Posts in "matsvinn" tag

En antistresskur för minskat matsvinn?

Minskat matsvinn bild på fryst kaffe

Det finns såklart hur mycket som helst att säga om matsvinn. Världens mest onödiga utsläpp. Men att bara säga “släng inte maten” är att ta maten ur dess kontext. Det är rätt självklart å ena sidan att mat inte ska slängas och att vi behöver ha ett minskat matsvinn. Men å andra sidan är det omöjligt att hålla ytterligare en sak i huvudet, där det redan myllrar av annat. Ja, vi har råd att slänga mat och ja, vi är stressade. Jag ser ju själv hur det har gått i sommar, där jag balanserat jobb, barn hemma och för lite återhämtning. Vi har kastat en hel del, tyvärr. Trots att det hos mig är cementerat att mat inte ska slängas. (bilden för inlägget är fryst kaffe).

Det här hittade jag hos SvD och jag tänker precis som min egen rubrik skriver:

På något sätt blir det överflöd vi har, en orsak till att maten slängs. Fanns det ingen mat skulle situationen se annorlunda ut, såklart. Vi slänger för att vi kan och har råd, och frågan är vad som skulle behövas. Vi kanske fortfarande ska ha råd med maten, men att vi kan slänga hör ju ihop med värderingar och vad vi anser är viktigt. Adderar vi vanlig vardagsstress, det vill säga allt det som vi berörs av under veckan, så är det lätt att prioritera bort maten i kylskåpet. Ingen far ju direkt illa så där på studs, eller hur? Sen att matsvinnet bidrar till en klimatkris kan vara svårt att ta in. Det är lite för långt bort.

Här kommer ett utdrag ur min bok. Forskarna som uttalar sig är Cecilia Katzeff och Annika Carlsson Kanyama, KTH.

Ur kapitlet Matsvinnskampen, Klimatglädje

Strategier för minskat matsvinn

Hur vi organiserar vår förvaring av mat verkar påverka mängden matsvinn. Inte så konstigt: saker kan som bekant »drunkna« eller till och
med »försvinna« när de landar i kyl eller skafferier. Cecilia ska precis
påbörja ett forskningsprojekt som finansieras av Vinnova, där man
ska testa digitala förvaringslösningar för konsumenter för att minska
matsvinn i hushållen.

»Det ska vara speciella lådor som man har i kylen, där man ska kunna
logga den mat man har i lådan i mobilen. Du ska kunna bli påmind
i butiken om vad du faktiskt har hemma«, berättar Cecilia.

Jag funderar på vad som är enklast. Vad skulle du tycka om att behöva
logga din mat på det här sättet? Skulle det vara jobbigt? Eftersom
jag är lite trött på all teknik tilltalas jag personligen mer av det här med
att färgkoda innehållet i min kyl.

Kan odla själv råda bot på matsvinnsmentalitet?



»Man har egentligen inte utvärderat det än, om en sådan digital lösning skulle kunna vara något. Vi kommer att göra användarstudier på det här.«

Det som kanske är viktigast när du själv vill minska ditt matsvinn är
att utveckla en form av medvetenhet. Att du går igenom kylen. Att du
sätter rutiner för det.

»Om kylen är rätt tom, då har man en bra överblick och sällan något
svinn. Men samtidigt finns det ett incitament att storhandla«, säger
Annika.

Här anar vi en konflikt. Det är bra för oss att ha lagom mycket mat
hemma för att få en överblick och hålla ordning. Samtidigt så öser
butikerna ut erbjudanden där vi uppmanas att handla mycket, för att
få ett bättre snittpris. Förmodligen vinner vi inte särskilt mycket på att
köpa 3 betala för 2, om vi ändå slänger den tredje. Butikerna har med
andra ord ett stort ansvar, i och med att de har makt att påverka vad du
och jag gör när vi handlar.

»Jag hörde på nyheterna att allt fler butiker lagar egna färdigrätter
baserat på sådant som håller på att gå ut«, säger Annika.

Det låter ju bra, men det finns också en form av motsägelse, menar
Cecilia. Butikerna uppger sig ofta vilja minska matsvinnet, men man
vill samtidigt inte ha tomma hyllor, vilket skulle se påvert ut. Och då
blir det ofrånkomligen mat över.

