Ibland göra ingenting

Ända sedan jag började med köpstopp (2016) har jag vetat att mitt motiv är frihet. Och nu när min dator kapsejsade för en dryg vecka sen blir jag också varse om att upplevelsen av frihet föder mer längtan efter ännu mera frihet.

För nu kan jag verkligen inte arbeta i samma utsträckning. Vissa saker fungerar via mobilen och ibland lånar jag min makes dator. Jag blev ofrivilligt mer fri, trots att jag älskar mitt jobb.

Så jag badar. Jag är mer blöt i håret än torr.

Så jag cyklar. Som en dåre faktiskt med färsk träningsvärk i benen varje kväll. Så jag lyssnar, tittar och funderar. Vad ska jag göra resten av livet?

Så jag skrattar. Åt samma saker som du. Du min allra största skatt.

Saker som verkligen berör på sistone

Det var inte länge sedan du levde, och sen tog cancern dig. Terese, du har berört och berör.

Klimat:ekot lyssnade jag på häromsistens. På avsnittet med Catarina Rolfsdotter-Jansson.

Sommar 2019

Gul paprika får mig att vilja leva lokalt

Omställning och att leva lokalt. Jag slåss hela tiden mot den norm som jag förut varit en del av. En norm som gör att jag egentligen skulle behöva ta bilen. Jag har i och för sig utmanat mig själv och tagit bussen ut till Ica Maxi Haninge, det har fungerat om än lite omständligt. Men det går, absolut.

Min relation till den stora butiken med enorm parkeringsplats är rätt god ändå. Om vi bortser från att jag blir tvingad att ta emot en försluten plastpåse när jag handlar på dess Apotek så gillar jag butiken. Jag tycker om att den är stor, att det finns ett utbud och att jag hittar bland hyllorna. Jag inbillar mig att jag handlar för bra priser, i genomsnitt, men den inbillningen har fått sig ett nytt perspektiv.

För jag tog nämligen mig nämligen till Brandbergen häromdagen, jag skulle hämta ut mediciner (och slapp plastpåse!) och sedan skulle jag handla lite park-fika på den Ica Supermarket som fanns där.

Innan jag fortsätter att berätta, behöver du veta att vi äter mycket paprika här hemma hos oss. Ekologisk vill jag att den ska vara. Och priset blir därefter. Den ekologiska paprikan på den stora Ican med den stora parkeringen kostar nästan alltid mellan 45 till 50 kronor, för två paprikor. Jag vet, jag baxnar också inför det.

Men där på Ica Supermarket, så hittar jag eko-paprika för 39:90 kronor. Och det var då jag insåg. Att jag faktiskt inte behöver ta mig till den stora Ican. Visst, jag tycker fortfarande att det är trevligt att handla där, men här har jag nu en direktbuss som går flera gånger i timmen, och framför allt är det enklare att ta sig hem.

Så utmaningen för mig, det senaste halvåret, har varit att handla utan bil. Jag vill göra det på ett sätt som är utforskande, det vill säga att jag resonerar mig fram. Nu kan jag säga att det känns naturligt att ta bussen, det gjorde det inte i början. Det känns också naturligt att inte handla så förbenat mycket varje gång, eftersom det driver på matsvinn.

Menar jag att alla ska ta bussen för att handla? Om att leva lokalt.

Jag menar att jag tar bussen för att handla. Att jag försöker hitta en lösning som fungerar, i just vår specifika livsstil.* Vi har alla olika förutsättningar, titta på landsbygden. Titta på min kompis Ulrika som behöver ta sig långt varje dag, utan att det finns kollektiva lösningar.

En annan lösning som också skulle kunna fungera är att samåka med någon. Eller att man handlar i en butik som är “på vägen” från något, till exempel jobbet. Jag menar också att det inte alltid är stormarknaden som har de bästa priserna och dessutom ska vi nog ta det lugnt med att handla stort, sett på den statistik vi har när det gäller att kasta mat.

Extra läsning: >> Om att handla begagnat >>

Ja, det jag säger är: försök att leva så lokalt det går. Och det finns en annan poäng också: handlar jag borta i Brandbergen så stödjer jag den butiken och jag har också möjlighet att påverka utbudet genom att höra mig för.

