Latest Blog Posts / Page 56

Så startar jag frilanshösten 2017 med mina bästa kom igång-tips!

egenföretagare 2 bild på kalender

Jag smygstartar.* (läs nedan).

Nedan följer en guide på saker som fungerar för mig – alltså hur jag gör för att få pengarna att rulla in i företaget på ett kontrollerat sätt. För mig har överblicken och kontrollen viktiga funktioner. Jag vet vad jag ska göra, och jag känner mig superlugn när jag ser att budgeten går ihop. Häng med!

Och: jag är jättenyfiken på hur andra gör – så berätta gärna!

Egenföretagare steg 1.

Din budget ger dig dina ramar!

Det absolut bästa sättet att starta igång hösten för mig är att få en överblick över ekonomin. Jag har en budget, som jag följer slaviskt. Varför? Jo, den berättar för mig hur mycket jag ska sälja in för, månad för månad. Mitt excelark används flitigt: ligger jag över eller under budget? Älskar att ligga över – förstås! Då kan jag ta det lite lugnare med säljet och fokusera på produktion.

Hur gjorde jag min budget? Jag räknade med att jag fakturerar under elva månader – lite försvinner i december (ofta brukar jag skippa att fakturera över årsskiftet för att göra redovisningen enkel) och sedan är jag också ledig under sommaren (det visade sig också att jag hade föräldradagar kvar, så det blev en lång ledighet denna sommar). Sen funderade jag över hur mycket som jag behöver få in för att gå runt, samt kunna lägga på sparande. Den summan delat på elva månader: så mycket ska jag dra in!

Eftersom jag hade ett bra första halvår, så låg jag nästan två månader över budget, det vill säga jag hade sålt betydligt mer än vad jag hade “krav” på mig. Dels berodde det på ett större frilansjobb som sträcker sig över flera månader och dels har jag varit flitig på säljbiten.

Läs gärna: När du startar eget – börja med sälj (råd på vägen).

Egenföretagare steg 2.

Översätta dina budgetmål till konkreta förslag (som du ska sälja in).

Låt oss säga att jag ska sälja för 30 000 kr + moms per månad, vad innebär det i reda uppdrag. Min produkt/tjänst är att jag säljer mina timmar eller paketpris när jag skriver artiklar. Då översätter jag att jag, som exempel,  ska sälja tre paketerade artiklar à 10 000 kr + moms. Och så kör jag på det.

egenföretagare 1 bild på kalender
Stora säljveckan närmar sig!

Egenföretagare steg 3.

Sätt en planering för kontakt och peppra på med sälj.

Du vet vad du ska dra in. Du har paketerat. Planera in i kalendern: datum då du ska kontakta din kund. I mitt fall kan det ta upp till tre veckor innan beslut tas – så jag säljer in för nästan dubbelt så mycket som jag budgeterar för – dvs försök att sälja in för 60 000 kr + moms: 6 paketerade idéer (som exempel). Ja, och det är ju så att det kommer “nej tack” på vägen – så sprid dina risker.

Jag använder mig av ett excelark där kontakt skrivs in, och även datum för uppföljning.

Missförstånd?

“Åh vad många uppdrag du får”.

Nja. Jag skulle säga att jag säljer in 80% av mina uppdrag.

Men – det gäller också att hitta det som fungerar för dig – så jag bugar mig ödmjukt när till exempel Ann-Sofie Forsmark skriver följande på sin företagsblogg, på temat sälj.

“Sälja” låter jättejobbigt i mina öron. Att ta kontakt med någon för att försöka sälja in något, ännu jobbigare. Jag visste att jag aldrig skulle trivas med att höra av mig hit och dit genom så kallad cold call selling och har tagit en annan approach som hittills har fungerat jättebra. Inom ultralöpningen pratar en av mina gurus Tim Waggoner om att ibland låta träningen komma till dig. Alltså att inte pusha på utan att göra det du ska och låta förbättringarna komma. Jag tänker lite likadant fast med det jag vill förmedla. Det här är inte att likställa med att sätta sig med benen i kors och vänta på uppdrag. No no. Men att göra det du gör, gör det så jäkla bra du bara kan, ge det lilla extra och sen berätta om vad du gjort i de kanaler där du tror det kan finnas andra som kan ha nytta av det. Berätta om något man gjort och inte bara om vad man vill göra.

