Något som jag alltid tyckt varit roligt, kanske extra med tanke på mitt nykläckta intresse för klimatet, är att prata radio och pod. Det jag inte hunnit med är att dela de senaste avsnitten här på bloggen, eftersom jag hade lite av en kris nu under våren. Men varför inte dela två nu, som tips på sommarlyssning? Jag tror på det!
Allra senast var jag en liten del av ett program som heter Kjells Agenda, och ja, jag pratade köpstopp. Kloka Katarina Graffman pratade om skam och också hur komplex situationen är, när vi både kan ha en klimatkris och en ekonomisk kris samtidigt och hur vi behöver bestämma oss för vilken värld vi vill bygga.
Sen så var det Heja Framtiden, med Christian von Essen. Min bok Klimatglädje fick extra mycket plats och därtill lite småkluriga frågor som gjorde att hjärncellerna fick jobba på!
Här kan du klicka vidare till ett inlägg med ytterligare en podd och ett radioprogram som jag gästat (länkar finns långt ner i inlägget).
Jag har inte pratat om det särskilt mycket (jag bloggade senast i april), för jag hade inte en blekaste om att en kris fortplantade sig i mig, där i mars månad. Vet du varför? För jag ville inte känna mig vid den. Men nu kan jag säga det högt: jag blev knockad av corona-krisen (jag tror det kanske märks lite i det här inlägget). Mest för att alla andra drabbades också.
Här är några av de saker som blev min vardag.
* Jag sökte jobb som en galning (nåväl, jag fick också ett uppdrag inom kommunikation som ger mig fjärilar i magen, för det känns så meningsfullt).
* Jag sov(er) dåligt. Alldeles för dåligt.
* Så var det var ångesten. Jag hade någonstans hoppats att jag aldrig mer skulle ha den varianten som sätter sig i bröstet, som paralyserar och trycker, som skrämmer. Som gör att jag undrar, varför? Ingen särskild anledning enligt mig, utan en stark kroppslig förnimmelse som gör att annan närvaro blir svår att få till. Så vad gör jag? Jag badar kallt, jag försöker sova ordentligt, jag reflekterar. Om det hjälper? Det måste det göra. Envis som tusan. Samtidigt vet jag att för mycket målinriktning kan sluta galet det med. Man kan bli lite för ambitiös när man vill stävja sin ångest.
Men det vänder nu. För jag märkte senast idag att jag saknar mitt eget driv. Både det som gäller mitt entreprenörskap, men också drivet mot ett enklare liv. Tänk att jag får ha dessa båda sidor i mitt liv. Knasigt och alldeles, alldeles underbart.
Dessa tider. Låt oss gå bortom “allt det”* för en stund, för att marinera det här med tid. För visst har tiden förändrats en del? Vi behöver inte längre åka till jobbet om vi jobbar på ett sätt som involverar dator och uppkoppling mot internet, för nu har vi kontoret hemma. Helt plötsligt kanske du sparar 14 timmar i veckan på att inte transportera dig. Vad gör du med den tiden istället? Är tid pengar eller är tid: ledig tid? Fri att fylla den med vad du vill? Om vi kopplar samman det med hälsa för en stund, så kanske du går hemifrån ändå, tar en timmes promenad och transporterar dig hem igen, så att du får en stunds rörelse?
*Jag orkar inte ens skriva ut ordet kris.
Försiktigt nöta mark med fötterna.
Bibliotek och transport
För några dagar sen skulle jag en sväng och lämna böcker på biblioteket. Böckerna var grannens och jag ville gärna göra det, en tjänst och samtidigt komma bort en stund från “allt det”.**
**Jag orkar inte ens skriva att jag får krupp av att bara vara hemma.
Så jag satt här hemma och pusslade med tiden. Jag ville inte åka kollektivt (och du vet ju precis varför) och jag ville inte ta bilen (det är en helt annan historia: att vi fortfarande äger bil men inte använder den). Tittade på klockan. Hon var redan efter lunch och jag kände att eftermiddagen och vardagen efter arbetstid närmade sig med stormsteg. Kanske skulle jag ta bilen ändå, så kunde jag handla på vägen hem? Ett klassiskt försök att rättfärdiga sina koldioxidutsläpp, om du frågar mig. “Om jag bara har tillräckligt många ärenden med bilen, så är det okej”. Så klart går det att diskutera det här i oändlighet. Och det blir förstås en skam när jag berättar att jag inte gillar bilen. Det finns givetvis situationer där bil är ett redskap för att livet ska fungera. Men låt oss åtminstone fundera på det. Och: i Coronatider*** så tänker jag att bil kan behövas. Eller som när lilleman fick en plastbit i ögat och vi behövde ta oss till akuten. Livet händer.
