Efter en höst som går i ett vill jag landa. Jag är inte klar än, uppdragsmässigt. Men jag vill ha det där mjuka fokuset. Vars grund handlar om att vara hållbar i stunden. Jag har lätt att dras med. Inte sällan är jag entusiastisk. Men som jag skrev hos en vän: det är stillheten jag jagar. Inget annat. Jag drömmer just nu, förutom alla hållbara grejer jag vill göra, om att gå upp i ottan och möta morgonen, ute i naturen. Därför börjar jag med ett boktips på en vacker bok.
Naturens hemlighet – av Eva Sanner
Jag blev tidigt i våras intervjuad av Eva Sanner om mitt köpstopp. Min historia skulle få vara med i hennes bok, som släpptes för bara några veckor sedan. Jag fick ta del av boken och jag måste säga att den betyder mycket för mig.
Naturens hemlighet tittar på samspelet mellan naturen och människan – ur vinklar som inte ens jag visste fanns. Eva skriver om det på ett sätt som tilltalar mig väldigt. Det är dels de referenser som vi har i den forskning som bedrivs på naturområdet, vilket ger en trygghet för mig som läsare: det här vet vi, och så här kan vi använda forskningen.
Men det finns också en djupare berättelse, insprängd. Där Eva själv tar del av naturen, på ett poetiskt sätt. Hon närmar sig, funderar och reflekterar. Och det här tycker jag om så mycket. Inte sällan har jag känt mig tafatt inför naturen – men Eva inbjuder oss till att skapa relation till den. Om du på något sätt vill känna och kunna njuta av naturen, veta mer om den och få förslag på hur du kan göra: läs boken. Verkligen. Det är en sån skön mix av ren kunskap, filosofiska inslag, case och mycket mer. Och fantastiskt vackra bilder av Lena Granefelt.
Bloggtips: Vara med naturen, här skriver Josefin Wilkins.
Naturen, Jag.
Jag har skrivit många gånger om min sjukdomshistoria. Där jag landade i ett inferno av svåra känslor, vakna nätter, omisskännlig ångest och framför allt: den bedövande hopplösheten. Att nu vara där jag är, känns som en dröm. Jag nyper mig i armen. Jag vet ibland inte om det faktiskt är sant. Att jag kom ut. På andra sidan. I en ny värld.
I fredags följde jag med en annan mamma till ett stall, med hennes son och med min egen. Och när jag kände den där äkta glädjen över naturen fick jag tårar i ögonen. Jag kan alltså känna igen. Det är en vinst utan dess like. Där är som att få ett nytt liv att förvalta. Jag vill alltid vara i naturen. Jag vill aldrig jaga något annat än stillheten i mitt inre.
Har du en relation till naturen? Kan du beskriva den? Vad skulle du säga är Naturens hemlighet?
Foto: Christofer Lind
