Och så bara: pusta ut. Och sen: ett andetag till.

Vi har börjat promenera till den där bänken vid sjön. Och vi har slutat prata, för att bara sitta där. Vi tittar ut över sjön och ögonen vandrar till andra sidan. Där kan man skymta att någon satt ut lampor upp till sin stuga. När vinden blåser rör sig grenarna, och då ser lamporna ut som levande ljus. Och vi bjuds rakt in i någon annans känsla. För det är vackert och stämningsfullt. Sist vi satt på bänken hade mörkret intensifierats mer än senast. Den mörka delen av året är här och jag älskar att jag nu måste ut snabbare än kvickt för att ta del av ljuset. Att jag måste prioritera skarpt, för ljuset väntar inte på någon.

Jag skriver en text om att vila och jag förstår ju det. Att det inte alls är lätt men om vi verkligen står helt stilla, sjunker in i oss själva, då kanske du hör en röst som viskar: jag behöver ta en paus. Hur många gånger har vi inte lyssnat? Hur många gånger till kan vi inte lyssna innan det övergår till… ja, vadå? Vad händer när vi inte orkar ta till oss våra egna behov? Det ser nog olika ut. Men jag inser att jag vill lyssna. Entreprenör javisst, men en klok sådan som vill hålla livet ut och utefter devisen att livet består av mycket.

Så jag pustar ut. Och tar ett andetag till. Livet behöver inte vara allvarligt alltid. Jag behöver inte vara viktig alls.

Den finaste bänkutsikten jag kan tänka mig <3

Jag vill inte missa skymningen heller. Eller att titta på tv-program med tema lego, där vi applåderar tillsammans med det vackraste jag vet. Springer gärna när hjärtat behöver puls, men inte annars. Jag vill inte missa livet, för att tanken är i framtiden. Vill inte vara smartast, nej, jag vill falla rakt in i kärlekens dimma när det gäller nuet. Jag vill inte finta mig själv, eller någon annan. Vill lära mig konsten att sätta gränser, både mot mig själv och andra. Det är så mycket jag behöver. Och varför ska jag inte få det?

Köpstopp 2021, så här kan du förbereda dig: 5 tips!

köpstopp 2021 kan handla om mer naturtid

Köpstopp 2021? Jag vet. Jag är ute i sjukt god tid. Men det är också för att jag vet att många av er som funderar på köpstopp behöver tid att smälta idén. Att hitta era “varför”. Att våga. Så jag tänker att ju snabbare vi går in med inställningen: yes, klart jag ska köra, desto större är sannolikheten att vi faktiskt gör det. Vågar. Vill. Vaskar fram de där tankarna som kanske inte riktigt fått plats än: vem är jag när jag inte shoppar?

Köpstopp 2021: 5 förberedande tankar att ha med sig

  1. “Köp” är inte ett normalläge, egentligen. Köp är något som människan kommit på, och sen gjort big business av det. Det har dessutom nästlat sig in i våra känslor. För varje känsla du känner, så finns ett köp. Vi kan skapa ett annat normalläge, I promise!
  2. Om jag inte handlar, vad gör jag istället? Egentligen är det konstigt att vi förutsätter att livet ska levas genom att köpa sig fram. Men här finns det alltså utrymme att fylla ut med helt andra saker. Själv läser jag som aldrig förr (har precis hittat appen Biblio) och lär mig nya saker, som att klippa film. Och sen: skogen. Skogen!
  3. Det handlar inte om absolutism, det handlar om att skapa ett reflektionsutrymme: vad rör sig uppe bakom pannbenet? Hur resonerar jag? När jag mår bra? När jag mår dåligt? Hur beter jag mig och hur ofta slinker köp igenom utan eftertanke? Använder jag köp och shopping fast det kanske är något helt annat jag behöver? Om jag verkligen behöver köpa något, är det alltid nyproducerat?
  4. Innan köpstoppet börjar, fundera på varför du gör det, vilken är din drivkraft? Hur vill du utforma ditt köpstopp 2021? Du kan läsa guiden för 2020 och hitta inspiration där. Jag tänker att mitt eget köpstopp 2021 ska innehålla spår av hälsa, se nedan.
  5. Sätt tolv delmål (ett för varje månad) – på ett helt annat område som inte rör shopping eller pengar. Till exempel: under min första köpfria månad skulle jag vilja lära mig att….. Jag kommer sätta 12 mål för min hälsa under 2021 och jag hoppas jag får med mig fler i köpfritt-gruppen på Facebook.
Jag fortsätter. Mitt köpstopp har funnits med som en bas 2016, 2017, 2018, 2019, 2020.

