En Emilia - hållbart och klimatsmart - Page 55 of 117

Latest Blog Posts / Page 55

Att ha levt med allostas

September 1, 2017 Emilia Hälsa Leave a Comment

Inlägget innehåller reklam för egen verksamhet

2021

Texten som du snart kanske läser här nedan är skrivet 2017. Jag var då mer eller mindre övertygad om att jag aldrig mer skulle dundra in i det tillstånd som skulle kunna liknas vid allostas (förklarar nedan). Nu är det 2021 och här sitter jag vid skärmen och funderar: hur kunde det bli så här igen? Jag behöver yppa det högt, för annars blir bloggen inte sann. Jag gör fortfarande sådant som jag skriver om nedan: jag mediterar, yogar, försöker röra på mig. Men det är som att kroppen och huvudet har ställts om för flight, fight, freeze. Det finns saker som jag verkligen saknar, men som just nu inte är möjliga. Försöker ösa ur tunnan med tålamod men jag är helt och hållet på det klara med: detta kommer ta tid. När jag läser inlägget nedan ser jag ändå att det fanns en insikt: “Att jag kommit ur allostasen betyder inte att jag är vaccinerad.”

Tack för att du läser! <3

2017

Jag är allt annat än stressad. Det är så det funkar när man har varit på workation i goda vänners lag. Jag drar mig till minnes den sista promenaden till sjön, för en kort yogasekvens (egoraderaren) och sedan ett strosande i Nordomsjöns närmaste skogar. Det gav livet ett extra andetag. Nu är jag hemma, men jag gjorde repeat på just det där, att gå en sväng, stretcha vid vatten och yoga på enkelt vis. Trots nulägesharmonin tänker jag ofta på hur jag har badat i stress, hur det har fungerat att komma ur det, och hur jag gör idag. Det är egentligen rätt ointressant att sätta etiketter eller diagnoser på tillståndet. Det viktiga blir: hur fungerar jag?

Allostas – det var det som var tillståndet.

Det är så tydligt att alla mina system hade gått på, utan återhämtning, alldeles för lång tid*. Och att det sedan inte gick att återhämta. Det var helt enkelt för sent för det. Det finns alltså en gräns som man passerar, och sen slår det bakut. För mig blev det sömnlöst i 4 år, där jag testade allsköns metoder för att kunna sova. Det som händer är att den där feedbacken man behöver, för anpassning, fungerar inte. Så jag var supertrött, feedbacken borde varit sömn. Men nej. Det var trasigt. Under de här fyra åren förlorade jag bokstavligen förmågan att läsa, vilket var det mest smärtsamma.

*kan konstatera att mixen 22 år + överprestation + stress är sämsta möjliga. Mitt värde låg endast i prestation, och när jag sen inte kunde prestera blev fallet hårt. Min tid på Handelshögskolan blev kort och resan därefter lång. Men lärdomarna har jag behövt, och det har format hela min person. Det är jag glad för!

Mer om allostas Stresskolan del 2. “Vi blir dumma av stress”

Vill du köpa min bok om personlig hållbarhet? E-bok där länken skickas direkt efter köp till din inkorg och du kan läsa redan idag!

Livet tillbaka.

2006 fick jag öva upp min förmåga att sova, genom gruppterapi. Men det som faktiskt fungerade var att sova med hund, jag hade hund på den tiden. Han la sig vid mina fötter och jag kände mig trygg. Trygghet är bra medicin mot sömnlöshet. Sen fick jag en mening med livet (goda relationer med vänner), och det påverkade också sömnen, förstås. Jag träffade en person som har betytt jättemycket för min verkliga återhämtning. Han lever inte längre, han lämnade jordelivet 2012, men jag är så tacksam för våra möten. Jag skulle säga att jag trevade mig fram, men jag trevade i rätt riktning. Jag minns också att jag började promenera grymt mycket – på kvällarna kunde jag gå en mil, och det gav den där stressreducerande feedbacken. Så då sov jag sakta men säkert bättre. Lyckan i det är obeskrivbar. Idag ser jag på sömn som något högst värdefullt, och jag väljer aldrig bort sömn.

