Det blev en vit och kall jul. Vi tog oss ut i solljuset med Lilleman, första 15 minuterna var utmanande med ett barn som bara ville vända om. Men vi fortsatte enträget ända fram till en träbänk där några julkakor intogs. Vägen hem gick mycket bättre, det tycks vara kakornas förtjänst. Jag är trots allt väldigt glad över våra 40 minuter i dagsljus eftersom däri kunde vi hitta skillnaden. I humör, hälsa och julglädje.
Just nu är det enda som hörs ett legobygge med barn och pappan, annars är det helt tyst. Gårdagens feber och kräksjuka är nu borta, vilket gör att vi tre firar tillsammans och vi får träffa resten av nära och kära i nästa vecka. Det blir sällan som man tänkt sig, men det blir bra ändå!
Jag tänker mycket på det “senaste” här livet, att jag har en utmaning i att ta mig framåt. Eller ännu mer: hitta mitt här och nu. Och jag lyssnade nyss på en intervju med Elin Kjos i podden Livscoacherna. Och det som fastnade var diskussionen om “språket”. Hur vi pratar om oss själva och våra svårigheter påverkar oss. Jag minns mitt första inlägg efter kraschen i augusti. Hur svårt jag tyckte det var att formulera mig. Hur var min röst nu? Vad skulle jag ens skriva? Jag har valt att vara öppen med min utmattning och jag tänker att det finns en poäng med det. Men efter podavsnittet med Elin så förstår jag vilken påverkan språket har. Jag tar med mig det och förhoppningsvis hittar jag nya sätt att förhålla mig till utmattningen och tröttheten.
Nästa vecka den 30 december klockan 19.00 kör jag en halvtimme live på temat köpstopp, i gruppen på Facebook. Haka på om du vill få inspiration till ett Köpfritt 2022. Den 30 december kommer jag också publicera mina regler för 2022 och en större förändring är på gång för min egen del, där jag fokuserar på när jag faktiskt vill öppna plånboken.
Tack du som läser bloggen och jag önskar dig en God jul och att ditt 2022 blir 👌.
NYÅRSINTENTIONER. När snön föll för några veckor sen var jag snabb på bollen. Eller kälken rättare sagt. Ut med snowracer och stjärtlapp och dundra iväg direkt till närmsta backe med lilleman. Det gjorde vi två kvällar i rad och sen började snön smälta. Då kände jag mig stolt för jag vet att det ibland tar emot. Det är lätt att skjuta upp det spontana och sen står man där med smält snö och ishalka. Så jag tänker att jag behöver tänka lite smått på nästa år.
Och det känns dubbelt. Jag gillar normalt sett att se framåt men nu behöver jag göra på annat vis, lite på grund av det här. Men det här “annat vis” kan också ha en riktning har jag insett under de senaste månaderna. Det blir inte bra att ställa in livet. Tvärtom kan aktivitet hjälpa oss att må bra. Det som är svårt för mig personligen är återhämtningen, det är som att kroppen inte riktigt vet hur den ska göra för att komma ned i varv trots att jag gör massa på den fronten (yoga, meditation, promenader etc). Läser just nu på en hel del om vagusnerven och tycker mig hitta hjälpande information och övningar. Om du inte vet något om vagusnerven: check it out! (: googla). Men hur som helst: låt oss formulera vad 2022 kan bli!
Jag vill 2022, mina 5 nyårsintentioner
Jag vill
#1 röra på mig så som jag gör nu. Det gör skillnad. Jag har så smått börjat med styrketräning också, ska ge det ett ärligare försök och hoppas kunna stärka mig den vägen också. Framför allt överkroppen, bröstryggen och axlarna, samt ländrygg.
#2 skriva varje dag, jag vet att det gör mig gott. Och att ni läser betyder mycket. Jag blev idag intervjuad av en student som läst min bok Klimatglädje och det berör när någon läst det jag skrivit och gör referenser till boken. Min andra bok Leva nära behöver komma ut lite bredare så jag håller på att kontakta förlag för att se om intresse finns att trycka den (den finns bara som ebok just nu, i egen regi). Du har förresten inte missat möjligheten att få fyll-i-boken Köpfritt när du signar för mitt nyhetsbrev?