Varför har köpstopp kommit att bli en allt starkare trend? Det finns flera orsaker till det och jag tror att klimatkrisen är en sådan. Vi förstår helt plötsligt att våra köp egentligen är uttag ur jordens resurser och att det vi handlar skapar avtryck. Vi närmar oss det som en gång låg i skymundan och var svårt att greppa. Sen tror jag det finns något i våra livsstilar som många tröttnat på: att ständigt jaga. Jaga sin vardag, jaga sin rätt att bara vara. Vi behöver slappna av lite, göra oss själva lite oviktiga, hitta aktiviteter som både är hållbara för oss själva och för andra. Tagga ner. Därför tror jag köpstopp är ett statement: hit men inte längre. Jag vill något annat. Punkt.

En vacker höstdag gick jag till Tyresta, från Vendelsö.

gå till tyresta, via ramsjön

Det finns en liten lista av små äventyr i bakhuvudet hos mig. Den listan bygger på att utforska mitt närområde, för jag älskar att ta mig nära, men ändå se något nytt. Att gå till Tyresta från oss, i Vendelsö, har jag länge velat, men skjutit på det. Trott att det var långt att gå. Men, efter att ha pratat med mina grannar fick jag det förklarat för mig: det handlar om fem, sex kilometer. Så när en av höstens vackraste dagar tittade in, så var jag redo.

Kameran fick mycket att göra på promenaden 🙂

Jag tog mig till Lyckebysjön (där jag badat hela sommaren) och gick på den vänstra sidan sett från mitt håll. Då och då poppade det upp ungdomar som hade orientering, så jag hade sällskap en del av vägen. En bit fram tog jag mig sedan bort från “min” sjö och upp mot Ramsjön. Så vackert även där och jag hade glömt bort att det finns andra sjöar i närheten av mig.

Ramsjön, en bit ifrån Lyckebysjön

Vidare kom jag in i ett passage som bokstavligen exploderade av gula, ljusa färger från löven, och solen passade på att titta in den med. Sen blev jag osäker, vid ett vägskäl valde jag den större vägen, och förstod då att jag tagit mig en bit utanför själva Tyrestareservatet. Men det gjorde ingenting, det var en fin väg med vyer som jag placerade i den mentala bildbanken.

Fantastisk höstdag, kanske en av de sista för i år.

Helt plötsligt var jag framme, jag kom ut på den grusväg som jag brukar cykla på när jag ska till Tyresta. Först hade jag tänkt att gå till Tyresta Caféet, men insåg sen att de hade stängt just idag. Så min utflykt fick sig ett slut och jag tog mig hem. Nöjd!

Flera äventyr med kameran längtar jag till <3

Just nu skriver jag på min andra bok, vilket gör att det blir rätt mycket skärmtid. Men den bästa mixen, för kreativitet, är att både lägga tid på hantverket men också göra så att man orkar. Att vara ute när det är ljust, och skriva när det är mörkt, tror jag kan vara ett sätt att lösa sin vardag. Det funkar inte för alla, men det fungerar bra för mig. Om det är första gången du är härinne på bloggen, klicka här för att ta reda på vem jag är och vad jag skriver om helst. Tycker du om det jag skriver? Gilla mig gärna på bloglovin!

