar utifrån sinnesförnimmelser från kroppen och dessutom tar vårt huvud hänsyn till tidigare erfarenheter för att kunna göra en form av känslobedömning. Det handlar alltså inte om att vi reagerar på vår omvärld i samma utsträckning, våra erfarenheter tycks väga tyngre.

Problemet blir när vår hjärna tolkar saker fel. Ett exempel som Feldman Barrett tar upp är en dejt hon själv gick på när hon var doktorand. Hon beskriver i boken att hon egentligen inte ville gå, då hon inte var ”attraherad av honom”. Men väl på dejten känner hon att hon rodnar och att hon får fjärilar i magen, vilket hon tolkar som attraktion. Det skulle visa sig vara en feltolkning, för när hon senare kommer hem kräktes hon, hon hade fått influensa. Fjärilarna i magen var något helt annat.

Som en av många som haft alldeles för mycket ångest känns det minst sagt annorlunda att tänka på mig själv som en skapare av jobbiga känslor. Samtidigt ger det också lite hopp, för genom att försöka må bra, så kan hjärnan börja tolka annorlunda och inte bara ge mig känslor av obehag. Vi kan finjustera vårt system genom att ta hand om oss, inte minst genom rörelse, mat, sömn och relationer.

En annan utgångspunkt, utan att vara en expert, är nog att acceptera att livet innehåller alla typer av känslor. Och att alla är bra, provocerande nog, även om vi vill bli av med vissa av dem. Ångest? Jo även den besten är bra. Under en period av mitt liv hade jag gjort precis vad som helst för att bli av med den. Men så kom jag på det, långt senare och med många timmars terapi, att den vägleder mig när den är doserad i rätt mängd. Väldigt mycket ångest gör mig inte särskilt smart och den smärtar dessutom, det gör fysiskt ont i kroppen. Men lite lagom ångest kan leda mig rätt, hur glättigt det än låter.

Så låt oss fundera på vad som kan påverka vårt känsloliv och hur vi kan närma oss det. Jag delar med mig av sådant jag snappat upp och pratar med människor som kan sin sak. Receptet att leva nära sina känslor tror jag skapar resiliens och självkännedom och samtidigt tror jag det är en resa som varar livet ut. Vi kommer inte alltid ha alla saker klara för oss, och det är okej.”

Om du vill läsa hela boken, det är en e-bok, så kan du köpa den här.