***Så bra lyckas jag med att hålla mig undan från att nämna krisens namn.
Låt mig ta ett exempel, innan vi får en lösning på biblioteksmysteriet. Jag ska strax ta emot ett besök av min bästa vän. Vi ska ta en promenad utomhus på behörigt avstånd. Kaffetermos. För att det ska vara möjligt behöver han ta bilen. Det jag, eller vi, väger emot utsläppen är möjligheten till samvaro. Sen visade det sig att jag hittade ett par beggade fotbollsskor i Huddinge, som han kan hämta upp på vägen. Visst, jag försöker kompensera för utsläppen, för på detta vis behöver vi inte köpa nyproducerat eller att jag åker till Huddinge med vår bil. Det blir en präktighet över det hela (jag kan tänka mig att det är irriterande, jag har fått meddelanden från folk som tycker att detta är symbolpolitik), men att effektivisera våra privata resor är en del av den medvetenhet som behövs, när det gäller klimatfrågan. Varje kilometer med bil är som bekant ca 200 gram koldioxid. Räkna på dina resor!
Kaffe utomhus med bästa vännen Sven – den bästa kaffen!
Men så tillbaka till det här med tiden. Jag skulle alltså till biblioteket, och räknade på det lite till och tänkte att det faktiskt är möjligt för mig att ta cykeln ändå, om jag pusslar lite med maken, så att han hämtar och är med barnet och jag kommer någon timme senare än beräknat (kontra bilåkandet). Det blåste som tusan och jag fick mjölksyra, men jag fick också göra något vettigt med tiden. Jag fick, tur och retur, cirka 90 minuters pulsträning. Tid blir hälsa. Tid blir också “utsläppsminskning“. Det blir också handling i den lokala butiken istället. Det blir mindre tid med familjen, men kanske kan vi ta igen det under helgen? I och med att vi jobbar hemifrån kan vi hämta tidigare. Så ja, det går att tänka flera varv på temat: vad är tid?
Jag pratar gärna om olika sätt att minska sina utsläpp. Jag är förhoppningsvis inte svart eller vit i mitt sätt att resonera.
Nu kommer lite reklam.
Så här skriver jag om bilresor i min bok Klimatglädje:
“Jag tänker att vi ska kunna använda bilen ibland, men mest när det verkligen inte finns alternativ eller tid. Tiden är ett krux, många av oss vill eller behöver effektivisera. Men om vi verkligen förstår vinsterna med att inte ta bilen och också lär om oss hur vi tar oss fram på annat sätt, då tror jag det blir lättare. Att ha en fyraåring hemma och vilja gå på aktiviteter är högst normalt, och min tanke är att det bilfria livet kan hindra oss från att göra saker, men jag påminner också mig själv om att vi bor i en kommun i den stora staden – för oss ska det inte vara ett problem att inte ha bil, egentligen. Att välja aktiviteter nära eller där det är enkelt att ta sig kollektivt är det som gäller ifall man vill vara klimatsmart. Det handlar ju också om vad du har för utbud i din närmiljö. Har du nära till dina aktiviteter eller till grönområden, så blir du automatiskt en klimathjälte när du inte behöver ta bilen för att kunna värna om dina intressen.
