Jag har fallit för skymningen och lyssnar på musik för att förstärka det där som kallas livet. I april vill jag bada varje dag, för att jag kan. Igår natt åkte jag bussen från Kungsträdgården till Slussen och mindes nätterna från ett 2000-tal där jag utmanade alla typer av rädslor, framför allt sömnlösheten. Jag vann livet tillbaka då, och samma resa gjorde jag nu i höstas. Hur jag började med läkning den allra första gången? Med långa promenader nattetid. Tittade in i dina ögon när du berättade hur stort det är att kunna igen. Jag nickar och förstår att jag inte är ensam. Vi har väntat på det här, på livsgnistor vars glöd ger näring till dagen och som lugnar sig till natten. För det är skymningen som bestämmer, minns du?
Jag redigerar min kommande bok och idag är första fjärdedelen nästan klar. Det går framåt och jag är tacksam över processen just nu. Det var en tid då jag var tvungen att fasta från allt det som rörde mitt manus. Det var helt enkelt för svårt just då. Men nu är jag back on track. Imorgon, första april, kör jag en live på Facebook. Du kan läsa mer här. Du behöver vara medlem i gruppen Köpfritt år 2024 (fd 2023).
Vilken helg det var på Myrängsgården med nya vänner, god mat och stämning av rang. Vi yogade, badade kallt och hann prata. Det är något speciellt som händer när människor med liknande frihetsbehov möter varandra. För frihet kan vara en massa saker, så det handlar inte om “samma, lika”. Främst är det nog en känsla, den där frihetstörsten. Det bästa är om vi också adderar frihet i vår vardag (inte helt lätt alla gånger!)
Och känslor var på schemat, bland annat så föreläste Annie från Oxy group om just det: vad är det vi vill känna? Utifrån det kan man sätta (känslo)mål. Jag landar i längtan efter starkare inre trygghet vilket är lite av ett tema för året, då med orden återhållsamhet och frid. Jag vill addera några saker till livet, bland annat mer rörelse i naturen, bra mat och inte minst: fortsätta resan mot en sömn som står stadig (det går bra, men jäklars vad jag måste vara noggrann med the basics).
Och så relationerna. Både den till andra, och den med mig själv. Det är roligt att utvecklas och det behöver inte vara STORA saker. Tvärtom. Det är i det lilla som jag trivs. Det grundar jag i en prästs kloka ord, där han pekade på människans begränsningar, där vi behöver förhålla oss till det. Vi är helt enkelt begränsade och med den insikten är det lättare att faktiskt ge sig själv vad man behöver (tycker jag).
Hade det varit tvärtom hade vi kanske varit odödliga, vad vet jag. Jag tycker utveckling är viktigt, men det är en konst att ibland hålla sig över ytan (hänvisar till den krasch jag hade 2021). Tänk på allt vi behöver ha på plats för att fungera – det kan vara en (stor?) uppgift att landa i. Jag har en mat-och sovklocka där mycket av mitt planerande går ut på rigga en vardag så att jag (och familjen) har mat på bordet, en nedvarvning på kvällen för att kunna sova och nu till det som jag skrev i mitt förra inlägg: jag behöver gå ut efter frukost. Som nummer ett, vilket jag lyckades med idag!
Från Annies föreläsning fick vi också lära oss att en knuff kan vara på sin plats, och utvärdering! Min knuff för att gå ut är att jag får lyssna på något som jag tycker är intressant. Nu senast har det varit dokumentärer och inte minst podden Bortom ekorrhjulet (som anordnade helgens event på Myrängsgården). Om du har något lyssnartips, let me know i kommentarerna. Jag är rätt bra på att utvärdera: och frågan efter promenaden blir: hur känns energin i kroppen? Sedan tidigare vet jag hur längre promenader ger mest output. Det är som att det tar tid innan min kropp fattar att jag är ute och går.
