Söndagseftermiddag, barnet är hos en kompis, maken spelar spel och jag skriver. I det här blogginlägget kommer jag skriva lite om ekonomi och om att leva snålt. I dessa tuffa tider gäller det att ha koll på pengarna. Vi har satt en budget på 1500 kronor per vecka för mat, men den spräcktes lite i veckan. Jag tänker att man får slå ut det på en månad, det vill säga 6000 kronor per månad för mat. Är det snålt? Jag tycker inte det, men det beror förstås på vad man har för vanor. Jag slutade med kött och fågel för ett par månader sen, så min mat torde bli något billigare. Vi handlar en hel del frukt och grönt och nu hade de goda äpplen för 17.90 kronor per kilo på Lidl. Utöver det handlar vi paprika där prislappen är rätt hög. Sen har jag hittat tvåkilos påsar med fast potatis där kilopriset blir billigare om man slår ut det per kilo. Men som jag ofta nämner tycker jag maten är viktig, den behöver få kosta. Vi har lärt oss att mat ska vara billig (så billig att vi slänger cirka 17 kilo per svensk och år, tidigare var det 19 kilo).
Det ska bli intressant och se hur den disponibla inkomsten kommer att förändras vad gäller fördelningen för 2022/2023. För pengar spenderas, det kan vi bland annat läsa om i Konsumtionsrapporten, där ser jag att “hushållens totala konsumtion 2021 uppgick till 2 330 miljarder kronor, en ökning med 6 procent sedan 2020“. Det är summor som är svåra att föreställa sig. Men om vi spenderar mer pengar på mat, kan det vara bra rent miljömässigt (alla behöver mat)? Det beror förstås på om vi handlar någorlunda hållbar mat. Kan vi dra det så långt och säga att det vore bra om viss konsumtion försvann? Som att köpa en ny lur varje år, eller dator för den delen. Viss produktion kan behövas, men mycket finns att handla återproducerat. Du kan bland annat läsa om när jag besökte Inrego som sysslar med just det. Min mobil är en Samsung S8 som fortfarande går som tåget (som jag i min tur köpte begagnad från Inrego).
Jag funderar på det här med snålhet. Eller ett annat ord: ekonomiskt medveten. När jag lyssnade på Katarina Graffman i det här programmet så nämnde hon bland annat status, som en markör för konsumtion. Men jag undrar om det också kan bli status att inte konsumera så mycket. Det är en fin balansgång, såklart. Det kan både vara status och lite präktigt att välja det köpfria livet. Nu när det är dyrare priser, med inflation och räntehöjningar, så blir snålhet ett naturligare val.
Det jag ser på Facebook, i den grupp som jag modererar, är en glädje över att få tillbaka kontrollen över sina utgifter, där man också från vecka till vecka ser vad pengarna går till. Ett ekonomiskt lugn om man så vill. Samma sak: det behöver få vara en balans. Det kan mycket väl vara värt att vara snål och ekonomiskt medveten, men det behöver finnas utrymme för flexibilitet så att man inte skrämmer upp sig själv med alltför strikta regler, förstår du vad jag menar?
Ja, det var några tankar från mig. Tack för att du läser! 💛
Köpa en begagnad mobil, hur fungerar det? Jag har skrivit om min förra mobil så många gånger att jag skäms att ta upp den en gång till. Men jag måste, för det här är viktigt. Det säljs 4 miljoner mobiltelefoner per år i Sverige. Du kan lätt se att det är något knasigt med den siffran, med tanke på de resurser en mobiltelefon kräver och inte minst mängden mobiltelefoner kontra befolkningsmängden i Sverige.
Vi läser om konfliktmetaller, vi läser om elektroniktippar där både barn och vuxna försöker utvinna det de kan från sophögarna. För just ja, vårt elektronikavfall måste ju hamna någonstans? Men tänk att det finns lösningar även på det här!
Min man berättade om Inrego, företaget som återtillverkar elektronik, och det fångade mitt intresse. Varför? Därför att jag tidigare tänkt att elektronik “det köper man nytt”. Tillbaka till Inrego. Det jag såg framför mig var någon form av mellanhand som tar emot elektronik och sen slussar den vidare. Det skulle visa sig vara rätt mycket mer än så, vilket du strax kommer få läsa om. Det jag tänkte på var återanvändning, ungefär som Myrorna och kläder. Men elektronik som ska samlas in och säljas vidare har en annan kravspec. Jag svängde förbi och fick följa med från “ax till limpa”. Eller från “insamling till färdig produkt” om vi nu ska vara noga. Nu ska du få se vad man kan göra med gamla mobiltelefoner. De kan nämligen göras färska igen!
9 steg till en smartare* lur – om att köpa begagnad mobil
#1 Insamling. Inrego tar emot elektronik från företag och privatpersoner. Faktum är att många tycker det här är en bra idé men trots det så är det svårt att få företag att skicka in sin elektronik.