Vad sparar jag i utsläpp genom att inte ta bilen? Jag hittade en kalkylator på nätet, där jag kunde slå in antalet kilometrar och storlek på bil. Där fick jag fram att min bil ger upphov till ungefär 200 gram koldioxid per kilometer – det är ingen exakt siffra, utan det blir mer för att få en ungefärlig bild. Har du någonsin tänkt på hur mycket bilen genererar i utsläpp? För mig var den kunskapen ny och med den till hjälp kan jag få en tydligare bild av hur mycket utsläpp jag ger upphov till med de bilresor jag tidigare berättade om:
1 resa tur och retur till Friskis Haninge: 11 kilometer à 200 g: 2,2 kg koldioxid 1 resa tur och retur Friskis Tyresö: 16 kilometer à 200 g: 3,2 kg koldioxid 1 resa tur och retur Ica Maxi: 8 kilometer à 200 g: 1,6 kg koldioxid Per vecka: 7 kg koldioxid Per år: 364 kg koldioxid
När jag skrev ovan, så hade vi inte ett virus som härjade. I förra helgen tog jag bilen och lilleman och åkte till Tyresta. Jag kikade på bussen som kom in till busshållplatsen, och den såg dessvärre ganska full ut – det gör att jag just nu väljer bilen. Men! Jag dregglar också över en elcykel med låda, jag vill kunna åka till olika platser, max en mil bort, på utflykter, utan att vara beroende av varken buss eller bil.
Det var mina tankar om tid. Jag har skrivit en del förut, kika på de här inläggen:
Klicka på bilden om du vill komma till programmet!
Innan jag “lägger på” vill jag skriva en sak. Du behöver inte alls känna att du håller med mig. Hur vi transporterar oss har olika dynamik hos olika människor, hur vår vardag ser ut, kan också skilja sig markant. Det är lätt för mig att snacka om bilfrihet, för att det passar oss bra. Men, jag vill lyfta frågan ändå, så att vi kan ha ett samtal. Det är svårt att skriva, utan att döma. Utsläppsminskningar är inte svarta eller vita. Tack för att du läser <3
Svårt det där – men kanske egentligen: rätt basic, att vi själva skapar en mall för livskvalitet.
Eller?
Jag vill lägga till en liten tanke. Och det är att DIN livskvalitet inte är någon annans. Och någon annans livskvalitet är inte din. Jag tänker att vi tittar på varandra. Vi har en kultur som gör att det är gruppen som agerar på olika saker, mer än individen själv. Förstår du vad jag menar? Det finns helt enkelt en gruppmentalitet som spiller över på individuella val. Jag tittade nyligen på ett TEDx Talk med Katarina Graffman och det är därför jag snöat in på det här med grupper och kulturer.
Inte otippat va? #skogen
Jag är själv intresserad av att vara disruptiv i mitt sätt att se på livskvalitet. Men givetvis är jag en del av den stora gruppen och dras med, både i sociala medier och på marknaden. Där ägs nämligen livskvalitet av en massa andra människor, företag och ja, grupper också. Det som gör mig bestört, jo, det är när unga människor exponeras för ett ganska snävt ideal för livskvalitet.
Där idoler inte bara är idoler för att man gillar musik eller en tv-serie, utan idoler är idoler för att de har en stor följarskara, för att de skapar egna produkter och tjänster och att genom köp så ska livskvaliteten säkras. Välj ett mobilskal med fräscht mönster och ditt liv blir komplett, om så för en stund eller för en vecka, för då kommer nämligen nästa grej.
Isabella Löwengrip var med i Skavlan för ett bra tag sen och tog upp det excelark som hon använder för att kunna sälja så bra som möjligt till sin publik och hur hon planerar sina inlägg efter det. Jag säger inte att det är fel, hon driver företag där logiken handlar om att sälja, men jag säger att det behöver finnas en bredare tolkning än att hon, och många andra, bara kränger produkter.
Ett äpple och du kan vara ute lite längre….
Låt oss då fundera på vad livskvalitet är. Och för vem. Jag utgår från ett väldigt snävt perspektiv här – nämligen vad som skapar livskvalitet när man väljer att delvis ställa sig utanför marknadslogiken. Som ni vet praktiserar jag en köpfri livsstil, där mina utgifter inte är noll som många tror, men som är begränsade (du kan läsa om mina regler här). Och den köpfria livsstilen kommer någonstans ifrån, det är inte så att jag bara började, utan precis som du går jag med en livshistoria. Jag tänker att mina tidigare livserfarenheter med dålig hälsa gör att jag idag uppskattar nästan precis allting (ok, inte när jag ibland har dålig nattsömn). Jag tänker att jag ska motivera för dig varför jag väljer vissa saker i livet, och hur det är kopplat till livskvalitet.
Mina 5 källor till livskvalitet
Livskvalitet 1:Frihet. Det finns något som är otroligt stärkande. Och det är att känna sig obunden, fri och med möjligheten att själv bestämma. Därför är drivandet av eget företag livskvalitet för mig.