#3 jobba i lagom takt, något som varit mitt mantra länge men som blir extra viktigt nu när jag är där jag är. Jag tänker att jag kan ta skrivjobb, det är något som jag känner mig trygg med. Sen längtar jag till scenen som tusan men det får vänta lite. Ett av mina få köp per år (köpstoppet har hängt med sen 2016!) är en almanacka, och idag hittade jag en för mig, en vacker grön variant (149 kr). Jag kommer planera mer strukturerat än tidigare.
#4 fortsätta inspirera i Köpfritt-gruppen, göra lives oftare. Gemenskapen betyder mycket för mig och vi har kul ihop! För några år sen var jag med i denna podd, då var jag (precis som nu) väldigt entusiastisk över köpfrihet. Och för varje år lär jag mig något nytt om mig själv, så den här punkten kommer att vara lätt att leva upp till 2022. Och så senaste köpstopps-skvallret: jag kommer fortsätta med köpstopp 2022.
#5 välja lugnet framför allt. Det är lätt att önskelistor checkar av professionella intentioner (ändå nöjd med att det endast blev punkt #3). Men vi är ju mer än så. Det kräver lite av oss, att kika inåt. Men det behöver vara värt det.
Vad vill du 2022, vilka är dina nyårsintentioner? Skriv gärna i kommentarerna! Tack för att just du läser.
Köpstopp 2022. Det är kallt ute, jag älskar skiftet och att det biter i kinderna. Jag promenerar en hel del och dammade av en aktivitetsklocka som jag fick i födelsedagspresent 2017. Det är dubbelt det där, att mäta antal steg utan att sätta för mycket prestation i det. Jag erkänner villigt att jag räknar på saker.
I år har köpfritt-rörelsen fått mycket uppmärksamhet – inte minst för att Mitt I och Aftonbladet skrev var sin artikel på temat. Det är som alltid roligt att få beskriva vad köpfritt handlar om och också ge perspektiv på vad vi kan fokusera på istället. Det kan tyckas annorlunda med köpstopp men med åren har jag insett att det handlar om vanor och värderingar. Ja, vad tycker vi om köp? När det blir slentrian tror jag risken ökar för att vi inte tycker något alls. Det går av bara farten. Och som många gånger förr landar jag i begreppet volym, det behöver inte vara dåligt att köpa, men det handlar om frekvens och vad vi köper (det är en svår balans att försöka uttrycka sig utan att trampa någon på tårna).
Men behöver konsumenten bry sig om sådana saker, allt finns ju på marknaden? Ja, vi behöver bry oss, såklart. Det är klart att det finns en härlighet, om än kort, i att konsumera. Men det kostar på och då menar jag inte den plånbok du bär på, utan planeten du står på. Men måste vi vara intresserade av miljö? Nja. Men det är bra att åtminstone ha en ståndpunkt där ansvar finns med i uträkningen – vad lämnar vi efter oss, vad vill vi att det ska stå på kvittot? Det finns förstås en risk att skuldbelägga dig och mig men det är här det blir så fint med att skifta vårt fokus: vad gör jag istället för att konsumera loss? För det finns alternativ, det finns sätt att angripa rastlösheten (för jag tror många gånger handlar om just det). Lär dig något nytt, läs något upplyftande, stötta en vän eller familjemedlem, promenera eller styrketräna i närmsta utegym, låna någons husdjur, skriv en insändare, läxhjälpa loss på biblioteket, lär dig laga mer vego, rensa i röran, slå rekord i att kunna fågelnamn. Sen finns det såklart tillfällen då vi behöver ekonomi för att kunna genomföra en hobby som vi har – till exempel för att kunna fotografera eller måla. Men även där kan vi vara kloka i hur vi väljer att spendera våra kronor. Det går att vara lite smart helt enkelt.
Den fria hundralappen
I början av året 2021 satte jag mina regler. Och en av dem handlade om den fria hundralappen – det handlade om att jag kunde köpa vad jag ville för ca 100 kronor per månad. Ibland la jag ihop flera månader, då kunde det bli att jag spenderade 400 kronor på ett bräde (totalt blev budgeten för den fria hundralappen 1200 kr på ett år). Men hur gick det där nu då? Jag loggar in på banken och kollar.
