Hur kan man återhämta sig? Att göra till hälften

Lilleman har sommarlov nu, och vi varvar utevistelse med kompistid. Har man lekt en halv dag, kan skärmtid funka som avkoppling på eftermiddagen. Har man varit på utflykt, kan man också pyssla med saker hemma. Det får inte bli antingen eller, utan både och. Varför jag skriver så? Jo, för att jag ofta har höga ambitioner, jag föredrar ute framför inne, rörelse framför stillasittande. Hur kan man återhämta sig? Det jag absolut vill få till är: bara vara, lugn och ro på huvudkontoret, mindre kontroll. Att ha hälsa som måttstock är inget självändamål utan vi behöver veta vilken basen är, och sen utnyttja de svängar som finns däri. Men också: sänka ambitionerna.

Det är alltså här jag landar. Att öva på kravlöshet och hitta utrymme för att skapa längre eller kortare sjok av återhämtning. Det innebär att jag stannar strax innan jag är klar. Eller gör bara hälften. Saker kan få vänta ibland. Som vår hall. Jag påbörjade städningen, men lämnade den sen för en dag eller två. Medvetna pauser gör att jag förmodligen kommer orka mer på sikt. Däremot så mediterar jag hela meditationer, guidade, ofta. Det fungerar för mig.

Har du tips? Hur kan återhämta sig, tycker du?

Hur kan man återhämta sig - i naturen bild på Lycksjön
Den här platsen, en liten stund varje dag
En utflykt då vi cyklade lite vilse, men vi hittade till slut hem.

Lyfta blicken och göra en tacksamhetsövning

Tacksamhetsövning känna tacksamhet över naturen

Jag lyssnar på Så in i själen med Agneta Sjödin som gästas av Dr Mouna. Ett spännande avsnitt, Dr Mouna har ögonen på vad som händer i världen, inte minst när det gäller teknik och AI. Det jag fastnade för är att Agneta och Dr Mouna flera gånger återkom till tacksamhet. Som ett sätt att se på världen men också för att förstå sitt eget liv. Kanske kan vi också skriva: är vi tacksamma, mår vi bra. Men är det så enkelt?

Tacksamhet och förväntningar

Jag är, förstås, positiv till tacksamhet men jag är också intresserad av vad förväntningar gör med oss. Förväntar vi oss stordåd av att känna tacksamhet i våra liv kan det bli platt fall om vi inte lyckas känna att vi är lyckligt lottade. Förväntningar kan ställa till det för oss, det är det jag vill peka på. När jag mediterar vill jag väldigt gärna gå från ett läge till ett annat (från stress till lugn, till exempel). Särskilt nu när jag är lite mer skör (har skrivit om det här). Men jag börjar ändå varje meditation med orden: “jag har inga förväntningar”.

Åter till tacksamhet: jag tror på att stanna upp, lyfta blicken, och se det vi har, men samtidigt inte vara för hårda mot oss själva ifall känslan av tacksamhet går oss förbi. Beroende på var i livet vi befinner oss kan det vara olika lätt att få till tacksamheten. Kan man öva upp förmågan då? Ja, det tror jag. Att känna små doser av det vi uppskattar, att inte ta saker för givna. En annan strategi är att försöka hitta de små, enkla sakerna som gör skillnad i våra liv, och betrakta dem en stund: vad känner vi här? Vi behöver nog fästa tacksamheten vid något, så att den blir tydligare. Att vi går från generell tacksamhet till specifik, kanske en väg att gå ändå?

Vet du, låt oss öva lite tillsammans, är du med? Skriv gärna i kommentarerna och svara på frågan “varför” och börja din tacksamhetsövning redan här!

Tacksamhetsövning

Jag är tacksam över…

#1 …..för min vistelse på Skepparholmen som jag beslutade om i måndags.
Varför: för att jag sätter mig själv i första rummet, att jag tar ansvar för att må bättre, för att miljöombytet ger mig distans till vardagen.

Skepparholmen - i min tacksamhetsövning
Längst till höger finns en brygga, där doppade jag mig igår. Idag blev det en strand, som ligger en bit till vänster (ej i bild)

#2…..för den sömn jag faktiskt får.
Varför: det är klurigt när sömnen bråkar med en. Jag känner en distinkt oro precis innan jag ska lägga mig, och det bygger på negativa förväntningar. Men jag är ändå tacksam för den sömn jag får, även om den skulle kunna vara bättre. Jag övar på acceptans och gör saker för mig själv som på sikt nog gynnar både det ena och det andra.

