Digital detox del 2: Logga ut – svårare än vad man kan tro (eller?).

logga ut 1 i badet

Det är dags för del två i min serie om digital detox. I veckan skrev jag om Analysen, varför jag vill göra en digital detox och landade då i de beteenden som inte alltid är önskvärda. Här nedan kommer dagboksanteckningar från den där helgen för en höst sedan. Jag har fått den publicerad i Tara, i våras, men delar gärna med mig av min text även till er som följer mig. Häng med!

Fredag ”Första dagen. Logga ut!”

Jag sover ut och vaknar rätt utvilad, Christofer som är föräldraledig på fredagarna (vilket han inte längre är, min notering) tar hand om lilleman medan jag ligger i sängen och reflekterar över tidigare vanor. Jag erkänner, rätt ofta har mobilen varit den första som får min uppmärksamhet när dagen börjar. Men inte denna morgon. Efter frukost tar jag mig ut med lilleman och vi promenerar i det vackra soliga vädret. Det går långsamt för min lilla 1,5-åring, men vi har ju inte bråttom någonstans. Min grundregel har alltid varit att när jag är ute med Alexander så ska jag inte ska kolla mobilen, men jag vet också så här i efterhand att jag sneglat då och då på mailen, utav av ren rastlöshet.

Denna förmiddag blir annorlunda. Jag väljer att ha ett större fokus på nuet, att dels vara med Alexander, men också lyfta blicken och se vad som finns omkring mig. Tiden stannar på något sätt, och det är skönt. Saker får ta tid, som att bygga sandkakor.

Sedan jag gjorde den där detoxen har utevistelse fått ta ännu mer plats. Vi gör en större utflykt varje helg, hela familjen. Det är en vana jag tycker om. Och det är kanske också därför jag skriver inlägg såsom Jag kunde ha jobbat. Om längtan efter äkta närvaro.

logga ut vara i skogen

 

Lunchen intas i köket och jag hör mig själv säga till Christofer: vad konstigt det känns utan telefonen. För ja, det känns konstigt. Och skönt. Jag brukar vila efter lunchen en liten stund, och så även denna fredag. Det är mitt frilansliv som tillåter detta och vad brukar jag göra i vanliga fall? Jo, plocka upp mobilen och titta på någon dokumentär på SVT Play. Det är i och för sig rätt skönt, men denna fredag blev det istället boken Passionskoden av Eva Sanner som jag läser i. Min man kommer också upp och tittar ut genom fönstret. – Vi brukade ligga här och titta på tallarna där ute, och se vilka former som träden skapat, berättar han. Vi bor i hans familjehem och jag inser att tallanekdoten som han berättar, den är helt ny för mig.

På eftermiddagen hinner jag ta tag i några surdegar, som att sortera lite kläder. Lite senare kommer dagens bonus: jag går ut och springer 35 minuter på kvällen. Utan musik och lurar, bara jag med mig själv. Bara en sån sak att höra skorna slå mot asfalten, det är något som jag tidigare missat.

Lördag ”Det är skönt, men jag känner en oroskänsla”.

Det börjar bra, ännu en sovmorgon. Sedan sitter jag och lilleman och pillar i gamla kartonger och hittar lite minnen. Sen till dagens planerade höjdpunkt som jag verkligen har sett fram emot: jag ska baka tillsammans med maken i köket. Vi tillåter mig att läsa receptet från hans mobil, och vi får kvalitetstid ihop medan lilleman sover. En skön stund där vi hjälps åt att baka och fixa i köket, utan avbrott från varken Facebook eller något annat mobilrelaterat.

Trots en medveten närvaro finns det en liten oroskänsla som gnager under denna dag, och jag inser att det kanske har med mobilen att göra. Förr, när den där rastlösheten kom, var det lätt att använda telefonen som förströelse. Nu måste jag helt enkelt umgås med mig själv. Jag accepterar oron, som släpper vid kvällen när jag och Christofer avslutar dagen med ett vackert program på TV4 där Ted Gärdestad är i fokus. Känslosamt och vi blir både väldigt berörda. Så den typen av skärmtittande tillåter jag mig själv, det viktiga var att jag delade programmet med Christofer, inte att jag hade näsan nedstucken i en mobil. Jag hinner läsa några rader ur Passionskoden också, den passar bra i sammanhanget digitalfri weekend, då författaren bland annat manar till relationer av kvalitet! Och även om oron har funnits under dagen så är fördelarna med digitalfritt övervägande.

logga ut 2 passionskoden

Söndag ”Tänk om alla helger var så här”.