Jag har skrivit en drös med artiklar om sömn, klicka dig vidare om du vill.

Bota sömnproblem? Viloserien #1

Sömnproblem?

Sömnbrist – eftertankar

Idag är en ny dag.

Så idag, ganska många år efter min stora livskris, har jag nyligen befunnit mig på en plats som erbjuder tystnad, gröna barrskogar och trafiklösa vägar. En klassisk daladröm, kan man tycka. Men jag vill också skriva att återhämtning och harmoni kräver sina insatser, hur fint och stilla det än är. För jag tror att de som lever med allostas gärna söker sig till lugnet, men blir uppgivna när de inte får känna det som det yttre innehåller.

Idag vet jag exakt vad jag behöver. Att jag kommit ur allostasen betyder inte att jag är vaccinerad.

Saker jag gör.

Motionerar innan jag jobbar. Jag använder fysisk rörelse för att vara snäll mot hjärnan.

Yogaandas. Det kan vara eldandning tillsammans med en armposition som gynnar min harmoni.

Skippar för många intryck. Väljer boken. Funderar över vad jag verkligen vill och vad jag behöver.

Det hjälper mig att hålla tillståndet “Mind like water”.

Håller kalendern så tom som möjligt. Det är det vackraste jag vet. Luckor: hälsa.

Hur hanterar du stress?

Alla bilder är tagna av Christofer Lind.

The Nordomsjön Way – hitta hem, någon annanstans.

August 27, 2017 Emilia Life Design 5 Comments

Ibland behövs galna upptåg*. Det senaste året har jag funnit ett intresse att resa inom Sverige. Och träffa likasinnade. I januari åkte jag iväg på Winter Workation, vars minne jag lever starkt för, fortfarande.

När då Katta, Bucketlife.se, skickar en personlig inbjudan till Nordomsjön, Särna, så vet jag att svaret är ja. På en gång. Det är nämligen så att jag har följt bygget på Ladan. Ett projekt som hon har gjort tillsammans med sin pappa. Ett riktigt drömmigt projekt. En sån där grej som behövs, åtminstone en gång i livet. Och, utan att överdriva, har jag tänkt att jag vill hälsa på. Tanken blev alltså sanning, fortare än jag kunde ana.

@bucketlifese foto: @sararonne

resan.

Jag tog tåget till Mora (on time SJ) och där väntade jag en timme för att ta en buss mot Idre, och gick av vid Särna Posten. Upphämtad av Katta för att ta oss till Nordomsjön med bil. Vi känner inte varandra jättebra (update: jo), men det jag tror vi vet om varandra är rätt mycket tack vare follow-ship. Det som förenar är längtan efter ett enklare och friare liv, och att vi frilansar. Jag har fått berättat för mig kring hur Ladan-projektet fungerat och också en snabbguidning till det som ska bli Kattas hem. För ja. Hon bor här nu. Det skulle vara enkelt att skriva att jag är avundsjuk, men det är något annat som snarare kommer fram efter några dagar i Dalarna. Det handlar om att jag fullkomligt älskar tystnaden, men att jag kanske inte behöver den varje dag, året runt. Att jag trivs med ensamheten är inget nytt, men förståelsen för att injektioner av det här slaget kan räcka riktigt länge. För min vardag hemma, den älskar jag också.

Några timmar efter mig kom även resterande fantastiska sällskap. Maria, all things green, och Angeliqa, Vandringsbloggen, reste tillsammans i bil. Sent på natten kom Sara, Träningsglädje. Ett episkt team samlat.

@vandringsbloggen @allthingsgreen.nu, foto: @sararonne

Det vi gör.

Förmiddagarna har handlat om att dela med sig på olika sätt. Vi har pratat mål, utmaningar, bloggstrategier, sälj och mycket annat. Vi äter frukost rätt sent, och efter session med mycket kaffe är det fri tid. Sessionerna har varit nyttiga, på flera sätt.

Jag har spenderat min “fria” tid med utevistelse. Utevistelsen har varit sprint, promenad, yoga vid sjön. Plocka blåbär (finns hur mycket som helst!) och kikat på vit mossa. Och jag har kommit fram till vad jag behöver i mitt liv just nu. Apropå mål. Reflektion. R E F L E K T I O N. Jag har ju börjat så smått med förra inlägget Den bästa typen av minimalism.