Min antistresskur fungerar, minskat matsvinn here I come <3

Så jag reflekterade över mängden mat vi slängt i sommar. Och jag tänker också på en annan sak. Ibland, när jag är stressad, så slänger jag mat för att “den inte känns bra”. Istället för att titta, lukta och smaka, så tar jag istället ett beslut baserat på känsla, inte bra. När man är lite ofokuserad och stressad så vill man liksom inte bli störd. Av mat. Det är knasigt.

Så nu har jag lugnat mig lite (du kan bland annat läsa om min höst här). Och vet du, det fungerar! Jo. Jag öppnar kylen med lite respekt, och äter sådant som ska ätas upp och håller inte på att “känna” mig fram.

Det var mina tankar om matsvinn. Kolla gärna in: reformaten, här händer spännande saker. Och också, sedan tidigare: Mattias som har fotat sitt matsvinn.

Ja, och så har jag bloggat tidigare också:

Matsvinn (om att rensa kylen)

Ta hand om maten (men också: hur svårt det kan vara ibland ….)

Tack för att du läser. Om du gillar´t – följ mig gärna på bloglovin

Gul paprika får mig att vilja leva lokalt

Omställning och att leva lokalt. Jag slåss hela tiden mot den norm som jag förut varit en del av. En norm som gör att jag egentligen skulle behöva ta bilen. Jag har i och för sig utmanat mig själv och tagit bussen ut till Ica Maxi Haninge, det har fungerat om än lite omständligt. Men det går, absolut.

Min relation till den stora butiken med enorm parkeringsplats är rätt god ändå. Om vi bortser från att jag blir tvingad att ta emot en försluten plastpåse när jag handlar på dess Apotek så gillar jag butiken. Jag tycker om att den är stor, att det finns ett utbud och att jag hittar bland hyllorna. Jag inbillar mig att jag handlar för bra priser, i genomsnitt, men den inbillningen har fått sig ett nytt perspektiv.

För jag tog nämligen mig nämligen till Brandbergen häromdagen, jag skulle hämta ut mediciner (och slapp plastpåse!) och sedan skulle jag handla lite park-fika på den Ica Supermarket som fanns där.

Innan jag fortsätter att berätta, behöver du veta att vi äter mycket paprika här hemma hos oss. Ekologisk vill jag att den ska vara. Och priset blir därefter. Den ekologiska paprikan på den stora Ican med den stora parkeringen kostar nästan alltid mellan 45 till 50 kronor, för två paprikor. Jag vet, jag baxnar också inför det.

Men där på Ica Supermarket, så hittar jag eko-paprika för 39:90 kronor. Och det var då jag insåg. Att jag faktiskt inte behöver ta mig till den stora Ican. Visst, jag tycker fortfarande att det är trevligt att handla där, men här har jag nu en direktbuss som går flera gånger i timmen, och framför allt är det enklare att ta sig hem.

Så utmaningen för mig, det senaste halvåret, har varit att handla utan bil. Jag vill göra det på ett sätt som är utforskande, det vill säga att jag resonerar mig fram. Nu kan jag säga att det känns naturligt att ta bussen, det gjorde det inte i början. Det känns också naturligt att inte handla så förbenat mycket varje gång, eftersom det driver på matsvinn.

Menar jag att alla ska ta bussen för att handla? Om att leva lokalt.

Jag menar att jag tar bussen för att handla. Att jag försöker hitta en lösning som fungerar, i just vår specifika livsstil.* Vi har alla olika förutsättningar, titta på landsbygden. Titta på min kompis Ulrika som behöver ta sig långt varje dag, utan att det finns kollektiva lösningar.

En annan lösning som också skulle kunna fungera är att samåka med någon. Eller att man handlar i en butik som är “på vägen” från något, till exempel jobbet. Jag menar också att det inte alltid är stormarknaden som har de bästa priserna och dessutom ska vi nog ta det lugnt med att handla stort, sett på den statistik vi har när det gäller att kasta mat.

Extra läsning: >> Om att handla begagnat >>

Ja, det jag säger är: försök att leva så lokalt det går. Och det finns en annan poäng också: handlar jag borta i Brandbergen så stödjer jag den butiken och jag har också möjlighet att påverka utbudet genom att höra mig för.

*Valutan vi behöver prata om är tid. Nej, många av oss har inte tiden att vara klimatsmarta. Och det kan inte läggas på konsumenten enbart. Det är system så målar in oss i att vi ska vara effektiva och jaga klockan. Det är klart som 17 att handlingen då inte kan ta hundra år. Det fattar jag också!

