Att få leva lite lyxigt

Du vet, det finns olika sätt att se på lyx. Och det är många som vill äga frågan om hur vi ska leva våra liv. Jag har under några år helt omvärderat vad lyx är. En gång i tiden drömde jag om välbetalt jobb, en lägenhet i stan och förstås »ekonomisk frihet«. Drömmen fick springa hand i hand med mig, vi var ett bra team, drömmen gjorde så att jag »taggade till«. Jag var riktigt duktig på att prestera. Och på att stänga av. Jag låste alla dörrar, för jo, drömmen var viktig. Smärtor började härbärgera min kropp, jag fick mer ont i kroppen. Sen kom en smärta som gjorde mig helt handlingsförlamad. Drömmen? Den sket i mig och drog vidare till någon annan som kunde bära den.

Min helg i Åre #höstglöd

Så. Nu drömmer jag igen (tack gode Gud för det). Om lyx.

Lyxen att springa. Ofta.

Lyxen att stanna upp.

Lyxen att känna och då gärna att jag doserar, inte allt på samma gång.

Lyxen att vara ledig och i naturen. » » Läs gärna min text om #naturdejt « «

Lyxen att välja till och välja bort.

Jag har skrivit flera bloggar på detta tema, bland annat denna: Därför är jag fri från shoppingen.

Att gå upp för ett fjäll. Riktig lyx!

Trevlig helg!

Emilia

#naturdejt – så klart!

Det har varit en så bra start för mig, denna höst. Jag har bromsat så pass rejält att jag faktiskt känner en skillnad mot förra hösten. Jag ska berätta hur jag menar. Jag är rätt bra på att känna mina egna gränser, men ibland, trots det, går jag igång på de bollar som kastas mot mig. Och: sen låtsas jag som ingenting, fast jag vet att det finns andra saker i livet som jag vill få plats med. När jag skriver “bollar” så menar jag projekt i mitt företag. Jag är en generalist, det innebär att jag kan många olika saker och har flera områden som jag kan, helt enkelt. Jag är både klimatfreak och miljöintresserad, samtidigt som jag kan mycket om marknadsföring och ekonomi (dessa två behöver inte stå i motsats till varandra), vilket gör att jag lätt kan hoppa in i flera saker samtidigt. Hur som helst, det här inlägget handlar om ALLT förutom just det och därför vill jag berätta för dig om min nyskapade vana. Jag är sjukt inspirerad av Vara med naturen och hennes idoga arbete att förmedla naturens kraft. För ja, den har det. Hon påminner med sitt konto på Instagram, hur viktigt det är att faktiskt vara i naturen, och med den.

#naturdejt

Ja, vad innebär en naturdejt? Jo, en tid i naturen, med dig själv. Med syfte att landa och med syfte att ta del av naturens lugn. Och hur gör man då? Jag har valt att skriva in mina naturdejter i kalendern, för att annars är risken att jag inte tar mig tiden. Så. Denna vecka har det blivit två naturdejter och det har varit fantastiskt. Båda med bad!

En plats jag gärna återvänder till, vid Lycksjön

Just nu är jag i Åre. Höstglöd var ett event jag verkligen ville besöka och som jag bokade i våras. Jag har satt som fokus att känna “lugn” och just känslan är något som helgen fokuserar på, bland annat med Erika Kits Göleviks koncept: träningsrevolution. Hennes föreläsning, som hon höll igår, pekade på en massa saker som vi (kvinnor) har “köpt”, utan att reflektera. Jättehärligt engagemang och viktiga frågor. Men nu: LUGN!

Berätta gärna för mig vad du tycker om att göra, gärna kopplat till naturen!

Emilia

Ps. Minns ni när jag skrev om den här boken, Naturens hemlighet?

naturens hemlighet

Min bok! Klimatglädje – 8 utmaningar för ett hållbart liv

Klimatglädje - 8 utmaningar för ett hållbart liv

*Innehåller reklamlänk för egen bok*

Jag vet, det har varit så tyst här. Och det finns en alldeles självklar anledning: jag har haft fullt upp med att skriva färdigt min bok (!). Och nu får jag äntligen dela med mig av bokomslaget som min vän Asia Pietrzyk har designat. Och dessutom är hon the master bakom de illustrationer som finns inuti boken.

Stolt över att vara författaren till den här boken!

Om du vill läsa mer om boken, eller till och med beställa den, då klickar du här.

Min vän Sara Rönne, med sitt härliga TRÄNINGSGLÄDJE TALKS, undrade om jag ville berätta om boken i hennes pod, och det ville jag mer än gärna. Tänk att få ett sådant utrymme att få tala om det som är så viktigt!

Här kommer en direktlänk till avsnittet på Acast!
Lite kort: Vi hann prata svensk mat, hur jag grälade med min man inför en av utmaningarna i boken och inte minst: hur viktigt det är att vi hittar glädje när vi förändrar oss på olika sätt, inte minst när det gäller klimatet. Jag älskar att Sara känner sig pepp över de saker jag berättar om vad man kan göra för klimatet – då vet jag att jag att mitt sätt tas emot med glädje, vilket är hela grejen!

Vill du ha en snabbversion så kan du läsa om samtalet på Saras blogg – Klimatglädje, vilken är din grej?

Hoppas att du har en fin vecka!