Kvällarna är det jobb, frilansare som vi är, eller någon utflykt – igår fotade vi i solnedgången (skratten. Skratten!).

@vandringbloggen, foto: @sararonne

Jag lägger mig nog tidigast i sällskapet, men det är för att jag vill passa på. Sömn är den bästa gåvan som du kan ge till dig själv, enligt min mening. Det fina är, och det är så bra som det verkligen kan bli, är att jag sover i lillstugan. Det är jag, elementet, sängen och tystnaden. Lite som att hitta hem.

Här kommer några bilder – foto: Sara Rönne och Katarina Jansson.

@sararonne

*Galna upptåg är det nya svarta. Try it!

Den bästa typen av minimalism.

August 25, 2017 Emilia Hälsa Leave a Comment

Minimalist. Smaka på ordet – vad känns det som, för dig? Är du inte alls bekant med det? För en del är det flum, för mig är det ett intresse. Och jag skulle nog också säga att det handlar om en trend. Att leva med mindre saker, och fylla livet med mening, ligger i tiden (saker kan vara meningsfulla, men långtifrån alltid.)

var börjar man, egentligen?

Min minimalism handlar om olika saker, men jag vill ta upp något något som jag verkligen har marinerat den senaste tiden, inte minst när jag skrev inlägget Så långsam vill jag vara. Det handlar om “minimalism i huvudet”. Det både inspirerar mig, och gör mig galen samtidigt. Det är min svagaste länk.

Tänk efter själv. Hur mycket tid spenderar vi på att tänka ut saker, hitta lösningar, planera, strukturera, oroa oss och allt det där andra som involverar tankeverksamhet i någon form. Ett uttryck som jag har fastnat för är “mind like water”. Men hur mycket jag än satsar på ett lugnare liv, så inser jag att det är i huvudet som jag behöver börja.

Jag tänker nämligen så otroligt mycket.

Och när jag väl har börjat, då är det svårt att sluta. Och är jag uppe i huvudet, så kan jag inte njuta av det som kallas för Nuet. Det går inte. Jag är någon annanstans.

Att tänka en sak, är inte att känna den.

Jag säger att jag älskar naturen. Och det gör jag. Men jag vill också uppleva den där kärleken, därute bland det gröna och vilda. Det är ju det, att jag kan inte bara “tänka” mig till känslorna.

vad är minimalism och att älska naturen — Den här sommaren har utflykterna varit många. Övning ger färdighet?

För någon dag sedan så landade jag också i hur jag ska hitta tillbaka till kroppen och komma bort från huvudet. Dels handlar det, återigen, om att använda pulshöjande motionsträning för att få den rätta balansen i huvudet (det känns som att jag skrivit om det här, om och om igen, men vad ska jag göra? Det funkar ju). Den andra biten är rörelse och andning, typ olika yogaövningar, som kan ge rätt förutsättningar för det som många kallar mindfulness. Kanske att mitt begrepp snarare handlar om:

“mind – empty – ness”.

Babysteps mot ett enklare liv

Så. Tillbaka till minimalismen. Många pratar om att rensa ut och leva med mindre. Jag håller med. Men jag tror ett första steg handlar om att rensa huvudet, eller ge huvudet en möjlighet att varva ned.

För mig är det den bästa typen av minimalism.

Tack för att ni läser, jag har fått så fina kommentarer på sistone, både på facebook och här på bloggen. Ni ska veta att jag tar till mig det, in i hjärtat (och i det här fallet; även i huvudet). Jag vill passa på att tipsa om ett program som jag lyssnade på häromdagen: Mormor och kärleken (sveriges radio). Det är ett fint program som handlar om relationer, och också hur svårt det kan vara att bryta upp.

Mer på temat “vad är minimalism”.

I vanlig ordning har jag redan skrivit om det här tidigare. För dig som är nyfiken har jag tagit fram några inlägg till som är värda att läsa.

Att leva enkelt – om minimalism.