Sista digitalfria dagen. Det är faktiskt superskönt att inte påbörja dagen med att titta i mobilen. Vi går ut hela familjen och skottar fram bilen. Alexander står vid staketet och tittar på bilarna som kör förbi och jag njuter av att få arbeta med kroppen. Jag saknar inte mina skärmar ett dugg. Till lunch lagar vi hemmagjord pizza och lilleman somnar sedan. Vi får tid att prata med varandra, mycket handlar om vardagens sysslor, men det är skönt att inte bli avbruten av en telefon. Det är också något som hjärnforskaren Katarina Gospic talar om, att vi tappar fokus på grund av fingrandet på telefonerna (det kommer ett avsnitt om det också, i del 3), och det kan jag verkligen hålla med om! Jag inser också att småbarnsåren har tagit ut sin rätt. Jag och min man Christofer oftast pratar om praktiska saker. Jag berättar det för honom och han håller med. Vi vill göra något av det, vi får helt enkelt öva. Efter lunchen passar vi på att vila, och idag tar jag vant fram min bok istället.

Lite senare får jag en energikick och den använder jag till att städa badrummet. Dagens bonus är att ta ett långt skönt bad och jag vill ha ett rent och fräscht badrum för ändamålet. Efter den grundliga städningen hinner jag med en 45 minuters promenad. Utomhusvistelse låg på listan av saker som jag vill göra denna digitalfria weekend. Under promenaden lyfter jag blicken och ser mig omkring. Att gå utanför sig själv istället för att befinna sig i hjärnkontoret. Efter den raska promenaden blir det familjetid, där vi bygger torn med kartonger, sorterar mynt och lägger pussel. Kvällen avslutas med ett varmt bad. Tända ljus. Tänk om alla helger kunde vara så här?

Passande nog snubblade jag över det här: Mobilberoendet gör oss deprimerade.

Har du gjort någon förändring i hur du använder skärmtid? loggar du ut ibland?

Digital detox del 1 – Analysen: varför ska jag göra en?

digital detox mobil

I veckan lovade jag en serie om digital detox – och nu är det dags. Den kommer i några delar, där denna första del handlar om bakgrunden och viljan bakom att göra en förändring. Jag vill börja med att skriva: om du gillar sociala medier – jag förstår dig fullt ut! Men precis som mycket annat, kan det ibland vara bra med en paus. Min digitala detox var från en fredag till måndag. Men vilka var mina anledningar? Jo, det bottnar i beteenden.

Bild på sidan/längst upp: från stocksnap.io

Att göra en digital detox: se över dina beteenden.

Jag har lagt märke till vad en överkonsumtion av sociala medier kan innebära. I överkonsumtionen ligger också det ständiga flödet av artiklar, inspiration och nyheter. Sammantaget kunde jag konstatera följande, kring mina egna beteenden.

Jag är för tillgänglig. Det gör ju också att människor omkring mig tar för givet att jag snabbt svarar eller hör av mig. Att vara tillgänglig är förstås bra när man är egenföretagare, men samtidigt kan ett inslag av balanserad tillgänglighet vara rätt sunt. En av mina uppdragsgivare skrev nån gång på sms att ”du är ju blixtsnabb” eftersom jag svarade på hennes förfrågan någon minut efter att hon skickat den till mig.

Jag har odlat ett beteende av rastlöshet. Mobilen åker upp i tid och otid, för att stilla någon form av begär. Inte bra. För det finns ett behov där bakom, men svaret ligger inte i mobilen, gissar jag.

Mobilen snor en massa värdefull tid för mig. Jag skulle gärna ha en app som kunde registrera planlöst surfande och få ett kvitto på antalet timmar som går till absolut inget nödvändigt. Datorn känner jag mig mer trygg med, för den använder jag när jag jobbar och inte så mycket annars. Jag som faktiskt är ett stort fan av vardagsmotion och hälsa, tänk om jag tog de där mobiltimmarna och gjorde något för hälsan istället? Tanken är ju svindlande.