#3….att jag siktar mot yttre hållbarhet
Varför: det är fruktansvärt lätt att snegla på världen och tänka: “jaha, det är så här det ska vara”. Men sanningen för mig (och jag är nog inte ensam i den skaran) är att vi har satt livets ribbor för högt. Och vi lever på bekostnad av jorden och andra människor. Det låter dömande, men jag tänker att jag speglar den verklighet som vi har runtomkring oss. Det är ingen överraskning att miljö- och klimatfrågan måste tas mer på allvar och det handlar inte om tyckande. Utan om överlevnad. Om vi förändrar den yttre hållbarheten, hur vi lever, kan ett resultat av det vara just: tacksamhet. Jag läste bland annat den här artikeln om en familj som lever som de lär.

#4… att jag hittat till meditationen igen.
Varför: det finns forskning som visar på meditationens roll för hälsan. Jag är tacksam över att jag gör det jag kan på de områden jag kan påverka, för att må bättre. Det är rörelse, bra mat, meditation och även yoga.

Jag mediterar både med Yogobe och Mindfully (två appar).

#5….att jag inte handlar på impuls.
Varför: jo, jag är tacksam över att inte ha en plånbok som blöder. Det gör att jag kan åka iväg ibland (har råd helt enkelt) och lägga kronor på annat än prylar och kläder (till exempel spara för att kunna vara ledig). Den insikten och det beteendet har jag övat upp med köpstopp. Med tiden har detta gått från att vara en utmaning till att vara en norm för mig. Tricket? Att ta reda på vad man tycker om (jag älskar att skriva till exempel). Du kan läsa hur jag resonerar kring köpstopp 2021.

Jag har flera saker som jag är tacksam över, men stannar här. Vad tänker du, vill du dela med dig av ett exempel ur ditt liv? XX + varför! Har du någon tacksamhetsövning du brukar göra?

Tacksamhetsövning bild på vatten och natur
Jag promenerar en del. Inser att jag ibland inte vet om man får gå på alla ställen. Det finns hus som ligger längst vattnet och då blir jag osäker.

Nowconomy och att köpa snygga sandaler

Är “omedelbart” ok? Du som läser här vet att jag tycker klimatfrågan är viktig. Inte bara värderingsmässigt, utan som en realitet. Det som fått mig att fundera lite extra på sistone är att vi har tendensen att vara väldigt nu-orienterade när det gäller konsumtion. Vi har ett problem, som vi vill lösa. Nu.

Låt mig ta ett enkelt exempel. Jag behövde ett par sandaler. Men frågan jag ställer mig (efter att praktiserat köpstopp sedan 2016): hur snabbt då? Anledningen är att jag ser hur jäkla smidigt det kan vara att beställa saker och få dem snabbt. Därav rubriken: nowconomy. Det är inte bara det att vi har möjligheten att köpa, utan det handlar också om tillfredsställelse av rang. Nästa fråga blir: är det bra eller dåligt? Är det bra att vi kan lösa våra problem så snabbt?

Så stod jag där själv, med ett par sandaler vars ena sko tappat sulan lite grann. Inte jättebekvämt att gå i, nej. Så jag kan antingen laga dem, eller köpa ett par. Kanske att de hade gått att laga, jag erkänner villigt att jag inte funderade jättelänge på just det alternativet, jag hade ärvt sandalerna från min svärmor och tyckte att de kanske gjort sitt. De hade en ganska tjock sula, och det var delar av den som hade ramlat av.

Jaha, köpa sandaler. Enligt nowconomy-principer ska det då gå snabbt och helst leverans igår. Men efter att ha djupdykt i klimatfrågan (ja, det blev en bok: Klimatglädje) kan jag inte förmå mig att köpa nytt. Det sätter sig helt på tvären för mig. Så jag letar: Facebook Market, Blocket. Och sen, på Sellpy. Och vet ni, jag hittade ett par sandaler som någon inte alls ville ha. Som jag väldigt gärna ville ha. De var oanvända och låg och väntade på att någon skulle förbarma sig och betala för dem. Det blev en bra slant, de var inte billiga. Själva letandet tog en stund men om du frågar mig är den resan endast angenäm. För du vet ju inte på förhand vad du kommer att hitta. Mer spännande än så kan det väl inte bli?