I veckan kommer troligtvis ett klipp med mig på TV4 Nyheterna, tänkte länka då (uppdaterar det här blogginlägget). Temat är köpfritt och jag har en fascination över hur temat tycks trenda fortsatt, även fast jag började med det 2016. Det finns ett sug därute som heter duga. En del av min riggade vardag handlar om att konsumera mindre eller inte alls. Jag är inte en absolutist, för det är inte hållbart (alla köp är inte dåliga köp, men det gäller att hitta snitsen på det hela). Tänkte balansera med ett blogginlägg om ett misslyckat köp (man kan ju tycka att jag borde lyckas de få gånger jag öppnar plånboken?). Håll utkik!
I höstas badade jag mycket, som en nervsystemsreglering och en fristad för känslor att få kännas och sköljas igenom. Med gårdagens bad som startpunkt vill jag addera bad i alla dess former. Något som behöver få vara lika viktigt som att gå ut. Kanske en kombination av promenad plus bad? Vilket kit ändå! Och sen vet du kanske att jag älskar livet med termos? Jag har handlat (köp!) teer från Kränku några gånger och har insett värdet av ett riktigt gott te.
Ta hand om dig – vill du joina min grupp på Facebook så är du varmt välkommen (man måste inte ha köpstopp för att vara med). // Emilia
Det kliar i företagsnerven. Men jag landar i följande ord: återhållsamhet och frid. För varje gång som jag upprepar dem, desto mer får entreprenörsviljan backa. Och det är så jag vill att det ska vara under 2024. Jag mal och mal orden och de blir en del av mig. Det betyder att jag vågar spara på bra idéer. Och på riktigt älska de där långsamma förmiddagarna. Med tre olika kaffekoppar på rummet. Långsamt men stadigt rör jag mig framåt, men också i sidled. Stannar upp och reflekterar. Just det där att “skriva sig fram” har varit en stor hjälp sedan i höstas. Snart är min anteckningsbok full! Det är ofta små noteringar, det kan vara en känsla som jag funderar på. Eller en uppmaning (ut och gå!). I skrivande stund är jag på tåget på väg mot Myrängsgården där jag ska spendera dagarna på ett event som podden Bortom ekorrhjulet har skapat. Jag är klädd enligt dresscode: mjukisar och en ulltröja och har på mig skor som tål väta. Med mig på tåget, i sann leva billigt anda, har jag en termos soppa, en termos te. Smörgås. Nötter och torkad frukt. Kaffenerven gör sig påmind men jag försöker dra ned (men det är ju så mysigt?!).
Om en halvtimme är tåget framme, jag har skrivit klart en artikel och fnular på att genomföra en meditation. Jag har ju många gånger bloggat om just det, att jag mediterar, till exempel har jag testat appen Mindfully. Men. Den relationen (jag och meditation) har blivit ansträngd. Det har med förväntningar att göra. Insikten nu är att jag vill ge det tid och omsorg. Det jag tidigare upplevt är ökad närvaro och känslan av frid. Se! Där kom den igen. Återhållsamhet och frid: det är er jag vill ha.
Jag behöver komma ut mer. Den senaste veckan har jag boat in mig hemma, arbetat och längs vägen glömt bort det där med vardagsmotion. Vi kommer inte ifrån det, eller hur? Men behöver planeras in, vara en del av det som kallas vardag. I min värld vill jag börja med att gå ut. Steg ett liksom. Och det finns delar av mig, till exempel min rygg, som bekräftar att det är precis vad jag behöver. Den senaste tiden har jag lyssnat en del på radio, bland annat om romansbedragare, på Sveriges radio. Se upp när du är på nätet, det finns skickliga bedragare som tar kontakt.
Ljuset är här och att känna lust spira även inifrån är något jag värdesätter mycket. Det är härligt när det bubblar lite! Jag läste nyligen en bok av sociologen Hartmut Rosa, som talar om social acceleration, där tiden är i fokus. Den accelererar, tiden. Ett exempel är livstempot. Och det är nu jag vill trycka på “stopp”. Det snabba attraherar inte, utan jag sträcker mig efter känslan av en lugnare kropp. För det är där känslorna bor, i kroppen. Men det bor något mer där.
