Det har väl inte undgått NÅGON att det här året varit omvälvande, 2024. Eller? Här kommer min trendspaning inför kommande år, med start redan i oktober. Ett 100 % icke-kommersiellt inlägg som jag hoppas att du orkar läsa <3. Däremot länkar jag nedan till några artiklar som jag skrivit för tidningen Hälsa, vilket varit arvoderade uppdrag. Se mer längre ned i inlägget.
Först en inledning:
Krig, klimatångest, inflation, oro och inte minst åren innan dess: pandemi, restriktioner. Sorg, rädsla. Jag slutade gråta i somras för en stund. Inga tårar kvar. Det gör ont, det gör ont som någon sjöng en gång. Trots tårar som hoppas jag på bättre tider. Och jag ser en horisont. Följ med mig. Men kanske viktigast av allt: jag vill veta mer från dig: vad tänker du om framtiden?
2025 – jag tror detta
Vi börjar med hoppet.
Vi kommer läsa fler böcker och låta skärmen vara ännu mer. Tack Anders Hansen för dina tidigare böcker som jag läst. Du sa en gång att Hjärnstark är en bok om hjärnan. Jag ville inte hålla med. För mig handlade boken om motivation. Motivation till rörelse. Fysisk aktivitet. Den trenden håller sig fortfarande.
Vi kommer lyssna på musik lika mycket nu som då, men det är nu klassikerna kommer tillbaka. Både svenska och utländska. Ungefär så som sker i programmet Så mycket bättre. Eller nej nu har jag fel. PRECIS så. Jag minns första gången jag hörde Parklands (länk till TV 4 Play) med Melissa Horn, kan det ha varit hennes första engelska tolkning?
Vi kommer samarbeta mer och bättre. Både med hjälp av AI, men inte bara AI. Vi kommer faktiskt backa ordentligt och gå bort från tekniken, och rakt in i våra närmaste relationer. Jag måste nämna en AI-guru som jag har: Paulina Modlitba. Hon har inspirerat mig att tänka smart kring AI. Hon har också ställt sig frågan kring hur vi ska använda AI, bland annat på Nyhetsmorgon på TV 4.
Nej (irriterad). Här ska minsann inte förändras någonting. Vi pratar som om ingenting, och blir det klimatprat, då vänder vi bort blicken, tittar upp mot skyn och frågar om vädret. Det är vanligt att göra precis så. Inte bara i klimatfrågan.
Igår kväll föreläste jag på Ekonomiska Muséet i Stockholm och fick en massa bra frågor att fundera på. Men det blev extra svårt. Jag är ingen politiker. Jag är ekonom och författare. Men med åsikter såklart.
“Fundera på? Berätta mer… vad menar du?”
Jag skriver ”fundera på” eftersom vi i dagsläget, 2024, fortfarande är sjukt oense. Om lösningen. För klimatkrisen. SJUKT. OENSE. (och i andra frågor med, minst sagt…)
Jag känner flera saker medan jag funderar:
Maktlöshet, hopp som sinar eller när jag tänker på orättvisor och dem finns det gott om. Eller när jag hör mumbo jumbo på radion där det hänvisas, klimatfrågan alltså, till att den tillhör någon annan. ”någon annans problem” eller ”not in my backyard” (Tack Erik Bengtson, Maria Wolrath Söderberg, Nina Wormbs m fl på Södertörns Högskola).
Och ett boktips till dig som vill förstå varför det finns hinder för omställning. ”Ursäkta mig” (länk till prisjakt)– älskar när forskare paketerar det på ett enkelt vis. Det gör att den här ibland lite trötta hjärnan kan andas mellan varven! Rekommenderar! Jag vågar också påstå att det kan vara värt att läsa min bok Klimatglädje, men den är från 2019 (finns på flera bibliotek).
Leder klimatkrisen till konsekvenser?
JA. Det är en ”no-brainer”.
Det har vi bevis för. Japp! Faktiska bevis.
Med det sagt, så betyder det inte att vi löser klimatfrågan på en akademisk kvart. Men det finns bevis som borde göra det möjligt att skapa vilja. Viljan till förändring.
Beviset är: forskning.