*Valutan vi behöver prata om är tid. Nej, många av oss har inte tiden att vara klimatsmarta. Och det kan inte läggas på konsumenten enbart. Det är system så målar in oss i att vi ska vara effektiva och jaga klockan. Det är klart som 17 att handlingen då inte kan ta hundra år. Det fattar jag också!

Om att staden behöver ställa om, kan du läsa här

Om svanar och kalla bad

Många gånger kanske maj och juni handlar om att “runda av”, “snabba på”, “leverera”. Ekorrhjulet eldas på, och sen står man där vid semesterns ingång och tänker: kom och hjälp mig! Så jag beslutade, att jag gör precis tvärtom. Jag skalar av det jag kan, jag ropar inte: hej, jag kan göra jobb för dig, och så gör jag det viktigaste först: som att bada kallt (vilken grej!) och kolla in svanar efter badet. Och jag lovar dig: värt det!

Först bad. Sen jobb.

Svanar är rätt fräcka, ändå

Så när jag sitter där, så ser jag två svanar, som sen blir tre. Det glider in en rackare från vänster, och jagar bort den ena svanen, som blir rädd och flyger bort. Svanen som vill ta plats, burrar upp sig till tusen och börjar flirta med svanen som är kvar. Men intresset är svalt. Hon, för jag antar att det är en hon, simmar vidare, den envise följer efter. Sen väljer honan att flyga tillbaka, till sin första kompis. Och det är dem jag har fångat på bild nedan.

Äventyr med svanars skådespel

Globala målen och ett besök på Handels

Jag prenumererar på en hel del nyhetsbrev, och när jag blev inbjuden till “Global Challenges Expo” blev jag taggad, för här finns ju klimatfrågan representerad. Jag tänkte dela med mig av några tankar som ploppade upp under de två timmar som jag var på plats.

Tanke #1. Att jag, trots klimatintresset, inte har särskilt bra koll på de globala målen. Frida Boisen skrev en krönika på temat, jag tror den är från någon dag sen. Men det är skämskudde. Men! Nu är jag helt inne på att lära mig mer. Det som var särskilt intressant var Jakob Trollbäcks dragning om hur han med sitt företag skulle bygga upp en kommunikation kring målen, och resan till det som säkert många känner igen: den visuella tolkningen av de globala målen.

Tanke #2 Att de globala utmaningarna, och däri ligger också klimatfrågan, definierades under denna eftermiddag på Handels som “risker”. Jag reagerade på det, eftersom i många andra fall talas det om “hot”, “kris” eller andra ord som ska ringa in det hela. Risk är en term som jag själv blev bekant med när jag studerade finansiering och ekonomi och jag funderar på ordvalet. Är till exempel klimatfrågan en risk, eller är vi inte redan framme vid klimatkrisen, den är väl inte där framme, utan den är nu? Men visst, samtidigt har vi inte nått de allra mest kritiska graderna än, så kanske går det att tala om risk. Framför allt att vi har mycket att riskera! Vi ska komma ihåg att jag är totalt insnöad på klimatfrågan, de globala målen är ju bredare än så. (sen kan det nog också vara så att klimatfrågan kan ses som “möjlighet”, ifall vi vill vara lite mer pepp).

Tanke #3 Att i det här sammanhanget, på Handels, så är tanken att marknaden ska lösa klimatfrågan eller även andra delar av de globala målen. Minst två av förslagen från gårdagens dragning handlade om finansiella lösningar. Och det är ingen kritik från min sida, utan snarare att jag, som tror mycket på en folkrörelse, inte har funderat så mycket på vad marknaden kan göra. Fast kanske att jag har det, på ett sätt. Jag har sneglat på det här med solceller, där till exempel IKEA tagit rygg på konceptet. Eller semi-kommersiella lösningar som delningstjänster, det kan vara bilpooler, samåkning eller något annat.

Golnaz, VD & grundare för Inkludera, se nedan.

#4 Att jag blev sjukt glad av Inkludera. De tar sociala innovationer, och gör dem till nationella, genom att addera affärsmodeller som fungerar, och på så vis kan fler ta del av de smarta innovationerna. Golnaz Hashemzadeh Bonde, tidigare elev på Handels, var på plats och presenterade det som Inkludera gör. Så bra!

