Det finns inte tid för allt. Men det finns alltid lite tid. Och den tycker jag du ska använda. Andas lite djupare, höja blicken och se hackspetten i granen, allt för att landa i en stunds närvaro. Jag sitter själv i en sits där jag just nu behöver göra klart saker. Och då finns inte tid för allt. Men det finns lite tid att gå ut en stund. Och jag försöker fånga de stunderna. För de gör skillnad.
Så. Mikrohälsa är bra. Små stunder av hälsa är också viktiga. Att bryta för en stund kan resultera i att du kommer tillbaka med ny energi. Så med det skrivet: jag ska ställa mig upp från skärmen och sträcka på mig. Gå ett varv.
Sen tänker jag att den som inte är superpepp på träning kan behöva en låg tröskel. Mikrohälsa är en typiskt bra låg tröskel.
Igår körde jag mikro hela dagen. Det gjorde att jag fick till den rörelse som rekommenderas (WHO). Det jag saknar är pulshöjande träning, men det kommer komma det med.
Ps. På fredag kör jag en lunchföreläsning kl 11.45 på zoom (om köpfrihet). Om du registrerar dig på mina brev så får du också möjlighet att delta.
Sluta jämföra sig med andra? Jag skriver en text om det i min kommande bok, och jag inser att hur mycket vi än pratar om vikten att inte jämföra sig, så gör vi det ändå. Men då tänker jag så här, och haka på nu direkt, för nu river jag av mina tre insikter som landade i knoppen ikväll.
Det är inte jämförelsen som är farlig, det är tanken efter som avgör
Vet du: låt oss fortsätta jämföra oss. Det är nämligen högst mänskligt och en del av vår kultur. Vi är födda till det. Det blir så tvångsmässigt om vi ska försöka undvika vad grannen, kusinen eller jobbarkompisen har/gör/är. Ok?
Det är sen som räknas: hur du liksom väljer att gå vidare. Jag gillar hur Björn Natthiko Lindeblad ser på tankar: det finns en anledning att inte ta dem på för stort allvar. Tanke är tanke och behöver inte bli mer än så. Så jämför, men gå också vidare, var beredd på att släppa taget. Det handlar alltså inte om att sluta jämföra sig med andra, utan om förmågan att se på sina tankar lite nyktert.
Ps. Jag mediterar med appen Mindfully och Björns meditationer är 👌
Vad vill jag egentligen, svaret som hittas beyond jämförelsen
Den här punkten är inte lätt. För den handlar om vad du egentligen vill, trots att du jämför dig. Även om du känner något inför andra människors liv, så är det inte alls säkert att du vill apa efter vad någon annan gör. Det finns frågor som kan vara bra att ställa sig själv, för att nå en djupare förståelse för vad du skulle vilja. Personligen är jag inte helt klar på den punkten förutom att jag vill skriva, kunna leva på en liten lön och att vara fri att välja lite grann. Jag söker inte karriär i den vanliga bemärkelsen och jag går inte igång på att vara på samma plats hela tiden. Dessutom är jag dubbeltydig: jag både älskar att arbeta OCH vara ledig.
Du får tre frågor från mig – dela gärna med dig om du vill, i kommentarerna.
Om du inte trivs med jämförelsen, sök inspiration istället
Så. Vi vet att vi jämför oss ständigt. Om det är så att du känner bitterhet, stress eller någon annan negativ känsla, försök att skruva till det lite: bestäm dig för att inspireras istället. Det är mycket roligare att känna sig pepp på vad andra gör. En sak vill jag att du tar med dig: du är du. Ditt liv är värt att levas, upplevas, firas. Givetvis kommer vi känna olika saker i olika skeden av livet. Men försök att vara dig själv nära. Respektera dig och det som är ditt.
Vad tänker du om jämförelser?
Tack för att du läser <3
Emilia
Det är lätt att dras med. Även om jag har rätt bra koll på min egen vilja och värderingar så kan jag ändå inspireras av människor som lever helt annorlunda liv. Jag blir fascinerad, nyfiken och benägen att vilja förändra mig. Men ofta räcker det med något steg tillbaka och jag landar i min egen enkla tillvaro, som är min. Med det sagt: vi kan inte vaccinera oss mot jämförelser, men vi behöver veta lite var vi står.