Sammanställd sedan LÄNGE. Fråga Johan Rockström. Men fråga också dina barn, om du har några. Vad känner de? Inför klimatet, kriget eller det som sker i världen just nu. Min känsla säger mig att vi är MÅNGA som oroar oss just nu.
Do it! Gör det bara – ropa på hjälp när du behöver, för jag orkar inte skrika själv. Faktum är att i somras slutade jag gråta över klimatet. Kriget. Det tog bara totalt stopp.
Inlägget innehåller reklam för egen verksamhet. Se mer info längst ned!
Vi är inne i oktober. Vad hände med tiden egentligen, sommaren försvann liksom? Det får jag återkomma till. Men det blir ett senare inlägg…
Jag fick tips om en alldeles färsk podd, som heter Klädindustrins retorik. Och helt plötsligt vaknade min nyfikenhet till liv igen. Decorum. Ett första poddavsnitt som handlar om det jag är mest intresserad av just nu: retorik: konsten att… föra sig? Utöver det ligger filosofi på önskelistan om jag skulle våga mig på att plugga igen.
Vad är grejen med ”klädindustrin”?
Ni som följt mig ett tag vet ju om att mitt intresse för klimatfrågan är stort. Det är ingen hemlighet. Den vaknade till liv tack vare Greta Thunberg och även andra viktiga personer: Esmeralda, Andreas och många fler, som gör allt i sin makt för att vända situationen. Vi är i ett akut läge nu. NU, inte sen.
Klädindustrin är inte min starkaste gren. Den har varit, när jag var yngre och ville passa in. Det pratas det också om på ett väldigt intressant via poddavsnittet, som du hittar här.
Podden tar upp ämnet identitet. Att höra till. Mode. Socialt tryck. Normer. I många år ville jag vara ”snygg”. Inget konstigt alls. Men för mig innebar det en stress. Jag var minst sagt utanför. Har du också känt något liknande?
Problemet, där jag också tror många kan känna igen sig, är att alla har inte råd att vara snygga. Det är en fråga om ekonomi, kapitalism, politik, prissättning etc. Det var därför jag började med köpstopp som sedan ledde till köpfrihet. Den friheten har betytt otroligt mycket för mig.
Decorum – ett förhållningssätt?
Decorum? Jag googlade på och fick upp följande: decorum är lika med ”anständighet”. Och kopplade det samman med grön marknadsföring (jag har pluggat marknadsföring en gång i tiden). Begreppen greenwashing och green hushing problematiserades och jag drar slutsatsen, tillsammans med många andra (hoppas jag!), att de företag som har möjlighet ska bete sig anständigt. Det är inte lätt. Men det går. Det måste gå.
“Vet inte om du skrivit om det tidigare men jag tycker att frågan om barn och köpfritt är jättesvår! Dels hur man lär barnen att hantera sina egna pengar men inte köpa massa ”strunt”, och dels hur man själv kan gå emot normen kring kläder exempelvis? Min yngsta vill t ex bara ha tunna leggings (vägrar jeans eller andra hårda byxor) men leggings går sönder efter en dags lek! Hen bryr sig inte men jag kämpar med tankar om att barnen ska vara hela och rena“.
Jag har barn i åldern 9. Han föddes 2015 och 2016 började jag med mitt köpstopp. Det innebär att för honom är det normalt att ha en mamma som pratar om vikten att vara varsam med pengar, att ta hand om det man har, att inte köpa nytt. Första åren var jag en rookie, så där köpte jag ibland nytt, för jag tänkte att “det är så man gör när man inte hittar det man behöver begagnat”. Ingen skuld i det, det är så vi är kodade att tänka – alltifrån marknadsföring till hur våra kompisar gör – och budskapet är: KÖP. NYTT. PASSA PÅ. REA NU – MISSA INTE!
Låt oss titta på frågorna:
Hur lär vi ut att hantera pengar? Eller om vi är trötta på allt strunt? Ställ frågan: varför är det bättre att köpa begagnat?
Jättebra formulering! I mitt fall har jag inget exempel, då han fått med sig tankar kring köp från början. Han har fått saker. Till exempel köpte hans pappa en hel del saker innan han föddes, och som sedan fyllt barnarummet. Pappan, som jag älskar djupt, hade även en hel del leksaker från det att han var liten. Det betyder att barnarummet är FULLT till brädden. Men det är för att vi inte har orkat rensa. Tänk dig 9 jular, 9 födelsedagar med kalas, spontana presenter från släktingar. Eller om det känns mer tydligt: 3285 dagar. Vad hinner barnen få, eller själva köpa, under 3285 dagar?