Den inre kritikern. Som säger flera saker till oss. Det kan vara att det vi gör inte duger. Eller att vi visst ska påverkas av tiden. Det krävs motstånd för att inte nedslås. Att jobba med den inre kritikern är att jobba med nu:et. Vill vi ha ett drägligt nu, så behöver vi se när kritikern härjar. För vet du, ibland går hen under radar. Listig och ond gömmer den sig, och där står jag och funderar: vad hände? Varför trycker det över bröstet?
Motståndet? Jag har flera strategier. Penna och papper är en sådan. Det kan vara att skriva meddelanden till mig själv, som gärna börjar med att peka på att kritikern är igång. Den blir naken och avslöjad. När det sker är det lättare att tala sig själv och stärka det som är du. Det som också kan vara hjälpsamt är nervsystemsreglering. Kritikerns attacker sätter spår i kroppen, det kan kännas som tryck, smärta eller valfri benämning. Jag har en övning som går ut på att sträcka ut armarna åt sidan, hålla dem ute, andas in på fyra och ut på fyra tills du kommit upp i tre minuter. Känn anspänningen under tiden i armarna. Släpp sedan ner dem. Vad sägs?
Tiden, ja. Och klockan. Jag är inte alltid sams med sekunder, minutrar eller timmar. Vissa klockslag är värre än andra, jag vet hur tokigt det låter. Det har blivit en sanning, det där med att tiden är en knapp resurs. Det hjälper inte att den är rättvist fördelad, där vi alla har samma tid att förhålla oss till. Det finns nog en koppling till den inre kritikern, att den använder tidens hastighet som ett vapen, som ett tillhygge, kommunicerat som en inre stress. Men jag avslöjar dess krigföring och tänker att det går att lära om. Lära nytt.
Med det sagt, en andra (eller tredje?) kopp kaffe och start av denna dag!
Min nyaste insikt är att jag vill läsa fler böcker, jag har undvikit dem med hänvisning till att jag inte riktigt dras in i böckernas värld. För det stämmer, jag har påbörjat flera böcker, men lika snabbt stängt dem igen. Det finns en rastlöshet. Men jag älskar egentligen att läsa. Trägen vinner! Jag tror det går att öva upp läslusten, till exempel istället för att skrolla sig fram. Vi är vana vid korta texter med bilder, eller film. Tack för att du hänger här på bloggen och även i gruppen på Facebook! Några boktips: Passionskoden, Explosiva mikrovanoroch Ett bättre liv.
Om 45 minuter ska jag iväg och umgås med lilleman och Pappan. Har tagit mig en promenad till sjön och ja, jag blev alldeles jättenöjd med solen. Små saker som betyder mycket. Så, varför inte en lista med femton saker jag ser fram emot? Det kan vi behöva så här i februaris sista dagar. Vi kan väl enas om att det varit lite väl mycket 50 nyanser av grått?
Ute är min gren. Barnet undrar varför jag inte vill sitta still och måla små plastgubbar. Rastlösheten!
15 saker i mitt kikarsikte
Jag längtar efter….
#1 Träningen imorgon – jag tränar en gång i veckan med PT, för att stärka denna kropp. Vi tränar och “pratar” med mitt nervsystem. Så! Bra!
#2 Intervju imorgon med en läkare som forskar på neurofeedback. Så otroligt intressant. Berättar när min artikel kommer ut!
#3 Att mitt fikakonto får lite stålars i sig. Har övertrasserat februaris budget, men kom ihåg: snälla tankar om sig själv och inte skamma. Varför jag har budget? Många bäckar små…
#4 Tågresan till Dalarna där jag kommer delta på Bortom ekorrhjulets event, en hel helg!
