Jag skulle ljuga om jag sa att livet är enkelt just nu. Det finns flera saker som behöver landa mjukt varje dag och jag suktar efter tillräcklighet och snällhet mot mig själv. Du som läser kanske undrar, vad händer? Och jag har nog flera svar på den frågan. Ett svar handlar om ork, den som jag försöker få till trots att benen känns som betong. Ett annat handlar om känslor, kort och gott har jag svårt att känna något positivt just nu och det tär som sjutton. I grunden, och det här borde jag skriva med stora bokstäver, är jag en positiv person som vanligtvis ser ljust på tillvaron.
En sak har jag i alla fall kommit underfund med. Och det är att jag vill skriva mer här på bloggen. Det behöver inte alltid handla om det avgrundsdjupa utan om små upptäckter jag gör. Och ge mig själv en klapp på axeln, ja helst flera, för det jag lyckas med varje dag. För det här gör jag för mig själv:
#1 Jag badar. Varje dag sedan den 1a april med några få undantag. I badet känner jag mig hemma.
#2 Jag reflekterar och försöker nysta i det inre, jag skriver i min anteckningsbok.
#3 Läser bok för barnet, just nu en serie om Kerstin, skriven av Helena Hedlund. Vi var på stranden häromdagen och hade med bok, fika och lite leksaker. Vi sprang i vattnet och tränade benen.
#4 Morgondans med ett pass från Yogobe, dansen är på tio minuter och det är ett sätt att vakna. Jag gör också ett pass med Emma Öberg som handlar om att stärka nervsystemet, också den klassen på Yogobe,
#5 Läser boken Utan press av Sofia Viotti, den är bra och jag övar på att ta fram trygga minnen att landa i.
#6 Rörelse, får till mina steg och läste nu senast Sophias inlägg om vikten av hennes träning. Känner så igen mig!
Sen är det lätt att hamna i tankar: “Men jag gör ju ingenting av nytta”. Men den tanken behöver undersökas och ganska snabbt kommer jag fram till att den tanken inte är sann.
Tack för att ni kikar in här och läser, det betyder mycket för mig. Jag hoppas att du har en fin sommar och att du får njuta av natur och lite ledighet.