Leva som minimalist? Dagen då jag verkligen fick nog.

När du vill mindre. Och får mer.

Hälsar
Emilia

Höstens jobb – det här kommer jag att göra!

August 22, 2017 Emilia Företagande 4 Comments

Jag är inne på andra jobbveckan, och det har känts bra med en mjukstart, där jag själv gasar när det känns rätt. Jag tänkte dela med mig av det som händer i höst – även om jag inte kan berätta allt riktigt än (tänk att jag faktiskt också kan ha cliffhangers!).

Hösten 2017 – grejerna jag gör.

#1 Allt för hälsan: här sitter jag i referensgruppen för mässan och delar med mig av det jag vet kring hälsobranschen – toppenkul! Jag är också programansvarig för scenen Pratbubblan – där jag också är anlitad som moderator. Den sista pusselbiten är att jag sköter sociala medier, vilket jag också gjorde förra året. Mässan är den 10-12 november – och om du planerar att komma: släng gärna in en kommentar om det! Vore så roligt att ses live!

Vill du läsa mer om mitt jobb på Allt för hälsan – kika gärna på Ett drömjobb – moderator för Pratbubblan på Allt för hälsan.

#2 Digital konsult. Jag arbetar bland annat med Anki Sundin och det här är ett superspännande arbete eftersom det är livsmedelsbranschen som är aktuell, och till viss del också fokus på nutrition samt träning. Arbetsuppgifterna har varit alltifrån att sköta sociala medier, till att skapa innehåll för webben. På det har jag agerat katalysator och tillsammans med Anki och min syster har vi lanserat kursen Den perfekta träningsmaten, som är en onlinekurs. Jag har också projektlett en annan onlinekurs, som kommer att släppas under hösten (så spännande!).

På den här punkten har jag börjat spinna nya nät. Så fort något nytt ros i hamn kommer jag dela med mig!

#3 Skribentjobb. Inte lika stort fokus som tidigare, men några roliga skrivjobb vill jag ha kvar. Bland annat skriver jag för Driva Eget, där jag snart blir publicerad med ett jobb om hur olika hälsoinsatser kan förbättra företagarlivet (den här pinglan är intervjuad, bland annat). Jag har även skrivit en artikel om influencermarketing, på temat mikro influencers. I dagarna kan du också plocka upp ett gratisnummer av Live Life, där jag både intervjuat Angeliqa från Vandringsbloggen (omslaget) och Anders Hansen om adhd (han släpper boken “Fördel adhd” snart).

Att vara egen och arbeta smart.

Jag har fått flera frågor kring om hur jag arbetar. Det tycker jag är roliga frågor att svara på. För mig har det varit viktigt att arbeta smart utifrån en enkel anledning: jag pallar inte trycket annars (tänk att jag får skriva det, utan att känna mig det minsta dum). Jag har utarbetat följande strategier.

#1. Arbeta så det känns bra i hela kroppen. Känslan är med, även om jag strukturerar och planerar. Känslan navigerar. Och känns det som det skaver: do something else. Därav vikten av att vara egen.

#2. Börja med sälj. Alla dagar i veckan (ok, jag har precis börjat vara ledig på helgerna, men ok, ni fattar vinken). Seriöst, jag blir nervös när folk inte fokuserar på sälj (ta det med en nypa salt!). Jag har skrivit om det rätt nyligen.

#3 Använd kroppen, för att kunna använda huvudet. Ja, motion är en del av mitt arbete. Det är den som gör att idéer blir av. Det finns förstås forskning som stöder detta. Att springa är att driva företag.

#4 Jag läste något skitbra på LinkedIn. Jag vet inte vem det var, men en person beskrev hur viktigt det är för hen att ha en integrerad syn på arbete. Att det är en del av livet att jobba. Och sen gör vi andra saker också. Men att det är det som är helheten. Och det vill jag landa i lite grann. Inte jobbet och livet. Utan bara Livet.

#5 Lyssna och dela med sig – en grupp som jag varmt kan rekommendera är Frihetsprenörer. Dessutom har gruppen raka puckar och riktlinjer så att man slipper spam!