Om att staden behöver ställa om, kan du läsa här

Att vara svin(n)smart är att vara lite extra lycklig.

bild på gamla frukter och grönsaker. göra egen fruktglass

I höstas påbörjade jag matsvinns-jakten. Det var en omställning som både var rolig och utmanande. Du ska inte stressa när du förändrar något. I tell you! Jag har känt mig upprymd, förvånad, ledsen och inspirerad. Jag har lärt mig mycket och framför allt är jag stolt.

juice som hälls på frukt och grönsaker som ligger i en skål. att vara svinnsmart är temat

Idag är jakten på matsvinn en vana. Vi gör rätt saker för att minska vårt avtryck. För matsvinn är inte bara slöseri på resurser, maten har ju i sin tur krävt resurser. Jag skrev att jag är stolt, och det är jag. För att jag gav mig tiden att förändra. Tid är också det som kommer avgöra hur vi hanterar klimatfrågan. Men jag tror att om vi adderar glädje till förändringen, så kommer det gå lättare. Eller hur?

Mina flöden på sociala medier är all about kunskap och inspiration (ja faktiskt!) inför den utmaning som vi står inför. Här kommer några tips på konton på Instagram som jag tycker du ska följa.

Resan mot ett fossilfritt liv

Klimatpsykologerna

Hållbar profil

mixa frukt och grönt som ligger i en bunke, det ska bli fruktglass som jag fryser. Inlägget handlar om att vara svinnsmart


Bilderna är från min senaste rejd där jag tog hand om all frukt och grönt som sjöng på sista versen. Vad jag gör av dem? Glass!

Därför väljer vi inte klimatsmart

bli klimatsmart - bild på Emilia vid sjön

Jag tittar på klockan. Vi har inte packat ner matsäcken än. ”Äh, vi tar bilen, det blir enklast så”.

Kommer hem från jobbet helt slut, och ingen av oss vet vad som ska ätas till middag. Jag tar något enkelt, som jag ofta lagat. Boken med växtbaserade recept ligger orörd på diskbänken, den bara stressar mig. Blir man verkligen mätt på grönsaker, tänker jag medan jag tar fram köttet som vi köpte på extrapris.

Efter mötet med gruppen känns hjärnan mosig. Vi har suttit ner länge, käkat bullar och kaffe i omgångar. Jag behöver något som väcker mig. Jag ska nog unna mig den där tröjan i butiken, som jag såg i fönstret på butiken bredvid jobbet.

Att bli klimatsmart hänger på lite olika saker. Ofta vet vi vad som är mer rätt, sett med klimatglasögonen på. I de exempel som jag listat finns det flera faktorer som sätter käppar i hjulen.

Att ta bilen istället för bussen är en bekvämlighets- och effektivitetsfråga. Bekvämt för att bilen står några meter från lägenheten eller huset. Effektivt för att man inte behöver anpassa sig till busstider och man hinner med det man ska. Det som krävs för att förändra beteendet tror jag är: planering (göra matsäcken och kolla busstider dagen innan) samt att ta bussen några gånger för att vänja sig vid det klimatsmarta alternativet. Vinster: klimatet mår bättre, du får vardagsmotion (till och från bussen), plånbokssmart (billigare än att äga bil, och bensinpengen sparar du in på). Dessutom: har du barn så lär du ut hur man ska göra för att det ska vara hållbart. Vi behöver drilla nästa generation, lika mycket som oss själva. I mitt eget fall tycker sonen att bussresa är bland det roligaste som finns. Så hur många win finns det, tänker jag? Många!

bli klimatsmart bild på vegetarisk mat
Bild från min matsvinnskamp. Vegetarisk måltid gjorde på rester. Sparar? Tid, pengar och matsvinn. Mer om matsvinnskampen kan du läsa här.

Att ändra matbeteendet är en knivig en. Vi är vanemänniskor och förändring är i mångt och mycket svår grej för många. Kanske finns det dem som tycker att man ska få äta vad man vill. Det perspektivet är rätt snävt, för det du äter påverkar inte bara planeten, utan också din egen hälsa. Men om man har mycket på agendan är det lätt att följa vana och rutin, för att avlasta sig själv och sin hjärna. Men för att få till stånd nya matvanor tänker jag: smyg in mer växtbaserat och gör det på ett gott sätt. Kunskapen finns därute, fånga in den! Googla när du känner att du har ork.