Sjunka ned i varat – att stanna upp för en stund.

bild på stenar

Jag tror det är supervanligt, ja mer regel än undantag, att tappa förmågan att stanna upp. Jag testade en app i slutet på förra månaden, och jag fastnade vid detta: är vi närvarande, är vi lyckliga. Tänk om det faktiskt är så: att det inte handlar om det senaste köpet, den nyaste jackan eller ens den där hudkrämen (jag skriver så, eftersom jag just nu suktar). Utan närvaron i sig kan ge oss lycka och välbefinnande. No gadgets needed. Varför ingen pratar om den? Jag tänker att närvaron är gratis, och då är marknaden inte intresserad.

Så jag närvarar så ofta jag kommer ihåg det. Det kan vara när jag läser sagan för lilleman på kvällen, att jag fångar in närvaron och bjuder in den till att delta. Det blir bra, riktigt bra. Det känns mer meningsfullt. Än om jag surrar med annat uppe på hjärnkontoret.

Det är passande att jag skriver om det just denna kväll, då vi har World Mental Health Day. Psykisk ohälsa är också närvarande på den här planeten, och det gör mig fysiskt ont att det är så vanligt. Givetvis finns det grader på skalan, men ändå: att må dåligt trots att vi skulle kunna må bra, det är inte värdigt.

>> Här kan du läsa ett inlägg om utmattning >>

Jag tänker att närvaron blir uppvaktad av…. ja, men precis allting. Det är liksom en ständigt flöde av attiraljer som på något sätt ska sorteras av hjärnan. Man kan bli trött för mindre. Jag tror i och för sig att genom frånvaro av närvaro, så blir vi på riktigt trötta. Min bästa närvaro just nu är att läsa böcker. Och att lägga mig hyfsat i tid. Och skriva. Jag mediterar (kommer berätta mer om den app som jag testat, i ett separat inlägg) och det funkar också bra, som något slags ankare. Ja, det var några ytterligare tankar från mig.

För den som har höga krav på sig själv

Vatten och bänk vid sjö. inlägg om för höga krav på sig själv

Det är mycket i livets tillvaro som handlar om att göra. Man lämnar en uppgift, för att börja på en annan. På repeat. Och har du flow, ja, vad kan man mer säga än grattis? Men det kan ju också handla om att ha för höga krav på sig själv, jag känner ofta att det är överväldigande, alla projekt här hemma som jag skulle vilja ta tag i, men som jag undviker, för att jag helt enkelt inte orkar.

Men så har jag kommit på en sak. Att det faktiskt handlar om mitt sätt att se på de saker som ska genomföras. Jag är helt enkelt en allt eller inget människa. Ska jag städa badrummet, så är det hela badrummet, enligt konstens alla regler. Och då är det inte konstigt att jag backar (och har ett skitigt badrum). Jag är, rätt och slätt, en av dem som har för höga krav på sig själv.

Skogen. Kravlöst.

Ett handfat duger gott nog

Så lösningen då? Jo det finns en sådan. Häromdagen tvättade jag badrumshandfatet. Bara. Punkt. Och sen det viktiga: känn dig sjukt nöjd över det där handfatet, ok?!

>> här kan du läsa ett inlägg om att våga välja deltid >>

Vad jag vill säga med det här? Att vi behöver sänka den där ribban. Acceptera livet som det är, att vi rätt ofta är trötta, och att vi behöver inte nånting, om det faktiskt är det bästa för oss. Aktivitet är inte alltid bäst, är min erfarenhet.

Höga krav på sig själv, hur blir det då med vila?