Så mycket hänger jag på mobilen.

Under ett av mina större uppdrag: 100 inlägg på Facebook samt 100 inlägg på Instagram under två månaders tid. På det så kollade jag av engagemanget från följare och svarade på kommentarer och interagerade med vår publik. Jag var inte inne flera timmar i sträck, däremot några minuter då och då, under hela dagens lopp.

Privat profil på Facebook: 1-5 inlägg om dagen. Det kan handla om att jag delar intressanta artiklar, eller att jag beskriver min arbetsdag för vänner och familj.

Privat Instagram: 4-5 bilder i veckan.

Kolla mailen: alltför ofta. Säkert 15 – 20  gånger om dagen.

Utmaningen.

Att vara utan mobil och dator i tre dagar. I nästa avsnitt, som kommer på söndag, kommer jag berätta om min erfarenhet av att logga ut. Jag kommer också att skriva en artikel om vad experten säger kring slösurf och sociala medier. Stay very tuned!

Jag har skrivit om liknande tankar tidigare – kika till exempel på detta inlägg.

Göra något nytt & behovet av en “reset” knapp

 

Har du gjort en digital detox?

Leva i enkelhet – hur gör man egentligen?

I tider då vardagen tuffar på, saker ska göras (tvätt, mat osv) kan det vara rätt skönt att landa i … något enklare. Jag tror att vi kan leva i enkelhet, men att det ser olika ut. För vissa handlar det om att äga ett liv med mindre prylar, färre arbetstimmar och hellre på en mindre ort än större. Men vi kan ta enkelheten till oss, även om vi inte kör det mest extrema. Bara ett beslut som handlar om att inte aktivera sig för mycket, i t ex sociala medier, kan ge det där extra andetaget. Jag delar med mig av mina enkla val. Bilderna är från i helgen, när vi vandrade längs Hällmarksslingan och kom ner till Lycksjön. Bilderna är tagna av Christofer Lind.

Ha fokus på en viktig sak, per dag.

Att-göra-listor. Appar som ska effektivisera. Kalendrar. Möten.

Stopp.

Vad är viktigt just idag? Vi kan absolut göra alla de saker som vi företar oss, men kanske inte sätta etiketten “viktigt” på allt. Det har hjälpt mig mycket. Till exempel så är mina onsdagar alltid reserverade till min kvällsyoga. Jag gör en massa saker på dagen, men det viktigaste, det är att jag ska komma iväg en stund och vila. Det blir min prioritet, och det blir alltid en skön känsla att gå utanför dörren då (istället för att bli stressad över att man ska iväg).

Vad skulle du sätta som det viktigaste för just dig, som inte har med jobb eller vardag att göra?

leva i enkelhet 1

Välja enkelt – och hälsosamt.

Enkla aktiviteter som gör ett enklare och skönare liv. Det är en känsla jag vill plantera hos mig själv. Att det inte ska koka uppe i huvudkontoret. Att lugnet ska vara min “default mode”. Det här kräver mycket arbete, men förhoppningsvis kan jag lättare göra de där valen som gör att livet känns enkelt. Det senaste har varit att varva ned i riktigt god tid. Att lägga sig tidigt och ta fram boken. Läsa och somna. Sova och vakna. Ni måste komma ihåg att sömn och att vara utvilad är inte en självklarhet för alla idag. Men när det blir det: då lever vi bra.

Längst ner på trappan. Där vill jag vara.

Det pratas (för mycket) om självförverkligande idag. Jag har skrivit om det förr, i inlägget självförverkliga världen. Men att leva i enkelhet, hur gör vi då? Jag tror att man går ner några trappsteg. Jag pratade med en kollega om att känna en seger varje dag som gått, ifall maten stått på bordet och alla är nöjda och glada. Och det är så jag känner just nu, inga grandiosa planer. Utan rätt och slätt: leva. Det innebär att maten lagas, vi vet ungefär vad och på det sköter vi vardagen enligt lägsta-nivå-principen (det betyder att ingen har dött av några dammråttor). Jag tror att lugn och harmoni befinner sig längst ner på behovstrappan och jag tackar och tar emot.

leva i enkelhet 2 naturen

Digital detox – för att leva i enkelhet!

