Posts by / Page 2

Vem är jag – välkommen till enemilia

träd och äng tyresta. inlägg om stillhet
yttepytte reklam för min bok och vem jag är

Bloggen har verkligen fått kärlek på sistone, scrolla gärna i flödet. Men det är också dags att presentera sig, för jag vet att några av er är nya. Tack för att ni läser. Jag är, tro det eller ej, ganska blyg av mig. Tystlåten. Introvert. Men med ett sinne för humor.

Emilia – det här är jag i fem punkter

  • En person som skriver, gärna varje dag. Både i jobbet men också i min dagbok. Jag har köpfritt år – men gör avsteg ibland. Nu senast en kalender för 2025 och några block för att kunna skriva för hand (älskar att skriva med blyerts).

  • Du vet det här med att läsa böcker? Det är jag. Just nu läser jag lite allt möjligt. Gärna med filosofiska undertoner. Just nu är jag hemligt förälskad i allt det som Jonna Bornemark skriver.

  • Jag har ett stort intresse för hälsa. Och om det kan du läsa om här i bloggen. Det som jag tycker är mest spännande är VILA. Det finns massor av inlägg här på bloggen på det temat! Läs till exempel det här inlägget.

  • Klimatfrågan. Den har varit nära mitt hjärta sedan 2018. Jag blev handlingsförlamad. Men skrev också min första bok, Klimatglädje.

  • Familj och vänner: mitt fokus just nu! Vi har lite höstlov. Det är skönt. Och! För mig har badsäsongen kommit igång. Följ mig gärna på Instagram också.

    Berätta – vem är du?

    att utvecklas enemilia

    Jag mår bra idag. Bättre än på länge. Igår pratade jag med en vän som också ville bada kallt. I helgen spelade jag spel med vänner. Vänner där man kan vara helt öppen. Öppenhet är något jag dyrkar. Jag fixar inte polerade ytor. Det går inte. Och min vän Sven som bär mig varje vecka. Vi har humor. Glädje. Och emellanåt några tårar. Men det blir bättre.

    När det regnar ute – 5 tips på lite mer glädje i livet

    I somras, för bara några månader sen, när solen lyste och jag kände styrka. Då hände något. Det var som en vårflod, fast mitt i sommaren. Gamla minnen kom upp, med sån intensitet att jag ramlade ihop. Och augusti minns jag inte alls. Jag som älskar alla månader.

    Och idag regnar det. Jag drömmer om ett bad i sjön. Men just idag är du i mitt blickfång. Och jag bromsar. Jag vill inte ha fler vårfloder. Mina tårar är slut. Och du hjälpte mig. Du ringde och det var precis som igår. Tack!

    Jag ska iväg om några timmar, ska till en kyrka här i Haninge. Men i hjärtat är jag i Polen. Och där är det sommar. Det är bara det att det regnar hos mig. Och då behöver jag mentalisera. Jag behöver hitta min flytväst – och där har jag flera strategier. Har du några sådana? Berätta?

    5 tips på lite mer glädje i livet

    Här kommer förslag – en del kanske känns bra även för dig. VI ÄR OLIKA. Helvete vad jag har fått öva på att förstå just det. Inga pekpinnar. Men inte heller inspiration. Utan mer korta, korta berättelser.

    Det här gör jag:

    1. Lyssnar på musik. Melissa Horn du har gjort det igen. Och The Cranberries. Och inte minst: dansa till Avicii. Min musikspelare går varm.
    2. Umgås med vänner. Sven har jag hängt med sedan 2005 tror jag. Du och jag! Och min finaste M. Vi ska gå på bio. Kanske 😉
    3. Vara med min familj. Min älskade son <3. Och min man som försöker hänga med när vårfloden kommer i kombination med storm. Förlåt.
    4. Skriver. Tänk att jag kan göra det igen. I somras förlorade jag förmågan att lyfta pennan. Det kommer dröja en liten stund till. Men det kommer en bok. Jag hoppas att du vill läsa den. Nervös. Men stolt!
    5. Pysslar. Jag ska försöka vara med på julmarknad i år, scouternas. Kanske pyssla ihop saker som går att sälja. JAG ÄR GRYM PÅ ATT PYSSLA. Jag borde skriva det i mitt CV.

    Det var lite från mig. Jag mår bra, men augusti är fortfarande ett vakuum, även september. Men jag har också vunnit så mycket på den här krisen. Och det ger mig mikrosekunder av lycka. Bland annat för att du och jag är vänner igen.