Och så var det konsumtionen och shoppingen. Jag träffade nyligen en forskare som berättade om hur vi löser våra känslor med shopping. Är man glad så shoppar man, är man ledsen gör man det också. Och egentligen: konsumtion kan vara bra (vi har behov av att det offentliga ska fungera, till exempel), men jag tror det är kvaliteten på konsumtionen som avgör. Jag tror vi behöver unna oss helt andra saker än nyproducerade kläder. Exempel på gåvor vi kan ge oss själva: reflektionstid, familje/vänner-tid, läsa böcker tid, dagsljus och andra saker som inte nödvändigtvis blandar in våra plånböcker. Konsumtionskulturen är stark, glöm inte det.

bli klimatsmart träd och is/snöformationer på trädets kvistar

>> Vill du köra ett shoppingfritt år nästa år? Gå med i gruppen Köpfritt 2018 (fd 2017) på Facebook <<

Berätta för mig: vad gör du för klimatet? Vad skulle du vilja göra, men ännu inte gör? Dina bästa råd för att bli klimatsmart?

Min bästa lunch och trendspaning #tasteorwaste

#tasteorwaste

Varje gång jag slår på datorn så får jag nyheter kring allt det som faktiskt görs på temat hållbarhet. Hållbarhet är just nu överallt, och som moderator Hanna Zetterberg sa vid eftersnacket på seminariet förra veckan: det får inte gå inflation i det. Det blir modernt att vara hållbar, ja. Men när det verkligen gäller – är vi hållbara då? Hållbara beteenden, sett till oss konsumenter, kommer bli den stora nöten att knäcka. För vi vet ju någonstans hur vi kan förbättra oss. Och information, forskning och mycket annat är ju väldigt  tillgängligt tack vare The Internetz. Hur som. Det här inlägget ska visa på ett bra initiativ – och jag kommer också bidra med min share av hållbarhet i och med mitt senaste projekt: #matsvinnskampen. Let´s go!

#tasteorwaste

#tasteorwaste – vad är grejen?

En kampanj som pågår just nu, där man uppmanar oss alla att minska vårt matsvinn, är #tasteorwaste. Tittar man på Instagram har hashtagen ca 479 bilder publicerade, så jag ser det som en bra satsning – både innehållsmässigt och potentialen att växa!

Vad vill de att du och jag ska göra? Vi ska publicera en video där vi utmanar oss själva. Ni som följer mig VET att jag har gjort allt i min makt att minska min familjs matsvinn. Man kan säga att jag är lite före just den här kampanjen. Men det är klart att jag ska delta – på ett eller annat vis. Du ska också utmana någon du känner – och jag utmanar Sara Rönne, om hon vill och vågar. Kanske att vi kan göra det ihop när vi ses i början på november.

Jag vill också säga något viktigt. Jag tycker det är SUPERviktigt att större influencers också använder sina kanaler för att promota hållbara livsstilsval. Det är på något sätt det bästa sättet, enligt mig, att använda sina kanaler på. Precis som jag tyckte det var toppen att Margaux Dietz paketerade politik, helt självfinansierat, genom sin satsning Partitempen.

Vem är bakom? #TASTEORWASTE är ett samarbete mellan Stockholm Environment Institute och Berghs School of Communication inom ramen för One Planet Network och Programmet Hållbara livsstilar och Utbildning som leds av Sverige och Japan.

#tasteorwaste
Jag hade en brun banan. Alltså nästa svart. Det blev muffins av det. Supergoda enligt mig själv och sonen #tasteorwaste

 

Den där lunchen du snackar om då´rå?

Det är ju så här. Att jag har nu sysselsatt mig med att vara 100% matsvinnsfri och det betyder: jag har superkoll på vår kyl här hemma. Jag kan liksom blunda och räkna upp vad jag har däri (okej, lite överdrivet, men ändå). Men jag ska berätta om den där lunchen. Det var så att jag visste inte alls vad jag ska äta till lunch (jobbar hemifrån) – men vad jag visste var: jag ska äta det som behöver ätas upp. Mitt mindset är: det som är mest akut i termer av hur gammal maten är, den ska användas. Det finns inga som helst regler förutom just det. Maten ska ätas upp.

Idag när jag öppnade kylen hittade jag dessa livsmedel som sa: ät mig!

Paprika, zucchini, spetskål, stekt potatis, lök, avokado, gurka, 1 kokt ägg, 1 burk med soppa som min mamma lagat.

Jag värmde soppan. Jag fräste på grönsakerna, förutom avokadon och gurkan, på med lite soja. Pimpade maträtten med lite parmesan och persilja. Skalade ägget.