#2 Telefonen kommer till Inrego i speciella säkra containrar och går först igenom en ankomstregistrering, den behöver listas så att flödet går att följa. Sen hamnar den på rätt avdelning.
#3 Telefonerna sorteras ut av Inregos testare (de är två personer som arbetar riktat med just mobilerna), det kan finnas de som ska skrotas för att de är för slitna. Det som är synd är när telefonerna inte går att återtillverka på grund av säkerhetsskäl. Det kan vara saker som inte går att radera och då vill ofta de företag som lämnat in telefonerna att Inrego skickar dem till skroten. Jag hoppas att Inrego kan hitta en lösning för det, för det skulle optimera miljönyttan ännu mer.
#4 Telefonerna sätts på laddning till minst 15%.
#5 Ralph Vahtera, som arbetar som avdelningschef på Inrego, visar mig vad som händer efter laddningen. De använder sig av ett program som heter Blancco. Telefonerna raderas med hjälp av det. Han kopplar samman en telefon med programmet, och sen är det bara att klicka kör. Det tar ungefär 10 minuter, och de kan köra flera telefoner åt gången.
#6 Efter radering påbörjas testningen av enheterna. Testet är generellt för alla telefonmodeller. Touchen, ljudet, kamerorna, eventuella fysiska knappar, wifi, 4g nätverket, batteriet. Ralph går igenom testningen för den Iphone som vi “följt” från ax till limpa.
#7 Efter testning kontrolleras skicket på telefonen. Då tittar de efter skönhetsfel/skador på chassi och display.
#8 Telefonerna graderas beroende på skador och får då också bedömning på vilken avdelning den skall säljas ifrån. Ralph visade mig de olika kodningarna. Därefter ”klassar” de enheterna med artikelnummer.
#9 Telefonerna sätts i lådor till respektive avdelning.
Inrego säljer mobilerna både till utlandet och inom Sverige. Vi i Sverige har höga krav, så de telefoner som finns tillgängliga för den svenska marknaden är i gott eller mycket gott skick. Jag köpte en telefon från Inrego och jag blev verklige förvånad över hur “ny” den kändes. Dessutom är det en klimat och miljötjänst att inte köpa nytt, eftersom produktion av mobiltelefoner både ger upphov till utsläpp och avfall.
*smartare mobil: smartphone, återtillverkad, resurser har tagits tillvara, cirkulärt och modernt!
Några av er har ju hängt med sen starten. 2013 köpte jag min förra mobil, och med lite vård så höll den till januari 2019. Det tycker jag är bra. Jag pratade med Ralph kring detta, hur länge en mobil kan tänkas leva.
Generellt håller smartphones ganska länge, men det som krävs är regelbundna uppdateringar, något som jag upplevde inte fanns för min förra Samsung. Branschen för nyproducerade mobiler utgår ifrån, tror jag, att användaren ska ha mobilen i max två år. Och vi byter mobil ofta, vi kan inte bara skylla producenterna för den enorma elektronikhets som finns. Ny mobil betyder status, för en del. Andra vill ha det senaste. Inga konstigheter, men det kommer med ett pris, både för konsumentens plånbok, men också när det gäller uttag i miljöhänseende.
Ralphs diagnos av min förra mobil, utan att ha sett den, var att den förmodligen nått sitt max när det gäller livslängd (5,5 år). Touchfunktionen hade påverkats, det märkte jag själv, och den gav också felmeddelanden på just touchen. Batteriet hade jag bytt, så det funkade ändå ok (det är för övrigt ett bra tips: testa att köpa ett nytt batteri, och om det behövs: fabriksåterställ luren).
Men mobilen var rätt seg, och Ralph menade att moderkortet, hjärnan, förmodligen börjat gett vika. Jag hade fabriksåterställt den två gånger, men efter den andra gången så var den fortfarande seg, den hade också svårt att hantera appen Instagram, som exempel.
Den mobil som jag har idag är en Samsung som jag köpte från Inrego, jag gav lite drygt 3700 kronor för den, och det är 1000 kronor billigare än mot en ny. Skillnaden är att den är testad, den är inte nyproducerad (vilket är viktigt för mig) och den var verkligen som ny när den kom. Sen har den garanti på ett år. En sak till: modellen jag köpte är från 2017. Men med tanke på att uppdateringar kanske inte kommer att släppas, så är det bättre för mig som har mobilen ett tag att göra precis så här. Köpa en äldre variant, ha den i fyra år. Än att köpa en årets modell, och ha den i sex år (vilket jag tror är max max), men att den då är dyrare. Den nyaste kostar nästan 11000 kronor. Har jag den i sex år, så kostar den 1800 kronor per år. Den jag köper begagnad som håller i fyra år: 925 kronor per år. Alltså hälften så dyr.
Hur tänker du kring elektronik? Vilken är din viktigaste teknikpryl? Efter det här inlägget: vågar du köpa begagnad mobil?