Posts in "psykologi" tag

När det regnar ute – 5 tips på lite mer glädje i livet

I somras, för bara några månader sen, när solen lyste och jag kände styrka. Då hände något. Det var som en vårflod, fast mitt i sommaren. Gamla minnen kom upp, med sån intensitet att jag ramlade ihop. Och augusti minns jag inte alls. Jag som älskar alla månader.

Och idag regnar det. Jag drömmer om ett bad i sjön. Men just idag är du i mitt blickfång. Och jag bromsar. Jag vill inte ha fler vårfloder. Mina tårar är slut. Och du hjälpte mig. Du ringde och det var precis som igår. Tack!

Jag ska iväg om några timmar, ska till en kyrka här i Haninge. Men i hjärtat är jag i Polen. Och där är det sommar. Det är bara det att det regnar hos mig. Och då behöver jag mentalisera. Jag behöver hitta min flytväst – och där har jag flera strategier. Har du några sådana? Berätta?

5 tips på lite mer glädje i livet

Här kommer förslag – en del kanske känns bra även för dig. VI ÄR OLIKA. Helvete vad jag har fått öva på att förstå just det. Inga pekpinnar. Men inte heller inspiration. Utan mer korta, korta berättelser.

Det här gör jag:

  1. Lyssnar på musik. Melissa Horn du har gjort det igen. Och The Cranberries. Och inte minst: dansa till Avicii. Min musikspelare går varm.
  2. Umgås med vänner. Sven har jag hängt med sedan 2005 tror jag. Du och jag! Och min finaste M. Vi ska gå på bio. Kanske 😉
  3. Vara med min familj. Min älskade son <3. Och min man som försöker hänga med när vårfloden kommer i kombination med storm. Förlåt.
  4. Skriver. Tänk att jag kan göra det igen. I somras förlorade jag förmågan att lyfta pennan. Det kommer dröja en liten stund till. Men det kommer en bok. Jag hoppas att du vill läsa den. Nervös. Men stolt!
  5. Pysslar. Jag ska försöka vara med på julmarknad i år, scouternas. Kanske pyssla ihop saker som går att sälja. JAG ÄR GRYM PÅ ATT PYSSLA. Jag borde skriva det i mitt CV.

Det var lite från mig. Jag mår bra, men augusti är fortfarande ett vakuum, även september. Men jag har också vunnit så mycket på den här krisen. Och det ger mig mikrosekunder av lycka. Bland annat för att du och jag är vänner igen.

Kram

Emilia

lite mer glädje bild på sjö

Det finns såklart en förklaring till “mentalisera”. Det handlar om att vara i närvaro med sig själv. Det här är något man kan öva upp. Och det har tagit mig drygt 10 år. Och kanske har du, precis som jag, läst självhjälpslitteratur. Och det kan vara bra. Jag har läst massor. För mycket 🙂 Men även andra böcker har hjälpt mig, som är mer åt det filosofiska hållet. Du får gärna ge mig tips på böcker. Ta hand om dig.

Önskeinlägg: “Blogga om den ovanligt fina hösten vi haft i år!”

Havsbild inlägg om stresshantering

Hösten 2024? Hur är den?

Det har varit en fin fredag. Framför allt efter att ha träffat dig Anne! En ny bekantskap (via nätet!) som jag är så glad över. Det blev en träff på Drottninggatan, som fortsatte in i Gamla Stan. Och sen finfika. Och utöver det: vackert väder.

Önskeinlägg om hösten 2024

Medan vi svenskar klagar på vädret, i alla fall några av oss (jag är inte svensk egentligen), så älskar jag hösten lite särskilt i år. Det är färgerna. Dofterna. Temperaturen (#coolcation någon?).

Hösten 2024 - foto

Men det är också något annat: det är människorna. Nour El Refai sa vid ett tillfälle: “mina människor”. Och då log jag. För jag förstod vad hon menade.

Så – hösten är vacker. Här i Sverige. Men i andra delar av världen ser det inte alls likadant ut. Och det bedrövar mig. Jag blir jätteledsen. Så idag gråter jag lite över det.

Tack pappa att du önskade detta inlägg av mig!

Du som läser – tycker du om hösten?

Kram

Emilia

Sommar (i sinne)

Jag bara tvingar mig lite

Blåsigt. Soligt. Bländande. Stundtals grått.

Men sommaren handlar också om ditt sinne. Sommarsinne. Det är i alla fall den jag är ute efter, den känslan av sommar. Dofter, bad och sommarsalt hud.

Utevistelse hjälper. Men likaväl en dag i sängen med semesterläsning. Nu senast läste jag ut Jag bara tvingar mig lite av Maja-Stina Fransson, boken som ger dig spännande romanläsning, men också en förståelse för vad tvångstankar kan göra med en person. Och även hur det blir för närstående. Läs! Du kan köpa den här till exempel.

Blomma Sandemar

EnEmilia Sandemar

 

 

Självattack – hur ser det ut?

Något som slagit mig den senaste tiden, är bloggar som på något vis mynnat ut ifrån en vilja om förändring. Ofta handlar det om personer som upplevt kris eller negativa livserfarenheter och genom att börja bry om sig själva så går de bort från självattack, mot självkärlek. Det är tufft, och en svår resa. Jag har själv förstahandserfarenhet på temat. Och därför läser jag med stort intresse. Gemensamhet i svåra frågor gör oss starkare, det är jag säker på.

