Ett äventyr är en känsla #kvinnligaäventyrare

äventyr tyresta

Den senaste tiden läser jag en hel drös med olika bloggar – träning, vandring, business, sälj, life design. Den gemensamma nämnaren? Faktiskt: äventyr. Att testa nya saker, inom sin genre. Vandringsbloggen gjorde att jag fick upp ögonen för kampanjen #kvinnligaäventyrare. För det första: Vandringsbloggen är liksom sinnebilden för hur ett liv kan levas, på riktigt. Jag bara älskar att hon vandrar på heltid!

#Kvinnligaäventyrare har fått genomslag och nu senast såg jag en diskussion, på Facebook. Frågan som ställdes var: vad är ett äventyr? Det fanns de som ville värna om ordet, det ska inte slösas med var kontentan. Andra menade att äventyr har en bredare mening. Det fick mig att fundera.

Vad är ett äventyr?

Jag tror det är en känsla. Hos dig, hos mig och hos alla som gör något av ett äventyr. Det pirrar till litegrann, du andas något djupare ibland, och ibland inte djupt alls. Känslan kan ackompanjeras av tacksamhet, för det liv du lever just nu. Och det är här jag behöver omvärdera min egen syn på mina egna äventyr. Jag ser inte mig själv som särskilt äventyrlig. Jag har svår att vara spontan (jag vet, hur omöjligt låter inte det?!), jag gillar struktur och jag vill veta saker på förhand. Det bottnar i gammal möglig otrygghet.

Men så förstod jag. Känslan har funnits där den senaste tiden. Jag håller på att tämja min egen stressade kropp. Och valet av metod landade på trädgårdsarbete. Det är tredje dagen nu, som jag en lite längre stund står och påtar, rafsar, krattar och klipper. Och idag hände det: total närvaro, sinnen som åtnjuter alla dofter och ljud. Och där var den, känslan av tacksamhet. Och jag gör något helt nytt – något som passar min naturnära själ.

äventyr i trädgården med enemilia

Så. Det är klart för mig att äventyr handlar om känslor.

äventyr i trädgården enemilia

Vilket var ditt senaste äventyr?

Göra något nytt & behovet av en “reset” knapp

göra något nytt

Jag har noterat en obalans värd att tas om hand.

Det har varit svårt de senaste dagarna och jag behöver trycka på resetknappen. Det är som att livet skaver lite grann. Om du vill komma åt din resetknapp, eller bli inspirerad på området: läs det här inlägget av Sara Rönne: Du är inget träd – flytta på dig!

Jag tänker att det också krävs lite mod för förändring, så jag laddar batteriet fullt!

Reset – så här tänker jag

Jag behöver få ett gladare huvud och ett lättare sinne. Det är inte mer komplicerat än så. Och det finns hur många sätt som helst, som faktiskt fungerar. Jag har testat mig fram. Och den allra bästa grenen är någon form av konditionsträning. Det blev en sådan idag, där uppvärmningen bestod av att klippa ner grenar i vår häck, innan jag begav mig på en kort men intensiv träningstur. Det blev en löprunda, ackompanjerad av utfallssteg.

En annan resetstrategi är att bryta sig loss från konstiga vanor. Jag vet inte vad det är, men jag blir alltmer stressad av att hålla på med mobilen och sociala medier. Den rastlösa själen som jag besitter skulle behöva något helt annat än planlöst surfande. Ni har väl inte missat min artikel i senaste Tara? Jag testade digital detox och har skrivit ett reportage om det. Där jag också intervjuade Katarina Gospic, hjärnexpert och entreprenör.