Hantera pengar – där skulle jag också vilja lära honom mer. Jag tror han nu är redo rent intellektuellt att prata om pengar och jobb. Ha en egen plånbok. Veckopeng. Jag har en vän som började med veckopeng tidigt – vilket jag ser som ett bra exempel på hur man kan börja prata pengar. Om man sedan får till pengapratet med sina barn, då skulle jag dels prata om exempel. Om jag jobbar 4 timmar med en timlön, vad tjänar jag då? Om jag vill köpa en leksak, vad kostar den? Hur mycket måste mamma eller pappa jobba för att vi ska kunna ge dem pengarna? Om man vill prata mer på djupet kan vi så småningom prata om vad vi värderar tillsammans – är det chips på fredagskvällen? Är det att ibland köpa en leksak, men i så fall hur ofta? Är det att “bara vara” på sommarlovet? Vad skulle barnet vilja ha mer av i livet om hen fick välja? Vad vill mamma och pappa ha mer av?
Köpa strunt eller inte? Här behöver vi se mekanismerna bakom – ofta är strunt billigt (men dyrt för miljö och klimat ur ett resursperspektiv och produktionsperspektiv). Det kan också locka för att kompisarna ha samma “strunt”. Här behöver ni till en början inte skambelägga struntet och gå in i diskussion, för min erfarenhet av att gå till attack säger att det tyvärr inte funkar. Uppmuntra till att diskutera det som barnet vill ha: vad är det för något? Vad ska man använda det till? Har kompisarna en sådan? Hur använder kompisarna prylen? Är det något som används varje dag? Kan prylen bli tråkig eller är den rolig hela tiden? Om barnet är större och nyfiket: vem har skapat prylen? Kan ni söka information tillsammans? Var kommer saken ifrån, är det Sverige eller något annat land? En tid senare kan du ställa just frågan: Varför är det bättre att köpa begagnat, vad har vi kommit fram till?
Tips: lyxa till det med saker från livsmedelsaffären. Jag är en ninja på att matplanera utefter reklamblad och vad vi har hemma. Vår veckohandling – med frukost, lunch och middag, plus mellanmål och frukt, kostade oss 807 kronor sist. Vi är två vuxna och ett barn. Vi kommer behöva kompletteringshandla. Men låt oss säga 1000 kronor sammanlagt. Men jag frångår mina principer när jag är och handlar med min son (jag handlar oftast ensam, men det är ett annat inlägg). I alla fall numera. Sist vi var inne på Lidl Haninge så hittade han svenska smågurkor i en fin pappförpackning. Ganska dyrt: 34.95 kronor. Men jag lät mig övertalas. När jag sedan tänkte efter insåg jag att det här är ett “strunt” som jag kan stå bakom. Då blev 34.95 kronor helt okej, jämför med priser för annat strunt.
“Hur kan man gå emot normen kring klädersom vuxen?“
Jag förstår. När det gäller normen så är jag lite osäker på hur den ser ut, men jag gissar att det kanske ska se ut på ett visst sätt, att en del varumärken är bättre än andra, att man gillar sköna, vackra kläder (nästan som ett konstverk kan de säkert vara, och ett sådant hantverk kostar alldeles säkert. Kanske har man en favoritdesigner). Att jag är osäker beror på att jag själv inte har det suget som kanske många andra har. Jag inspireras av påverkare som snackar second hand, loppisar, cirkuläritet, delning, utlåning, ja till och med uthyrning. Några exempel på påverkare som snuddat mitt flöde delar jag strax med mig. Jag skriver snuddat för mitt intresseområde för att “unna mig” är inte kläder (däremot hudvård! Men i ett annat inlägg, då i kombination med det köpfria livet). Däremot förstår jag känslan att vilja vara fin – det är mänskligt, roligt, viktigt. Men exakt hur vi når denna känsla ser olika ut. Som tur är!
Jag ärvde kläder från min svärmor när hon gick bra. Fina kläder i bra kvalitet. Min kompis Asia Pietrzyk har hjälpt mig vid 3 tillfällen sedan 2016 att köpa second hand-kläder och några nyköp – då för att jag har ett jobb som ibland kräver kommunikation i termer av kroppspråk, kläder, smink. Och det är roligt!