Jag läste det här inlägget hos Maria, där hon talar om flera viktiga aspekter kring sociala medier. Och jag kommer själv att posta några inlägg kring den digitala detox som jag gjorde för ett tag sedan – stay tuned. Det blir en serie om några delar. Hoppas att du vill följa med! Jag postar den första på fredag, som inspiration till kommande helg. Jag har nyligen skrivit om mina drivkrafter, som tangerar det jag har skrivit om här – läs gärna “Och det är det jag drivs av”.

Önskar er en skön, skön onsdag i höstens tecken!

Emilia

 

Oro av Anna Kåver

Oro av Anna Kåver 2 bokomslag

I förra veckan besökte jag Natur&Kulturs #psykologilunch. Där presenterades några av höstens författare inom just psykologigenren. Jag erkänner mer än villigt att jag har sett fram emot det här extra mycket, eftersom två av författarna har påverkat mig mycket genom tidigare skrivna böcker: Anna Kåver och Åsa Nilsonne. Att få se dem live blev därför mycket trevligt, och jag fick många tankar kring områdena psykologi och inte minst, psykiatri. I det här inlägget lägger jag fokus på den nysläppta boken Oro Att leva med tillvarons ovisshet av Anna Kåver.

Oro. Högst normalt.

Anna Kåver inleder med att prata om oro, och hennes budskap kring ämnet. Oro är inget problem som ska lösas, menar författaren. Hon talade istället om att förhålla sig till oron, och att det finns två typer av den: en klok och en giftig oro. Förhållningssättet ska, vad jag förstår, minska lidandet och samtidigt öka på förståelsen för det egna inre livet. Kåver har, imponerande, 40 års erfarenhet av psykiatri och mot slutet av sin presentation skojade hon kring att “När fan blir gammal så blir han religiös” och drog parallellen till sig själv – att när hon, psykologen, blivit äldre, så har hon blivit filosof. Boken består av fyra perspektiv på oro, där ett av dem är just det filosofiska, där Kåver bland annat hämtat inspiration från existentialismen. Hon uttrycker också en stor glädje i skrivandet av det filosofiska perspektivet.

Oro av Anna Kåver psykologilunch

 

Biologin som tröst.

Ett komplement till “orons filosofi (kapitel 5)” är det mer handfasta perspektivet “orons biologi (kapitel 4)” där hjärnans uppbyggnad och funktion tas upp, samt den överaktivitet som skapas i prefontala cortex vid oro. Den typen av resonemang kring oro och ångest älskar jag. När det finns en förklaring till lidandet, som är utanför oss själva. Det som handlar om hur människan fungerar, oavsett vem man är.

Giftig och klok oro och när vet vi om vi ska vara oroliga?

Kan det vara positivt med oro? Ja, det finns förstås svar på den frågan också. Viss oro är legitimerad och kan guida oss på vägen genom livet. Det är den giftiga som vi ska se upp med. Författarna intervjuades efter sina presentationer, och en av frågorna som Anna Kåver fick var: hur skiljer vi på giftig och klok oro? Hur vet vi när vad är vad? Svaret handlade om att varje person måste utgå ifrån vad hen vill göra och uppleva i sitt liv. Är oron ett hinder, då skymtar vi en giftig oro.
Vad händer med oss när vi är oroliga? Kåver nämner aspekter som att vi är mindre glada, mer rigida, trötta och inåtvända. Det tar på krafterna att vara orolig. Hon nämner också den grund som kan mota oron i grind: nämligen trygghetens verkan. Det är inte första gången jag hör det, och det glädjer mig att trygghet än en gång kan få ljus på sig. Det finns mycket att säga om trygghet,
helt enkelt.

Sköna perspektiv.