För dig som vill veta vad EnEmilia gör

Det är lätt att glömma, att många nya personer tittar in på bloggen – så här kommer vidare läsning för den som undrar vad jag gör i min verksamhet.

Om EnEmilia – lite om bloggen.

Mina tidigare jobb – memory lane

Ett drömjobb: moderator för Pratbubblan på Allt för hälsan

“Hur blev du frilansjournalist?”

Frilansjobb “Hälsomaten som gjorde mig sjuk”

* Smygstarta – vad innebär det egentligen? Jag har lilleman en vecka till, det är vi två mot världen (maken arbetar) och jag är pepp till tusen. Vi har himla kul, men det är också en utmaning för mig. Hur då? Det handlar främst om det här med uppmärksamheten. Jag vill vara där, men min hjärna har en historia av att lätt tröttas ut. Så på det sättet kallar jag det för utmaning. Vi kan väl avslöja att jag behöver eftermiddagsvilan minst lika mycket som lilleman.

Mitt bästa verb.

enemilia vila vara meditation 2

Jag frågar ibland. “Vad tycker du att jag ska göra?”

Ofta handlar det om att jag verkligen inte vet var jag ska börja. Det är som att flera olika verb drar i varandra därinne. Tvätta, städa, springa, träna, ringa, skriva.

Det segar, det sliter. Humöret är obestämt. Varken hackat eller malet.

Jag gillar det inte alls.

Jag tror det handlar om att jag inte är närvarande i vad jag vill. Jag är inte närvarande i känslan, utan befinner mig i ett ingenmansland när det gäller känslor. Det handlar också om modet att våga känna efter. Ett mod jag ibland saknar.

Det bästa verbet är det svåraste. Som är beroende av sinnesstämning. Som inte vill tas för givet.

Vara.

För vara ger jag mitt liv. Jag kan gråta för det. Att slåss för rätten. Därför blev jag så tagen av Lisa Ekdals hyllning av vilan i hennes sommarprat. Förebild.

Låt mig. Vara.enemilia vila vara meditation

Så jag skrev ett sms.

tyresta barnvagnsslingan

Och jag satte mig på cykeln. Trampade ner pedalerna, trots att kraften i kroppen kändes uttömd. Jag stannade till vid lilla Coop. Gick in och köpte mig en kylskåpskall cola. Drack några klunkar och cyklade vidare. Den där nerförsbacken, innan grusvägen tar vid, den är frihet för en cykel. Sen in på gruset, det knastrar till. Cykeln är stadig. Ängarna tar vid, gröna och sköna. Solen är augustivarm. Nu, nu är tiden min.

I Tyresta by lägger jag mig på en bänk i skuggan. Jag tror jag ligger där i 20 minuter. För att jag kan. Äter en chokladbrownie och dricker kaffe, allt medhavt. Några klunkar cola till. Nu vill jag ut i skogen.

5 kilometer. 5 vackra kilometer. Och färden hem känns lätt. 2,5 timmes break från vardagen, det var vad jag behövde. Tack.

tyresta får haninge tyresta barnvagnsslingan  enemilia uteliv tyresta

 

Sms:et var till min man. “Jag åker på en liten utflykt med cykeln. Behöver tanka energi. Hör av mig”. Ibland är det så. Att jag inte ens orkar berätta, prata, tala. Då är det lättare att skriva.

Apropå att behöva ett break. Läs gärna mitt förra inlägg: Egentid. Några ord om föräldraskap.

Hur tankar du energi?