I sommar passerade vi en loppis i närheten. Jag köpte:
Ett par vinterskor Treksta, storlek 38. Det blev en tia. Nya kostar: 1200 kronor. Jag vill bara lägga in en brasklapp. Jag har under åren köpt begagnade Treksta till mitt barn och då betalat för mig, det handlar inte om att sko sig på någon annan. Jag har betalat alltifrån 150 kronor upp till 350 kronor. De jag köpte för 10 kronor var prissatta av säljaren.
En blåmönstrad tunika. 1 krona. Älskar den! Vet ej märke.
Laga tunna leggings? Eller hur ska jag få barnet att klä sig annorlunda?
Jag tänker att det kanske finns leggings av bättre kvalitet? Eller möjlighet att laga? Jag hittade detta: Laglappen. Johanna Leymann har tillsammans med Jennie Dahlén har skrivit boken: Klä barnen (2022) länk till mitt bibliotek. Jag har inte läst den än, men den ligger på läslistan. Att klä sig annorlunda tror jag är svårt, med tanke på barns vilja! 😀
Så. Tack för att du har läst. Dela gärna. Kommentera! När det gäller miljö- och klimatpåverkan från kläder tror jag ni kanske redan vet en hel del. Annars tipsar jag om det här inlägget hos Maria Soxbo (Det stora inlägget om fast fashion), påverkare och supersmart! Hon är del av Repeat Stockholm, tillsammans med Emma Sundh. Jag tänker besöka platsen i sommar, HUS 33 Slakthusområdet nära Globen, eftersom det är nära där jag bor (nåväl, 25 minuter med buss, men ändå!). Det är ett initiativ där bland annat Containerparken är involverade. Du kan läsa mer om dem: HUS 33 och Containerparken.
Vilket mastodontinlägg, det var kul och tiden sprang iväg. Jag har skrivit en hel del kring hur jag resonerar om varför jag köper begagnat och billigt i fråga om att leva enklare. Om du har tid: kika in här: Köpstopp för hela slanten (flera inlägg).
Vad säger du? Varför är det bättre att köpa begagnat om du beskrev det från ditt perspektiv?
Vaknade av hosta imorse, det var en rasslig sådan och sedan hade jag svårt att somna om. Tillsammans med morgonens fåglar har jag vaknat och tänkt att det kanske är läge att skriva det där inlägget jag lovat? I mitt huvud trängs olika tankar på innehåll, men jag ville höra med mitt community på Facebook. Och ni som hänger där har svarat. Så det blir snack om pengar och först ut kommer…
…1. Hur stor buffert ska man ha?
Det är en googling som många gör och svaret ska gärna innehålla en siffra. Men svaret behöver börja med resonemanget: vad kostar mitt liv? Och även här en utveckling: vilka kostnader är nödvändiga? Jag påbörjade mitt sparande “på riktigt” 2016, i och med köpstoppets start. Eftersom min inkomst varierar över tid då jag är egenföretagare, så ser det olika ut från månad till månad hur mycket jag kan spara.
Mellan 2021 och fram tills nu har inkomsterna dessutom varit lägre då jag behövt dra i nödbromsen och varit sjukskriven. Men det har gått bra, bland annat för att jag har min buffert. 8 års sparande + köpstopp har skapat svängrum. Viktigt i sammanhanget är följande: jag upplever det inte som en uppoffring att spara pengar. Att skjuta upp konsumtion är i linje med grundvärderingen: “Livet är mer än ett köp”.
Det bygger på att jag har synat min egen syn på pengar och på vad jag vill med mitt liv. Jag drivs av annat än konsumtion. Till exempel naturen, träning, hälsa, att bygga företag, finnas för mitt barn och min familj, och inte minst: lära mig saker. Som bekant har vi en viss tid här på jorden – vad vill vi det livet ska innehålla? Därför vill jag ställa den här buffertfrågan på ett annat sätt. Istället för “hur mycket buffert ska man ha?” till “vad ska jag med min buffert till?”
Vad ska jag med min buffert till?