Skifta perspektiv – ett förhållningssätt som kan lindra oro. Det kan vara något så enkelt som att bryta av med något helt annat, för att få ett perspektivbyte. Kåver nämnde sin personliga oro över världen, som hon kan hantera genom att söka sig till positiv information om allt gott som görs för att förändra situationen för många människor. Bara som ett exempel.
Oro av Anna Kåver
Det finns många spännande bitar i den här boken. Den är en orosguide (tolka mig rätt nu), men också en kunskapskälla och jag tycker mig skymta en tröst och trygghet som boken kan ge till den som behöver. Boken kan också ses som ett pussel över oro, där den sista biten lämnas till läsaren.

Jag har skrivit om oro förut – läs gärna Från ett läge till ett annat (om oro och inre stress).

Något roligt: jag ska intervjua Anna Kåver kring boken på Allt för hälsan, den fredagen den 10 nov klockan 14:15 – 14:45 på scenen Pratbubblan – jag hoppas du kan komma och lyssna! Biljetter köper du enklast via den här länken.

Jag kunde ha jobbat. Om längtan efter äkta närvaro.

närvaro i naturen hallon i hand

Närvaro och stress. På fredagseftermiddagen ökade pulsen något och jag kände det välbekanta trycket. Jag hade varit igång några timmar, mail avlöstes av telefonsamtal som senare blev en stunds innehållskapande. Mycket sociala medier. Jag började bli riktigt trött.

“Jag ska nog jobba iväg lite i helgen” hann jag tänka.

“Fan heller” hann jag också tänka.

Missförstå mig rätt. Just nu är jag i en fas då jag kommit igång med nya kunder och jag njuter flera gånger om dagen. Bara tanken på att jag styr mitt eget arbete, mina arbetstider och vad jag gör på jobbet gör mig stolt och glad. Lite “nyp-mig-i-armen” känsla. Men jag vet också att gaspedalen lockar med fel argument.

Det kommer alltid finnas saker att göra – så att “jobba iväg” är egentligen en sanning med modifikation. För du kommer förmodligen inte närmare ditt slutmål i alla fall.

närvaro i naturen

Det jag gjorde istället? Satsade på närvaro.

Jag zoomade ut. Gjorde mig själv ordentligt oviktig (älskar det uttrycket just nu). Köpte en månad på Yogobe och gjorde två pass med mjuka rörelser och med fokus att få bort smärtan i kroppen. Jo, det gör ont att ha roligt på jobbet. Det känns framför allt i bröstrygg, axlar och nacke. Jag skurade köksgolvet. Jag la ifrån mig mobilerna. Jag var ute i två timmar med lilleman på förmiddagen och lekte med bollar. Jag var så närvarande som jag kunde. Den egenskapen alltså. Närvaro. Det vill jag bli ännu bättre på.

Så nej, jag jobbade inte iväg. Jag använde “fan heller” och tog mig själv på lite allvar. Helgerna behöver få vara min laddningsstation. Gärna lite sådant under veckorna också. Jag vill hålla nu. Jag vill inte dundra in i något som jag sen måste hämta mig upp ifrån.

emilia arvidsson närvaro

Läs gärna “Och det är det jag drivs av” som handlar om livet som helhet och vad jag går igång på. Ja, vila nämns ett antal gånger.

Jobbar du på helgen? Hur resonerar du kring pausandet, även om du har kul på jobbet?

“Och det är det jag drivs av”.

emilia arvidsson

Sätta mål i livet. Jag läste det här inlägget hos Resfredag och jag tycker så mycket om att läsa om andras resor kring eget företagande. Även Jennifer Sandström har kastat sig ut och hennes blogg tar med oss på äventyret. Så jag tänker också dela med mig. Jag blev inspirerad av Annika Myhres/Resfredags rubriker, så jag kopierar rakt av.

Bilderna i det här inlägget är från min vandring häromdagen. Jag gick, bokstavligt talat, vilse. Och jag bara älskade det. Det var vatten, det var skog, det var bäckar, det var tyst. Vad har det att göra med mitt företagande? Väldigt mycket, skulle jag säga. Som jag skriver lite längre ned här, så väljer jag att se arbetet som en integrerad del av livet. Inte “livet och jobbet” utan bara “livet”.

lingon om att sätta mål i livet

Sätta mål i livet – integrerat.

