Latest Blog Posts / Page 2

Den enklaste av saker. Om att yoga. Och orka lite till.

orka mer gå ut i naturen 2

Det handlar om moderskap. Om fruskap. Om att vara sig själv närmast. Att vara den som styr, när det stormar på alla andra fronter. Att orka mer, när det känns tröttsamt.

Det är känslan vi jagar, i de flesta fall.

Om vägen dit? Olika tänker jag. Men i mitt fall har det blivit genom yoga. Alla dagar i veckan, om så i fem minuter. Jag är så tacksam för Yogobe just nu. Och för att jag är beslutsam. Det handlar inte om att jaga yogastatistik. Det handlar om hur jag vill känna, vad jag vill att kroppen ska orka.  Och till saken hör: jag tar bättre beslut med yoga i kroppen. Som att jag på fredag, efter lunch, åker till Nynäshamn, hänger där en dag, sover över, för att komma hem och vara den absolut bästa (jag var där för ett drygt år sedan).

orka mer gå ut i naturen 3
Min egna tänkarbänk. Jag sitter inte länge, men samlar energi för en hel dag. Enkelt.
Ni måste förstå. Jag är så trött nu.

Och så glad samtidigt. Livet har visat sig för mig – och jag är högst mottaglig. Det som gör mig särskilt lycklig just nu är gemenskap och ensamhet. Gemenskap med de människor som kommit i min väg, och som jag både fått lärt känna, och som jag har kontakt med, dagligen, eller då och då. Min familj är kärnan i mitt liv och när det nu lugnat sig för oss, så kan vi lyfta blicken och tänka: vad kan vi göra nu? Vad vill vi göra nu? Jag har så mycket, och så lite, energi. Men genom yogan kan jag få den åter, för specifika ändamål.

Och så ensamheten, mitt eget sällskap. Som jag inte vill arkivera, utan snarare kultivera – genom yogan bland annat. Jag saknar mina utevistelser, men de finns ju kvar när orken kommer tillbaka. Jag var ute häromsistens, på en kort promenad. Och det var ju bland det bästa just den dagen (det är också från den promenaden bilderna är ifrån). Jag orkar egentligen gå ut, men vill just nu prioritera yogan. Ja jag vet. “Både och” som min son själv brukar säga om det mesta just nu.

Vad gör du för att samla och ankra energi?
orka mer gå ut i naturen 1
Runt knuten. Den bästa av beslut. Som du inte utvärderar innan, utan efter.

 

Orka mer – verkligen?

Nej, inte för ändamålet i sig – som skulle kunna vara: göra mer. Mitt “orka mer” handlar mer om att kunna göra de vardagliga sakerna, orka laga middag, vara ute med lilleman. Bryta skärmtittandet mot rörelselekar. Att orka mer för expansiv produktionstakt, nja, inte my cup of tea. Jag vill inte optimera mig själv. Jag vill kunna acceptera mig själv, och snarare backa några steg. Det rycker förstås i mina göra-gener, men jag värderar inte den egenskapen högst just nu.

Saker jag ofta gör. En liten lista om mig.

Ni är några nya i gemet, och några som följt mig ett längre tag. Då och då passar jag på att skriva om sådant som ni kanske inte känner till. Och nu är det dags igen!

Saker jag ofta gör.

∴ Tappar bort min pyjamas. Eller ja: lägger den på alla möjliga och omöjliga ställen. Det vanligaste frågan hos oss på kvällstid är: “har du sett min pyjamas?”

∴ Planerar matlagningen. Det är typ det viktigaste jag vet som måste lösas här hemma. När det är klart, går jag vidare med resten av dagens uppgifter.

∴ Säljer in saker. Oftast jobb. Även när det är tänkt att jag ska ta det lugnt, så kan jag inte låta bli att slänga iväg ett mejl med erbjudanden. Bra? Ja, oftast. Dåligt? Ibland. För det finns ju tillfällen då jag behöver jag färre jobb och mer lugn och ro.

Emilia Arvidsson, enemilia

∴ På senare tid: jobbar på mässor. Jag har insett att jag älskar mässtämning och har också börjat sälja in sådana uppdrag. Nu, om en dryg månad, ska jag moderera en scen på mässan Gastro Nord. Känner mig som en kung!

∴ Mediterar och yogar. I alla fall om man ser den senaste tiden (yoga och meditation minst en gång om dagen) och även innan dess. När jag blev gravid 2014 så började jag verkligen att meditera på regelbunden basis. Jag kände ett ansvar inför mitt mående i graviditeten, och det blev mitt sätt att verkligen ta hand om mig.

