Något som slagit mig den senaste tiden, är bloggar som på något vis mynnat ut ifrån en vilja om förändring. Ofta handlar det om personer som upplevt kris eller negativa livserfarenheter och genom att börja bry om sig själva så går de bort från självattack, mot självkärlek. Det är tufft, och en svår resa. Jag har själv förstahandserfarenhet på temat. Och därför läser jag med stort intresse. Gemensamhet i svåra frågor gör oss starkare, det är jag säker på.

Självattack låter flummigt, men är egentligen glasklart. Vi går i clinch med oss själva. Det kan handla om att

• Vi inte tycker vi duger – och följaktligen pressar vi oss själva hårdare. Trots det verkar ingenting riktigt bra i våra egna ögon. Mycket sker i termer av tankar, som kan agera sylvasst mot oss.
• Kroppen inte är tillräckligt stark/smal/snygg/attraktiv. Det går som ett mantra och puschar på. Om och om. Träning handlar inte längre om glädje, utan mer som ett måste. Vi vill uppnå något annat. Men även om vi når målen, fortsätter självattackerna.
• Vi straffar oss själva på olika sätt – det kan vara alltifrån hur vi tänker om oss själva, till att de facto skada sig fysiskt, det som går under benämningen självskadebeteende.

Orsaker. Flera. Men skulle vi göra så mot någon annan?

Det är nytt för mig, ordet självattack. Jag har bland annat läst Skönpuls inlägg, där hon berättar hur hon ser på saken. Hon kommer med en del tips också!

Givetvis kommer jag med lästips, kanske inte just på temat självattack, men på temat att bli medveten om sig själv.

Åsa Nilsonnes Vem är det som bestämmer i ditt liv? Om medveten närvaro och Anna Kåvers Att leva ett liv, inte vinna ett krig – Om acceptans.