Skodon
Jag har vid två tillfällen lagt märke till behovet av sommarskor och nu idag: ett par vinterskor. Båda har hittats via Sellpy (begagnade men nyskick) och de kostade en slant: sommarsandaler för 530 kronor och vinterskorna för 900 kronor. Men räknas det här till den fria hundralappen? Nej. Skor behöver man med jämna mellanrum, nästan som en förbrukningsvara. Däremot behöver vi bli duktigare på att behålla det vi har så länge som möjligt. Mina gamla sandalers ena sula var i princip helt trasig, men inte möjlig att sula om. Fast jag är inte hundra säker på det där med sulan. Jag var nämligen hos skomakaren häromdagen och lämnade in min sons ena sko och vilket fullblodsproffs jag fick träffa. Allt blev plötsligt möjligt inom skovärlden! Men som sagt: två par skor har inhandlats.
Yogaterapi och massage
Sen har jag unnat mig yogaterapi och massage under 2021, men även där kan jag tycka att den fria hundralappen inte störs. Att ta hand om min hälsa klingar bra ihop med vad jag värderar och vad jag behöver. Det kostar en del, men å andra sidan har jag sparat in på mycket annat (köpstopp i sin linda). Jag tänker att det är bra att fundera på vad man kan tänka sig lägga sina pengar på, jag tycker till exempel att mat och upplevelser är något positivt.
Akilleshälen ändå
Det finns saker jag tycker om: hudvård. Och vid två tillfällen under 2021 har jag köpt just det, utan att ha ett riktigt behov (det går att klara sig utan!) och jag har landat på ungefär 1200-1500 kronor och däri ryms den fria hundralappen. Jag skriver att det är en akilleshäl, men samtidigt har jag varit noga med att använda upp saker. Jag tror det är lätt att fylla på hudvårdshyllan där man inte använder upp det man köpt innan man köper nytt.
Köpstopp 2022
Är du nyfiken på köpstopp 2022? Då kan du bland annat läsa det här inlägget. Du kan också gå med i min grupp på Facebook, Köpfritt 2021 (fd 2020). För att kunna komma igång med en paus i shopping är det en bra idé att se över sina vanor, vågar du logga in på ditt bankkonto och kolla det senaste året/senaste månaderna. Jag gjorde det själv när jag skulle skriva det här inlägget och hittade en post för 399 kronor som jag inte vet vad det var. Om du ofta känner att du inte vet vad pengarna går till, så kan det vara en bra idé att hoppa på köpstoppsutmaningen.
Jag har en lista på saker jag vill göra hemma. Både jag och min man är överens att vi vill trivas bättre hemma och där krävs det både rensning och städning. Det går långsamt men det behöver få vara okej. Svårt för en person som gärna vill få saker gjorda bums. Jag skriver också en bra-lista, där jag checkar av sådant som faktiskt blivit gjort, städa hemma ska vara en fröjd!
Just nu är sovrummet i fokus, där jag tömmer ytor på två byråer, ett skrivbord och en fåtölj. Även nattduksborden behöver rensas.
På den ena byrån fanns en kartong med diverse i. Saken är den att jag lätt fastnar, särskilt när jag hittar minnen. Kort med lyckönskningar från min bokrelease med Klimatglädje gav ett leende och en känsla av riktning. Jag vet ju vad jag skulle vilja göra, men stoppas just nu av orkeslöshet. I kartongen fanns även sådant som gick direkt till pappersåtervinningen, skönt.
Igår kom jag till en punkt där jag kände att jag var färdigrensad med ytan på den första byrån, så några sista pryttlar fick trots allt ligga i kartongen och sen var det rent och prydligt. Känslan var en high five. Bredvid lådan har jag ett ljus, som en påminnelse att mysa oftare med tända ljus. Jag tog en bild på byrån men känner att ni får några bilder från Tyresta istället, jag är ingen inredningsbloggare, eller hur?!
Jag har kommit på mig själv att jag längtar efter saker. Längtan efter ett litet torp, längtan att skapa mer text. Men att utmattningen sätter det mesta på paus, det är det ingen fråga om. Men kanske jag kan hitta en liten lugn plats inom mig där längtan får vara den primära känslan. Just nu mediterar jag en hel del, bland annat via appen Insight Timer. Vad längtar du efter?
Ett mer ordnat hem är också värt att längta efter. Ibland känns det övermäktigt men min vän M påminde mig om hur saker och ting förhåller sig: en sak i taget. En sak i taget.Trivas hemma får ta tid.