∴ Funderar på återhämtning. Det vill säga: jag vill bygga in det i min vardag, och jag lyckas rätt ofta tycker jag. Och jag vinner så oerhört mycket på det. Jag har skrivit om det i mitt inlägg häromdagen, om hur jag tycker framgång bygger på förmågan att återhämta sig.

∴ Skrollar och kommenterar på insta stories. Jag har ju länge pratat om det här med sociala medier, hur jag vill interagera mer än att konsumera. Och jag älskar stories, det är så fint att man kan upptäcka andras personlighet, något som inte kan hittas i feeden. Jag följer Angeliqa – Vandringsbloggen, Katta – Bucketlife, Sara – Träningsglädje, Maria – Allthingsgreen och några till. Så mysigt att få “hänga med!”

∴ Sätter ihop folk. Jag är en matchmaker, det ligger i min natur att se hur andra kan göra saker tillsammans! Och det handlar främst inom business.

∴ Effektiviserar. Det kan vara små saker, men jag gillar när det går smidigt. Alltifrån inköpslistor till städning. Eller mailkorgen.

∴ Tar vara på min egenskapade frihet. Som nu, när jag väljer att ta det lite lugnt några veckor.

Hoppas att ni haft en fin helg 🙂

Att känna kontroll. Och när det inte går. Hur gör man?

släppa kontrollen 1

Det här med saker som vi inte kan påverka. Du kanske blir orolig, rädd? Jag blir det. Allt det man inte vill känna, känner man. Här några tankar kring hur vi kan hantera det okontrollerbara. Om så för en stund.

Jag fick goda besked idag kring min hälsa, där också läkaren ser till att kalla mig på kontroll tidigare än vad som rekommenderades av lab. Det kändes så oerhört befriande, men jag inser också vad oro kan göra med en. I mitt förra inlägg så skrev jag om min nuvaro, att jag är utmattad, och att jag konstaterar att även om man gör allt för att inte hamna i utmattning, så är man inte på något sätt vaccinerad. Och jag vet att det är lätt att skuldbelägga sig – både för hur man känner och hur man mår.

Men livet händer, och vi har alltid rätten att reagera. Vi har alla olika personligheter. Vi är vi, och ingen ska behöva be om ursäkt för det. Det jag lärde mig under de gångna veckorna var att mycket situationen omkring mig inte gick att kontrollera eller påverka. När jag var i samtal förra veckan, så sa jag det, att även om provsvaren är försenade, så spelar det ingen roll. Min kropp kommer vara på samma plats, även veckan efter. Och: det är sant. Men! Oron känner inte några sådana logiska regler. Är ni med?

Så – det kan absolut vara läskigt att inte kunna påverka, kontrollera.

Några saker man kan testa på vägen är.

Acceptans. Jag kan inte förändra det som händer i min kropp, det vill säga dess nuläge. Men jag kanske kan göra bra saker därutöver. Som att äta regelbundet, och sova. Motionera och yoga.
En dålig vana är också att trycka undan all oro, men den sätter sig i kroppen på mig istället. Jag har haft smärta i händer och armar i flera veckor, och jag vet att det är oron som placerat sig där. För om den inte får plats i huvudet, var ska den då få plats? Så acceptans ska inte vara att trycka undan, tänker jag. En bok som jag har läst flera gånger är Anna Kåvers Att leva ett liv, inte vinna ett krig – om acceptans. Hon har också nyligen skrivit en bok om oro.

Gråta. Pysa ut oron genom ögonen, i form av tårar. Jag är inte särskilt bra på den grenen, så jag brukar sätta på något som jag kan gråta till som till exempel den här serien (ca tolv minuter lång). Det brukar lätta på trycket lite.

Göra något helt annat. När vi inte kan kontrollera, när oron tar över, då kan det vara bra att bryta av. Se en film, träffa en kompis, göra SPA-dag hemma, gå på museum eller lyssna på riktigt bra musik.

släppa kontrollen 2
Ha saker att se fram emot. Här från mitt allra bästa jobb – Allt för hälsan! Där jag bygger program, modererar scenen och intervjuar människor. Alla gör intryck på mig, som jag placerar bakom hjärtat.

Balansera. Så att oron får en match. Nu när jag väntade på besked har jag haft otaliga katastroftankar som snurrat runt. Men jag har också då tänkt på “goda” scenarier, för att balansera upp lite.