Emilia

Jag badar kallt för att jag är tvungen

Det duggregnar och alla nyanser av grått finns runtomkring mig. Jag drar ner dragkedjan och tar av mig tröjan. Klänningen över huvudet och där står jag i snålblåsten. – Hej, viskar jag med ett leende när jag möter havet. Vågorna slår hårt mot stranden och jag går rakt i, men håller mig nära strandkanten, det är röd flagg. Jag tar emot kylan med en omfamning och kastar vattnet på min rygg och bröstet. Det viktigaste är kvar och jag sätter mig på huk och spanar in rätt våg. När den kommer emot mig dyker jag rakt in. Sekunden efter är jag uppe. Och jag är ny, för en stund, för några timmar. – Vi ses snart igen, säger jag, går upp, torkar mig och klär på mig. Emilia – Ångest 1-0

Läker med kalla bad

Ibland göra ingenting

Ända sedan jag började med köpstopp (2016) har jag vetat att mitt motiv är frihet. Och nu när min dator kapsejsade för en dryg vecka sen blir jag också varse om att upplevelsen av frihet föder mer längtan efter ännu mera frihet.

För nu kan jag verkligen inte arbeta i samma utsträckning. Vissa saker fungerar via mobilen och ibland lånar jag min makes dator. Jag blev ofrivilligt mer fri, trots att jag älskar mitt jobb.

Så jag badar. Jag är mer blöt i håret än torr.

Så jag cyklar. Som en dåre faktiskt med färsk träningsvärk i benen varje kväll. Så jag lyssnar, tittar och funderar. Vad ska jag göra resten av livet?

Så jag skrattar. Åt samma saker som du. Du min allra största skatt.

Saker som verkligen berör på sistone

Det var inte länge sedan du levde, och sen tog cancern dig. Terese, du har berört och berör.

Klimat:ekot lyssnade jag på häromsistens. På avsnittet med Catarina Rolfsdotter-Jansson.

Sommar 2019

Gul paprika får mig att vilja leva lokalt

Omställning och att leva lokalt. Jag slåss hela tiden mot den norm som jag förut varit en del av. En norm som gör att jag egentligen skulle behöva ta bilen. Jag har i och för sig utmanat mig själv och tagit bussen ut till Ica Maxi Haninge, det har fungerat om än lite omständligt. Men det går, absolut.

Min relation till den stora butiken med enorm parkeringsplats är rätt god ändå. Om vi bortser från att jag blir tvingad att ta emot en försluten plastpåse när jag handlar på dess Apotek så gillar jag butiken. Jag tycker om att den är stor, att det finns ett utbud och att jag hittar bland hyllorna. Jag inbillar mig att jag handlar för bra priser, i genomsnitt, men den inbillningen har fått sig ett nytt perspektiv.

För jag tog nämligen mig nämligen till Brandbergen häromdagen, jag skulle hämta ut mediciner (och slapp plastpåse!) och sedan skulle jag handla lite park-fika på den Ica Supermarket som fanns där.

Innan jag fortsätter att berätta, behöver du veta att vi äter mycket paprika här hemma hos oss. Ekologisk vill jag att den ska vara. Och priset blir därefter. Den ekologiska paprikan på den stora Ican med den stora parkeringen kostar nästan alltid mellan 45 till 50 kronor, för två paprikor. Jag vet, jag baxnar också inför det.

Men där på Ica Supermarket, så hittar jag eko-paprika för 39:90 kronor. Och det var då jag insåg. Att jag faktiskt inte behöver ta mig till den stora Ican. Visst, jag tycker fortfarande att det är trevligt att handla där, men här har jag nu en direktbuss som går flera gånger i timmen, och framför allt är det enklare att ta sig hem.

Så utmaningen för mig, det senaste halvåret, har varit att handla utan bil. Jag vill göra det på ett sätt som är utforskande, det vill säga att jag resonerar mig fram. Nu kan jag säga att det känns naturligt att ta bussen, det gjorde det inte i början. Det känns också naturligt att inte handla så förbenat mycket varje gång, eftersom det driver på matsvinn.

Menar jag att alla ska ta bussen för att handla? Om att leva lokalt.

Jag menar att jag tar bussen för att handla. Att jag försöker hitta en lösning som fungerar, i just vår specifika livsstil.* Vi har alla olika förutsättningar, titta på landsbygden. Titta på min kompis Ulrika som behöver ta sig långt varje dag, utan att det finns kollektiva lösningar.

En annan lösning som också skulle kunna fungera är att samåka med någon. Eller att man handlar i en butik som är “på vägen” från något, till exempel jobbet. Jag menar också att det inte alltid är stormarknaden som har de bästa priserna och dessutom ska vi nog ta det lugnt med att handla stort, sett på den statistik vi har när det gäller att kasta mat.

Extra läsning: >> Om att handla begagnat >>

Ja, det jag säger är: försök att leva så lokalt det går. Och det finns en annan poäng också: handlar jag borta i Brandbergen så stödjer jag den butiken och jag har också möjlighet att påverka utbudet genom att höra mig för.

*Valutan vi behöver prata om är tid. Nej, många av oss har inte tiden att vara klimatsmarta. Och det kan inte läggas på konsumenten enbart. Det är system så målar in oss i att vi ska vara effektiva och jaga klockan. Det är klart som 17 att handlingen då inte kan ta hundra år. Det fattar jag också!

Om att staden behöver ställa om, kan du läsa här

Older Posts »