    Kram

    Emilia

    lite mer glädje bild på sjö

    Det finns såklart en förklaring till “mentalisera”. Det handlar om att vara i närvaro med sig själv. Det här är något man kan öva upp. Och det har tagit mig drygt 10 år. Och kanske har du, precis som jag, läst självhjälpslitteratur. Och det kan vara bra. Jag har läst massor. För mycket 🙂 Men även andra böcker har hjälpt mig, som är mer åt det filosofiska hållet. Du får gärna ge mig tips på böcker. Ta hand om dig.

    När känslorna får komma fram – vad händer?

    I det här inlägget gör jag reklam för egen verksamhet.

    Jag bloggar mycket nu – och det är inte alls konstigt. I senaste Hälsa skriver jag en text om Brevterapi, där jag intervjuar Karin. Karin är brevterapeut och när jag mötte henne fick jag gåshud. För jag har alltid skrivit, men det är när jag träffar Karin som jag förstår: jag har sysslat med terapi länge. Sedan den första dagboken. Den finns att köpa tidningen, och en del bibliotek prenumererar också på Hälsa, där du kan läsa på plats (så är det hos mig i alla fall). Vill du läsa mer om vad jag arbetar med, kika in här.

    Känslor – livsfarligt eller förlösande?

    Känslor kan vara livsfarliga. Människor som ställer frågor om känslor är också livsfarliga ibland. Att prata känslor kan vara förlamande.

    Men att vara i kontakt med sina känslor är som att vinna på lotto. Även de svåra känslorna. Det tog tre år för mig att förstå det här. Då var jag 34 år gammal. Nästa år fyller jag 45 år. Men åldern är faktiskt HELT oviktig i sammanhanget. För jag känner mig som 28 år (och du kommer alltid vara yngre än mig). Jag slutade fylla år vid 28. Då hade jag en lycklig period.

    Men det där med ”förlösande” – ge mig lite hopp här Emilia!

    Faktum är att jag inte vill känna för mycket. För då kommer tårarna. Och de behöver jag spara på lite nu. Men okej. Det är förlösande att gråta. I lagom mängder. Som du kanske minns så gråter jag ensam, så här på bloggen är jag lite mer städad. Samlad. Jag vill ju skriva så att du kan läsa. Men om du vill får du läsa mellan raderna. Det bjuder jag på.

    En tipslista på grejer som kan ge dig lite glädje

    Jo. Du vet ”skratta”? Det, om något, är förlösande: för jag har skrattat den senaste veckan, och kompisar har skrattat med mig. Alltså. Jag har humor, men jag visste inte att jag var så rolig?

    Saker som får mig att skratta:

    1. Alla vänner som börjar på M – ni vet vilka ni är!

    2. Min mamma. Alla dagar i veckan. Senast idag.

    3. Min pappa: du är bäst! Lugn och stabil och min trygghet.

    4. Min man – fast jag tänker att du undrar vad jag håller på med ibland? Det finns OTALIGA gånger då du oroat dig för mig (när jag åker vilse i lokaltrafiken och kommer hem kl 01.00 en fredagskväll utan att ha laddat mobilen).

    5. Familjeprogram på SVT. Damn!

    Berätta nu – om du vill: vad är förlösande för dig?

    titta ut över en grå dimma - konsten att vara nöjd

    Det finns så mycket jag vill berätta för dig. Som att jag skriver på en ny bok som förhoppningsvis kommer våren 2025. Jag vill också skriva en bok om helt andra saker. Men det är för tidigt. Sorgen är förlösande tuff. Men jag vill verkligen. För jag litar på dig. Tack för att du läser.

    Vänskap – för att bota ensamhet

    Jag jobbar några timmar idag. Vädret bjuder på fantastiska sensationer. Känner du doften av lönn? Eller kanske dricker du te? Jag har träffat en bästa vän och känt glädje. Att få prata, möta varandra. Skratta. Så mycket att tårarna sprutar. Jag berättade att jag aldrig gråter offentligt. Hon förstod.

    Ensamhet – vad handlar det om?

    Det här har jag funderat på länge, jo, de senaste tjugo åren. Som hälsojournalist har det inte undkommit mig att ensamhet är livsfarligt. I perioder av mitt liv har jag varit väldigt ensam. Det är fakta att ensamhet behöver pratas om.

    Men inte idag. Idag har jag känt små stunder av lycka. För att jag har återupptagit en gammal vänskap, med en person jag har känt sedan 1995. Att tala med varandra och få upp minnen är häftigt. Men jag gråter fortfarande ensam.

    Känner du dig ensam ibland? Skriv i kommentarerna! Låt oss bryta ensamheten här på bloggen.

    Jag har skrivit om ensamhet förut – läs till exempel de här inläggen. Jag brukar också koppla ihop det med återhämtning

    1. Ensamhet – värt att veta (2014)
    2. Resa ensam – så tänker jag (2018)
    3. Orka mer – vikten av återhämtning (2018)

    Vad gör man om man är ensam då? Kan man bota ensamhet?