Hitta ett sätt att landa i kroppen. För mig har det varit, trots smärta i kroppen och knoppen, ovärderligt att faktiskt yoga en stund om dagen. Genom envishet, andning, och kropp har jag lyckats förändra mina tankar och börjat känna mer kontroll och lugn.

Kom nu på att det viktigaste för mig inte varit att förändra hälsoläget i kroppen (it is what it is) men att förändra hur jag känner inför det. Yoga har varit vägen dit. Är det någon som jag kan relatera nu (också för att vi blivit vänner) så är det All things green – Maria. Läs hennes inlägg Hur man blir lycklig – att leva med kronisk smärta och sjukdomar så förstår ni vad jag menar!

Hoppas att ni har det bra – tack alla som läser, kommenterar och skriver!

Du följer mig på bloglovin här!

Att vara utmattad & driven. Samtidigt.

utmattad och driven (2)

Tiden rusar iväg. Men hos mig står den just nu stilla. Jättestilla. På söndagsmorgonen, efter frukost, går jag och lägger mig igen. Kroppen är så tung att jag inte ens orkar gå uppför trappen. Jag fattar precis vad det handlar om. Och ingen skugga på mig, efter fem veckors intensivt leverne, där jag trots allt har yogat varje dag sedan den 5 februari.

Det är superläskigt att vara utmattad, när man hela tiden levt sitt liv under parollen “det ska inte hända igen”. Men vi fick en törn här hemma, med ohälsa som följd och det har inneburit en vardag som varit både enkel och svår samtidigt. Enkel: för att vi gör bara det vi absolut måste. Svår: för att jag tagit ett större lass än vanligt, rent fysiskt. Och så är det oron. Den där som äter upp en inifrån – den har varit obarmhärtig i sitt sätt, och hur j-kla bra jag än är på att ta hand om mig och min familj, så är den där och pockar på. Äter energi.

Men så driver jag företag.

utmattad och driven (2)
Här från helgens Fotomässa där jag bland annat körde på scen tillsammans med Elin Kero, bakom bloggen nevnarien.se

Mitt företag är beroende av att jag är alert och på. Och hur fungerar det när man då och då inte är på topp? Jag skulle säga att det faktiskt fungerar precis så som jag vill. Jag gasar när jag kan och vill gasa. Och jag bromsar när det behövs. No questions asked. I min värld är man framgångsrik om man lyckas balansera. Att ta det där steget tillbaka, och bara landa i sitt eget nät. Som betraktare av det som hänt, kommer hända, och det som händer just nu. Det är en bra egenskap, som jag gärna övar upp. Det finns ingen motsättning i att driva företag och ha en sårbarhet, snarare tvärtom. Jag har stor nytta av mina erfarenheter och dessutom styr jag det här skeppet själv. Och hur tänker jag då? Jo, jag tänker lång sikt. Jag tänker hållbarhet.

Tricky part.

Att vara driven, för det är jag, och samtidigt vara medveten om behovet av återhämtning är inte alltid lätt. Men då tänker jag mig att det finns en kraft i återhämtning som jag vill åt. Jag investerar den tiden för framtida affärer, helt enkelt. När jag vill tuta och köra, fast jag inte kan, då lutar jag mig mot vetskapen kring hur värt det är att inte tuta och köra. Är ni med?

Att ha kul på jobbet är ju bland det viktigaste. Men också känna sina gränser. En värld av “både och”. Livet är inte svartvitt, helt enkelt.

Och jag måste slå ett slag för det här med att vara egen, vara sårbar och köra shoppingfritt. Genom att inte shoppa (inne på mitt tredje år) så kan jag dra i handbromsen rätt rejält. Och det är befriande, på alla sätt! Läs mer om shoppingfritt här!

 

Reflektionstid – ytterligare någonting som vi måste lägga till?

Reflektionstid 2

Att tänka efter. Marinera något. Lyfta blicken, fast inåt. Jag förstår plötsligt att jag inte reflekterar särskilt ofta.* På ett riktat sätt gör jag det i bloggen. Men sällan ensam. I samtal med mig själv. Istället produceras statusuppdateringar i rasande takt. Begränsat antal tecken. Begränsad reflektionstid.

Därför vill jag addera reflektionstid.

Det kanske är läskigt, det där med att ta ett steg tillbaka. När vi reflekterar är det lite av en sanningens minut – är jag på rätt plats? Gör jag rätt saker? Mår jag bra? Där utanför springer vi snabbt, från uppdrag till uppdrag, med vardagsbestyr som kräver vår uppmärksamhet.

