Ni som följer med i bloggvärlden kan väl inte ha missat hur många sätt det finns att nå drömkroppen? Metoderna och resultaten är oroväckande många. En del kan man skratta åt, andra förfäras.

Jag funderar. Drömkroppen. Finns den i drömmarna? Och den verkliga då, den som ligger här och tar hand om mitt förkylda tillstånd – är inte det en dröm om något?

Att se fitnesskroppen som en dröm, det kan jag inte ta ifrån dig – vi påverkas förstås. Jag själv tycker det är snyggt med muskler! Men  när det som först verkade sunt, går över till osunda beteenden? Som att börja säga saker om sig själv. Till sig själv. Ett ganska bra exempel, kanske någon som känner igen sig, är: jag duger inte. Och säger du det tillräckligt många gånger är du läskigt nära att lura dig själv till allt bortom drömmar. Då handlar det mer om en mardröm.

Så jag tänker: drömmar är bra. Men bygg drömmarna på hur bra du är. Faktiskt. Och hur kul det är att ta hand om sig. Där din kropp alltid är din drömkropp. Oavsett om den är svullen på grund av kommande mens, eller när du klarar ett träningspass. Där din kropp finns, i alla lägen, för just dig.

Jag har också tittat i spegeln och klämt på mig själv. Eller stått på vågen och hållit andan, för kanske, kanske har jag gått ner i vikt. Nu lägger jag den tiden på att göra det jag verkligen tycker om: att röra på mig – att träna för glädje. Och äta: det är min melodi rakt igenom. Och visst vill jag äta hälsosamt, och jag väljer vad som hamnar på tallriken. Men att gå hungrig eller ladda med pulversoppor…. Det är inte att jobba tillsammans med kroppen.

 

En Emilia på dansklass på event
Dansklass på #bbc2014

Det finns motkrafter till mardrömmarna därute.

Kika in hos Johanna Arogén, som bland annat föreläser om kroppsbild, självkänsla och annat viktigt!

 

Foto: Christofer Lind