Några andra som också delat med sig av sin höst.

Teknifik-Elin skrev lite på temat i inlägget Snart är hösten här – här är mina planer. Elin är superdriven och duktig digitalt och förstås: en vass fena när det gäller teknik. En typiskt bra blogg som kommer gå långt! Jag bokade och betalade en coaching med henne under våren och lärde mig massor. Tip top!

UnderbaraClara, som dessutom söker folk, skrev om höstens jobbplaner. Jag följer Clara sedan hundra år (ok: lögn, men länge!) och tycker det är häftigt vad mycket EN person kan göra. Nu jobbar hon tillsammans med andra människor också, men ändå. Knock-out med goda resultat!

Dina höstplaner? Jobb // Ledig // Något annat?

Så långsam vill jag vara.

August 16, 2017 Emilia Life Design 3 Comments

bild på vatten och sol, löv. inlägg om slow living svensk blogg

Min höststartsanda ser lite annorlunda ut. Den säger mig att:

“vänta ett tag nu, vad är det du gör?”.

Jo, precis så är det. Det ska finnas en mening med saker. Stort som smått. Jag tror det är bra att minst en gång om dagen hitta livets mening. Så har du något att haka fast din tillvaro på, utan stress. För det är ju så, upplever jag det, att det är väldigt mycket som måste stämma för att vi ska må bra. Jobbet, livet och allt däremellan. I det finns också en rastlöshet. Vidare, vidare, vidare vill många. Jag undrar vad det är ett tecken på. När, exakt, når vi den rätta punkten? Med tillfredsställelse i blicken. Med andningen djupt nere i magen?

Jag ger in. Jag lägger allt jag har just nu på att känna “ja”. No more, no less. Jag behöver inte vara sprudlande glad, för det varar inte särskilt länge ändå. Men jag behöver vara här. Och jag behöver se på tanken, möta den och förstå vart den är på väg och vad den vill säga mig.

Det har inte varit enkelt – jag är ofta överallt, både fysiskt och psykiskt. Jag är, som jag skrev tidigare, rätt mycket vidare. Det nya blir således: stanna upp, för en stund. Jag gjorde det nyss. För det var ju så att jag ville ut och springa. Men det var ju också så att flödena upptog mitt medvetande, och ja, den där springturen kändes verkligen långt bort. Men så drog jag upp rullgardinen, tittade ut, och förstod vad det handlade om. Ett enkelt “ja”.

Tack.

Slow living – delat med andra.

Jag söker just nu inspiration till det enkla och långsamma. Och jag vill gärna dela med mig av dem som redan idag inspirerar mig. Vi har Katta – Bucketlife. Hon har valt att flytta till Särna, kanske för att kunna leva långsammare? Följ vetja!

Sen är det Sofia, som skriver på hildas.se. Hos henne har vi ett intressant skifte: från lantlig idyll till en hyreslägenhet i Lidköping.

Maria, som svidat om sin blogg till All things green. Den är slow living deluxe – med yoga och sköna recept.

Jag läser också Angeliqa – Vandringsbloggen även hon är en slow living stjärna, på vandrarvis. Vi ses, förhoppningsvis, alla i nästa vecka, i Särna. Jag tror också att Sara – Träningsglädje är på plats, hos henne hittar du inspiration på fart och fläkt i löpspåret och på andra äventyr!

Mellan raderna handlar det om att bli mer flödeslös. Att när jag väl är inne på sociala medier så vill jag att det ska finnas en mening, ett varför. Jag blir alldeles matt av alla uppdateringar och skrollande. Jag är inte ensam om det. Läs gärna min intervju med Maria “All things green”.

“Mamma” sa han och pekade.

August 15, 2017 Emilia Hälsa 2 Comments

Den senaste tiden har mina flöden bestått av temat: motion för barn. Hur viktigt det är att barnen rör på sig, och att de inte gör det tillräckligt. Du kan bland annat läsa om det hos Terese Alvén, och organisationen Gen-Peps vision är att få fler barn att röra på sig.

