Det larmas på alla håll – kring den sjuka stressen, kring människor, främst kvinnor, som drabbas av utmattning. Två som också erfarit detta är Clara Lidström, som driver kanalen Underbara Clara, samt hennes kollega Erica Dahlgren som är journalist och bland annat producenten av poden som jag nämner nedan. Två framgångsrika kvinnor, vars liv i många fall ses som förebilder, hamnar där vi absolut inte vill hamna. Nu har erfarenheterna blivit bok och jag deltog på en livepodd under torsdagskvällen, där En underbar pod med Clara och Erica satte stämningen för kvällen.
Hjälp jag är utmattad – en kväll med igenkänning.
På Downtown Camper fick publiken möta och fysiskt delta i en liveinspelning av En underbar pod. Det bjöds på allvar, skratt, insikt och glädje, i en härlig mix. Clara Lidström och Erica Dahlgren release av boken Hjälp jag är utmattad fick ett fint mottagande. Och jag slås återigen av det faktum att när vi faktiskt pratar om utmattning, som minskar skammen något oerhört. Och det kanske är det viktigaste.
Boken fick jag med mig hem, och jag tänker att jag skriver en recension i detta inlägg, när jag är klar!
Vad kan vi tänka om utmattning, egentligen?
Här är mina personliga reflektioner kring utmattning. Utmattning är en yttersta konsekvens av ett hypat tempo, både i arbetsliv och på hemmafront. Vi ska komma ihåg att stressen i sig, i lagom dos, egentligen inte är farlig, något som också upprepades flera gånger under kvällens liveinspelning. Det är bristen på återhämtning som är det. Och brist är kanske det som är signifikant för utmattning. Det kan vara brister på en arbetsplats’ kultur. Det kan vara brister i den inramning som vi slängs in i. Verkligheten. Även om det finns en lång rad symtom som kan karakterisera vår utmattning, och som där visar på hur vi är sammanflätade med varandra i hur vi fysiskt och psykiskt inte har några resurser att ta av, så är det nog faktiskt så att varje utmattning är unik.
Varför då?
Jag tror vi har en uppsättning av psykologiska processer som pågår i resan mot utmattningens rand. En del har svårt med gränssättning. Andra känner inte sina egna varningssignaler. En tredje befinner sig i en inre konflikt med chefens värderingar. Det som är en belastning för den ena, kanske inte alls påverkar den andra.
Men också: hur vi definierar meningen med våra liv.
Meningen med samhället. Hur vi pratar om arbetstider, vad som är värt att satsas på. Vad som är ok och vad som inte är ok. Väldigt mycket kanske faktiskt inte är ok. Den här blöta filten, så som jag upplever den, som läggs på samhället där vi alltid ska göra rätt för oss (vad det nu är? Är en utmattning en konsekvens av en j-vla massa rätt?), där vi ska “bygga ett samhälle”. Det ska stretas, det ska optimeras och det ska köpas tjänster så att vi blir avlastade. Vara:t i sig vete 17 om det ligger något värde i, eller vad säger du?
Förväntningar.
Samhällets förväntningar. Arbetsplatsens förväntningar. Andras förväntningar. Men också: dina egna förväntningar. Vi strävar mot att göra mer. Men vad är vinsten av det? Närvaron? Vi kanske istället behöver en kurs i att lata oss lite grann.
Beslut.
Allt räknas – hur vi bygger våra liv. Vad vi väljer att tacka ja till. Beslut som gynnar en utmattning?
Ett gemensamt ansvar för utmattning.
Ja. Kanske? Men hur? Clara Lidström och Erica Dahlgren har startat hastagen #hjälpjagärutmattad – för att lyfta, belysa och skapa ett community kring hur vi går vidare.
Det var några av mina tankar. Jag har skrivit flera inlägg på temat förr.
När jag dör vill jag ha känt något. Det är min mening med livet. Det finns en stor mening med jobb för mig, men det driver mig inte. Det jag drivs av är att vara hållbar, och det länge. Inte släcka bränder. Jag har två större utmattningar bakom mig och jag kan känna att jag har gjort min beskärda del. Jag känner inte att jag vill producera extremt mycket innan jag dör. Producera meningsfullt och möta människor. Jag vill kunna följa med en kompis till läkaren, lika viktigt som att ta ett jobbmöte. Inte konstigt att shoppingfritt känns meningsfullt för mig. Jag vill inte behöva “behöva massa pengar”. Jag vill behöva må bra och det är en helt annan sak.
