Det är en lång sommar, som bjuder på det mesta. Och det går att sommarnjuta utan att spendera en enda krona. Här är några av de saker jag hunnit med.
Ett: Bada. Undersökt olika platser att bada på, vid samma sjö. Vi bor nära Lycksjön och där har jag lite av ett andningshål. En plats, en klippa, har jag besökt många gånger, ofta för att ta ett förmiddagsdopp och starta dagen med lite svalt vatten runt min kropp. Fyra olika platser har jag funnit runt Lycksjön, varav jag badat på tre av dem. Oftast ensam, men också i sällskap av andra. Min toppaktivitet alla kategorier!
Lycklig av Lycksjön
Två: nära utflykter. Jag och barnet har hittat några favoritplatser som vi besökt ofta. Med oss har vi matsäck och vatten. Och givetvis en termos med kaffe. Vi hänger några timmar, sen cyklar vi hem.
Valleby, Skogås
Tre: Skogen. Jag springer ut i skogen så ofta jag kan, och nu i augusti är ljuset så vackert därinne. Jag plockar blåbär och hallon och traskar på okända stigar.
Jag gillar ju slow life, vila, skog och natur. Mina ambitioner är ofta medvetet låga, jag är långt ifrån att vara en karriärist. Enkelt liv är, tja, en rätt bra idé om du frågar mig.
Att skriva en bok är sjukt mycket jobb. Särskilt om den tangerar stora områden, forskning och intervjuer. Som tur var hade jag ingen aning om vilket insats som krävdes, och när jag sen slet mitt hår för att färdigställa boken förra sommaren, då var det ju bara att tuta och köra.
Men varför skrev jag då en bok om klimatet?
Det råkade bli så att klimatfrågan blev personlig för mig. Jag insåg sommaren 2018 att om vi fortsätter med fossildrivna livsstilar så skapar människan en värld där jag själv inte skulle kunna leva. Det funkar inte för mig med ett varmare klimat, rent hälsomässigt. Ju mer klimatfrågan attraherar mitt ego, desto bättre. När saker blir personliga, då är vi mer redo att ta action.
Så kom det sig samtidigt att jag faktiskt redan var lite #klimatsmart, med köpstopp sedan några år tillbaka. En första förläggare tyckte mitt köpstopp var spännande och föreslog att jag skulle skriva en synopsis. Och det gjorde jag, i rasande takt. Och det handlade inte bara om köpstopp, utan även andra områden. Det blev startskottet för Klimatglädje-boken.
Förlösande när boken var klar. Omslaget och bilderna i boken är illustrerade av Asia Pietrzyk
Utdrag ur köpstopp-kapitlet
Inlåsta i konsumtionsfällan När Cecilia berättar om »lock-ins« nämner hon forskaren Christer Sanne och längre fram tar jag del av en rapport som denne Sanne skrivit, Willing consumers – or locked in? Policies for a sustainable consumption (2002).
Som han beskriver det handlar det inte bara om den enskildes vilja att vara mer hållbar; som konsumenter har vi visserligen möjligheter att välja, men vi är också påverkade av ett större sammanhang. Det är inte bara att förändra sin livsstil, utan frågan är större än så. Christer Sanne beskriver hur du som konsument är intvingad i ett konsumtionsmönster som till stor del ligger utanför din kontroll. Det som påverkar är bland annat tillgången på varor och tjänster, tekniska system och andra aspekter. Sanne pekar förstås också på medias roll och företagens intensiva marknadsföringssatsningar. Det får mig att tänka på influencer marketing, som innebär att företag tar hjälp av både stora och små influencers för att använda sociala medier i sin marknadsföring. Syftet är i de allra flesta fall att sälja produkter eller att bygga varumärke.
Det är många unga som följer sina idoler och som därmed samtidigt exponeras för reklam efter reklam, produkt efter produkt. Det känns inte riktigt bra i magen, eller vad tycker du? Jag läser senare en artikel i Aftonbladet, »Influencers orsakar konsumtionshets hos unga«, i vilken det berättas om en undersökning där 80 procent av de tillfrågade menade att sociala medier bidrar till hets kring konsumtion. Den tillfrågade ekonomiexperten, Elin Helander, menar i artikeln att det är naturligt att vi faller för det, eftersom influencers många gånger målar upp »ett liv som är eftertraktat«.
