I förra veckan besökte jag Natur&Kulturs #psykologilunch. Där presenterades några av höstens författare inom just psykologigenren. Jag erkänner mer än villigt att jag har sett fram emot det här extra mycket, eftersom två av författarna har påverkat mig mycket genom tidigare skrivna böcker: Anna Kåver och Åsa Nilsonne. Att få se dem live blev därför mycket trevligt, och jag fick många tankar kring områdena psykologi och inte minst, psykiatri. I det här inlägget lägger jag fokus på den nysläppta boken Oro Att leva med tillvarons ovisshet av Anna Kåver.

Oro. Högst normalt.

Anna Kåver inleder med att prata om oro, och hennes budskap kring ämnet. Oro är inget problem som ska lösas, menar författaren. Hon talade istället om att förhålla sig till oron, och att det finns två typer av den: en klok och en giftig oro. Förhållningssättet ska, vad jag förstår, minska lidandet och samtidigt öka på förståelsen för det egna inre livet. Kåver har, imponerande, 40 års erfarenhet av psykiatri och mot slutet av sin presentation skojade hon kring att “När fan blir gammal så blir han religiös” och drog parallellen till sig själv – att när hon, psykologen, blivit äldre, så har hon blivit filosof. Boken består av fyra perspektiv på oro, där ett av dem är just det filosofiska, där Kåver bland annat hämtat inspiration från existentialismen. Hon uttrycker också en stor glädje i skrivandet av det filosofiska perspektivet.

Oro av Anna Kåver psykologilunch

 

Biologin som tröst.

Ett komplement till “orons filosofi (kapitel 5)” är det mer handfasta perspektivet “orons biologi (kapitel 4)” där hjärnans uppbyggnad och funktion tas upp, samt den överaktivitet som skapas i prefontala cortex vid oro. Den typen av resonemang kring oro och ångest älskar jag. När det finns en förklaring till lidandet, som är utanför oss själva. Det som handlar om hur människan fungerar, oavsett vem man är.

Giftig och klok oro och när vet vi om vi ska vara oroliga?

Kan det vara positivt med oro? Ja, det finns förstås svar på den frågan också. Viss oro är legitimerad och kan guida oss på vägen genom livet. Det är den giftiga som vi ska se upp med. Författarna intervjuades efter sina presentationer, och en av frågorna som Anna Kåver fick var: hur skiljer vi på giftig och klok oro? Hur vet vi när vad är vad? Svaret handlade om att varje person måste utgå ifrån vad hen vill göra och uppleva i sitt liv. Är oron ett hinder, då skymtar vi en giftig oro.
Vad händer med oss när vi är oroliga? Kåver nämner aspekter som att vi är mindre glada, mer rigida, trötta och inåtvända. Det tar på krafterna att vara orolig. Hon nämner också den grund som kan mota oron i grind: nämligen trygghetens verkan. Det är inte första gången jag hör det, och det glädjer mig att trygghet än en gång kan få ljus på sig. Det finns mycket att säga om trygghet,
helt enkelt.

Sköna perspektiv.

Skifta perspektiv – ett förhållningssätt som kan lindra oro. Det kan vara något så enkelt som att bryta av med något helt annat, för att få ett perspektivbyte. Kåver nämnde sin personliga oro över världen, som hon kan hantera genom att söka sig till positiv information om allt gott som görs för att förändra situationen för många människor. Bara som ett exempel.
Oro av Anna Kåver
Det finns många spännande bitar i den här boken. Den är en orosguide (tolka mig rätt nu), men också en kunskapskälla och jag tycker mig skymta en tröst och trygghet som boken kan ge till den som behöver. Boken kan också ses som ett pussel över oro, där den sista biten lämnas till läsaren.

Jag har skrivit om oro förut – läs gärna Från ett läge till ett annat (om oro och inre stress).

Något roligt: jag ska intervjua Anna Kåver kring boken på Allt för hälsan, den fredagen den 10 nov klockan 14:15 – 14:45 på scenen Pratbubblan – jag hoppas du kan komma och lyssna! Biljetter köper du enklast via den här länken.