Här kan det vara läge att räkna på vad livet kostar – i termer av hyra/bostad, mat, el, vatten, försäkringar, kläder och andra kostnader som du vet finns där i princip varje månad. Vissa av de här kostnaderna kan du dra ner på (till exempel förhandla om elavtal, banklån eller försäkringar) medan andra är mer fasta. Vi går igenom det här i vårt hushåll, tråkigt med bra att det görs. Det ger effekt över tid att bli mer medveten.
Jag har sparat ihop en buffert som i praktiken skulle innebära att jag kan leva inkomstfritt i en hel del månader, baserat på de kostnader vi har. Det betyder inte att jag just nu planerar helledigt. Det betyder att mitt liv blir lite mer förutsägbart, att jag kan våga lite mer i företaget (till exempel starta projekt som kan vara lite mer riskfyllda, där inkomsten inte är hundra procent säker). Sen har jag ingen tjänstepension, så en del av bufferten hänger ihop med att jag själv ska spara till en del av pensionen. Men vad ska jag ha min buffert till då?
Oförutsedda händelser – livet händer, till exempel när det gäller hälsa. Min erfarenhet är att jag inte alltid kan räkna med att samhället ställer upp. Den är den bistra verkligheten när det till exempel gäller stressrelaterad ohälsa. Jag har fått bra hjälp av vården (till slut!), men andra instanser har egna uppfattningar kring vad som är friskt eller sjukt. Det kan vara en enorm stress att känna att inkomstsituationen påverkas vid sjukdom och det är 100% sann stress. Det motiverar mig till buffertsparande.
Ojämna inkomstströmmar – så blir det när jag skriver böcker – det kan dröja innan försäljning av bok kommer igång, eller att föreläsningar bokas. Så det blir en slags periodisering. Men genom bufferten vågar jag ta större steg, som att skriva böcker eller andra projekt som inte innebär omedelbar inkomst.
Somrar som är långa. Vi kom fram till det här alldeles nyss, att vi vill ha sommarlov när barnet har det. Vi har satt ett buffertsparande för ändamålet.
2. Vad jag vill lägga mina pengar på – om medvetenhet kring sin plånbok
Ni som följt mig ett tag vet att grunden i mitt liv är köpfrihet. Det som också blivit viktigt är att vara transparent. För jag handlar också, precis som du som läser (du kan bland annat läsa det här populära inlägget). Men jag väljer noga vad. Om och om igen har jag tränat mig på det. Anledningen är enkel: vi blir inte lyckligare av ett materiellt förhållningssätt till livet. I stunden: ja, det kan vara kul att handla. Men på sikt behöver vi hitta andra anledningar som får livet att glittra. Enkelt, men SVÅRT för att vi lever i en konsumtionskultur. Det goda livet presenteras HELA tiden för oss. Genom att visa vad du kan köpa, ihopkopplat med hur fantastiskt det är att köpa just det här, så är du konsument 100 % av din tid. Det finns alltid ett nästa köp, det är bara att börja scrolla. Min uppgift är att uppmärksamma dig på det.
Men får saker kosta då, eller ska allt vara billigt? Vi drivs av bra priser, vi jämför, vill göra klipp! Jag är också likadan, framför allt när det gäller våra matinköp. Yes, jag granskar veckans erbjudanden och jagar personalen på Lidl när jag inte hittar rätt vara. Men i samma andetag tycker jag också: mat måste få kosta vad det kostar. Mat är en essentiell del av vår vardag, men det är också NÅGON annans lön. Det finns någon där, som med sin kunskap och engagemang gör att du får mat på bordet. De gånger vi äter fisk (well, jag håller på att lämna den delen av mat därhän. Ge mig 6 månader till) så får barnet ekologisk lax. Det känns udda att betala ett sådant pris, men det är förmodligen nära vad det faktiskt ska kosta. Vi har i år deklarerat en tanke om att mat ska vara billig. Det är hål i huvudet sett ur den vinkeln att maten är livsviktig. Inte minst ur ett klimatperspektiv. Så ja: jag ser över erbjudanden på mat men jag är också redo att betala för den ekologiska laxen. Eller annan ekologisk mat. 100%.
Du får gärna dela det här inlägget på din Facebook om du tyckte om det. Eller kommentera. Jag lägger tid på att skapa och det vore fint om fler fick möjlighet att läsa!
