Det finns dagar där motgångar radar upp sig, kaxigt på led, hånleendes och tanken blir: jag skiter i det här nu. Sen är man på banan igen, och baxar bort det där tråkiga (som till stora delar beror på tankar) och så vänder det. Det kan ske över en dag. Men visst är det tungt?

Vissa är proffs på att vända motgångar till något positivt. Men måste allt vara positivt och glädjande? Bra att se lite skillnader, tänker jag. Uppleva olika saker. Något klokare på andra sidan.

Men mitt i skiten vill väl ingen befinna sig. Vi jagar trygghet och jag är den första att säga ett stort ja till rutiner som fungerar. Samtidigt vet jag att livet inte alltid blir som man tänker, oavsett ansträngning. Saker händer. Det går inte att försäkra sig mot livet.

Men så till det goda som också finns där, förhoppningsvis ofta. Jag tänker på de gånger då vi faktiskt når våra mål. Det verkar finnas en tendens att vara missnöjd ändå. Känna att man inte är tillräckligt bra. Fundera på vad man kunde gjort bättre. Kan vi uppskatta, på riktigt, det vi gör?

I mina flöden har tacksamhetstisdag dykt upp som en påminnelse om att aktivt faktiskt ge sig själv och sin omgivning cred. Vi har Vevve som bloggar om det på sin sida, skönpuls, och jag har även kikat in hos Härliga Vardag. Det tycker jag är ett bra initiativ!

Foto: Christofer Lind