Egentid. Några ord om föräldraskap.

egentid enemilia

Två veckors semester tillsammans. Dagliga utflykter. Vardag fast ledigt. En vecka kvar och nu börjar vi fundera på upplägg. Tillsammanstid är bra tid. Men egentid är minst lika viktig. Så den planlösa semestern får nu en ny riktning. Som kräver sin kommunikation. Det skulle jag säga är en utmaning. Vi vill mest att det ska flyta på, att ansvaret är delat och att vi vet ungefär vem som gör vad. Samtidigt: finns det ingen struktur eller planering, så blir jag lite orolig efter ett tag. Vad förväntar vi oss av varandra?  Det blev sena kvällens samtalsämne igår, och vi bestämde oss för att göra upp någon form av strategi. Skönt!

grus i hand inlägg om egentid

På min egentid vill jag

Springa.

Skriva.

Lyssna på sommarprat. Jag har bara hunnit med Rickard Söderberg, Richard Tellström, Linda Boström Knausgård och Biskop Anders Arborielius. När jag nu tittar igenom listan är det namn efter namn som jag vill lyssna på!

Vara helt själv. Till exempel här.

enemilia egentid

Fika med en kompis.

Läsa. Jag läser som aldrig förr. Just nu är det Ditt inre liv av Mats Lekander. Ämnet är intressant, men det är ibland svårt att följa resonemangen – det är för många lager av parallell information. Jag tror jag behöver ha ett annat sinnestillstånd när jag läser boken, och just nu skulle en deckare passa bättre.

egentid vs tillsammanstid

Jag har skrivit om egentid förut i inlägget Inre stress. Jag påminner mig själv om följande rader:

“Var tydlig med att du behöver tid till annat. Var tydlig med att ge din partner samma sak. Var också tydlig för dig själv att nu, nu är det kvalitetstid med barnet, där telefoner, plattor och andra devices är bannlysta. För om det är något som stressar mig mest så är det när jag multitaskar. Typ svara på mejl samtidigt som jag bygger torn eller bygger Duplo. Nej, när jag jobbar så jobbar jag, när jag leker så leker jag.

Kärlek kräver engagemang och engagemang kräver energi. Sa någon återhämtning?”.

Är du bra på det här med egentid?

När du vill mindre. Och får mer.

Den senaste tiden har jag sprungit in i det. Snubblat, tagit mig upp. Och så står den där. Enkelheten. Om den hade en färg, var den vit. Om den hade ett ansiktsuttryck, så är det den där sucken av lättnad som precis lämnat bröstet och munnen. Om den hade en känsla, var där både sorg och glädje.

Bilderna i det här inlägget är tagna av Christofer Lind. De är från vår semester, som består av enkla utflykter i närområdet. Vårt fokus är att röra på oss, vara ute, och vara någorlunda mätta. Matsäcken är oftast skuren frukt, nötter och vatten. Ibland har vi köpefika med oss.

Efter att ha intervjuat många människor de senaste åren tycker jag mig se ett mönster. Livet händer och vi tar då livet på fullare allvar. Det världsliga backar för något mer innerligt. Hur detta innerliga ser ut beror nog alldeles på, men det jag syftar på är förstås nya värderingar. Vi lyfter lite, när vi helt plötsligt vill mindre. Och får mer.

Jag intervjuade nyligen Maria – läs “Jag var redan djupt olycklig”.

När jag skrivit om min egen kris i livet, är den ofta svår att beskriva. Det är som att orden inte gör den rätta. Ordet “lidande” känns fattigt på något vis. Men när nu livet valde att komma åter (för inte var det då jag som styrde. Mer andligt än så här blir det inte) så har omvärderingen och analysen kommit med den. På köpet.

Leva enklare liv. Så tänker jag om….

Tiden.

Jag behöver kunna styra den alltsomoftast. Jag vill inte styras av någon annan. Tiden är värdefull, men den är inte bara debiterbar tid. Den är betydligt mer än så. Tiden är möjligheten till att växa. Tiden behöver inte dig, men du behöver tiden. Den är kaxig, den är stark. Den har makt, men kan bli din vän. Din bästa till och med. Förhållningssättet till tiden behöver arbetas på (jag är inte klar). Min värdefullaste aktivitet jag lägger in i tiden är sömnen och familjen. Och tiden ler.

Pengar.