Jag tycker hela konceptet vila är så intressant. Vi kan ju vara helt överens om att vila ser vida olika ut, beroende på vem du är. Min käre make har varit sjuk ett par dagar, med pencillinkur och hela köret. Vad han gör? Jo, han ligger på soffan och vilar. Och vad jag tycker om det? Jag tycker det är fantastiskt att han kan göra det, för jag tror det ger resultat och återhämtning. Om jag kan lägga mig på soffan? Nej tyvärr inte, inte riktigt men en promenad är min bästa vila. Jag har nyligen också läst om lite äldre forskning som pekar på att vi behöver lära oss att vila att vilan som sådan är nedvärderad. Jag önskar att vi kunde bre ut lite mer vila i samhället och jag kan inte låta bli att undra: hur känns vilan, egentligen?

Bloggtips: Sandra Junhammar <3

Mina första femtio mil med lastcykel (el) – recension!

cykla med lastcykel

Cykla med lastcykel, så här hänger det ihop. Sedan 2018 har jag haft rejäl klimatångest när det gäller bilkörning. Inte vilken bilkörning som helst, egentligen. Utan den som är onödig när det finns andra alternativ. Vi bor ju i en förort till Stockholm, det går liksom inte att motivera koldioxidutsläpp när man i princip har nära till allt och en kollektivtrafik som fungerar. Sen har vi förvisso Corona, så där finns förstås en anledning att se över sitt resmönster och med vad man reser.

En sak till: det kanske inte alls handlar om att ALDRIG köra bil mer, utan om att hyra bil de få gånger som det behövs, för sådana stunder kan komma. När vi köpte vår bil 2015 hade jag i princip ingen aning om klimatfrågan (jepp, helt sant) och jag funderade inte så mycket på bilens avtryck. Sen kom sommaren 2018 och livet förändrades nästan över en natt, eller åtminstone över den period då jag skrev min bok vars process blev en slags grundkurs i klimatfrågans innehåll.

Köpa en rätt så dyr ellådcykel, är det klokt?

Att transportera sig i vardagen kan ändå bli en rätt stor post vad gäller tidsåtgång, det argumentet köper jag direkt. Och jag vill också skriva: jag förstår varför man har bil, sett ur ett funktionsperspektiv. Jag fattar hela den där biten om vardagspussel, handling, hämtning, lämning och allt däremellan.

>>Här kan du läsa om när testat att handla mat med buss.<<

Handlat, efter gymnastiken.

För en tid fick jag upp ögonen för lastcykel, driven med el (du måste själv trampa för att elen ska gå igång). El är också en resurs som dessutom kan vara kopplad till klimatutsläpp, så att vi förstår hela bilden. Och cykeln ska ju också produceras, vilket säkerligen har ett avtryck. Men om vi gör en livscykelanalys på en bensinbil kontra en elcykel tror jag vi kommer se stor skillnad.

Ni vet ju (?) att jag har haft långt uttalat köpstopp, så jag har kunnat spara pengar, och det kom väl till pass nu. I juni köpte jag en lastcykel och började cykla direkt. Den första resan blev från stan till Vendelsö. Det var en upplevelse! Jag har haft problem med cykeln vid ett tillfälle, men företaget skickade ut en tekniker hem till mig, trots att butiken hade sommarstängt och teknikern fixade problemet på en gång. En gång cyklade jag också in den till stan för att de skulle kolla på ett ljud som uppkommit efter reparationen, det var en enkel justering som skulle göras, vilket de gjorde kostnadsfritt. Överhuvudtaget har kommunikationen varit toppen och jag har känt mig trygg rakt igenom. Jag har tecknat en försäkring på cykeln, ungefär som man gör på en bil, men betydligt billigare (1500 kr på ett år). Det man ska komma ihåg när man köper en lastcykel eller annan elvariant är att den behöver tas om hand, och det bästa är att hålla den ren. Jag och lilleman har rengjort cykeln och smörjt kedjan tillsammans och det är snart dags igen. Jag vill ju att den ska hålla riktigt länge.

Ja, en kommentar kring priset. Cykelns pris innebär en investering på mycket pengar, men jag får också vad jag betalar för. En bil kostar också mycket pengar. Skulle vi köpa en elbil, ja, det säger sig självt.