Tadaa: tvårätters lunch.

#tasteorwaste

 

Flera som är på matsvinnstänket

Jag har några till som är inne på samma spår – vad sägs om:

Madeleines vego, som lagat ihop stekt ris med tofu!
Instagramkontot: @bliklimatsmart – kika på #MATSVINN_bliklimatsmart

eller gå in på:

Andebarks inlägg: vad håller vi på med

och det här gjorde mig så glad:

Start a food sharing revolution – av carys

och den här tjejen – Annie som driver Vegokäk, kolla in detta:

#tasteorwaste – Palsternacksoppa med dillolja

 

Hoppas att ni har en fin helg. Och egentligen så utmanar jag ER alla: titta, lukta, smaka. Easypeasy!

Ta hand om maten – men att vara 100% hållbar?

ta hand om maten - Emilia Arvidsson lever hållbart

Att göra hållbarhet roligt är inte alltid lätt.* Trust me. Jag är nu inne i fjärdje veckan av #matsvinn0 och det har gått från förälskelse till vansinne. Missförstå mig rätt – jag vill det här så fruktansvärt gärna, men det finns gränser även för mig. Här berättar jag lite kort om min resa mot ett mer hållbart käkande. Och vi har bara börjat – kom ihåg det.

Det här har hänt sedan sist…

§ Jag har rensat kylen till 80%. Det betyder INTE att jag har slängt mat som jag TROTT varit dålig. Nej. Jag har gått igenom varje burk, varje salladsblad – titta, lukta, smaka. Jag har gjort min egen vinägerdryck på en rätt så gammal pressad citron och sedan druckit upp. Jag har hittat en pesto och tänkt: nämen en pasta till den här?

En kampanj från 2017. Fler företag vill ta upp kampen om ett minskat matsvinn – även på konsumentnivå! Jag har kontakt med bland annat foodloopz, mer om dem kan du läsa här.

§ Jag har pratat om matsvinn. Med mig själv. Med andra. Och kommit på att vi lurar oss själva på olika sätt. Jag som trodde jag hade koll på den här typen av grej har alltså fått tänka om och tänka nytt. Matsvinnsfrågan för konsument handlar om: attityd, kreativitet och kvantitet – jag återkommer till det.

§ Jag har räddat mat. Gömt mat som känns trist i grytor. Ätit upp rester från frysen som jag normalt sätt hade klassat som “lite tråkig, vi struntar i den”. Men också: skapat middagar av rester istället för att göra nytt. Det kanske inte har räckt så att alla kan äta samma mat, men vi får alla mat på tallriken, även om det skiljt sig åt mellan tallrikarna. Och det har varit positivt och sparat oss både tid och pengar (vem orkar hitta på middagar 7 dagar i veckan).

§ Jag har blivit fruktansvärt trött. För att det tar på krafterna att engagera sig på det här sättet. Och kylskåpet har ett ständigt in – och utflöde. Man handlar, man äter upp. Och hålla koll är inte alltid lätt. Vår lösning tror jag är att skapa rymd – så att man ser vad man har. Ett annat sätt är att göra en snabbkoll – “vad är det vi har här”- attityd. Bli polare med ditt kylskåp. Men som sagt. Jag blev rätt trött.

ta hand om maten - men stressa inte upp dig
När jag inte tar hand om maten är jag väldigt gärna i skogen. Det tar på krafterna att matsvinnskämpa!

§ Jag har slängt mat för att jag inte har hunnit äta upp den. Vissa saker blir dåliga så snabbt. Som avokado (lite beroende på sort). Bröd som möglar ska man vara försiktig med. Sen: en stackars vattenmelon som inte gick att rädda och jag tänker: vad blev kilopriset för den här varan egentligen? När jag slänger ett kilo vattenmelon gick priset för det jag åt upp av den, upp, upp, upp. Och man undrar varför man dividerar i affären kring köp av halv eller hel…

*Så jag ville säga något. För mig har det hela tiden funnits en tanke om att testa nya saker, i hållbar tappning. Det jag däremot ställer mig emot, är någon slags målsättning att vara perfekt i hållbarhet. Varför jag är negativ? För jag tror inte hållbarhet kan bli ett val om vi inte ser till hur vi själva fungerar. Jag testar mig fram inom hållbarhet, ibland går det bra, ibland får jag tänka om. Många bäckar små osv. Och det viktigaste: have fun. #sustainablefun

Older Posts »