“Man har kunnat se i studier att vi tittar på mobilen i genomsnitt 150 gånger per dag, den som använde mobilen mest var inne 900 gånger per dag, så det finns ju en variation. Det finns flera problem med den här typen av beteende. För varje avbrott som du gör, behöver hjärnan ca 25 minuter på sig att återfå fokus. Jobbet eller skolan kan bli lidande av det, du tappar fokus helt enkelt. En annan konsekvens är att vi blir stressade av att vara uppkopplade. Det finns också en tillvänjningseffekt, mycket vill ha mer. Samtidigt hinner vi inte med annat som vi vill göra eftersom en stor del av vår tid läggs på skärmar. Man kan också likna det vid en drog och ett beroendebeteende.” – Katarina Gospic, en intervju i Tara

göra en förändring genom digital detox är att göra något nyttFoto: Anneli Hildonen för Tara

Göra något nytt – en form av resetknapp

Och jag funderar på bullet journaling, som jag tror jag fick nys om hos Teknifik! Jag tror att min dag kan få en annan lyster om jag har något kreativt sätt att lägga upp dagarna på.

bullet journaling göra något nytt

 

Nu kör vi igång den här veckan!

Vad gör du när det skaver?
Följ mig gärna på bloglovin för att få tillgång till uppdateringar.

Skifta mot ett vilsammare liv

vatten och natur. styrkan i ett vilsammare liv

Jag dras med. Jag tittar framåt och tänker: kul!

Jag saktar ner. Tittar bakåt och tänker: vad kul det var!

Vad är det då som lockar med vilsamheten? Upptrissat är väl det som är grejen? Bygga imperium osv.

Nej. Inte för mig. Jag vill göra kul grejer, ja. Men jag bygger ett inre slott. Jag lägger tid på det. Det tyngsta jobbet pågår just nu: att lägga grunden. Och jag bygger själv. Outsourcing funkar inte riktigt (well, om vi inte räknar med min terapeuts guidning).

Så jag väljer ett inre bygge framför yttre imperium. Jag skiftade efter dyrköpta erfarenheter. Blåslagen själ, panikslagen och med en kropp och huvud utan riktning fick jag börja om från början. Tid tog det, och tid vill jag lägga på det.

Att ha vila som främsta vapen har varit avgörande. Det bygger på att jag egentligen är skiträdd. Jag tar till vila varje dag, mellan 30-60 minuter. Ofta genom meditation. Eller promenad.

Jag yogar en gång i veckan. Ibland ligger jag längre stunder helt stilla, där på mattan. Jag är inte i någon prestationsfas där. Det enda som räknas är känslan i kroppen. Och den ska vara vilsam, som en suck av lättnad.

Bloggar som vurmar för enklare liv

Det fantastiska för mig i den här bloggen är att dela synen på vila med andra. Vi är några stycken som snackar vila och enkelhet titt som tätt, och bara denna vecka har jag läst inlägg som gått rakt in i hjärtat.

Vi har Om att vara nöjd med mindre, skrivet av Sofia.

Vi har också Och på eftermiddagen vilade hon – om hållbar prestation, skrivet av Katarina.

Det är skönt med likasinnade, för man hittar också nyanser hos varandra. Det är som att vilans väg ger en massa tillbaka till en, i termer av insikter, möjligheter att utvecklas och en kropp (med huvudet inräknat) som tackar en, varje gång man tar ett steg tillbaka.

Det har varit så här ett tag

Ju enklare jag lever, desto enklare blir det. Men där tror jag också att ens värderingar styr, och också vad man vill uppleva. Jag lever rätt mycket “inom mig” – vilket gör att jag inte behöver särskilt mycket för att underhålla mig själv. Det kostar mig inte särskilt mycket alls att uppleva det jag värderar högt i livet. Det är jag tacksam för.

Om du tycker det här var intressant läsning, så har jag några tips till på vägen!

Att leva enkelt: om minimalism

Att leva enklare (mitt shoppingfria år 2016: facit)

Vad vill du uppleva i ditt liv?
Följ mig gärna på bloglovin för att få tillgång till uppdateringar.

Skala av. Vad är priset för harmoni, egentligen?

skala av. Vad är viktigt i livet. För Enemilia är det harmoni

Vänder och vrider på livet lite grann. Vad funkar? Vad funkar inte?

Jag är en sån där som älskar struktur. Som blir orolig när saker inte riktigt är klara. När det är suddigt i kanterna, och halt mellan varven. Det är då jag behöver de djupa andetagen.