Jag inser själv hur det är fatt med min egen återhämtning. I ett svagt ögonblick blev jag varse om att jag återhämtar mig mindre än 30 minuter per dag just nu. Och det är inte så jag vill ha det. Det är inte ens så jag kan ha det. Sorry, men jag har gjort den här resan flera gånger, och kan liksom inte “välja” återhämtning, utan det är nästintill inristat i mitt DNA.

Sen är vi kanske inte alltid sanna mot oss själva. Jag tänker mig lögner som riktar sig inåt – och då behöver magkänslan få lite mer utrymme. Känns det rätt? Sanning kan vara svårt ibland.

Sen tror jag också att reflektion kan innebära lite lugn och frid, och det kan man aldrig ha för mycket av. En rätt hög motivationsfaktor på den, om man heter Emilia.

reflektionstid 1

När ska man hinna reflektera?

Denna ständiga fråga kring “när”. I fallet reflektion kan det behövas riktade stunder. Även om vi har möjlighet att reflektera precis när vi vill (om du har huvudet med dig) så finns det som bekant väldigt mycket annat som stör. Som sociala medier. Som mailen. Som inköpslistan. Som film. Som samtal. Som stress. Som precis allt det där som stavas livet är. Men jag tänker att vi behöver reflektera lika mycket som vi behöver äta mat och borsta tänderna.

Jag vet, helt ärligt, inte om den här stunden av reflektions-craving kommer att hålla i sig, men jag hoppas det. Det känns viktigt.

* kommer på mig själv säga: om det är något jag har gjort, så är det att reflektera. De senaste 4 åren har jag gått i samtal och vridit och vänt på det mesta. Men det är ensam-reflektionen som jag vill komma åt.

Skarpa prioriteringar. Om att välja så lite som möjligt.

välja rätt i livet 1

Upp tidigt. Snorig  näsa. Långsam frukost. Ut och friska. Snögubbebygge. Kalla vindar. Nerbäddad i vagn. Upp för backen. Handla lite grann. Gå hem. Lämna över en stund. Längta efter lunch. Skriva. Förhoppningsvis vila en stund. Trött men sann.

Tiden står just nu stilla. Vi har haft en period av ohälsa, och behöver då tänka om. För att jag ska orka göra lite mer än vanligt på hemmafronten har jag skalat av. Det innebär att jag gör aktiviteter som genererar stålars till fasta utgifter, men gärna mindre än så (en fördel med mitt shoppingfria liv är att jag kan jobba när jag vill. Eller inte jobba alls under en period). Det jag adderat är: yoga, så ofta som möjligt. Har hittat ett pass på Yogobe med Johanna Andersson, som är på femton minuter. Det är för höfterna, och jag känner att min inre stress lagrar sig där (och i bröstet, sedan gammalt).

välja rätt i livet
Det här var en dag i Järvsö, där jag chansade, och kom fram till ett öde ställe, trodde jag. Jag var så hungrig. Så visade det sig att det fanns en öppen gårdsrestaurang. Den dagen var en bra dag!

Välja rätt i livet. Insikterna.

Jag är stark. Som en häst. Jag klarar mycket, om jag bara vet att där finns en horisont som väntar.

Att jag är ännu säkrare på mitt shoppingfria liv. Läs mer i inlägget Livet “före” och “efter” med shoppingfritt. Att ha friheten att skapa sig en “fuck-off” tillvaro, där enbart kostnader för boende och mat är det som räknas – det är freakin’ livskvalitet!

Det går alldeles utmärkt att arbeta på buss/pendel/tåg – och inte alls konstigt att jag åker kommunalt på udda tider, eftersom jag vill få plats med mitt kontor.

 

välja rätt i livet
När snön är överflödig, då mår jag bra. Som här, också en bild från Järvsö.

Hur stor segern är att maten är på bordet varje dag. Mycket tack vare min sex veckors meny som jag skapat tillsammans med maken. Sa jag färdiga inköpslistor? Yes. Och jag är grym på att samla steg på Ica Maxi Haninge. Livet är väldigt bra ändå.

Att jag alltid vetat att du är min stora kärlek, lille A, det blir så kristallklart när livet slår till. Vi åker på utflykter varje helg numera, och du somnar sött i baksätet på vägen hem. Vi är bra, alla tre.

Inget annat är viktigt förutom familjen och hälsan. Och vad man lägger tid på under dagarna. Känslan, people, känslan.

Hoppas att ni har en fin helg! På söndag planerar jag att hålla en livesändning på temat köpfritt i gruppen Köpfritt 2018 på Facebook, vi kanske ses? kl 15.00 😀
« Newer Posts Older Posts »