Självattack låter flummigt, men är egentligen glasklart. Vi går i clinch med oss själva. Det kan handla om att

  • Vi inte tycker vi duger – och följaktligen pressar vi oss själva hårdare. Trots det verkar ingenting riktigt bra i våra egna ögon. Mycket sker i termer av tankar, som kan agera sylvasst mot oss.
  • Kroppen inte är tillräckligt stark/smal/snygg/attraktiv. Det går som ett mantra och puschar på. Om och om. Träning handlar inte längre om glädje, utan mer som ett måste. Vi vill uppnå något annat. Men även om vi når målen, fortsätter självattackerna.
  • Vi straffar oss själva på olika sätt – det kan vara alltifrån hur vi tänker om oss själva, till att de facto skada sig fysiskt, det som går under benämningen självskadebeteende.

Orsaker. Flera. Men skulle vi göra så mot någon annan?

Det är nytt för mig, ordet självattack. Jag har bland annat läst Skönpuls inlägg, där hon berättar hur hon ser på saken. Hon kommer med en del tips också!

Givetvis kommer jag med lästips, kanske inte just på temat självattack, men på temat att bli medveten om sig själv.

Åsa Nilsonnes Vem är det som bestämmer i ditt liv? Om medveten närvaro och Anna Kåvers Att leva ett liv, inte vinna ett krig – Om acceptans.

Åsa Nilsonne och Anna Kåver. Bokomslag
Väl värda att läsa.

 

 

 

Stress – att sopa under mattan eller?

Stress – status idag liksom. Det är lite fint att vara stressad. Har du varit utbränd är du nästan inne. Med alla andra. Är du stressad – så verkar det som att allt är som det ska. Vi sopar den under mattan och fortsätter, eller hur?

Stress är något jag har erfarenhet av – i både små och stora doser. Absolut, min egen predisposition för stress är avgörande: hur och vad som händer med en person under stress är individuellt. Men det som gör mig fundersam är följande: varför ska stress vara ett normaltillstånd? Varför ska vi per automatik välja att köra på, för att det är normen? Vad är det som säger att vi inte kan välja något annat istället? Berätta gärna, och det menar jag, för jag vill veta. Hur funkar det på din arbetsplats?

Jag tror inte att ”stresstålighet” som egenskap är något att eftersträva, jag är allergisk mot den typen av formuleringar. Jag tror snarare att man ska arbeta smart. Har det gått så långt att man måste använda sin stresstålighet, ja, då kan man fundera på vilken plats man befinner sig på.

Jag måste förstås skriva det här, så att jag inte råkar inte för repressalier. Stress är normalt. Vi måste kunna bli stressade. Det ligger i människans natur. Det finurliga är att hjärnan skiljer inte på vad som är sant eller inte. Är det fara så är det. Även den som befinner sig i just ditt huvud. Men är du långvarigt stressad kan det få rätt saftiga konsekvenser. Och ännu värre: vi vet om det. Ändå verkar det inte stoppa oss. Förrän vi blir stoppade av utmattning.

Den där positiva varianten då? Jag känner flera som faktiskt är rätt stresståliga, som älskar utmaningen, som får en kick och energi tillbaka. Som verkligen vill. Jag tror skillnaden där är just förmågan att hålla stressnivåerna på en schysst nivå, och att man tankar energi mellan varven.

Hur ska man tänka? Vad är en rimlig nivå? Trial and error – men de flesta av oss vet ju när det är för mycket. Och det är det jag vill peka på. Som jag så ofta skrivit: människan är till sin natur begränsad och har en massa behov. Det är inte lätt. Men lyssna, så ska du få svar. Det betyder inte att man är sämre än någon annan.

 

Utsikt La Gomera
Avstressande utsikt på La Gomera

Motgångar tacklar vi – men medgångar?

Det finns dagar där motgångar radar upp sig, kaxigt på led, hånleendes och tanken blir: jag skiter i det här nu. Sen är man på banan igen, och baxar bort det där tråkiga (som till stora delar beror på tankar) och så vänder det. Det kan ske över en dag. Men visst är det tungt?

Vissa är proffs på att vända motgångar till något positivt. Men måste allt vara positivt och glädjande? Bra att se lite skillnader, tänker jag. Uppleva olika saker. Något klokare på andra sidan.

Men mitt i skiten vill väl ingen befinna sig. Vi jagar trygghet och jag är den första att säga ett stort ja till rutiner som fungerar. Samtidigt vet jag att livet inte alltid blir som man tänker, oavsett ansträngning. Saker händer. Det går inte att försäkra sig mot livet.

Men så till det goda som också finns där, förhoppningsvis ofta. Jag tänker på de gånger då vi faktiskt når våra mål. Det verkar finnas en tendens att vara missnöjd ändå. Känna att man inte är tillräckligt bra. Fundera på vad man kunde gjort bättre. Kan vi uppskatta, på riktigt, det vi gör?

I mina flöden har tacksamhetstisdag dykt upp som en påminnelse om att aktivt faktiskt ge sig själv och sin omgivning cred. Vi har Vevve som bloggar om det på sin sida, skönpuls, och jag har även kikat in hos Härliga Vardag. Det tycker jag är ett bra initiativ!

 

mellanmålsbollar
Gårdagens bollar

Foto: Christofer Lind

 

 

Older Posts »