Jag slutade shoppa. Som en reaktion mot stress och press. Ekonomi är inte kul ifall man känner en brist. Jag ville frigöra mig från det. Jag vill inte vara beroende av pengar, även om jag till viss del är det. Men om vi bortser från taket över huvudet och väl valda livsutgifter så vill jag vara fri. Jag säger ett stort nej till shopping och tänker att jag får frihet istället. En frihet som gör att jag både kan må bra och dåligt. Jag är inne på mitt andra shoppingfria år, och ja, det gör mig gott.

Läs mer om shoppingfritt här!

Och här ett inlägg från en med liknande värderingar: Hildas.se skriver om varför hon rensar så frenetiskt.

Ångesten.

En följeslagare som föddes nästan i samma stund som jag kom till världen. Förståelsen har ökat, men att jag helt skulle vara ångestfri är en utopi. Min ångest är också en drivkraft, den får mig att göra konkreta saker. Den gör att jag är ute och springer (det är så underbart när det fungerar!). Den är min, min alldeles egna. Jag kan inte förebrå mig själv. Jag behöver i viss mån ha den. Jag slutade slåss, och fick ju livet tillbaka. Så ångest, we’ll manage.

#Utmattad – det finns anledning att skriva

Enkelt liv, kräver enkla val. Jag vill vara helt okomplicerad.Jag tror att om årets julklapp var en känsla, så skulle den känslan vara LUGN. Jag vet inte, men är vi inte lite väl omständliga när vi lever våra liv såsom vi vill MEN ändå känner att det skaver? Jag tror att enkelhet ger ett klarare huvud, en större möjlighet att njuta och dessutom mindre stress.

Om du inte läst Stresskolan del 1-5 – varmt välkommen! (del 1 + länkar till de andra avsnitten).

Jag slänger in mitt mest lästa inlägg: Att leva enkelt – om minimalism

Har du omvärderat något? Lätt/svårt? Berätta hemskt gärna!

Här kommer då “mellan raderna”.

Apropå tiden. Jag stressar också, tycker att tiden inte räcker till.
Apropå pengar. Jag sneglar förstås på “nytt och fräscht”. Men jag hinner fundera det där extra varvet. Och så blir det ett nej. Det jag gör är att jag unnar mig upplevelser istället. Som att åka till Åre, som att ta mig fotvård. Äta ute gör jag mest hela tiden. Man får lägga band på sin präktighet ibland 😉
Apropå enkelt liv. Jag har börjat drömma om ett eget litet torp. Hjälp?

Stresskolan 5. Maria Bååth: “Jag var redan djupt olycklig”.

all things green maria bååth

Det här är sista delen av Stresskolan. Vi får möta Maria Bååth bakom All things green. Jag träffade Maria på Workation Åre i början på året, och det vi då hade gemensamt var synen och intresset för sälj för influencers. Med tiden har jag också förstått att Maria har bromsat och valt ett annat typ av liv, som skiljer sig från normen. Därför ville jag gärna tala med henne om upplevelsen av stress. Varmt välkomna till Stresskolan 5:3!

Hon ser brett på stress, och på frågan om vad som stressar henne får jag en analytisk version tillbaka. För Maria kan stressen vara yttre och inre, den kan bestå av familjehändelser, det kan vara en situation på arbetet. Vi bestämmer oss för att titta närmare på vad som hände 2011 då hon var tvungen att omvärdera.

Allt.

– Jag fick en stroke och det blev förstås en stress för mig. Den var både mental och fysisk.

Du kan läsa mer om stroken på Marias blogg!

Stressen som hon beskriver var en konsekvens av stroken. Att vara 32 år gammal och få en stroke hör inte till vanligheterna. Hon beskriver en trötthet och orkeslöshet som kunde slå till utan förvarning. I situationen börjar hon också fundera över vad som var och är viktigt för henne.

– Tidigare var det mycket prestation. Att köra på. Det fanns inget “vad händer sen”, utan då kunde jag sova på helgen istället.

Hon är ärlig med hur tankarna kring livet såg ut.

– Det var framåt, uppåt, mer i lön som gällde.

En förändringsprocess föddes. Och de efterföljande åren blev nu ett resultat av att Maria lyssnade på sin längtan och också funderade över den stress hon upplevde, utöver sviterna efter stroken.