De kom i ett paket (som i min mening var alldeles för stort när det gäller emballage) och jag satte dem på foten. Verklich Askunge-feeling: de satt som en smäck! Lätta sandaler, helt nya. På mina fötter.

Nowconomy, om att våga handla begagnat bild på begagnade sandaler

Så jag byter ut nowconomy mot slowconomy. Det här med att ha bråttom är förlegat.

Om du vill läsa mina tankar om köpstopp 2021

Här kan du läsa mer om hållbar konsumtion och vilka som kan påverka oss i rätt riktning

Midsommartankar: 5 saker som betyder något och att skapa mening

Jag känner mig lite klumpig ibland. Lite fyrkantig. Lite trött. Ledsen. Och trött igen. Men jag vet ju också att det går att manövrera sig ut, bort från klumpigheten och skapa mening. Mot det där som jag tycker om: psykologisk flexibilitet. Ja, det är ett begrepp som jag tänker på ofta. Särskilt nu när jag känner mig rigid, svår att flytta på. Det skrivs om psykologisk flexibilitet i boken jag läser just nu: Dansa mjukt med tillvaron av Anna Kåver. Det är inte en bok du sträckläser. Det är en bok där man kanske läser en sida eller två. Och sen avvaktar. Kanske skriver ner en rad i en egen anteckningsbok. Jag tycker mycket om Anna Kåvers bok, även om det just nu känns svårt att ta till sig det kloka. Jag förstår det jag läser men jag är inte riktigt säker på hur jag ska ta mig vidare* (läs mer om vad som hänt längst ner i inlägget). En tröstande rad i boken handlar om att vi inte kan intellektualisera oss ur svåra stunder, utan vi behöver i handling röra oss.

>> En annan bok jag har läst är Oro, också av Anna Kåver >>

Så jag tänker att jag skriver ett inlägg som jag själv skulle behöva läsa. Och jag tänker att du kanske också vill ha något som inte bara skrapar på ytan. Jag utgår från mig själv, men jag hoppas att du kan hitta en ingång till det som är viktigt i ditt liv.

skapa mening - bild på emilia

5 saker som betyder något och att skapa mening

#1 Skriva. Gärna för hand. Men varför? Jag upplever ibland att det går trögt uppe på huvudkontoret. Då blir min anteckningsbok och penna ett sätt att kommunicera med mig själv. Förstår du vad jag menar? Läsa något klokt betyder också mycket.

#2 Djupare andetag. Det där med andning är väldigt individuellt. För mig regleras trycket i kroppen (min kropp signalerar en massa saker just nu) och när jag gör olika andningsövningar mår jag bra eller åtminstone bättre.
Det där med andning funkar absolut inte för alla, men jag tänker att vi säkert kan hitta något som motsvarar det djupare andetaget.

#3 Viktigast. I min e-bok Leva nära intervjuar jag Kerstin Jeding, psykolog, och hon säger med ett visst allvar att vi ska bränna ut oss för saker som betyder något. Vad hon menar? Att vi ska fokusera på sådant som är av vikt i våra liv och lägga vår energi där. För mig har det handlat om enkla målsättningar för dagen: att orka natta barnet kan vara en sådan. Och det innebär att jag vilar en stund innan nattning, för jag vill orka, den stunden är viktig för mig. En sådan målsättning om dagen, kring det som är viktigast, det tror jag på!

#4 Byta fokus. Det går att ändra tankar. Och som Björn Natthiko Lindeblad också sagt: tro inte på allt du tänker. För att byta fokus kan vi använda olika metoder. Min sjö bidrar till det, en springtur likaså. Att vara vaksamma på vart vi är på väg kan också ge utrymme att ändra riktning. Jag säger inte att det är lätt, men jag säger att det går. Samtidigt gillar jag tanken om att inte förändra för mycket. Att allt är bra, just nu. När jag mediterar börjar jag nästan alltid med meningen: jag har inga förväntningar. För det är lätt att skjuta över målet annars.