Det är då promenaderna är som mest behövliga. Det är underbart med bitigt väder, sol i sikte, dubbla tröjor och helst: ingen mobil (inte där än). Jag går raskt. Jag andas djupt. Jag hör fåglarna. Jag hör isen knaka. Det är då det händer. Jag får en klarhet i allt det suddiga och hala.

De två senaste veckorna har varit en kamp. Ömsom glad. Ömsom svart. I det ska jag tydligen befinna mig i. Just nu.

Det är inget nytt. Men jag överrumplas varenda gång (!). Att få en släng av otålighet, nervositet, irritation, smärta, orkeslöshet, rastlöshet, allt i en enda röra. Gör mig matt. Jag sneglar lite åt HSP, särskilt eftersom behovet av ensamhet ökat drastiskt den senaste tiden.

Det är då jag också landar. I grunden. I det som faktiskt betyder något. Jag är otroligt medveten om vår egen dödlighet och tycker att mycket i livet borde bortprioriteras. Till förmån för annat.

Skala av – vad finns kvar?

[1] Kroppen. Och den behöver rörelse. Schyst mat. Andning. Beröring.

[2] Människor. Och som jag behöver dem.

[3] Människan. Och som jag behöver den. Fight? No. Meditate.

[4] Huvudet. Se [1] och lägg till [2] och [3].

Harmoni?

Berörd

I det här tillståndet av både och hinner jag beröras av ett och annat. Som Elaine Eksvärds arbete med treskablinoll. Tänker att jag har ett ansvar också. Do it!

Magda Gad har en Facebook-sida. Jag har svårt att läsa allt – men vilket arbete hon gör. Hon öppnar världen för mig. Det gör förbannat ont varje gång, men jag är ett vittne.

Zero Impact – som går på URPlay (länk till avsnitt 2). Men alltså ja, det krävs förändringar. Mina delar är: kollektivtrafik/cykel framför bil, grönsaker framför nötkött, shoppingfritt, batcha tvätt, flyger helst inte.

Om du skalar bort det: vad finns det kvar?

Ps. Ja, vad är priset för harmoni egentligen? Jag vet att det är min främsta motivation i livet. Klyschigt men en sanning för mig. Jag prisar lugnet. Jag söker inga kickar. Att bara vara vore ju underbart.

5 saker jag försakar för min motion – att välja hälsa

att vardagsmotioner är att välja hälsa

Det blir så himla präktigt, men ok vi kör ändå. Jag är typen som har lärt mig att älska vardagsmotion. Eller åtminstone har jag planterat ett inneboende alarm som säger mig att jag behöver röra på mig. Häromdagen kom jag på hur det faktiskt hänger ihop med träningen – och sa bland annat därför upp mitt SATS-kort i förrgår.

Så jag kör mina 10 000 steg om dagen. Det är lägstanivå (ja, det händer att jag också landar på 4000 steg, men inte särskilt ofta) och det är vad jag vill ge mig själv i hälsopresent. Det är en slags investering i både nulägeshälsa men också framtida hälsa. I min önskade värld vill jag verkligen få till pulshöjande träning efter att ha läst den här boken. Och jag tänker att det är inte omöjligt. Småsprang i förra veckan, och kan göra det denna vecka likaså. Öppna dörren och kör.

Det blir lite fånigt ibland, när fitbiten säger att jag har 900 steg till målet. Så igår sprang jag mellan sovrummet och övre hallen fram och tillbaka tills manicken vibrerade vid 10000. Det knasiga? Att jag faktiskt blev lite andfådd och pulsen gick upp.

Men det är inte så att jag badar i tid. Jag har saker precis som alla andra, och jag har en familj som jag vill spendera tid med. Här kommer en lista på saker jag inte gör. Anledningen? Yes, för att kunna gå ut när jag känner och vill.

5 saker jag inte gör

> Jag städar inte särskilt ofta. Vi håller det hyfsat i kanterna, och badrummen får sig en omgång då och då. Maken dammsuger och håller ordning i köket. Jag tvättar (mer om det nedan). Är inte särskilt bekymrad över dammråttor – men däremot ligger det i pipen att rensa bort saker. Inspireras bland annat av den här tjejens inlägg: 22 saker du kan börja med att rensa ut.