#kaffe. En egen kategori livskvalitet
Livskvalitet 2:Rörelse. I skrivande stund har jag ohemult ont i ryggen, men trots det vill jag slå ett slag för fysisk aktivitet – det är verkligen något som ökar på min livskvalitet. Har du läste Anders Hansens bok Hjärnstark, då vet du vad jag menar!
Livskvalitet 3: Läsa och lära. Och hitta en bok som tar över ens närvaro och bjuder på nya världar – det är livskvalitet eftersom vi faktiskt får uppleva något nytt. Samma sak när vi läser och lär oss något – det gör i alla fall mig glad!
Livskvalitet 4:Stillhet. Varför? Jag tror jag är lite av en introvert och HSP. Jo, det är konstigt på ett sätt, med tanke på hur social jag är. Men, är det något jag uppskattar så är det ensamtid, tystnad och naturen. Jag har sociala talanger, ja. Men jag behöver även den andra sidan av myntet.
Livskvalitet 5:Långsamt liv. Förra året var fantastiskt på många vis. Jag sålde in en bokidé, genomförde hela bokprocessen, lanserade boken och gästade morgonsoffan, radio och tidningar. Parallellt: några till projekt. På julen kom den stora tröttheten – och jag har nu haft tre olika hälsorelaterade tillstånd – alltifrån rygg till halsont. Att vara hållbar går inte alltid, men strävan finns där. Så årets ord är måttfullhet och jag praktiserar lite det som den här bloggen en gång i tiden handlade om: vila och långsamt liv. Men vad gör det till livskvalitet? Jag tänker att det finns ett lugn där, som gör att närvaro blir lättare, att livet blir väldigt mycket här och nu.
När jag skriver den här listan kan jag inte annat än säga att dessa 5 har stark koppling till klimatfrågan, på individnivå. Lite enkelt – de kräver inte så mycket utsläpp och förhoppningsvis tar jag mig också tiden att vara mer klimatsmart, när jag till exempel lever lite långsammare. Det finns försök, där man har tittat på kopplingen mellan livskvalitet och egna satsningar för klimatet – och inte särskilt förvånande: man tycker livet blir rätt härligt. Det går nog också hand i hand med att leva efter sina värderingar. Sen kan det förstås vara bökigt med en del förändringar – men så är det ju med allt i livet, eller hur?
Vi är igång och första veckan på 2020 har gått till ända. Dryga 7 dagar och jag har hunnit formulera mitt köpstopp 2020. Av erfarenhet vet jag att många efterfrågar regler och jag upprepar gång på gång, det är du som sätter dina regler. Inspireras gärna, men reflektera över hur just din konsumtion ser ut. Så här tänker jag:
Köpstopp regler 2020
Inga kläder, inga skor, inga prylar, ingen elektronik.
Äta ute max 1 gång i veckan, och max 1 gång fika i veckan.
Använda upp den hudvård jag har (borde räcka ca 6 månader, fick i julklapp av min mamma). Visste ni att svenskar handlar sjuka mängder hudvård?. Jag har nån slags idé om att skapa egen rengöring till ansiktet med raps- och olivolja (får återkomma).
Använda upp smink. Ok att köpa ny foundation när den är helt slut, men den jag köper ska vara producerad på ett sätt som rimmar med miljön. Ny mascara likaså, när den är slut. Jag ska lyssna med Alejandra om hon kan rekommendera något. Överlag sminkar jag mig bara när jag har något framträdande eller är ute på jobb.
Använda upp deos, schampo och tvålar. Deo brukar jag köpa 2-3 gånger per år.
Visste ni att det jag tidigare väldigt mycket tyckte om hudvård, något som jag gärna shoppade. Läser du länken ovan om att vi shoppar mycket av den typen av produkter, så skulle jag säga att den bästa hudvården är sömn, bra mat och motion 🙂
Jag säger ja till (Och detta är mitt fokus!)
Resa med tåg inom Sverige.
Bo på hotell/vandrarhem/SPA några gånger under året. Sverige.
Läsa massa böcker från biblioteket.
En almanacka för 2021 är undantaget köpstoppet.
Kultur som teater och bio är ok, jag borde göra det oftare.
1 onlinetjänst är ok, t ex yoga eller musik.
