Så. Resande fot. Men inte för att föreläsa. Inte för att arbeta. Inte för att ligga sömnlös. Utan för att träffa dig lille vän. Det är något när man får träffa en släkting. Ni vet. Det är liksom som att hjärtat inte bara smälter på en gång. Nej. Det exploderar av kärlek. En sådan dag hade jag igår.

Så nu är jag tillbaka i Stockholm. Och längtar till Västerås. Och Eskilstuna. Men också hem. Vad längtar du efter? Ge mig ett svar i kommentarerna!

sluta med jag borde