#5 Min live på Facebook, kommande lördag, den 2a mars kl 19.00. (för medlemmar i gruppen, se nedan och gå med i gruppen du med!)
#6 Barnets födelsedag och att få fira en 9-åring ❤
#9 Att gå på yoga. Har inte bestämt var, bara att det ska bli av.
#10 Meditation. Kruxet är att jag under 2,5 år försökte meditera (något som jag gjorde MYCKET innan dess) men där besvikelsen blev ett faktum och en sanning: Du kan inte meditera. Så tanken nu: smyga in utan att förvänta mig något. Typ jättesvårt!
#11 Tyresta! Jag har inte tagit mig för att åka dit. Min cykel har fått punka och jag skjuter upp att köpa däck och slang. Men tänk: cykla i vårsolen eller på en sommarkväll? Ja på den!
#12 Rensa i röran. Jag får ryck ibland och då går det fort. Vi behöver rensa och sälja av saker. Det finns en frihet i att få ordning kring sig.
#13 Baka bröd och göra matsäckar. Jag längtar efter huslighet. Och att använda sinnena.
#15 Ren asfalt med allt vad det innebär. Rätt nöjd med årets knarr under skorna. Sa jag att solen skiner idag?
BONUS och mesta bästa längtan: badpremiären. Månne i början på april?
Otroligt vad energin inom mig känns. Det spritter som om våren redan var här. Då ska vi komma ihåg orden för 2024: återhållsamhet och frid. Det upprepar jag för mig själv ofta. Varför dessa ord? Det hänger ihop med uppförsbacken 2021-2023. Ett återhämtningens år 2024. Jag trivs med orden och vill ge mig själv enkla nöjen. Det rimmar med köpfriheten och med hur jag valt att leva mitt liv. Om du vill umgås lite mer med mig, gå med i gruppen på Facebook och häng på digitalt den 2a mars.
KÄNSLOR OCH KÖPSTOPP. Du kanske precis har gått med i gruppen på Facebook och tänker: “nu kör vi!”. Många tvekar och en fråga kom upp skriven av Sol: hur ska man möta jobbiga känslor under köpstoppet? Jag tänkte att vi kunde rota lite i det här, och så ser vi var vi landar. Häng på!
6 tankar om jobbiga känslor under ett köpstopp
#1 Du kan inte på förväg förutse hur det kommer kännas, men min erfarenhet säger att tiden precis efter ett beslut ofta upplevs som uppfriskande, spännande och man undersöker sina egna reaktioner. Det kommer kännas av att du tackar nej till att köpa saker, men när du väl kommit framåt, så finns det möjlighet till utveckling. För mig blev det klart ganska tidigt att jag inte saknade prylar och kläder men att jag däremot är väldigt svag för dofter och hudvård. Och tanken då var att se: hur kommer det vara efter ett år? Vad kommer jag vilja handla då? Idag, på mitt nionde år, har jag satt en budget för hudvård där jag är tydlig med att jag vill använda upp det jag har hemma, innan jag köper nytt. Och som sagt: en budget. Det gör att jag idag köper i väldigt begränsad mängd och jag vet dessutom att många produkter räcker länge, så att inte överköpa blir viktigt.
Trampa? Gratis!
#2 Under din första tid kanske det känns väldigt utmanande att inte handla. Du kanske är van vid att shoppa mycket. Och jag förstår det, vi har vuxit in i en kultur som premierar köp. Vi får anpassad reklam då data om våra personliga preferenser inhämtas. Och det är kul att handla, för en stund. Det finns många känslor inblandade. Fråga dig själv varför du ska ha köpstopp. Det finnas olika anledningar, det kan vara ekonomi, miljö eller att du vill utmana dig själv. Om du gör målsättningen klar så blir det enklare. Själv ser jag pengar som tid och mod. När jag sparar pengar på att inte handla så kan jag handla tid. Vill jag vara ledig, så ökar den möjligheten med min buffert. Jag har också varit modig nog att börja skriva böcker och lever ibland månadsvis utan inkomst när jag skriver. Klimatglädje hade inte funnits om jag hade spenderat mig fram. Frihet är den bästa känslan. Fundera på vad som motiverar dig när det är motigt. När känslor och köpstopp får hamna i fokus för en stund.