De som vann förstaplatsen i att skapa lösningar inom olika problemområden var “the AI challenge”.

Fåglar och liljekonvaljer

En liten hälsning från mig

Jag simmar lite långsammare. I ett hav av dofter, och med en näsa full av nysningar, trivs jag rätt bra ändå. Min almanacka är tom, så när som på tre uppdrag jag gör just nu. Jag arbetar på en onlineutbildning till ett företag, jag bygger program till Allt för hälsan och jag skriver min bok. Vet ni, att vi borde oftare ställa oss frågan: hur lite kan jag tjäna, just nu? Inte för att pengar är dåligt, utan för att pengar förpliktigar. Jag köper just nu loss en massa tid, eftersom jag är väldigt köpfri. För samtidigt som liljekonvaljerna blommar och fåglarna sjunger så är jag trött. Och det är okej.

Om du vill höra min stämma sjunga köpstoppets lov, då gör du det bäst här. Jag gästar nämligen Bortom ekorrhjulet, och det var förra veckans absolut bästa beslut.

Återtillverkning av mobiltelefoner – jag hälsar på hos Inrego.

Jag har skrivit om min förra mobil så många gånger att jag skäms att ta upp den en gång till. Men jag måste, för det här är viktigt. Det säljs 4 miljoner mobiltelefoner per år i Sverige. Du kan lätt se att det är något knasigt med den siffran, med tanke på de resurser en mobiltelefon kräver och inte minst mängden mobiltelefoner kontra befolkningsmängden i Sverige.

Vi läser om konfliktmetaller, vi läser om elektroniktippar där både barn och vuxna försöker utvinna det de kan från sophögarna. För just ja, vårt elektronikavfall måste ju hamna någonstans? Men tänk att det finns lösningar även på det här!

Min man berättade om Inrego, företaget som återtillverkar elektronik, och det fångade mitt intresse. Varför? Därför att jag tidigare tänkt att elektronik “det köper man nytt”. Tillbaka till Inrego. Det jag såg framför mig var någon form av mellanhand som tar emot elektronik och sen slussar den vidare. Det skulle visa sig vara rätt mycket mer än så, vilket du strax kommer få läsa om. Det jag tänkte på var återanvändning, ungefär som Myrorna och kläder. Men elektronik som ska samlas in och säljas vidare har en annan kravspec. Jag svängde förbi och fick följa med från “ax till limpa”. Eller från “insamling till färdig produkt” om vi nu ska vara noga. Nu ska du få se vad man kan göra med gamla mobiltelefoner. De kan nämligen göras färska igen!

9 steg till en smartare* mobil

#1 Insamling. Inrego tar emot elektronik från företag och privatpersoner. Faktum är att många tycker det här är en bra idé men trots det så är det svårt att få företag att skicka in sin elektronik.

#2 Telefonen kommer till Inrego i speciella säkra containrar och går först igenom en ankomstregistrering, den behöver listas så att flödet går att följa. Sen hamnar den på rätt avdelning.

För insamling har man tagit fram speciella kärl, och så läggs mobiltelefonerna i skyddande plast.
Containrar med mobiler eller annan elektronik
Unikt nummer, för att kunna följa lurens väg genom återtillverkningen.
Steg för steg, det är när mobilen hamnar på den här hyllan som det börjar hända saker.

#3 Telefonerna sorteras ut av Inregos testare (de är två personer som arbetar riktat med just mobilerna), det kan finnas de som ska skrotas för att de är för slitna. Det som är synd är när telefonerna inte går att återtillverka på grund av säkerhetsskäl. Det kan vara saker som inte går att radera och då vill ofta de företag som lämnat in telefonerna att Inrego skickar dem till skroten. Jag hoppas att Inrego kan hitta en lösning för det, för det skulle optimera miljönyttan ännu mer.

#4 Telefonerna sätts på laddning till minst 15%.

Laddningsstationerna, som by the way är en laddningsdröm. Här fanns det laddare för alla tillfällen, vilken grej! (bilden är från Inrego, då det var tomt i laddningsstationen när jag var där på besök).

#5 Ralph Vahtera, som arbetar som avdelningschef på Inrego, visar mig vad som händer efter laddningen. De använder sig av ett program som heter Blancco. Telefonerna raderas med hjälp av det. Han kopplar samman en telefon med programmet, och sen är det bara att klicka kör. Det tar ungefär 10 minuter, och de kan köra flera telefoner åt gången.