Att tala om köpfritt eller minskad konsumtion som livsstilsval kan sticka folk i ögonen. En vanlig fråga jag möter är: Vad ska vi finansiera det offentliga med, om ingen konsumerar? Och visst har de en poäng: vår konsumtion ger underlag för inkomster, för skatter och det kan vi bygga samhälle av. Vård, skola och omsorg, bland mycket annat. Samtidigt befinner vi oss mitt uppe i en större klimatförändring, där konsumtionen är en viktig faktor och orsak till mängder av utsläpp. Det blir en målkonflikt: vi vill ha in skattepengar och resurser som är beroende av fortsatt ekonomisk tillväxt, men vi vill också begränsa våra utsläpp och bromsa den utveckling som leder till global uppvärmning. Det finns en del av miljörörelsen som anser att det är nödvändigt att fokusera på lösningar bortom BNP-tillväxt. Här vill förespråkarna hitta andra samhällsmodeller som inte utgår från ekonomisk tillväxt. Mellan åren 2014 och 2018 genomfördes forskningsprogrammet »Bortom BNP-tillväxt: Scenarier för hållbart samhällsbyggande«. Bland annat togs det fram fyra olika scenarier för Sverige 2050: kollaborativ ekonomi, lokal självförsörjning, automatisering för livskvalitet, cirkulär ekonomi i välfärdsstaten. Kollaborativ ekonomi innebär en ekonomi med samarbete i fokus, där vi till exempel delar på olika resurser. Det kan vara att du samåker med grannen till Ica och handlar eller att du tar del av ett klädbibliotek. I rapporten läser jag att det kollaborativa kan vara på flera nivåer, där man till exempel på nationell eller internationell nivå nyttjar smarta digitala lösningar. Vad menas med automatisering för livskvalitet kanske du undrar? Här handlar det om att många arbetsuppgifter tas över av robotar och andra tekniska lösningar. Denna modell bygger på en kraftigt reducerad arbetstid – i rapporten nämner man 10 timmar per vecka som ett riktmärke.
I slutrapporten för programmet, Framtider bortom BNP-tillväxt, skriver forskarna bland annat: »För att hålla oss inom de planetära gränserna och bemöta de miljöförändringar som redan sker krävs en omställning till mer hållbara former för produktion och konsumtion, samt hur samhället organiseras.« De menar vidare att det råder »brist på politiska initiativ som sätter frågor om genomgripande samhällsomställning i fokus«.
Men Cecilia ger mig också en annan syn på tillväxt. Hon menar att vårt fokus bör ligga på de konsekvenser som olika slags tillväxt ger och att all tillväxt inte är dålig. »Är det negativa effekter så ska de bort. Och det genom beskattning och ändrade lagar. Tillväxten kan ju även öka om människor börjar gå på teater, och då är det ju något positivt.« Hon pekar också på att det finns andra kommersiella alternativ, kopplade till tillväxt, som är bättre sett ur ett klimatperspektiv, till exempel tjänster som erbjuder reparation. Samtidigt drar jag mig till minnes de där futtiga 60 kronorna som vi lade på reparation enligt Konsumtionsrapporten 2018. Någon form av normförskjutning behövs, annars kommer företagen som reparerar inte gå runt – det måste helt enkelt finnas en efterfrågan.
Som jag försöker. På riktigt. Öva upp närvaron, uppleva med alla sinnen, se precis det jag har framför ögonen. Jag tycker det är svårt. Ofta löser jag istället olika typer av problem. “Middag imorgon, vad har vi hemma, vad behöver jag göra storkok på, jag jobbar ju hela helgen” är en av klassikerna. Fröken Framtid är igång med ett hjärnkontor som pladdrar på, det ska trixas och fixas. Det är skrattretande att jag gör allt detta tankearbete, för att minska min stress. Ja ja. Vi jobbar på det!
Men så plockade jag de första mogna hallonen och jag landade mjukt i denna värld. Då behöver jag inte ens anstränga mig. Klara smaker, mygg som biter, grus som rullar under sandalerna. Ungefär som att doppa sig i sjön, där närvaron också kommer gratis.
Något som jag alltid tyckt varit roligt, kanske extra med tanke på mitt nykläckta intresse för klimatet, är att prata radio och pod. Det jag inte hunnit med är att dela de senaste avsnitten här på bloggen, eftersom jag hade lite av en kris nu under våren. Men varför inte dela två nu, som tips på sommarlyssning? Jag tror på det!
Allra senast var jag en liten del av ett program som heter Kjells Agenda, och ja, jag pratade köpstopp. Kloka Katarina Graffman pratade om skam och också hur komplex situationen är, när vi både kan ha en klimatkris och en ekonomisk kris samtidigt och hur vi behöver bestämma oss för vilken värld vi vill bygga.
Sen så var det Heja Framtiden, med Christian von Essen. Min bok Klimatglädje fick extra mycket plats och därtill lite småkluriga frågor som gjorde att hjärncellerna fick jobba på!