PERSONLIG HÅLLBARHET. Det är slutspurten nu och det börjar kännas verkligt. Jag har länge velat skriva en bok om hälsa och när jag dessutom kan väva in planeten så blev det mycket lättare att göra verklighet av drömmen.
Hur jag kom på idén om “leva nära”
Egentligen var det ett annat begrepp som jag fastnade vid: personlig hållbarhet. Att den är personlig avslöjar att hälsa ser olika ut beroende på vem vi frågar. Jag tror vi behöver lyfta den personliga hållbarheten och också prata om den kontext som vi befinner oss i: normen som råder är inte inkluderande, den passar inte alla. Inte minst så ser vi det runtomkring oss: folk kör slut på sig själva när de försöker nå upp till högt satta ambitioner och omgivningens krav.
Med boken vill jag:
#1 inspirera och ge konkreta tips på hur man kan skapa personlig hållbarhet.
#2 vända sig till dig som upplever stress och oro och vill till en förändring.
#3 lyfta att livet inte alltid måste handla om höga förväntningar. Less is more.
#4 vara fylld med intervjuer, både med forskare och förebilder som jag träffat på genom åren.
#5 ha med min egen historia av att leva långt bort.
Mitt första köpfria år. Det bästa med köpstoppet, faktiskt, är alla frågor som jag får. För det gör att jag måste tänka efter, hur var det nu igen? Och vad tycker jag om köp? Det tycks aldrig finns något slut på frågeställningar vilket är glädjande för mig som älskar att analysera. Nu fick jag en rätt lång fråga på Facebook och jag svarar på den i delar.
Mitt första köpfria år, 2016
Gick jag all in första året, eller tog jag det steg för steg? Jag hade testat några månader under 2015 så när jag startade 2016 var tanken att jag skulle vara köpfri hela året. Jag satte upp mina regler så här. Jag gjorde kanske ett eller två avsteg men det viktigaste jag vill förmedla är: försök att hitta på saker som gör att livet blir fullt av annat som är roligt. Man behöver tänka till lite. men det är fullt möjligt. Idag kan du mer eller mindre lära dig nya färdigheter via Youtube, många av studieförbund har kostnadsfria workshops online, du kanske har en hobby som du kan ta tag i. Jag var alltså rätt strikt första året, men fokuserade på att ha roligt under tiden.
Känslor under mitt första år
Det här är en spännande frågeställning. Jag gick in i köpstoppet som “en kul grej” men det gjorde också att jag började läsa på om konsumtion och om hållbarhet. Efter ett tag började jag syna “köp” och beteenden däromkring och det som landade i mig var: hur kan vi ha gjort en aktivitet, som köp är, som en slags religion eller övertygelse? Varför har det blivit så viktigt i folks liv? Det handlar alltså inte så mycket om att döma köp som sådan, utan det är mängden köp och hur vi har köp som främsta aktivitet i våra samhällen. Kulturen runt köp började intresserad mig, för att jag själv ingår i den såklart. Och när jag drog det ännu längre, så tänkte jag på att om vi lägger mycket tid, själ och pengar i köpkulturen, vad är det vi då tackar nej till istället? Det finns många vittnesmål om stressade vardagar, att tiden inte räcker till, att man skulle vilja leva mer hållbart, ja listan kan förstås göras jättelång.
Mitt första köpfria år, 2016, kändes som mest. Idag är det mer av en vana att inte utgå från att shoppa sig fram.
Har jag gillat shopping förut?
Min bakgrund är brokig och jag hoppas kunna skriva en självbiografisk bok längre fram i tiden. Jag har upplevt båda delarna: både ekonomisk brist och senare en mer lättsam ekonomi. Men det som nästan alltid styrt mig när det gäller ekonomi är trygghet. Jag vill känna att jag har koll på min ekonomi och kunna skapa buffert. Det är stommen i mitt företagande och även i privatlivet. Det innebär att jag aldrig varit någon storkonsument, förmodligen för att det tar sådan tid för mig att bestämma mig. Alltså om ni visste hur jag dividerar om saker innan jag väl bestämmer mig. Men visst har jag känt sug. Visst har jag också känt mig glad över saker jag köpt. När jag är uttråkad scrollar jag på sidor som säljer hudvård, för jag har alltid älskat dofter (skrev nyss om hur jag testat att göra egna produkter). Svaret på frågan i rubriken blir väl helt enkelt: Jag har aldrig ogillat shopping men heller aldrig tyckt det varit superspännande eftersom jag fastnar i utvärderingar och kan inte bestämma mig.
