Två veckors semester tillsammans. Dagliga utflykter. Vardag fast ledigt. En vecka kvar och nu börjar vi fundera på upplägg. Tillsammanstid är bra tid. Men egentid är minst lika viktig. Så den planlösa semestern får nu en ny riktning. Som kräver sin kommunikation. Det skulle jag säga är en utmaning. Vi vill mest att det ska flyta på, att ansvaret är delat och att vi vet ungefär vem som gör vad. Samtidigt: finns det ingen struktur eller planering, så blir jag lite orolig efter ett tag. Vad förväntar vi oss av varandra?  Det blev sena kvällens samtalsämne igår, och vi bestämde oss för att göra upp någon form av strategi. Skönt!

På min egentid vill jag

Springa.

Skriva.

Lyssna på sommarprat. Jag har bara hunnit med Rickard Söderberg, Richard Tellström, Linda Boström Knausgård och Biskop Anders Arborielius. När jag nu tittar igenom listan är det namn efter namn som jag vill lyssna på!

Vara helt själv. Till exempel här.

Fika med en kompis.

Läsa. Jag läser som aldrig förr. Just nu är det Ditt inre liv av Mats Lekander. Ämnet är intressant, men det är ibland svårt att följa resonemangen – det är för många lager av parallell information. Jag tror jag behöver ha ett annat sinnestillstånd när jag läser boken, och just nu skulle en deckare passa bättre.

Jag har skrivit om egentid förut i inlägget Inre stress. Jag påminner mig själv om följande rader:

“Var tydlig med att du behöver tid till annat. Var tydlig med att ge din partner samma sak. Var också tydlig för dig själv att nu, nu är det kvalitetstid med barnet, där telefoner, plattor och andra devices är bannlysta. För om det är något som stressar mig mest så är det när jag multitaskar. Typ svara på mejl samtidigt som jag bygger torn eller bygger Duplo. Nej, när jag jobbar så jobbar jag, när jag leker så leker jag.

Kärlek kräver engagemang och engagemang kräver energi. Sa någon återhämtning?”.

Är du bra på det här med egentid?