Här kan du klicka vidare till ett inlägg med ytterligare en podd och ett radioprogram som jag gästat (länkar finns långt ner i inlägget).
Jag har inte pratat om det särskilt mycket (jag bloggade senast i april), för jag hade inte en blekaste om att en kris fortplantade sig i mig, där i mars månad. Vet du varför? För jag ville inte känna mig vid den. Men nu kan jag säga det högt: jag blev knockad av corona-krisen (jag tror det kanske märks lite i det här inlägget). Mest för att alla andra drabbades också.
Här är några av de saker som blev min vardag.
* Jag sökte jobb som en galning (nåväl, jag fick också ett uppdrag inom kommunikation som ger mig fjärilar i magen, för det känns så meningsfullt).
* Jag sov(er) dåligt. Alldeles för dåligt.
* Så var det var ångesten. Jag hade någonstans hoppats att jag aldrig mer skulle ha den varianten som sätter sig i bröstet, som paralyserar och trycker, som skrämmer. Som gör att jag undrar, varför? Ingen särskild anledning enligt mig, utan en stark kroppslig förnimmelse som gör att annan närvaro blir svår att få till. Så vad gör jag? Jag badar kallt, jag försöker sova ordentligt, jag reflekterar. Om det hjälper? Det måste det göra. Envis som tusan. Samtidigt vet jag att för mycket målinriktning kan sluta galet det med. Man kan bli lite för ambitiös när man vill stävja sin ångest.
Men det vänder nu. För jag märkte senast idag att jag saknar mitt eget driv. Både det som gäller mitt entreprenörskap, men också drivet mot ett enklare liv. Tänk att jag får ha dessa båda sidor i mitt liv. Knasigt och alldeles, alldeles underbart.
Dessa tider. Låt oss gå bortom “allt det”* för en stund, för att marinera det här med tid. För visst har tiden förändrats en del? Vi behöver inte längre åka till jobbet om vi jobbar på ett sätt som involverar dator och uppkoppling mot internet, för nu har vi kontoret hemma. Helt plötsligt kanske du sparar 14 timmar i veckan på att inte transportera dig. Vad gör du med den tiden istället? Är tid pengar eller är tid: ledig tid? Fri att fylla den med vad du vill? Om vi kopplar samman det med hälsa för en stund, så kanske du går hemifrån ändå, tar en timmes promenad och transporterar dig hem igen, så att du får en stunds rörelse?
*Jag orkar inte ens skriva ut ordet kris.
Försiktigt nöta mark med fötterna.
Bibliotek och transport
För några dagar sen skulle jag en sväng och lämna böcker på biblioteket. Böckerna var grannens och jag ville gärna göra det, en tjänst och samtidigt komma bort en stund från “allt det”.**
**Jag orkar inte ens skriva att jag får krupp av att bara vara hemma.
Så jag satt här hemma och pusslade med tiden. Jag ville inte åka kollektivt (och du vet ju precis varför) och jag ville inte ta bilen (det är en helt annan historia: att vi fortfarande äger bil men inte använder den). Tittade på klockan. Hon var redan efter lunch och jag kände att eftermiddagen och vardagen efter arbetstid närmade sig med stormsteg. Kanske skulle jag ta bilen ändå, så kunde jag handla på vägen hem? Ett klassiskt försök att rättfärdiga sina koldioxidutsläpp, om du frågar mig. “Om jag bara har tillräckligt många ärenden med bilen, så är det okej”. Så klart går det att diskutera det här i oändlighet. Och det blir förstås en skam när jag berättar att jag inte gillar bilen. Det finns givetvis situationer där bil är ett redskap för att livet ska fungera. Men låt oss åtminstone fundera på det. Och: i Coronatider*** så tänker jag att bil kan behövas. Eller som när lilleman fick en plastbit i ögat och vi behövde ta oss till akuten. Livet händer.
***Så bra lyckas jag med att hålla mig undan från att nämna krisens namn.
Låt mig ta ett exempel, innan vi får en lösning på biblioteksmysteriet. Jag ska strax ta emot ett besök av min bästa vän. Vi ska ta en promenad utomhus på behörigt avstånd. Kaffetermos. För att det ska vara möjligt behöver han ta bilen. Det jag, eller vi, väger emot utsläppen är möjligheten till samvaro. Sen visade det sig att jag hittade ett par beggade fotbollsskor i Huddinge, som han kan hämta upp på vägen. Visst, jag försöker kompensera för utsläppen, för på detta vis behöver vi inte köpa nyproducerat eller att jag åker till Huddinge med vår bil. Det blir en präktighet över det hela (jag kan tänka mig att det är irriterande, jag har fått meddelanden från folk som tycker att detta är symbolpolitik), men att effektivisera våra privata resor är en del av den medvetenhet som behövs, när det gäller klimatfrågan. Varje kilometer med bil är som bekant ca 200 gram koldioxid. Räkna på dina resor!