#5 Våga vara värdefull, precis som du är. Jag vet inte hur det är med dig, men är det ibland svårt att se sitt värde? Det finns en poäng i att påminna sig själv, ja var lite tjatig om det så behövs. Och skala av sådant som föga har med värdet att göra. Det går inte att prestera sig fram ett värde, utan det är i det mänskliga som du hittar det.

skapa mening - gå ut i naturen

*För ungefär två veckor sen tog det tvärstopp för mig. Sådär att jag verkligen föll. Sömnen har varit svår att få till, även om jag vet att jag faktiskt sover, men jag har fastnat i en spiral av oro och grubblerier. Jag har en hel låda med strategier, jag kan ställa mig utanför för att få perspektiv, men helt lätt är det inte. Därför är det skönt att kunna skriva här, min webbventil. Tack för att du läser <3 En låt jag skickar med dig (Youtube). Hoppas du kan skapa mening i sommar!

3 saker på önskelistan (och hur man får till dem)

Gör du en önskelista på veckan som kommer? Just nu åskar det utanför mitt fönster och jag har packat ner regnkläderna för säkerhets skull, ska skjutsa barnet till gymnastiken på lådcykeln. Men innan dess har jag en stund för mig själv och jag ville titta in här på bloggen och lämna något som vi kan fundera över, så här på helgen och allt.

Så. Låt oss känna efter, vad kan vi skriva upp på önskelistan? Jag vill nog skruva åt det lite. Min övertygelse är nämligen att närvaro i stunden är lite av ett mirakel. Men om man känner att nuet är lite bökigt, så kanske vi flyr för en stund med lite extra scrollande på mobilen, hög aktivitet på hjärnkontoret eller att vi bara undviker oss själva. Vi behöver öva oss på att känna allt som passerar oss. Kunna vara okej med att det är oroligt eller obekvämt. Samtidigt inte fastna, ifall det är det vi har gjort. En avledning kan vara av godo med andra ord, nu leker jag verkligen hobbypsykolog här.

>> Här skriver jag om mina tankar om tankar <<

Min önskelista för nästa vecka är

Den där vandringen från mig till Tyresta längs Lycksjön. Fast från mitt håll. Gjorde den för några veckor sen, från Tyrestaby hem till mig, längs just den sjön. Att pussla ihop sitt närområde är lyx! Känslan? Ett med naturen.

Bad, såklart. Jag har badat i två, tre veckor nu och känslan är oslagbar varje gång. Det börjar bli behaglig temperatur och den vill jag känna mycket av! Det är renande på något vis. Känslan? Klarhet.

Läsa med närvaro. Jag började med en bok av Grebe Träff men har stundtals märkt att tankarna är någon annanstans. Längtar efter läsro helt enkelt. Känslan? Trygghet!

Jag tror på intentioner. Vi kan prata planering och fulla almanackor, absolut. Jag tror på att banta ner så mycket det går, skapa tid och sen addera guldklimparna. Och sätta konkreta dagar/tidpunkter för att förverkliga sin önskelista. För mig blir det vandring och bad på onsdag, läsa blir lite varje kväll.

natur, på emilias önskelista

Vad har du på din önskelista?

Att ha saker på sin önskelista ligger nära våra känslor. Här kommer ett utdrag ur min bok Leva nära, jag har ett helt kapitel om känslor.

“Vad handlar känslor om, tycker du?

Jag tror på några enkla målsättningar. Vi vill må bra. Vi vill kunna hantera och förstå våra egna och andras känslor. Vi vill ha ett gott liv. Att må bra kan handla om frånvaron av psykisk ohälsa, det kan vara att vi sover bra om natten, att vi har en vardag som fungerar. Har vi inte delarna som vi tycker är viktiga på plats, då är det nära till hands att vårt känsloliv börjar knorra. Och vi behöver samtidigt vara redo att acceptera att saker inte alls är som de brukar, om vi till exempel har kraschat eller känner oss orkeslösa. Där det blir en promenad framför danspass. Där det blir yoga istället för löpning.

Vi behöver vara redo att närma oss våra känslor. För en del är det lätt, andra har ett avstånd, jag själv tillhör nog den senare gruppen. I boken Så skapas känslor (2018) beskriver författaren Lisa Feldman Barrett den syn på känslor som kallas för konstruktionism. Den säger att vi skapar våra känslor genom att hjärnan gör tolkningar utifrån sinnesförnimmelser från kroppen och dessutom tar vårt huvud hänsyn till tidigare erfarenheter för att kunna göra en form av känslobedömning. Det handlar alltså inte om att vi reagerar på vår omvärld i samma utsträckning, våra erfarenheter tycks väga tyngre.