> Jag tvättar inte så ofta. Hur jag menar då? Jag batchar – det vill säga jag tvättar mycket på en och samma gång. Ofta åker jag iväg till min svärmor och kör några maskiner. Jag älskar att batcha! Det gör att jag inte håller på med den där maskinen hela tiden (vilket har varit fallet förut). En bra bok på temat är 4 timmars arbetsvecka.

> Jag arbetar lagom. Och jag är också sugen på att arbeta mer fokuserat. Men hur som. Jag värdesätter den där vardagsmotionen så pass att arbete får stå tillbaka. Eller så här: jag säljer in lagom mängd jobb (är som bekant frilans) som jag vet att jag kan hantera.

> Sociala saker har fått stå tillbaka. Eller så umgås vi i gående form! Jag tackar oftast nej till events och liknande. Helgerna är nästan alltid tomma. Att ha utrymme i kalendern är det bästa jag (och mina promenader) vet.

> Jag shoppar inte. I och för sig samlar man steg, men det man också gör är att spendera pengar. Pengar är tid. Pengar ska tjänas in. Min lösning kan du läsa om i inlägget Därför fortsätter jag med köpstopp 2017 (ett år till).

Gör du något för att välja hälsa?

Ångest som vardagsmat och vad gör jag om dagarna?

vårblomma inlägg om ångest och eget företag

Jag är den här ihärdiga typen. Som inte ger mig särskilt lätt. Vill jag något, så kör jag på det. Och de senaste åren har ju hälsa legat på topp av de aktiviteter som jag vill lägga tid på. Jag har skrivit om träning länge, jag äter mycket grönsaker och bryter mitt stillasittande på ett nästintill tvångsmässigt sätt.

Men så kommer det, med rätt jämna mellanrum, dagar där jag är totalt omotiverad, trött och dessutom: ångest.

Numera vet jag ju att det är helt ok. En del av livet. I alla fall mitt liv.

Dessa dagar, en av dem inföll igår, så är mantrat: håll ut. Just igår verkade jag inte ensam, då även La Linda skrev om sin dag. Det jag gillar är Lindas totala öppenhet kring sitt mående. Jag inspireras och tänker: normen idag är väl egentligen att fler har ångest än någonsin, och kan räknas som ett normaltillstånd bland alla andra? Sen tycker jag i allmänhet att ångest, som ämne att tala om, är sjukt intressant.

Nåväl. Jag höll ut och idag känns det betydligt vettigare att vara människa. Det ligger en hel del på den här företagarens att göra lista. Så jag börjar med att boka ett Body Balance pass på SATS Haninge ikväll. Det är för mig balans – att se hela dagen ur ett större perspektiv, där hållbarhet får vara ledstjärnan.

Vad gör du om dagarna?

Jag får en del frågor av karaktären: vad gör du egentligen? Jag arbetar ju i egen regi, vilket är den formen av arbete som passar mig. Just nu jobbar jag med flera parallella projekt. Den senaste tiden har jag arbetat med Influencers of Sweden, med deras konferens som är i slutet på mars månad. Sen arbetar jag som digital redaktör på en webbplats som bevakar livsmedelsbranschen, sen jobbar jag med textbearbetning för en skola: Medicinskt kursforum, skriver artiklar om småföretagande för Driva Eget (min senaste om Hjärnexperten och surfa intelligent). På det skriver jag en del livsstilsrelaterade texter – bland annat för tidningen Tara.

Ångest och eget företag

Hur är det att driva eget och samtidigt slåss med ångestens käftar? U-N-D-E-R-B-A-R-T!

Det är typ kanske en av de starkaste anledningarna till att jag driver företag! Jag väljer själv mitt “när”, “var” och “hur”. Min ångest är också källan till drivkraft, kreativitet och mod. Det betyder inte att jag njuter av den, utan att jag gör det bästa av den. Och de där dagarna där systemet är rostigt: helt okej, eftersom jag är min egen boss.

Vad drivs du av? Har du också “de där dagarna”?
Older Posts »