    Det finns inga botemedel som omedelbart kommer att hjälpa dig, är min erfarenhet. Ensamhet kan vara i stunden, men också existera flera år i rad. En del av oss är ensamma hela livet. Men det här brukar jag göra:

    • Prata med mina vänner.
    • Prata med mig själv – med mycket självmedkänsla. Det har jag övat på sedan 2013. Skitsvårt i början. Helvete vad jag kämpat. Idag går det bättre, men jag minns när jag var 22 år gammal. Det var så mycket yta som gällde. Utseendefixering.
    • Prata med min man.
    • Läsa en bok som tröstar mig.
    • Jag går också i psykoterapi. Men det tog lång tid innan jag sökte hjälp.

    Var kan man söka hjälp om man känner sig ensam?

    När ensamhet leder till ångest eller depression så sök hjälp. Det kan ta lite tid att hitta rätt. Jag sökte hjälp som 22-åring. Det var lite för sent tyvärr. Men googla upp en Vårdcentral eller mottagning som kan hjälpa dig. Och det viktigaste av allt: håll inte dina känslor av ensamhet för dig själv. Lova det?

    Yoga kan vara ett sätt att minska/bota ensamhet - antingen själv eller med andra, eller via någon digital plattform

    Jag tänkte höra med dig som läser: har du några önskemål? Vad vill du att jag skriver om? Berätta gärna eller maila mig på info@emiliaarvidsson.se

    Ta hand om dig!

    Emilia

    En söndag – en höst. Men också: en tanke?

    Igår var det kalas. Tänk att få fylla 90 år? Det är fantastiskt. Jag önskar att alla som vill, får ett så långt liv som möjligt. Jag brukar säga till min vän S att han MÅSTE bli hundra år. Själv vill jag också leva länge.

    Söndagar ska man vila på är det sagt. Och jag försöker. SOM jag försöker. Men att blogga och skriva är som att vila. Det är något med vilan som är så vackert. Hur vilar du?

    Utanför fönstret: nyanser av grått. Det är höst på riktigt. Jag tänder ett ljus och tänker på dig som jag pratade med igår. Det var länge sedan sist.

    Jag längtar efter att träffa vänner igen. Det har blivit mycket av den varan på sistone. Och sen har jag fått lite nya bekantskaper, det har varit otroligt roligt. Du kanske läste mitt senaste inlägg?

    … men också en tanke?

    Jag har tänkt hela sommaren. Fram och tillbaka. Sedan i juni, juli. Eller kanske redan sedan i maj månad. Ältat. Någon som känner igen sig? Låt mig lista mina tankar.

    • Vad ska jag bli när jag blir stor?
    • Varför kan jag inte sluta älta jobbrelaterade saker?
    • Vad är kärlek?
    • Hur maxar jag min ledighet?
    • Varför tackade jag nej till det där jobbet?
    • Hur kommer det sig att jag nästan alltid överpresterar?

    Jag vill veta: vad tänker du på just nu?

    Kram

    Emilia

    höst i vendelsö

    PS. Platsen ovan är en favorit. På den bänken har jag suttit ofta. Det tar ca 25 minuter att gå dit. Ibland cyklar jag. Jag läste förresten något spännande på Resumé – skrivet av Katarina Graffman och Jacob Östberg – om det här med att vara unik. Intressant!

    Önskeinlägg: “Blogga om den ovanligt fina hösten vi haft i år!”

    Havsbild inlägg om stresshantering

    Hösten 2024? Hur är den?

    Det har varit en fin fredag. Framför allt efter att ha träffat dig Anne! En ny bekantskap (via nätet!) som jag är så glad över. Det blev en träff på Drottninggatan, som fortsatte in i Gamla Stan. Och sen finfika. Och utöver det: vackert väder.

    Önskeinlägg om hösten 2024

    Medan vi svenskar klagar på vädret, i alla fall några av oss (jag är inte svensk egentligen), så älskar jag hösten lite särskilt i år. Det är färgerna. Dofterna. Temperaturen (#coolcation någon?).

    Hösten 2024 - foto

    Men det är också något annat: det är människorna. Nour El Refai sa vid ett tillfälle: “mina människor”. Och då log jag. För jag förstod vad hon menade.

    Så – hösten är vacker. Här i Sverige. Men i andra delar av världen ser det inte alls likadant ut. Och det bedrövar mig. Jag blir jätteledsen. Så idag gråter jag lite över det.

    Tack pappa att du önskade detta inlägg av mig!

    Du som läser – tycker du om hösten?

    Kram

    Emilia

    « Newer Posts Older Posts »