Hur ställer jag mig till shopping idag, 2021?
Jag övar på att inte döma shopping som aktivitet. För ibland behöver vi saker också. Det är ju inte konstigt. Det är mängden som stör mig. Och det är helt kopplat till miljö- och klimatfrågan. Vi behöver prata mängd, måttfullhet, livskvalitet och andra ämnen, så att vi kan se nyktert på tillvaron. Det betyder inte att det är jag som ska bestämma över enskilda köpbeslut, men det jag kan förmedla är en nyans. För jag tror att många köp sker på slentrian, på att man vill känna något, på att man är uttråkad. Och där finns det faktiskt bättre, mer klimatsmarta beteenden, som jag hoppas kunna inspirera till. Jag vill att du som läser ska hitta ditt sätt att vara hållbar, där du lär dig att kritiskt granska det som finns därute på marknaden. Det är inte lätt att vara en hållbar konsument, det är bland annat därför jag tycker om att bidra med kunskap och nyfikenhet. Om jag kort skulle svara på frågan om shopping så är det så här: livet består av så mycket mer än en tur i en shoppinggalleria. Låt oss utforska det!
Varför började du ens?
Ja. Varför? Det är svårt att minnas korrekt. Men jag tror det var en blandning av en vilja att få ännu bättre koll på min ekonomi och att det kändes som en rolig utmaning. Något år senare landade jag i en värdering: livet måste vara mer än att öppna plånboken. Ännu senare, 2018, kom klimatfrågan och knackade på, och på den vägen har det varit. Idag är det främst klimatfrågan som gör att jag fortsätter med ett åtstramat köpstopp, men också för att jag inte har shopping som intresse. Mer om mina regler för 2021 kan du läsa här.
Sen. Det finns all anledning att vara transparent. Jag är inte svart eller vit, däremot har jag köpstopp som en bas. Ibland gör jag avsteg från denna bas. Det var bland annat därför jag skrev det här inlägget, för att ni inte ska tro att jag aldrig köper något.
Det var lite om mitt första köpfria år. Hur tänker du om konsumtion? Har du något miljö- och klimatintresse?
Tack för att DU läser ❤ Om du vill läsa mer av mig, kolla in mina bok här, där den också går att köpa.
Jag har tur som har Köpfritt-gruppen på Facebook, eftersom jag bad medlemmarna att önska inlägg. Ett av dem var: tips på DIY som jag testat. Det är inte så att jag är en regelrätt DIY:are men när jag tänker efter så har jag på senare tid faktiskt gjort en del. Tänkte tipsa om tre varianter.
Släng ihop en egen deo
Att göra egen deo är enkelt: lika delar neutral kokosolja, bikarbonat och ekologiskt potatismjöl. En matsked av varje kan vara en bra början. Och att du har en ren, liten, burk att lägga deon i. Jag hade också i 3 droppar eterisk olja. Recension: jag gillar deon, och använder den nästan varje dag. Ibland använder jag fortfarande vanlig deo, men det är rätt sällan. Kom ihåg att inte ta för mycket av den när du smörjer dig under armhålan, en liten klick borde räcka.
Göra egen surskölj
Receptet: 5 dl vatten, gärna kokt och svalnat. 3,5 matsked äppelcidervinäger, jag tog en ekologisk. Sen droppade jag i 3 droppar av en eterisk pepparmyntsolja. Jag gjorde blandningen i en större, ren, glasburk. Superenkelt att göra egen surskölj! Recension: jag använde en schamporing runt huvudet (vi hade en sån hemma, då min son tycker det är lite bökigt att tvätta håret). Jag doppade först topparna i burken med sursköljen. Sen hällde jag långsamt blandningen i håret och hårbotten. Det kändes svalt och skönt, sursköljen var kall och pepparmyntsoljan ger en kyla. Lät det verka en stund. Sen sköljde jag med kallt vatten. Jag känner mig så långt nöjd och kommer göra det igen. Jag har en hårbotten som är lite stökig så jag tror sursköljen kan hjälpa mig.
Att använda kaffesump till en scrub är inte dumt alls. Det enda är väl att det luktar lite om sumpen, antingen är man okej med det eller så tycker man det känns lite olyxigt. Jag gjorde enligt det här receptet. Recension: man får scrubba försiktigt i ansiktet, för det är rätt rivig. Men jag gillar den, huden blir mjuk och får en fräsch look. Däremot är kaffescruben ganska dryg samtidigt som den inte håller längre än en vecka i kylen. Gör helt enkelt inte för mycket av den.