Kaffe utomhus med bästa vännen Sven – den bästa kaffen!
Men så tillbaka till det här med tiden. Jag skulle alltså till biblioteket, och räknade på det lite till och tänkte att det faktiskt är möjligt för mig att ta cykeln ändå, om jag pusslar lite med maken, så att han hämtar och är med barnet och jag kommer någon timme senare än beräknat (kontra bilåkandet). Det blåste som tusan och jag fick mjölksyra, men jag fick också göra något vettigt med tiden. Jag fick, tur och retur, cirka 90 minuters pulsträning. Tid blir hälsa. Tid blir också “utsläppsminskning“. Det blir också handling i den lokala butiken istället. Det blir mindre tid med familjen, men kanske kan vi ta igen det under helgen? I och med att vi jobbar hemifrån kan vi hämta tidigare. Så ja, det går att tänka flera varv på temat: vad är tid?
Jag pratar gärna om olika sätt att minska sina utsläpp. Jag är förhoppningsvis inte svart eller vit i mitt sätt att resonera.
Nu kommer lite reklam.
Så här skriver jag om bilresor i min bok Klimatglädje:
“Jag tänker att vi ska kunna använda bilen ibland, men mest när det verkligen inte finns alternativ eller tid. Tiden är ett krux, många av oss vill eller behöver effektivisera. Men om vi verkligen förstår vinsterna med att inte ta bilen och också lär om oss hur vi tar oss fram på annat sätt, då tror jag det blir lättare. Att ha en fyraåring hemma och vilja gå på aktiviteter är högst normalt, och min tanke är att det bilfria livet kan hindra oss från att göra saker, men jag påminner också mig själv om att vi bor i en kommun i den stora staden – för oss ska det inte vara ett problem att inte ha bil, egentligen. Att välja aktiviteter nära eller där det är enkelt att ta sig kollektivt är det som gäller ifall man vill vara klimatsmart. Det handlar ju också om vad du har för utbud i din närmiljö. Har du nära till dina aktiviteter eller till grönområden, så blir du automatiskt en klimathjälte när du inte behöver ta bilen för att kunna värna om dina intressen.
Vad sparar jag i utsläpp genom att inte ta bilen? Jag hittade en kalkylator på nätet, där jag kunde slå in antalet kilometrar och storlek på bil. Där fick jag fram att min bil ger upphov till ungefär 200 gram koldioxid per kilometer – det är ingen exakt siffra, utan det blir mer för att få en ungefärlig bild. Har du någonsin tänkt på hur mycket bilen genererar i utsläpp? För mig var den kunskapen ny och med den till hjälp kan jag få en tydligare bild av hur mycket utsläpp jag ger upphov till med de bilresor jag tidigare berättade om:
1 resa tur och retur till Friskis Haninge: 11 kilometer à 200 g: 2,2 kg koldioxid 1 resa tur och retur Friskis Tyresö: 16 kilometer à 200 g: 3,2 kg koldioxid 1 resa tur och retur Ica Maxi: 8 kilometer à 200 g: 1,6 kg koldioxid Per vecka: 7 kg koldioxid Per år: 364 kg koldioxid
När jag skrev ovan, så hade vi inte ett virus som härjade. I förra helgen tog jag bilen och lilleman och åkte till Tyresta. Jag kikade på bussen som kom in till busshållplatsen, och den såg dessvärre ganska full ut – det gör att jag just nu väljer bilen. Men! Jag dregglar också över en elcykel med låda, jag vill kunna åka till olika platser, max en mil bort, på utflykter, utan att vara beroende av varken buss eller bil.
Det var mina tankar om tid. Jag har skrivit en del förut, kika på de här inläggen:
Klicka på bilden om du vill komma till programmet!
Innan jag “lägger på” vill jag skriva en sak. Du behöver inte alls känna att du håller med mig. Hur vi transporterar oss har olika dynamik hos olika människor, hur vår vardag ser ut, kan också skilja sig markant. Det är lätt för mig att snacka om bilfrihet, för att det passar oss bra. Men, jag vill lyfta frågan ändå, så att vi kan ha ett samtal. Det är svårt att skriva, utan att döma. Utsläppsminskningar är inte svarta eller vita. Tack för att du läser <3
