Det är mycket i livets tillvaro som handlar om att göra. Man lämnar en uppgift, för att börja på en annan. På repeat. Och har du flow, ja, vad kan man mer säga än grattis? Men det kan ju också handla om att ha för höga krav på sig själv, jag känner ofta att det är överväldigande, alla projekt här hemma som jag skulle vilja ta tag i, men som jag undviker, för att jag helt enkelt inte orkar.

Men så har jag kommit på en sak. Att det faktiskt handlar om mitt sätt att se på de saker som ska genomföras. Jag är helt enkelt en allt eller inget människa. Ska jag städa badrummet, så är det hela badrummet, enligt konstens alla regler. Och då är det inte konstigt att jag backar (och har ett skitigt badrum). Jag är, rätt och slätt, en av dem som har för höga krav på sig själv.

Skogen. Kravlöst.

Ett handfat duger gott nog

Så lösningen då? Jo det finns en sådan. Häromdagen tvättade jag badrumshandfatet. Bara. Punkt. Och sen det viktiga: känn dig sjukt nöjd över det där handfatet, ok?!

>> här kan du läsa ett inlägg om att våga välja deltid >>

Vad jag vill säga med det här? Att vi behöver sänka den där ribban. Acceptera livet som det är, att vi rätt ofta är trötta, och att vi behöver inte nånting, om det faktiskt är det bästa för oss. Aktivitet är inte alltid bäst, är min erfarenhet.

Höga krav på sig själv, hur blir det då med vila?

Jag tycker hela konceptet vila är så intressant. Vi kan ju vara helt överens om att vila ser vida olika ut, beroende på vem du är. Min käre make har varit sjuk ett par dagar, med pencillinkur och hela köret. Vad han gör? Jo, han ligger på soffan och vilar. Och vad jag tycker om det? Jag tycker det är fantastiskt att han kan göra det, för jag tror det ger resultat och återhämtning. Om jag kan lägga mig på soffan? Nej tyvärr inte, inte riktigt men en promenad är min bästa vila. Jag har nyligen också läst om lite äldre forskning som pekar på att vi behöver lära oss att vila att vilan som sådan är nedvärderad. Jag önskar att vi kunde bre ut lite mer vila i samhället och jag kan inte låta bli att undra: hur känns vilan, egentligen?

Bloggtips: Sandra Junhammar <3