Problemet blir när vår hjärna tolkar saker fel. Ett exempel som Feldman Barrett tar upp är en dejt hon själv gick på när hon var doktorand. Hon beskriver i boken att hon egentligen inte ville gå, då hon inte var ”attraherad av honom”. Men väl på dejten känner hon att hon rodnar och att hon får fjärilar i magen, vilket hon tolkar som attraktion. Det skulle visa sig vara en feltolkning, för när hon senare kommer hem kräktes hon, hon hade fått influensa. Fjärilarna i magen var något helt annat.

Som en av många som haft alldeles för mycket ångest känns det minst sagt annorlunda att tänka på mig själv som en skapare av jobbiga känslor. Samtidigt ger det också lite hopp, för genom att försöka må bra, så kan hjärnan börja tolka annorlunda och inte bara ge mig känslor av obehag. Vi kan finjustera vårt system genom att ta hand om oss, inte minst genom rörelse, mat, sömn och relationer.

En annan utgångspunkt, utan att vara en expert, är nog att acceptera att livet innehåller alla typer av känslor. Och att alla är bra, provocerande nog, även om vi vill bli av med vissa av dem. Ångest? Jo även den besten är bra. Under en period av mitt liv hade jag gjort precis vad som helst för att bli av med den. Men så kom jag på det, långt senare och med många timmars terapi, att den vägleder mig när den är doserad i rätt mängd. Väldigt mycket ångest gör mig inte särskilt smart och den smärtar dessutom, det gör fysiskt ont i kroppen. Men lite lagom ångest kan leda mig rätt, hur glättigt det än låter.

Så låt oss fundera på vad som kan påverka vårt känsloliv och hur vi kan närma oss det. Jag delar med mig av sådant jag snappat upp och pratar med människor som kan sin sak. Receptet att leva nära sina känslor tror jag skapar resiliens och självkännedom och samtidigt tror jag det är en resa som varar livet ut. Vi kommer inte alltid ha alla saker klara för oss, och det är okej.”

Om du vill läsa hela boken, det är en e-bok, så kan du köpa den här.

Förändringar och min tanke om tankar

vita blommor inlägg om förändring

“Jag är så dålig på förändring”, hör jag mig själv säga till min sons förskolepedagog. Det är som ett mantra och jag inser så här i efterhand att jag behöver lokalisera vad det är som är så jobbigt. Visst är det härligt med förutsägbarhet, vanor, rutiner och allt det där. Men världen i sig är ju rätt, ja, oförutsägbar. Bara det att vi bor på en planet i rymden är hisnande.

Att vara lite osäker tillhör livet och det innebär att jag behöver jobba stenhårt för att mota oron i grind. Samtidigt inte fly undan från det som är jobbigt men jag funderar: när exakt är det bra att avleda sig själv och göra något helt annat?

>> Mitt inlägg: jag är inte driven <<

Jag mediterar ibland och jag hör ju vad som sägs: att tankar kan köra slut på oss och att vi istället borde fokusera på den verkliga verkligheten och närvaron. Och jag köper det. Jag köper att vi skapar våra tankar och orosmoln helt av egen kraft. Jag läste rätt nyligen boken Så skapas känslor och jag blev otroligt inspirerad av kunskapen som förmedlades där: att kroppen gör sitt bästa att tolka förnimmelser och tidigare erfarenheter och utifrån det kommer ett resultat: känslorna. Ja, vi skapar dem alltså själva om vi ska tro författaren och experten Lisa Feldman Barrett. Detta sätt att se på världen kallas för konstruktionism och jag känner så här: istället för att bli provocerad (va?! skapar jag min egen oro??) så vill jag känna hopp (hurra jag kan påverka min situation!).

>> Du som hittat hit – här en sida om mig! <<

Så jag tänker att jag inte ska marinera mig för mycket i händelser som jag har liten chans att påverka och istället jaga förundran, kalla bad och springa mina 6+7+8 minuter.

förändringar

Hur hanterar du förändring?

Jag har bloggat om förändring tidigare, minns ni detta inlägg?

Older Posts »