Som hälsojournalist är det här inget nytt – men att vara förälder är det. Och det betyder också att jag ställs inför situationer, där jag behöver ta beslut (det gäller förstås min man också). Vi har tagit beslutet att gå på den rekommendation som ges gällande barn: minst 1 timmes fysisk aktivitet per dag, helst med lite pulshöjning. Jag ansvarar för 30 min, och min man för 30 min.

Motion för barn – så gör vi och vad vi lärde oss på vägen.

* Vår lilleman tycker jättemycket om att titta på olika typer av barnprogram. Han tycker om att lära sig saker och han trivs med att få småfnittra åt roliga saker (som kanske vuxna inte förstår?).

Det har gjort att han ofta vill ha igång tv:n (vi har ingen platta). Och det är ok, till en viss gräns förstås. Och vi uppmuntrar honom på flera sätt att byta ut tv:tittandet mot något annat. Oftast utevistelse. Den springande punkten är att vi vuxna behöver ta det där initiativet. Det kan betyda att vi också behöver involvera oss, och släppa den alltför bekväma “barnvakten”. Det betyder inte att vi helt skrotar skärmen, men vi vill inte att den ska ta överhanden.

* Vårt fokus har varit enkla lekar, som lilleman 2,5 år förstår. Det kan innebära rörelse som har ett “hämta-fokus” eller “leta-fokus”. Till exempel så var vi båda vuxna ute med honom, och började “laga soppa” på olika löv, pinnar och gräs. Lilleman fick springa mellan oss – hämta ingredienser som skulle till soppan (eh ja, jag har ett matintresse – det har fått en ny vändning kan man säga).

Han lärde sig dessutom ordet “kryddor”, vilket förstås var roligt.
En annan lek har varit “bollen rymmer” vilket innebär att jag kastar iväg bollen, som sedan ska hämtas.

Men. Glöm inte bort dig själv! En dag var det bara jag och lillen ute och jag tänkte att vi testar “laga soppa”. Så jag bad honom hämta kryddor. Han satt bredvid mig. Tittade på mig, pekade bortåt gräset (“kryddor”) och sa: “Mamma”.

Polletten trillade ner: det är ju jag som ska springa.

Och när jag springer: då springer han också (den dagen hittade vi på lite nya lekar, bland annat att springa runt en bana och busa. Många av lekarna involverar mig som vuxen också: att jag rör på mig (det finns inga nackdelar med det!).

* Jag har tänkt mycket på skärmar och välmående. Jag tycker lärande-aspekten är bra – alla färger och att räkna kan han bland annat tack vare det. Men jag vet också hur jag själv mår när jag skrollar för länge: jag mår inte bra (rastlös, uttråkad etc – belöningssystemet har träningsvärk?). Det påminner jag mig om rätt ofta, för att också försöka få lilleman att välja andra aktiviteter. Han tycker han om att pilla med saker, medan TV:n är på, vilket är ok.

* Jag vill att rörelse ska vara något naturligt – och det vill jag lära lilleman. Jag kommer vara den där föräldern som är ute på ett enklare springpass med honom innan läxor ska läsas (varför då kanske du undrar? Läs boken Hjärnstark). Men också för att positiva känslor kommer med rörelse. Så är det!

* Samma behov. Andra förutsättningar.
Det är inte rocket science att barn behöver rörelse. Men det ser inte alls ut som för 20 år sen. Hjärnan Ä L S K A R dopamin, och belöningssystemet söker ständigt nya vägar för en rastlös hjärna. Ett sätt att tillgodose systemet är att röra på sig (det är därför vi mår bra efter träning), men ett annat sätt är att roa det framför skärmar. 2017 är tillgängligheten på topp, alla kan ha en skärm idag. Belöningssystemet dreglar av nöjdhet. Det är där utmaningen ligger – att hitta rörelsen och göra systemet precis lika glatt (och med bättre hälsoförutsättningar).

Bilderna i inlägget är från vår senaste 3 timmars utflykt till Tyresta By. Kanske årets bästa val. Fotona är tagna av mig och min Christofer Lind. Obs: vi var helt slut efteråt, och nästan lite “bakis” dagen efter. Men helt klart värt det och ett av sommarens vackraste minnen.

« Newer Posts Older Posts »