Mitt huvudsakliga mål har alltid varit att jag vill kunna försörja mig på att driva eget. För i det målet ligger nämligen det som driver mig: möjligheten att ta vara på vila och återhämtning på mina egna villkor. Jag jobbar inte heltid, sett till hur normen ser ut. Principiellt gillar jag inte att prata i termer av tid, för det definierar mig inte. Det som berättar historien om mig är hur jag arbetar, vilka verktyg som gör att jag både kan lyckas med försörjning och samtidigt ta hand om mig (och min familj). För dig som undrar varför vila driver mig, läs gärna om min utmattning.

Ett annat submål är: det ska vara kul på jobbet. Det målet är också kopplat till en annan drivkraft: jag vill känna glädje och harmoni. Att få bidra med kunskap är också kul, och bygger upp både mig (och mina kunder).

Dessa två mål har jag haft med mig – och även på Workation Nordomsjön (se punkt 3 i inlägget) fick jag tillfället att dela med mig. Det har gjort att jag sakta lämnar printproduktion och rör mig mot utbildningsbranschen (online) istället. Jag sitter i skrivande stund och jobbar med onlineutbildning där jag går in med min förvärvade kompetens, i ett nyare sammanhang. Jag fortsätter att skriva, men på ett annat sätt.

höstlöv inlägg om att sätta mål i livet

Jag har skrivit om mål förut, bland annat hur jag lägger upp mina finansiella mål med budget och historien bakom hur siffror kan skapa lugn och ro.

Jag har valt att sätta mål i livet som gör att företagets mål är tätt förknippade med mitt liv i övrigt. Jag är mitt företag, och därför är det naturligt att bygga det utifrån mig. Jag läste någonstans om en person som har valt att se jobbet och privatlivet som en integrerad del, och jag gillar det synsättet. Det gör att målen som jag sätter blir ärligare och roligare.

Läs gärna om de jobb som jag gör under hösten.

Drömmar. Om nuet och tacksamhet.

Ok. Jag måste väl ha drömmar?

*skruvar på mig lite*.

Jag kan berätta en hemlighet. Efter återhämtningen från min svåra kris har jag blivit otroligt tacksam för det jag har. Krisen kändes omöjlig att komma ur och nu när jag fixat det: då är det drömmen. Att ha en hyfsad hälsa, där jag är min egen måttstock, gör att jag inte söker grandiosa drömmar.

Men det är klart. Drömmar finns, och de spinns av det skrivna ordet. Exakt hur de ska spinna färdigt är i dagsläget osäkert. Jag suger mest på drömkaramellen. Att ha en expertroll inom vila och återhämtning vore fantastiskt roligt – och det får jag delvis vara genom den här bloggen. Jag ser upp till några personer, som inspirerat mig mycket i mina egna viloinsatser. Några av dem är: Tomas Sjödin, Åsa Nilsonne, Anna Kåver och några till. Och sen vill jag gärna prata mer i radio, det var så roligt sist!

Här har du ett boktips! Det händer när du vilar – med Tomas Sjödin

hallon inlägg om att sätta mål i livet

Planer. Om att se nu:et, och blicka endast lite framåt.

Sett till det egna företagande så jobbar jag alltid mot budget. Det ger mig en trygghet och jag kan då också förhålla mig till vad som är viktigast just nu (sälj? produktion?). Planen är också att styra mig mot drömmarna, förstås. Men jag vill också vara nöjd med nu:et. Jag vill inte vara rastlös och girig (om bara….). Mitt liv behöver kunna njuta av nu:et. Dessutom har vi haft en tung period i familjen där en nära anhörig gått bort, och då blir det inte helt motiverat att planera. Sa jag att jag dessutom är småbarnsförälder? Hur som helst. Planerna för hösten är att sjösätta några nya samarbeten, följa budget och spinna mitt nät för att fånga drömmarna. Och lära mig mer om Google Analytics (det är faktiskt något jag verkligen vill bli bra på – jag går igång på siffror, som ni kanske märker med mitt budgetsnack).

Och i planerna finns något fint. Det är längtan efter att få känna harmoni och lugn, trots allt det där man vill åstadkomma. Att landa, det planerar jag in.

Jag blir förstås nyfiken på dig – har du några mål, drömmar eller planer som du vill dela med dig av?
Older Posts »