#3 Inget är för evigt och vad är ett år i sammanhanget? Ibland behöver vi zooma ut. Kommer vi ångra ett års köpstopp? Troligen inte. Det finns möjlighet att undersöka vilka vi är bortom kontokortet. För tänk om det är rätt härligt att vara sparsam? Att det öppnar upp för annat? Ett sätt är att föra dagbok med reflektioner, jag skulle säga att ditt första köpfria år handlar precis just om det: att du reflekterar. Det är så mycket mer än bara ett stopp.
#4 Kan man unna sig något annat, när man inte kan göra det med köp? Ja! Där kommer dina reflektioner att leda dig framåt. Kan det vara att pimpa matlådorna lite extra? Eller göra en hälsosatsning som innebär att gräva där du står? För mig har upptäckarlusten varit viktig och jag turistar i min egen stad. Ofta ligger “shopping” högst upp på listan när man beskriver ett resmål. Tänk tvärtom istället! Vad kan vi upptäcka? Apropå hälsa: ladda ner en gratis pdf-fyll-i bok som ger dig möjligheten att genomföra tolv hälsoförändringar under ett år, parallellt med ett köpstopp. Du kan börja idag! Signa upp på mitt nyhetsbrev.
Pimpa med matsäck!
#5 “Vill ju ha”-känslan kommer komma, ja! Men hur känns det en stund senare? Dagen efter? Kan du skriva upp allt det du vill ha på en lista och sen kolla en tid senare, hur är känslan nu? Ofta är de flyktiga. Du kan också testa att skriva upp på listan efter tidens gång och kolla efter ett år. Jag tror du förhoppningsvis kan känna att mycket är flyktigt. Själv lägger jag hellre pengar på upplevelser som kostar lite grann och som inte är så ofta. I mitt köpstopp får jag resa inom Sverige och bo över på olika platser. Nu i måndags var jag på Djurönäset SPA. Absolut att det kostar en peng, men så mycket mer värt än kläder och prylar (tycker jag då, du får själv formulera vad som är roligt/viktigt).
#6 Nowconomy – vi har vant oss vid att allt ska ske “nu”. Livstempot har ökat för många, och likaså takten för inköp. Får vi inte sakerna direkt med superfart så tycker vi att leveransen är seg. Men jag tycker det är lite orättvist att bara hurra för konsumtionskarusellen. Ja, jag är konsumtionskritisk med anledning av våra miljöfrågor som påverkas av hur vi köper oss fram. Men handen på hjärtat, nu har vi åkt i den karusellen så pass länge, det måste finnas andra attraktioner att hänge sig åt? Vi behöver konkurrensutsatta nowconomy och se lite bortom. Jag hoppas du vill vara med! Dessutom händer mycket spännande inom fältet hållbar konsumtion, där forskning rotar i hur vägen framåt skulle kunna se ut.
Jag kommer få uppleva en vår och en sommar snart. Av olika anledningar trodde jag att det inte skulle bli så, men jag fick som tur var omvärdera i och med vändningen i höst. Jag håller på att skriva ett nyhetsbrev som jag hoppas kunna skicka ut imorgon, där jag skriver vad jag lärde mig av depressionen. När jag tittar på den här bilden blir jag glad och sugen på att börja fota igen. I mars ska jag åka till Dalarna på ett event. Det är podden Bortom ekorrhjulet som anordnar. Så kul! Jag lyssnade på det senaste avsnittet med David Jonstad – rekommenderas!Nu lämnar vi känslor och köpstopp för en stund, och så hoppas jag vi ses snart igen!