Myrsteg en konst jag vill bemästra. Jag promenerar mycket numera, för att hantera oro och ältande tankar. Jag är helt enkelt rastlös och i rörelse mår jag som bäst. Men det är lite av en balans, att bränna av 18 000 steg om dagen tar också energi. Och energi behöver jag husera med, som det ser ut nu. Ni kanske minns när jag skrev om allostas? Men för att ändå nyansera: jag tror fysisk aktivitet också kan ge energi, det är så jag tolkar det.
Det finns ohemult många tips på nätet, hur man ska hantera livet när det är svårt. En djungel helt klart. Den insikt jag återkommer till på daglig basis är den här: myrsteg. Inte brassa på med ett jäktbeteende (kolla förresten tipsen som författaren till Återhämtningsguiden ger). Men också, kanske det viktigaste: att utmana sina föreställningar om hur dagen ska bli. Det är lätt att låta som en repig skiva (hej hej hjärna).
Myrsteg för den snabbe
Ja, det var just det. Som person är jag oftast “på” och är exekutiv. Men när jag blev utmattad efter sommaren funkade det inte särskilt väl att vara exekutiv. Jag ska alltså göra saker långsamt nu. Jag gör meditationer via Insight Timer, ikväll är det en spännande meditation kring ångest som jag tänkte delta i. För ja, jag säger det högt: ångest har härbärgerat mig i omgångar och det är inte lätt att hantera själv. Men jag vill inte gömma min ångest, det vore oschyst mot mig själv. Jag vill inte skämmas. Jag vill, precis som alla andra, må bra och kunna ta mig för. Sedan artikeln med Köpfritt hos Aftonbladet har jag blivit kontaktad för samarbeten, föreläsningar och mediaintervjuer. Och eftersom jag just nu är i myrstegens land behöver jag tacka nej, men jag tänker att det kommer komma en tid då jag mår bättre och kommer kunna tacka ja. Faktum är att min resa precis börjat, jag vet vad jag vill med köpfritt och hållbar konsumtion. Det finns massor att göra på det området. Så en del av min oro handlar snarare om en längtan. Längtan efter meningsfullhet både i mitt eget liv men också yrkesmässigt. Jag får ta möjligheten att suga lite på karamellen.
Nu dags att ta den där promenaden. Vad behöver du göra för att må bra?
Vill du få tillgång till Köpfritt-boken (pdf)? Signa på mitt nyhetsbrev så skickas denna fyll-i-bok direkt till din mail
För några månader sen (vad hände?) dundrade jag in i en utmattning eller åtminstone något som liknar det. Sömnen har varit bråkig med mig och det är rätt och slätt svårt att tänka klart. Frustrerande? Ja. Accepterar jag? Både och.
Det som är intressant är det här: jag skrev i min sommardagbok nästan varje dag, särskilt dagarna innan kraschen. Att skriva dagbok gör att jag kan fånga tankarna på ett sätt som inte är möjligt genom att bara använda huvudet. Och nu läser jag i den. Och blir faktiskt lite klokare. Det är det här med att mentalisera: tänka och känna vad man tänker och känner. Jag har en lång väg att gå, men genom att skriva hör jag min röst lite klarare. Och det ger mig hopp på riktigt. Jag har tyckt det varit jättejobbigt att vara i sociala medier, vad ska jag posta om? När livet känns svårt och det enda man vill är att sova ordentligt, då känns både Facebook och Instagram lite sådär. Men samtidigt håller jag kontakten med er och ni läser. Det gör mig gott. Så livet är lite “både och” något som psykologen Anna Kåver skriver om i sin bok Dansa mjukt med tillvaron. Du kan både vara ledsen och glad, samtidigt, du känna två diametralt olika känslor på samma gång. Människa ändå liksom.
Helgen har varit spännande (apropå både och!): Aftonbladet intervjuade mig i måndags och sen kom artikeln plus video ut under helgen. “Schvung” sa det på bloggen, ni var 4600 drygt som tittade in. I Facebook-gruppen adderades många nya medlemmar: nu är vi över 5000 medlemmar. Jag funderar lite på att be om hjälp där eventuellt, med lite moderering och liknande. Vi får se. Jag vill att gruppen ska växa, men med det kommer ansvar.
Så, om du mår lite som jag mår, så kan det finnas en poäng med att skriva dagbok. För att det är guld värt sen när du börjar arbeta med dina tankar och känslor.