Fika med en intention, inte slentrian. Allt borde egentligen vara med en intention, eller hur? Medveten och mysig fika där jag hann arbeta en stund. Jag hade tidigare på dagen deltagit i tv, så minns att jag kände mig inspirerad.
Ordet som ringar in 2020
Måttfullhet. Mått. Fullhet. Måttlig. Fullt med. Närvaro. Måttar mina intentioner. Fullständig i naturen. Hitta tillbaka till mina spaningar över meningsfullhet. Siktar på att känna. F-n vad jag ska känna.
Jag blir fullständig utomhus. På ett sätt som inga saker eller prylar kan mäta sig med. En termos kaffe och jag är inspirerad och får dessutom hälsa på köpet.
Jag är, som ni kanske vet egenföretagare, och jag älskar det. Dels för att jag vet HUR jag ska göra för att kunna sälja in arbeten, men också för den FRIHET jag har. Samtidigt läste jag det här inlägget hos Louise Stigell, och kände så mycket igen mig, även om jag försöker återhämta mig så mycket jag kan.
Inspiration köpstopp. En gång i veckan kör jag live i gruppen Köpfritt år 2020 (fd 2019) där jag inspirerar till att testa köpstopp. Igår samtalade vi om tiden “efter” ett köpstopp. Finns det något mål, egentligen? Vad händer när året är slut? Jag har ju lite skämtsamt sagt att jag alltid ska ha köpstopp, men det är en sanning med modifikation. Även jag gör avsteg och det är jag öppen med, men jag vill ändå leva en köpfri livsstil, som bas. Eftersom frågorna kring tiden efter ett år ändå kommer upp ofta, kommer jag att fokusera på just det, och ge er de svar jag har.
Inspiration köpstopp – det händer saker innanför, när vi slutar köpa
Det kan finnas olika anledningar till köpstopp. Oavsett vilken anledning du har, är jag övertygad om att det händer saker inom oss alla när vi slutar köpa. Kanske börjar du fundera på hur det hänger ihop – hur produceras de varor som du tidigare köpte? Varifrån kommer kläderna du har på dig? Vem är på andra sidan, vem har sytt? Ett tydligt uppvaknande kan komma om du börjar fundera på tiden. Hur disponerar du din tid? Hur kommer det sig att du jobbar så många/så få timmar? Hur skulle du vilja att din vardag såg ut? Hur gör folk i din omgivning – jämför du dig? Hur mycket pengar behöver du varje månad för att gå runt, om du tar bort shoppingen? Vad går din lön till?
Jag tänker att det finns många “resultat” efter att man testat köpstopp. Mitt eget miljöintresse är ett sådant.
Min egen erfarenhet säger mig att jag vill äga min tid och inte vara stressad över att jag måste producera för att få in lön. Mina inkomster är rätt oregelbundna, och nu i januari har jag inte full beläggning. Jag vet hur jag ska göra för att sälja mer (min tid), men jag vill också ha rymd för hösten var rätt full. Frihet går inte att mäta, men den är värdefull. Om jag fick välja mellan “köp” och frihet så är valet enkelt.
Om jag fick bestämma köpstoppets resultat
Kommer köpdjävulen fram efter ett år av köpstopp? Jag tror inte det. Jag tror vi samlar ett år av insikter. Att vi förstår att livet kan bestå av så mycket annat, som inte involverar ett köpcentrum och en plånbok. I den bästa av världar hoppas jag att köpstopp leder till en större medvetenhet, ett miljö och resursintresse, ja rentav ett hälsointresse. Jag vågar påstå att köpfrihet har en positiv effekt på vårt mentala välbefinnande. Kanske inte konstigt att jag valde köpstopp 2016, som tidigare utmattad. Det hänger ihop. Jag tror också att vi upptäcker nya saker, genom att ha ett djupare fokus på frågan “vem är jag, när jag inte shoppar”.
Hitta till naturen kan vara en effekt av köpstopp, tror jag.
Jag tror förstås att vi visst kan handla igen – men med en ny medvetenhet: att vi vet hur saker och ting har producerats, att vi har koll på miljöaspekterna, och att vi också vet att det ofta finns andra sätt att lösa våra behov (låna, hyra, skapa själv, köpa begagnat)
Vad säger du, vad tror du händer efter ett år med köpstopp?