– Jag satt i soffan hemma och bad min man ta fram ett ritblock. Jag ställde mig frågan: Om jag dör om ett år, vad vill jag ha upplevt? Jag skrev ner vad livet skulle innehålla. Och då såg jag ju, det var ju inte alls så som mitt liv var just då. Och nu ville jag ta vara på chansen. Stroken var en stress för mig, ja, men jag var redan djupt olycklig. Jag hade gjort allt det som förväntats av mig, med ett ordnat liv, men det skavde.

Bollen var i rullning.

– Jag tog bort fika, shoppa och festa. Jag visste också att jag ville vara mer kreativ och leva lugnare och närmare naturen. Det var också då bloggen kom till.

Bloggen var Made by Mary, sedermera All things green. Maria började frilansa, hon berättar också om den dagen hon sa upp sig. Känslan gick inte att ta miste på.

– Det var så fruktansvärt skönt – äntligen fanns det syre i luften!

Hon nämner också en annan typ av stress som både hon och hennes make har funderat mycket på: den ekonomiska stressen. Den som upplevs i ekorrhjulet, där huslån och livsstil kräver pengar på kontot. Men vad händer om man väljer bort det som kostar? Vad är det vi måste, funderade Maria på.

– Jag behöver kunna gå på toa, andas, ta mitt insulin eftersom jag har diabetes, äta så att jag har energi, dricka och inte vara för kall. Men utöver det?

Idag bor Maria med sin man i Lilla Sundby och som hon själv beskriver det: “med skogen som närmsta granne”. Att leva enkelt, att leva lugnt är hennes verklighet. Stroken och stressen fick ett gensvar, även om priset var högt.

– Vi ville något som var äkta för oss.

Att leva helt stressfritt är inget självändamål, men en stressutmaning som Maria nämner är sociala medier. Främst Facebook. Eftersom hon bor på landet har det varit ett sätt att hålla kontakten. Samtidigt känner hon en tydlig stress. Hon förklarar hur det kan bli.

– Då blir det att jag skrollar för skrollandets skull och att jag inte kan släppa det. Jag måste kolla! Men jag vill ju inte det. Jag stängde av Facebook ett halvår, men då missade jag å andra sidan saker som hände.

Jag och Maria pratade en timme kring vad stress har inneburit för henne personligen. Det jag tänker spontant är att hur vi lever våra liv kan vara en stress i sig. En livsstress. När det blir skarpt läge, som i Marias fall med stroken, då blir det som ett uppvaknande. Jag minns själv hur stor inverkan min depression har haft på mig, i mina livsval. Och jag känner igen mig i det Maria beskriver: det här med enklare liv, fundera vad man lägger sin tid på, pengar. Jag passade på att be Maria om några tips på vägen – med fokus på stress i vanlig ordning!

All things green – Marias tre tankar om stress

Foto: M. Bååth All things green

Hur ska man tänka kring sin egen stress och stressiga situationer? Maria ger sitt perspektiv.

Räddar du liv?
Maria förklarar:
Även om det känns stressigt, sätt saken i perspektiv. Om du inte räddar liv, då behöver du inte panika!
Vad måste du?

Maria förklarar:
Att göra saker som man vill – det ger energi. Och det är också en bra medicin mot stress! Att göra det man måste, ja, det måste man (ni minns kanske resonemanget ovan? vad är det vi måste? egentligen?). Men se till att fylla på energin!

Om du alltid börjar med “måste” och sen “borde” är risken stor att du tröttar ut dig själv.

Och en brasklapp för den som behöver: Det man borde är sällan viktigt.

Mindfulness. På ditt sätt.

Maria förklarar: Det är lätt att det blir ett meditationsperspektiv på mindfulness. Men det handlar ju om att få tyst på våran monkey mind och dess tjatter. Om det funkar för dig att sitta och andas, då skulle jag istället gå ut och göra något aktivt för att få tyst på tjattret. Gå ut på en äng och räkna antalet olika blommor som finns där, samla löv i regnbågens färger.

« Newer Posts Older Posts »