Men hur tänker jag kring skönhetsprodukter generellt?
Jag tänker att….jag alltid gillat skönhetsprodukter, krämer och är uppvuxen med att snylta på sådant som min mamma hade hemma. Älskar nya dofter, älskar känslan av en bra ansiktskräm. Ja!
Men. Jag tänker också att känslan är rätt flyktig och kan också tycka att vi köper på oss alldeles för mycket som vi sedan inte använder upp – så även jag (tidigare). Samtidigt tror jag också att krämer, lotions, ansiktsvatten kan fylla en funktion i att vi tar hand om oss själva. Det blir att visa lite självkärlek. Frågan vi behöver ställa oss är: hur mycket och hur ofta? Min strategi är att verkligen använda upp det jag har och inte köpa på mig alldeles för mycket. Det gör också att jag verkligen uppskattar de få gångerna jag fyller på. Och sen kan jag surfa runt och tråna, absolut, men det är som sagt väldigt flyktigt och jag drabbas inte av begär, för jag vet att även om jag köper det jag vill ha, det kommer inte dröja länge förrän produkterna mister sin glans så att säga.
Att prova att göra lite egna skönhetsprodukter är roligt. Och det finns ju alldeles säkert belägg för att det är bättre att scrubba ansiktet försiktigt med en hemmagjord peeling än en med konstgjorda kemikalier. Jag kommer inte ta ställning för eller emot, utan om jag vid tillfälle köper (har ju köpstopp) för att jag behöver, då vill jag ha produkter som känns bra producerade och med kvalitetsinnehåll utan att tära för mycket på moder jord.
Hoppas ni blev lite klokare på mina resonemang. Och vet ni vad den bästa hudvården är? En löptur! Eller en snabb promenad 🙂
Gör du något eget hemma? Hur ser du på skönhetsprodukter?
SKAPA FOKUS. Vid två tillfällen på kort tid har jag sett människor göra det. Göra slut med Instagram. Ja, jag uttrycker det så, för jag tror att vi i många fall har en osund relation till mediet. Mig själv inkluderad. Sen är det förstås tudelat, för visst kan vi ha roligt där också. Samtidigt funderar jag på TWS, time well spent. Ett liv är begränsat i tid och de där 25 åren som vi påstås scrolla känns… en aning obalanserat? Jag har mediterat till och från i några år, under min graviditet med Lilleman gjorde jag det varje dag. Och om sociala medier splittrar oss, så är meditation att samla oss.
Det är inte bara tiden jag funderar på, jag tänker på fokus, och vad fokus gör med oss. Jag läste boken Deep work för ett år sen och det jag tar med mig är att närvaro gör oss lyckliga. När vi är fokuserade så mår vi också bra av det, det vill säga det finns ett egenvärde i att vara fokuserad. Det känns ytterst viktigt för mig just nu, då jag skriver på min andra bok och jag upplever alla möjliga parallella känslor: hopp, rastlöshet, styrka, oro, närvaro, meningslöshet…. Men om jag lyckas skapa fokus tänker jag att det faktiskt går lättare….? Jag har använt mig av pomodorometoden och tycker ändå att den funkar rätt bra. Mer om den kan du läsa här.
När jag tittar i mitt eget flöde hittar jag det här inlägget och jag blir uppriktigt glad. För fokus och jag har haft en relation länge.
Så. Att avinstallera vissa av sina intryck är guld. Att mata, mata, mata kan inte alltid vara bra. Jag tror inte vi behöver inspiration som består av en strid ström av poster och inlägg, jag vågar påstå att det inte är inspiration. Till slut så tappar även de bästa bloggartiklarna sin glans. Uppmärksamhetsmuskeln är trött och längtar efter något helt annat. Och om vi själva ska kunna skapa något av värde, då behöver hjärnan få utrymme att andas och få fri tanketid. Mitt bidrag är på intet sätt nytt, men jag ville ändå dela. Nu när folk de facto gör slut.
Kram
Emilia
Ps. Bloggen är min favoritplats egentligen. Här kan jag skriva ostört, på tangenter och jag vet att ni läser. Det är tacksamt.