Vi har cyklat 50 mil med lastcykel

Vi har cyklat 50 mil på cykeln tillsammans med lilleman. I somras cyklade vi till Lasse Maja parken i Skogås. Till Tyresta flera gånger. Till Haninge för att besöka biblioteket. Tyresö där det finns ytterligare en lekpark. När jag hämtade hem cykeln från stan tog jag med mig lilleman, så att han fick åka hela vägen tillsammans med mig och se både staden, Nacka och Älta. Jag har handlat 5-6 gånger på stormarknaden. Skjutsat till både fotboll och gymnastik. Det är inte bara transport, det är också att få vara ute, röra på sig, visa saker för barnet utan att behöva leta parkering till bilen. Att slippa tänka på parkering är en absolut fördel, men också friheten, att ta sig till ett naturreservat 7 kilometer bort, på enkelt sätt.

Bil vs lastcykel. Vi skapar Transportpotten!

Vi har en bil. Som kostar oss en hel massa pengar. Och. Den. Står. Still. Just nu har jag hyrt ut bilen (till en kompis kompis) och har tagit bilder på den. Vi ska sälja den (för den kommer minska i värde och snart blir det väl elbilsrevolution) och för pengarna kommer vi:

  1. Köpa en vanlig elcykel till min man
  2. Skapa en transportpott

Kostnader för bil på årsbasis

Försäkring: 4236 kr
Skatt per år: 360 kr
Besiktning: 500 kr
Däckbyte: 500 kr
Service: 4000 kr

En transportpott innebär att vi kommer hyra bil de få gånger vi använder bil. Eller låna min mammas bil. Eftersom bilen idag kostar oss 9596 kr per år, så innebär det att om vi säljer bilen så kan vi lägga motsvarande summa i en transportpott. Även pengarna från försäljningen kommer läggas i den potten, exklusive elcykeln till min man. Akuta resor då, till exempel om barnet behöver komma till sjukhus? Jag tänker taxi då. Och jag tänker att en sådan resa eventuellt går att få tillbaka på den barnförsäkring som vi har.

El är också en resurs

Jag brukar säga att den bästa kilowattimmen är den som inte används (eller det bästa koldioxidutsläppet är det som inte görs). Och den utgångspunkten har jag fortfarande. Det betyder att även med en ellådcykel behöver man tänka resurssmart. Om vi är sena till förskolan och vi tar cykeln istället för att gå, då brukar jag försöka ta handlingen i samma veva, eftersom affären ligger bredvid. Och man behöver inte alltid maxa med helassistans på cykeln, utan använda benstyrka istället. En annan sak är att också att se över sitt elavtal, och försöka välja så kloka elkällor som möjligt. Men som sagt, även “ren” el kräver resurser och i vissa fall: utsläpp. Jag har skrivit massor om el i min bok Klimatglädje, du kan se hur boken ser ut här.

Men om något händer då?

Det finns i mina ögon ett problem, och det är om jag får punktering eller om cykeln på något vis går sönder. Jag håller på att kolla på olika lösningar för det, så att jag vet hur jag ska hantera en sådan situation om den uppkommer. Det vore toppen med en “mobil” cykelreparatör och faktum är att jag är på väg att hitta en sådan. Som en tjänst man kan beställa. Det jag får göra i värsta fall är att låsa fast mina lastcykel, ta ut batteriet och sen ta mig hem på annat vis. Vi har två personer i vår familj som äger släp så att jag tror att med lite hjälp så kommer det gå. För fördelarna väger helt klart över. Så här efter femtio mil är jag supernöjd med hur jag transporterar mig, både när det gäller utflykter, handling, skjuts.

Ps. Det har varit en lång process. Det här med bilen händer inte över en natt, inte ens för en klimatförespråkare. Jag tänker att det är så med mycket, när det gäller förändring. Att man behöver få ha tid på sig, att tänka, jämföra, fundera.

Older Posts »