#6 Efter radering påbörjas testningen av enheterna. Testet är generellt för alla telefonmodeller. Touchen, ljudet, kamerorna, eventuella fysiska knappar, wifi, 4g nätverket, batteriet. Ralph går igenom testningen för den Iphone som vi “följt” från ax till limpa.

Testet tar någon eller några minuter, berättar Ralph.

#7 Efter testning kontrolleras skicket på telefonen. Då tittar de efter skönhetsfel/skador på chassi och display.

För att kunna kolla displayen behöver Ralph ta bort det gamla skyddet. Att den har skydd innebär att displayen med stor sannolikhet är i gott skick.

#8 Telefonerna graderas beroende på skador och får då också bedömning på vilken avdelning den skall säljas ifrån. Ralph visade mig de olika kodningarna. Därefter ”klassar” de enheterna med artikelnummer.

Scannat och klart!

#9 Telefonerna sätts i lådor till respektive avdelning.

Från ax till limpa.

Inrego säljer mobilerna både till utlandet och inom Sverige. Vi i Sverige har höga krav, så de telefoner som finns tillgängliga för den svenska marknaden är i gott eller mycket gott skick. Jag köpte en telefon från Inrego och jag blev verklige förvånad över hur “ny” den kändes. Dessutom är det en klimat och miljötjänst att inte köpa nytt, eftersom produktion av mobiltelefoner både ger upphov till utsläpp och avfall.

*smartare mobil: smartphone, återtillverkad, resurser har tagits tillvara, cirkulärt och modernt!

En artikel från Göteborgsposten: Få vill köpa begagnad mobil

“En mobil kan leva länge”

Några av er har ju hängt med sen starten. 2013 köpte jag min förra mobil, och med lite vård så höll den till januari 2019. Det tycker jag är bra. Jag pratade med Ralph kring detta, hur länge en mobil kan tänkas leva.

Generellt håller smartphones ganska länge, men det som krävs är regelbundna uppdateringar, något som jag upplevde inte fanns för min förra Samsung. Branschen för nyproducerade mobiler utgår ifrån, tror jag, att användaren ska ha mobilen i max två år. Och vi byter mobil ofta, vi kan inte bara skylla producenterna för den enorma elektronikhets som finns. Ny mobil betyder status, för en del. Andra vill ha det senaste. Inga konstigheter, men det kommer med ett pris, både för konsumentens plånbok, men också när det gäller uttag i miljöhänseende.

Ralphs diagnos av min förra mobil, utan att ha sett den, var att den förmodligen nått sitt max när det gäller livslängd (5,5 år). Touchfunktionen hade påverkats, det märkte jag själv, och den gav också felmeddelanden på just touchen. Batteriet hade jag bytt, så det funkade ändå ok (det är för övrigt ett bra tips: testa att köpa ett nytt batteri, och om det behövs: fabriksåterställ luren).

Men mobilen var rätt seg, och Ralph menade att moderkortet, hjärnan, förmodligen börjat gett vika. Jag hade fabriksåterställt den två gånger, men efter den andra gången så var den fortfarande seg, den hade också svårt att hantera appen Instagram, som exempel.

Den mobil som jag har idag är en Samsung som jag köpte från Inrego, jag gav lite drygt 3700 kronor för den, och det är 1000 kronor billigare än mot en ny. Skillnaden är att den är testad, den är inte nyproducerad (vilket är viktigt för mig) och den var verkligen som ny när den kom. Sen har den garanti på ett år. En sak till: modellen jag köpte är från 2017. Men med tanke på att uppdateringar kanske inte kommer att släppas, så är det bättre för mig som har mobilen ett tag att göra precis så här. Köpa en äldre variant, ha den i fyra år. Än att köpa en årets modell, och ha den i sex år (vilket jag tror är max max), men att den då är dyrare. Den nyaste kostar nästan 11000 kronor. Har jag den i sex år, så kostar den 1800 kronor per år. Den jag köper begagnad som håller i fyra år: 925 kronor per år. Alltså hälften så dyr.

Hur tänker du kring elektronik? Vilken är din viktigaste teknikpryl?

Older Posts »